Mystisk kall gas i form av kulor har upptäckts strömma ut från okänd källa i centrum av Vintergatan

Ett internationellt forskarlag har upptäckt attkoncentrerad kall gas har skjutits ut från vintergatans centrum i kulform.

För tio år sedan upptäcktes varm gas kallat "Vinden i centrum” då de så kallade Fermi Bubbles upptäcktes - två stora klot fyllda med varm gas komma från vintergatans centrum," säger Professor McClure-Griffiths från The Australian National University .

Från vad  gasen nu skjutits ut är ett mysterium som man försöker lösa men forskargruppen, inklusive professor Naomi McClure-Griffiths från The Australian National University (ANU) säger att deras resultat (om de finner en lösning) kan ge en ny teori om vår galax framtid. McClure-Griffiths säger även "När galaxer slungar ifrån sig mycket massa förloras en del av det material som kan användas för att bilda nya stjärnor och förloras för mycket kan galaxen inte bilda stjärnor längre.

Studien av fenomenet väcker frågor om vad som händer i vår galax centrum just nu.

”Vi har nu förstått att det inte bara är varm gas som kommer från mitten av vår galax, utan även kall och mycket tät sådan. Den kalla gasen är mycket tätare (tyngre) än den varma gasen (fermi bubbles från 2010) så den sprider sig mindre lätt."

Vintergatans centrum innehåller ett massivt svart hål men det är oklart om detta svarta hål har kastat ut gasen eller om den kom från  de tusentals massiva stjärnorna i mitten av galaxen.

– Vi vet inte hur vare sig det svarta hålet eller stjärnbildning kan producera detta fenomen. Vi letar fortfarande efter en lösning men det blir mer komplicerat ju mer vi försöker förstå det (enligt fysikens lagar) säger huvudförfattaren Dr Enrico Di Teodoro från Johns Hopkins University.

"Det här är första gången kall gas har upptäckts slungas ut från centrum i kulformation i vår galax. Jag (min anm.) anser att kulformen är viktig för att hitta en lösning, då även den varma gas som för tio år sedan i form av två bubblor även den var kulformad. Själv anser jag det intressantast att få veta vad som sker för att något sådant här ska kunna ske. Men jag anser även att det är en helt naturlig händelse som troligen sker i alla galaxers centrum.

Bild från https://www.nps.gov/

Ett verktyg för att söka efter liv därute.

Frågan om det finns liv på planeter därute är högintressant inom astronomin.  Ett sätt astronomer nu börjat försöka ta reda på detta är genom att analysera ljuset som kan ses från en planets atmosfär. En del av det ljus från den stjärna där planeten ingår interagerar med planetens atmosfär och ger viktiga ledtrådar till de gaser atmosfären innehåller.

Om gaser som syre, metan eller ozon upptäcks kan det tyda på förekomsten av levande organismer i atmosfär eller på planetens yta. Sådana gaser kallas biosignaturer.  Vad slags liv säger det dock inget om. Det kan vara avancerat som på jorden eller enbart bakterier, mikroorganismer eller inget liv alls.

Ett forskarlag från EPFL och Tor Vergata University of Rome har tagit fram en statistisk modell som kan hjälpa astronomer att tolka resultaten i sökandet efter dessa "livstecken". Deras forskning har just publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

I dag har 200 av de exoplaneter som hittills hittats av sammanlagt över 4000 st. (merparten gasplaneter) visat sig vara telluslika vilket innebär att de huvudsakligen består av sten som jorden.  Under de kommande åren kommer användningen av gasspektroskopi för att upptäcka biosignaturer i planeternas atmosfärer bli en allt viktigare del av sökandet. Många forskningsprogram pågår redan inom området, till exempel CHEOPS exoplanet-hunting satellit en satellit som gick in i omloppsbana runt jorden i december 2019 och det optiska James-Webb-teleskopet vilket om allt går i lås ska lanseras i oktober 2021.

Vi kan bara hoppas att det i framtiden (min anm.) kommer än känsligare utrustning. Att hitta biosignaturer innebär att vi kan misstänka möjligt liv på en planet inte att där finns liv.

Bild från pixabuy.com

Ännu är mysteriet vad Oumuamua är olöst

Oumuamua är den första interstellära asteroid som observerats av astronomer. Den upptäcktes när den passerade genom solsystemet i oktober 2017 och antogs först vara en komet (några år senare upptäcktes den första interstellära kometen) men omklassificerades senare till asteroid eftersom den inte visa några tecken på komet (svans, gas is). Ett år senare släpptes en forskningsrapport från Harvarduniversitetet. 

Enligt den kunde det röra sig om ett tillverkat föremål från en utomjordisk civilisation. Detta efter att det har konstaterats att föremålet ökade hastigheten i solsystemet vilket den logiskt inte borde gjort då solen borde bromsat upp den.

En förklaring? Objektet drevs fram av en utomjordisk maskin, till exempel en ljusslit - en bred, millimetertunn maskin som accelererar när den skjuts av solstrålning. Den främsta förespråkaren för detta argument var Avi Loeb astrofysiker vid Harvard University. Men en del anser att väte släpptes ut då objektet kom närmre solen och att detta gav en ökning av hastigheten. Sanningen får vi nog aldrig veta.

Nyligen föreslogvid  Yale University professor Gregory Laughlin och Dr Darryl Seligman från University of Chicago att Oumuamua bestod av molekylär väteis.

Dr Thiem Hoang av KASI och professor Avi Loeb från Harvard & Smithsonian Center for Astrophysics var nyfiken på om ett väte is-baserat objekt kunde ha gjort resan från interstellära rymden in vårt solsystem. Avstånd och tid måste inräknas.

Deras modellering innebar att det interstellära objektet är cirka 100 miljoner år gammalt och  att det producerades i ett gigantiskt molekylärt moln på ett avstånd av högst 516308 ljusår från oss och sedan slungade sig hitåt i en hastighet av 30km/h.

Deras studie hade som teori att förstörelsen av väteis i det interstellära mediet enbart skulle ske genom avdunstning från solljus därav kunde objektet fortleva om det kommit från högst detta avstånd.

Loeb säger dock angående detta "Vi var misstänksamma att väteisberg inte kunde överleva resan – som sannolikt skulle ta hundratals miljoner år – eftersom is avdunstar för snabbt och om huruvida dess bildande kunde skett i något molekylärt moln. Men termisk sublimering genom kollisionsuppvärmning i gigantiska molekylära moln kan förstöra molekylära väteisberg av Oumuamua-storlek innan de flyr ut i interstellära rummet," sa Professor Loeb.

"Denna slutsats utesluter teorin att 'Oumuamua reste till vårt solsystem från ett gigantisk molekylärt moln." 'Oumuamua ses därmed inte längre som ett objekt gjort av molekylär väteis enligt studien av astrofysiker från Harvard & Smithsonian Center for Astrophysics och Korea Astronomy and Space Science Institute (KASI).

I dag ses åter möjligheten att Oumuamua i själva verket kan vara utomjordisk teknologi. Vi har ingen förklaring till objektet och komet och asteroidteorin är båda lika svåra att få att passa in på objektet.

Men de flesta forskare tror dock fortfarande att tanken att vi såg främmande teknik i vårt solsystem som en teori och inget mer just nu.

Jag (min anm) undrar om vi någon gång kommer att få svaret. Det skulle vara om liknande objekt dyker upp där utifrån eller kusliga tanke Oumuamua återvänder. Vi ska även se det som möjligt att om det är ett skepp med främmande teknik är det troligen ett skepp med enbart teknik för att spionera i andra solsystem (eller enbart i vårt) inte ett skepp med varelser. Varelser hade knappast åkt rätt igenom vårt solsystem utan att på något vis ge sig tillkänna (tror jag men kan ha fel). Men om Oumuamua återvänder kan det tydas som att det ligger dolt något mer någonstans därute och då blir det oroande. Hemsk tanke det ligger kanske något därute dolt och väntar kanske en armada av skepp för att invadera jorden. Inget är omöjligt.

Bild från flickr.com på Oumuamua.

Två skolflickor i Indien hittade nyligen en asteroid

Två indiska skolflickor Radhika Lakhani och Vaidehi Vekariya  i Surat en stad i Gujarat i västra Indien lokaliserade i somras  en asteroid som forskarna ännu inte hade uppmärksammat.

De deltog i ett medborgarvetenskapligt projekt med astronomiska data i sökande efter asteroider när de insåg att de såg något nytt (något ingen tidigare uppmärksammat). Det visade sig vara en asteroid som nu getts namnet 2020 OE6.

2020 OE6 är en standardiserad nomenklatur som återspeglar objektets upptäcktsdatum Lakhani och Vekariya gjorde sina fynd genom en kampanj  i ett  medborgare-vetenskap projekt som kallas International Astronomical Search Collaboration. 

Denna Gruppsamverkan förenar människor runt om i världen med data från två viktiga asteroidjaktobservatorier, Panoramic Survey Telescope och Rapid Response System (Pan-STARRS) på Hawaii och Catalina Sky Survey i Arizona.

 Projektet är specialiserat på att skanna stora strängar av himlen regelbundet vilket gör att rörliga objekt ses sticka ut mot den stadiga bakgrunden av stjärnor. 2020 OE6 finns cirka 70 miljoner kilometer bort från jorden just nu och kommer att stanna på mer eller mindre det avståndet i flera århundraden om inte årtusenden.  Som jämförelse är månen ca 390000 km bort vilket gör att denna asteroid är cirka 200 gånger längre bort.

Alla observationer tillsammans har gjort det möjligt för forskare att identifiera objektets omloppsbanor ganska exakt, sade Robert Weryk, en astronom vid University of Hawaii. Den nu upptäckta asteroiden tar lite mer än tre jordår på sig för att kretsa runt solen och har en storlek av ca 2 till 5 kilometer i diameter.

Bild från vikipedia på Pan-STARRS teleskop som tagit bilderna på vilka skolflickorna hittade asteroiden. Detta 

En mycket snabb sol åker runt däruppe i en hastighet av 8 % av ljusets.

2019 hittade ett team lett av astrofysiker Florian Peissker vid universitetet i Köln i Tyskland en mycket svagt lysande stjärna S62 närma det svarta hålet i Vintergatans mitt.

Men Peissker och hans team har nu upptäckt fem nya ännu närmare liggande stjärnor till det svarta hålet än S62 dessa är S4711, S4712, S4713, S4714 och S4715.

Bland dessa finns den snabbaste hittills kända stjärnan i Vintergatan. En stjärna som kallas S4714  vilken snurrar runt det svarta hålet Sagittarius A* i Vintergatans centrum vilket finns i riktning mot stjärnbilden Skytten.  På sin omloppsresa når S4714 en hastighet av cirka 8 procent av ljusets hastighet innebärande 24000 kilometer per sekund.

S4714 är bara en i en grupp stjärnor som nu har upptäckts följa nära banor runt Sagittarius A*.

Denna upptäckt tyder på att det finns ännu fler stjärnor på banor runt vår galax supermassiva svarta hål. En tidigare upptäckt är bland annat S4711 på en något längre ifrån bana runt det svarta hålet. Stjärnor av detta närgångna slag  följs av planeter utan kan ses som döda stjärnor kallas "squeezars".

Upptäckten av S4714 som nu gjorts är den som ligger närmast det svarta hålet och i teorin har sedan 20 år tillbaks antagits att dessa stjärnor finns (och nu visat sig stämma). Så troligen finns det fler stjärnor som S4714 vilka ligger nära det svarta hålet.

De är pressade genom sin närhet till det svarta hålet av tidvattenkrafter. Någon planet kan knappast följa med dessa ensamma solar. De skulle troligen dragits in i det svarta hålet för länge sedan. Astrofysiker Tal Alexander och Mark Morris säger att dessa  stjärnor har mycket excentriska banor runt sina massiva svarta hål (man antar att det finns stjärnor av detta slag även runt andra galaxers svarta hål min anm.). Vid varje runda de gör runt sitt svarta hål omvandlar tidvattenkrafterna en del av stjärnans omloppsenergi till värme. Detta får stjärnan att lysa ljusare än den annars skulle gjort.

Dessa stjärnor som ligger så närma det svarta hålet kommer hela tiden att närma sig detta och så småningom slukas av detta.

Gratis Bild från pxfuel.com

Det finns lavavärldar där ute

Lavavärldar är som andra planeter därute kretsande runt sina solar men är heta nog på ytan att få berg att mjukna.

 Mihkel Pajusalu vid universitetet i Tartu i Estland säger att de kan jämföras med "exempelvis tagit från  från science fiction och Star Wars: Episode III, Mustafar planeten. 

Forskare hade upptäckt att några av dessa lavavärldar är extremt lysande och reflekterande. Frågan är då varför?  Pajusalu och hans kollegor gjorde ett experiment för att kontrollera en idé de hade för att lösa denna fråga.  M.I.T:s  Zahra Essack, som ledde gruppen säger följande.

" När vi tog bort lava från en ugn kunde vi omedelbart känna värmen stråla över oss. Redan från sex meters avstånd kändes det som om vi stod precis vid kanten av en dånande brasa. Degeln, som var behållaren som höll lavan lyste så starkt, att ögonen tårades. Det var en otrolig upplevelse."

”Tanken vi hade att det kanske kommer från det faktum lava i sig  i grunden är en vätska och en slät yta kan reflektera ljus. Liksom vattenytan, till exempel." "Vi tror att lavaplaneter kan ha exotisk reflekterande atmosfärer som består av kiseldioxid, som är den viktigaste komponenten i stenar, och metaller som innehåller natrium och kalium och detta kan återspegla stjärnljus och göra att dessa planeter verkar mycket ljusa."

Själv (min anm.) ser jag inget motsägelsefullt i detta antagande. Lavaplaneter finns det är jag övertygad om.

Bild från pixabay.com på en fantasivärld en lavaplanet.

Hubbles nya data har gett svar på Betelgeuses mystiska ljusminskning.

Betelgeuse är en stor röd stjärna i stjärnbilden Orion. Redan den antika astronomen Ptolemaios var en av de första att notera den stora röda stjärnan. Den är en av de ljusaste stjärnorna på natthimlen och finns 725 ljusår från oss.  Stjärnan ändrar periodvis i ljusstyrka vilket noterades redan på 1830-talet av den brittiske astronomen John Herschel.  Numera vet astronomer att stjärnan expanderar och skiftar i ljusstyrka i 420-dagars intervall.

I oktober 2019 dämpades stjärnan dock dramatiskt mer än de fluktrationer man tidigare observerat och försvagades ytterligare i ljusstyrka. I mitten av februari 2020 hade stjärnan förlorat mer än två tredjedelar av sitt sken. Ultravioletta observationer från rymdteleskopet Hubble tyder nu på att den oväntat starka nedtoningen troligen orsakats av en enorm mängd mycket hett material som kastades ut i rymden från stjärnan. När sedan materialet kyldes ner bildades ett dammoln som blockerade stjärnljuset till ungefär en fjärdedel av Betelgeuse yta.

Hubble fångade även tecken på tätt uppvärmt material som rörde sig genom stjärnans atmosfär mellan september-november 2019. I december 2019 observerade flera markbaserade teleskop att stjärnan minskade i ljusstyrka på sitt södra halvklot.

Jättestjärnan kommer en gång att avsluta sitt liv i en supernovaexplosion. Vissa astronomer tror att den plötsliga nedtoningen kan vara en pre-supernova händelse (något som visar att explosionen just nu byggs upp).

Min uppfattning (min anm.) är att det är en förhändelse sedan länge som visar att den snart kommer att explodera i en supernova ( i tid kan det dock vara tusentals år eller dagar tills vi kan se det från jorden. Fet kan ju redan ha skett vi ser ju stjärnan som den såg ut för 725 år sedan). Supernovahändelsen är med andra ord redan under uppbyggnad från vår plats sett.

Den som önskar mer teori om alternativ till nedtoningen av skenet kan följa denna länksida för min del är jag övertygad om händelsens snara skeende dock kan ingen veta tidpunkten. Ingen har sett föregångshändelserna tidigare till en supernova eller dess början (enbart att det skett överraskande) så även min och många astronomers tro på pre-supernovan kan inte bevisas. Inte mer än att den enligt mig är logisk.

Bild från vikipedia på Betelgeuses position i Orion som det ser ut med blotta ögat.