Kan planeter ha ett kollektivt minne som de agerar utifrån över tid?

 

Liv innebär troligen alla slag av aktivitet – alla mikrober, växter och djur som över tid har förändrat betingelserna på planeten Jorden. Växter som lyckats använda fotosyntes för att förbättra sin egen överlevnadsmöjlighet och som biprodukt släppte ut syre som förändrade hela vår planets funktion och gav fler livsformer.

Ekologiska kretslopp bildades och bildas om och förändras än i dag medan andra dör ut.  Men kan en planet också ha ett eget liv, ett eget sinne? Något som får livet att uppkomma och utvecklas eller förändras när så är av nöden eller stoppa liv där så inte bör ske. En livsgnista som skapats redan vid BigBang genom materians tillblivelse inbyggd i denna om rätt mineraler för detta samarbetar eller sammanfogas? Har detta skett på jorden och bara här eller är livet  religiöst påverkat (en Guds skapelse ,vi har ju även de som ser det som ett hologram skapat av en spelande intelligens där vi är brickor i ett spel) eller är det slumpen (min anm.)?

Frågorav liknande slag ställs av Adam Frank, Helen F. och Fred H. Gowen professor i fysik och astronomi vid University of Rochester, och hans kollegor David Grinspoon vid Planetary Science Institute och Sara Walker vid Arizona State University, i en artikel publicerad i International Journal of Astrobiology.

 Här beskrivs deras  "tankeexperiment" där man kombinerar aktuell vetenskaplig förståelse om jorden med bredare frågor om hur livet förändrar en planet. I artikeln diskuterar forskarna vad de kallar "planetarisk intelligens" – idén om kognitiv aktivitet som verkar på planetär nivå – för att testa nya idéer om hur människor kan hantera globala frågor som ex klimatförändringar.

Som Frank säger: "Om vi någonsin hoppas överleva som art måste vi använda vår intelligens till planetens bästa."

Frank, Grinspoon och Walker drar nytta av idéer som Gaia-hypotesen. Teorin om att livet självt antas påverka jordens biosfär för att skapa och upprätthålla goda livsförhållanden. Grundtanken i gaiateorin är att biomassan själv reglerar förhållandena på jorden (detta gäller i synnerhet temperatur och kemisk sammansättning av atmosfären) för att göra den fysiska miljön mer anpassad till de organismer som utgör dess livsformer. 

I teorin föreslås att biosfären interagerar starkt med de icke-levande geologiska systemen av luft, vatten och mark för att upprätthålla jordens livsvänliga tillstånd. Detta kan förklara att även en icke-tekniskt kapabel art kan visa planetarisk intelligens. Nyckeln för liv är att livets kollektiva aktivitet skapar ett system som är självförsörjande. Till exempel, säger Frank att många nyligen genomförda studier visat hur rötterna till träden i en skog ansluter till varandra via underjordiska nätverk av svampar som kallas mykorrhizanätverk. Om en del av skogen behöver näringsämnen skickar de andra delarna i skogen näring genom dessa nätverk till den del av skogen som har brist på ett näringsämne de näringsämnen denna behöver för att överleva via mykorrhizanätverket.

På så sätt bibehålls skogens livskraft. Just nu är vår civilisation i vad forskarna kallar en "omogen teknosfär", en konglomerat av människogenererade system och teknik som direkt påverkar planeten men inte  i så motto att när något är fel ersätts inte felet med det som saknas. Till exempel innebär majoriteten av vår energianvändning att konsumera fossila bränslen som försämrar jordens hav och atmosfär inte att atmosfären får ersättningen från en annan del av atmosfären för att ersätta smogen utan den förflyttas bara med vindar, uttunnas men försvinner inte utan vid nästa smog ökar halten globalt än mer. Tekniken och energin vi förbrukar för att överleva förstör vår hemplanet som i sin tur kommer att förstöra vår art (människan men även merparten av andra livsformer).

Men kan det vara så att detta är lösningen för livet på jorden (min anm.) att människan ska bort för planetens ekologiska mångfald ska kunna läka? Kanske vi bara inte förstår att lösningen som ges för jorden just nu är i full gång och innefattar vår undergång (eller tekniska undergång vilken jag tror accelererar snabbare och snabbare genom digitaliseringen av allt som går att digitalisera).

Nästa steg inom detta är intelligenta datorer och maskiner kanske är det meningen de ska ta över då människan visat sig icke kapabel till att bevara en planet. Vi har ju inte ens kommit bort från det omogna sättet att lösa problem med våld, hot och krig.

Utöver det är nog snart verklighetstrogna 3D visningar vardag. Där man kan uppleva sig vara på en plats men även snart uppleva inte bara syn och hörselintryck utan även beröring, lukt och smak. Kanske denna utveckling är något naturen ser som positiv för människan då människan då får ett nytt liv av drömkaraktär istället för som tidigare aktivt i fysisk miljö. I drömvärlden kan inte människan förstöra jordens miljö utan lever här i sin egen skyddade digitala  bubbla och naturen får vara i fred.

För att överleva som art måste vi alltså gemensamt arbeta för planetens bästa. Men kan människan detta? Jag tvekar.

Men, säger Frank, "vi har ännu inte förmågan att gemensamt svara för planetens bästa. Det finns intelligens på jorden, men det finns ingen planetarisk intelligens.

Men kanske ändå (min anm.)

Bild maxpixel.net

Scanning av Vintergatan för sökande efter intelligent liv. Resultat hittills radiotystnad.

 

Mänskligheten fortsätter sökandet efter utomjordisk intelligens (SETI) i en eller annan form. Något vi gjort sedan strax efter radiovågornas  användande i början av 1900-talet. Insatserna och kostnaderna har skiftat under årtiondena men sökandet har aldrig helt avstannat.

Sökningarna har emellanåt resulterat i svårförklarliga radiovågor men inga som gett tillförlitliga bevis på att de inte kommer från naturliga källor. Nu har en ny sökning efter teknosignaturer i Vintergatans centrala delar publicerats men även denna visar tystnad. Om vi någonsin upptäcker eller kommer i kontakt med en annan civilisation blir det ett nästan mytiskt ögonblick för människan. Människor skulle ganska snabbt dela upp sig i olika läger och ideologier och argumentera för vad som nu måste göras.

Det troliga är att det liv vi eventuellt upptäcker troligen kommer att vara encelliga liv någonstans i vårt eget solsystem. Möjligen innehåller någon av solsystemets månar bakterier i sina underjordiska hav.

I en ny artikel med titeln "A Search for Technosignatures towards the Galactic Centre at 150 MHz" en fjärde i en serie av artiklar beskrivs en sökning efter lågfrekventa radiovågor med hjälp av Murchison Widefield Array (MWA) i Australien. Huvudförfattare är Chenoa Tremblay vid Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO.) Den nya artikeln finns nu på arxiv.org.

Resultaten i artikeln kommer från sju timmars observationer under två nätter med MWA. Sökandet riktades då mot det galaktiska centret i vintergatan benämnt Skytten A*, (det supermassiva svarta hålet vid vår galax kärna). Sökningen här riktade in sig på sökning efter teknosignaturer hos 144 exoplaneter. Radiosignalsökning är nämligen fortfarande grunden i SETI:s arbete. Det beror delvis på att radiosignaler är det vi anser vara en tidig indikator på en tekniskt kunnig intelligens. Förmågan att producera radiovågor och använda dessa för sändning och mottagning bör som hos oss komma i en relativt tidig fas i en påbörjad  avancerad tekniskt sinnad livsforms utveckling.

 Det gjorde så för mänskligheten. Författarna skriver, "Förekomsten av både kraftfulla sändare och känsliga mottagare vid låga frekvenser - som båda uppstod tidigt i radioteknikens historia - motiverar lågfrekventa technosignatursökningar genom att tillhandahålla en exempelklass av konstruerade signaler och att söka efter dessa  sändare."

Jag tvivlar starkt (min anm.). Tvivlar på att vi vid sökning efter intelligent liv därute ska söka enbart efter detta utifrån mänsklighetens förförståelse av teknisk utveckling eller förförståelse av intelligens och civilisation. Det vi söker efter kan eventuellt finnas eller inte alls. Men om livsformer finns därute och då i en fas som gör dem upptäcktsbara och genom sin  tekniks utveckling upptäcktsbara (om de inte har teknik för att dölja denna för utomstående)  enligt jordens vetenskapsmän och kvinnors agenda är tveksamt. 

Den möjligheten är mycket mindre än att överhuvudtaget finna liv därute. Det vi söker utefter är en enkel metod att söka utefter radiosignalspårning. Men knappast den enda möjliga däremot kanske den billigaste. Men vi skulle mer söka utifrån vår fantasi eller med hjälp av AI (artificiell intelligens). Fantasi, brainstorming eller vad som helst vi kan komma på i sökväg om vi ska öka möjligheten att finna det som kanske finns därute om nu det finns något att finna. Kanske det bara finns tystnad därute.

Bild från vikipedia in mot mitten av Vintergatan och där området där det svarta hålet benämns Sagittarius A

En upptäckt av ett dolt svart hål

 

Messier 77 även känd som NGC 1068, är en stavgalax i stjärnbilden Valfisken. Messier 77 finns på ett avstånd av 47 miljoner ljusår från solen och är en aktiv galax med aktiv galaxkärna (innebärande stjärnbildning sker).

European Southern Observatory's Very Large Telescope Interferometer (ESO:s VLTI) har där observerat ett moln av kosmiskt damm i centrum av Messier 77 där det döljs ett supermassivt svart hål. Fyndet har bekräftat förutsägelser som gjordes redan för cirka 30 år sedan men då inte kunde bekräftas och ger astronomer en inblick i ett aktivt galaktiskt centrum. Förutsägelsen att aktiva galaktiska atomkärnor (LAN) är extremt energirika platser som som får energi från supermassiva svarta hål .

Dessa svarta hål livnär sig på de stora mängder kosmiskt damm och gas om denna finns i dess  närområde. Materia och gas som i Messier77 spiralformat dras mot det svarta hålet. I detta skeende frigörs enorma mängder energi som ger ljussken som periodvis överträffar alla stjärnors gemensamma sken i en galax.

 

Astronomer har varit nyfikna på aktiva galaxkärnor ända sedan de först upptäckte dem på 1950-talet. Nu, tack vare ESO:s VLTI, har ett forskarlag lett av Violeta Gámez Rosas vid Leiden University i Nederländerna tagit ett viktigt steg i förståelsen av hur de fungerar och hur de ser ut på nära håll. Resultaten publicerades för några dagar sedan i Nature.

Genom detaljerade observationer av galaxen Messier 77 upptäckte Gámez Rosas och hennes team en kratig ring av kosmiskt damm och gas i centrum av galaxen vilken  dolde ett  stort massivt svart hål. Upptäckten ger viktigt stöd för en 30-årig teori som kallas den enhetliga modellen av galaktiska kärnor.

 

Astronomer vet att det finns skilda slag av aktiva galaxkärnor. Till exempel släpper vissa ifrån sig utbrott av radiovågor medan andra inte gör det; vissa lyser starkt i det synliga ljuset, medan andra, som Messier 77, ger mer dämpat ljus (på grund av sitt döljande gashölje). Den enhetliga modellen säger att trots skillnader har alla galaktiska kärnor samma grundläggande struktur: ett supermassivt svart hål omgivet av av damm och gas.

 

Vilken typ av AGN (aktiv galaktiska kärna) vi ser beror på hur mycket gas och materia som döljer det svarta hålet från vår synvinkel sett ibland döljs det helt. Observationerna ovan möjliggjordes tack vare Multi AperTure mid-Infrared SpectroScopic Experiment (MATISSE) monterat på ESO:s VLTI, som finns i Atacamaöknen i Chile. MATISSE kombinerade infrarött ljus som samlats in av alla fyra 8,2-meters teleskop i ESO:s Very Large Telescope (VLT) med hjälp av en teknik som kallas interferometri.

" MATISSE kan se i ett brett spektrum av infraröda våglängder vilket gör att vi kan se igenom damm och noggrant mäta temperaturer innanför. VLT är en mycket stor interferometer som gör att vi får bra upplösning för att se vad som händer, även i galaxer så långt bort som Messier 77. Bilderna vi fick beskriver temperatur och absorptionsförändringarna i dammolnet runt det svarta hålet, säger medförfattaren till studien Walter Jaffe, professor vid Leiden University.

Säkert finns mycket som vi inte ens anar dolt i vissa  gasmoln därute (min anm.). Det vi inte ser kan vi inte undersöka och det vi inte anar kan finnas, söker vi inte efter. Men lika undrande över om vad som kan finnas i gasmoln därute lika förundrade bör vi vara om inget finns att finna i dem.

Bild från vikipedia på stavgalaxen M77 (Messier 77) fotograferad med Hubbleteleskopet.

En ny typ av stjärna upptäckt.

 

Ett team bestående av tyska astronomer under ledning av professor Klaus Werner vid universitetet i Tübingen  upptäckte nyligen en märklig tidigare okänd typ av stjärna täckt av biprodukten från heliumbränning. Något som kan förklaras av att stjärnan kan ha bildats utifrån en sällsynt stjärnfusionshändelse. Studien publicerades i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

Stjärnors har ytor består som vi hittills ansett alltid av väte och helium medan den stjärna som upptäckts av Werner och hans kollegor har ytan täckt av kol och syre vilket är askan efter heliumförbränning. Analysresultaten visar även att stjärnor med temperatur och radier som indikerar på att där förbränns helium i deras kärnor – är något som vanligtvis ses i mer utvecklade stjärnor än de som observerats av Werner och hans team i denna studie.

 En andra artikel i samma ämne av en grupp astronomer från University of La Plata och Max Planck Institute for Astrophysics, publicerad tillsammans med professor Werners och hans teams artikel ger en annan möjlig förklaring till fenomenet. "Vi tror att stjärnorna som upptäcktes av våra tyska kollegor kan ha bildats i en mycket sällsynt typ av stjärnfusion den mellan två vita dvärgstjärnor", säger Dr Miller Bertolami vid Institute for Astrophysics of La Plata, huvudförfattare till denna uppsats två. Vita dvärgar är rester av större stjärnor som har uttömt sitt kärnbränsle och dessa är vanligtvis mycket små och täta.

 

Stjärnfusioner är kända för att ske mellan vita dvärgar i  binära system (dubbelstjärnsystem)  på grund av krympningen av omloppsbanan mellan dem orsakad av gravitation mellan dem. "Vanligtvis leder vita dvärgfusioner inte till bildandet av stjärnor berikade av kol och syre", förklarar Miller Bertolami, "Men vi tror att för binära system som bildas med mycket specifika massor kan få en kol- och syrerik yta påen  vit dvärg en heliumrik sådan där förbränning skett vilket då leder till bildandet av ovan nämnda stjärnor".

Men säger forskarna slutligen inga nuvarande evolutionära stjärnmodeller kan helt förklara de nyupptäckta stjärnorna.

Det finns säkert fler slag av stjärnor vi ännu inte upptäckt unikumet hos (min anm.). Om man nu som många gör (men inte bland annat jag) anser att det finns mörk energi och mörk materia varför då inte tänka sig att det finns stjärnor som enbart består av detta. Att vi inte upptäckt dem kan då bero på att vi inte kan se dem utan bara ana dem som en del av den mörka materian eller energin. Kanske vårt universum består av ett parallelluniversum på samma plats som vårt av materia men bestående av mörk materia solsystem mm och kanske det i detta finns intelligenta varelser kanske människor bestående av enbart mörk energi och mörk materia. Kanske de å sin sida diskuterar oss som mörk materia och energi. Detta då vi delar samma rum och tid men likväl skilda åt.

Bild rawpixel.com en man ser upp mot vintergatan.

Det finns galaxer därute som saknar svart materia

 

Ett internationellt team under ledning av astrofysiker från University of California, Irvine och Pomona College har upptäckt att då små galaxer kolliderar med större kommer de större galaxerna att dra till sig de mindre galaxernas mörka materia - materia som vi inte kan se eller ana mer än dess effekter av, men som astrofysiker anser måste existera eftersom vi annars inte kan förklara de gravitationseffekter vi ser i form av  rörelser i en galax stjärnor.

Nu börjar man förstå och kanske även kunna förklara hur galaxer kan existera utan mörk materia – något som en gång troddes omöjligt.

 

Det började 2018 när astrofysikerna Shany Danieli och Pieter van Dokkum vid Princeton University och Yale University observerade två galaxer som verkade existera utan någon rörelse av någon gäckande mörka materia som annars  borde funnits där som i andra galaxer.

 

"Vi förväntade oss tecken på mörk materia", säger Danieli, medförfattare till den senaste studien. "Det har fastställts under de senaste 40 åren att galaxer har mörk materia", säger Jorge Moreno, astronomiprofessor vid Pomona College, huvudförfattare till den nya studien. "I synnerhet tenderar lågmassagalaxer att ha höga mörka materiafraktioner, vilket gör Danielis fynd ganska överraskande. För många av oss innebar detta att vår nuvarande förståelse för hur mörk materia får galaxer att röra sig behövde en brådskande översyn." 

 

Teamet körde datormodeller som simulerade utvecklingen i en del av universum – ett omkring 60 miljoner ljusår stort område – med början strax efter Big Bang och gick hela vägen till nutid.

 

Teamet hittade sju galaxer utan tecken på mörk materia. Efter flera kollisioner med närliggande galaxer 1000 gånger mer massiva än de var, blev dessa över tid av med det mesta av sin mörka materia och lämnade inget annat än stjärnor och ytterst lite kvarvarande mörk materia.

 

”Det var lugn och ro här”, sade Moreno. "Så fort jag sett de första bilderna delade jag dem omedelbart med Danieli och bjöd in henne att samarbeta."

 

Robert Feldmann, professor vid Zürichs universitet som designade den nya simuleringen, sa att "detta teoretiska arbete visar att galaxer med mörk materiabrist bör vara mycket vanliga särskilt i närheten av massiva galaxer."

Större galaxer har dragit till sig den mörka materian och lämnat de mindre galaxerna med ett underskott av detta (min anm.). Något som gör de mindre galaxernas stjärnrörelser mindre aktiva. Det är lugna galaxer. För min del anser jag dock att mörk materia inte existerar utan det vi ser är effekter av vanlig materia, gravitation och strålning. Börjar tro att även universums expansion beror på att något påverkar utvidgningen så den ökar. Något som ger en allt starkare gravitation. Jag tror det är tid och rum som bildas och att detta är anledningen till en allt starkare expansion av universum som glesas ut. Allt beroende av gravitation vilket troligen även är huvudkällan till rörelser i galaxer i samverkan med vanlig materia. Inte mörk materia eller mörk energi det är ett villospår som vi bör lämna.

Bild flickr.com en blick upp i rymden.

Detta är ESA Vigil.

 

Känd som "Lagrange" men med behov av namnbyte enligt ESA inför farkostens lansering som planeras till mitten av 2020-talet för rymdväderuppdrag har nu allmänhetens namnförslag gett farkosten ett annat namn än arbetsnamnet.

Ett namn som återspeglar dess viktiga roll: att hjälpa till att upptäcka när skyddet för  jordens infrastruktur, satelliter, invånare och rymdutforskare kan vara på väg som annars oförutsägbara men våldsamma solhändelser som solbloss och "korona massutkast".

Det kom in 5422 namnförslag från bland annat hela Europa och efter veckor av överläggningar, otaliga kalkylblad, tre olika och sakkunniga domare och en livlig debatt – har ett nytt namn valts ut för det kommande rymdväderuppdraget. Namnet ESA Vigil. På latin betyder "vigilis exceptus" vakt medan "vigilia" betyder vakenhet och handlingen att hålla en hängiven vakt.

 Domarna var särskilt imponerade av hur namnet resonerade med uppdragets roll – rollen som en hängiven väktare, som höll konstant uppmärksamhet över solens händelser och jordens säkerhet. Vi är nu beroende av sammankopplad teknik, i rymden och på jorden i vår vardag. En infrastruktur och allt som är beroende av den (digitaliseringens effekter) som får oss sårbara.

 

Solstormar kan skada elnäten, störa telekommunikationer och  hota stabiliteten i satelliter och de viktiga tjänster de tillhandahåller. Samtidigt skapar vi allt fler satelliter i omloppsbana runt jorden med uppgifter som gör oss än mer beroende av en digital verklighet och med detta växer över tid  allt större mängder skräp till  som flyter runt därute vilket dramatiskt ökar risken för kollision vid nuvarande och framtida rymduppdrag därute.

Genom att upptäcka och varna för mötande solstormar kan vi kanske skydda vår infrastruktur i rymden något och även på marken. Genom att främja hållbar användning av banor runt jorden – en ändlig och begränsad resurs – kan vi säkerställa att rymdens närområden förblir tillgängliga för framtida generationer och inte blir en enda röra av rymdskrot och farkoster som krockar då och då (min anm.). ESA Vigil blir den första väktaren av detta slag och planeras komma i drift under 2022. 

Genom att hålla ett öga på solens aktiviteter  kommer satelliten att sända ett konstant flöde av realtidsdata över potentiellt farlig solaktivitet innan detta når jordens närområde. Uppdraget kommer att ge oss förvarning om mötande solstormar och därmed tid att (skydda?) rymdfarkoster i omloppsbana, infrastruktur på marken och upptäcktsresande nu och i framtiden från  vår stjärnas våldsamma utbrott.

För mer om vilka domarna var på ESA (Europeiska rymdorganisationen) vid namngivningen och vems förslag som antogs följ denna länk. 

Bild från https://www.esa.int/Safety_Security/Vigil  på loggan.

Ny planet funnen vid vår närmsta grannstjärna Proxima Centauri

 

Proxima Centauri är en röd dvärgstjärna och den stjärna som ligger närmast solen ca 4 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Kentauren och trippelstjärnsystemet Alfa Centauri där. Den kretsar här runt dubbelstjärnorna Alfa Centauri a-b med en omloppstid på omkring 550000 år. Ett team av astronomer som använde European Southern Observatory's Very Large Telescope (ESO:s VLT) i Chile har hittat bevis på  ytterligare en planet som kretsar kring Proxima Centauri. Planeten är den tredje som upptäckts i systemet och den med lägst densitet som hittills upptäckts kretsa kring  stjärnan. Med bara en fjärdedel av jordens massa är planeten  en av de med lägst densitet av de  exoplaneter som någonsin hittats.

– Upptäckten visar att vår närmaste stjärngranne verkar innehålla intressanta  världar, inom räckhåll för ytterligare studier och framtida utforskning, förklarar João Faria, forskare vid Instituto de Astrofísica e Ciências do Espaço, Portugal och huvudförfattare till studien som publicerats nyligen i Astronomy & Astrophysics.

Proxima Centauri är som sagt solens närmaste stjärna (granne) och finns drygt fyra ljusår bort. Planeten som nu upptäckts kallas Proxima-d och kretsar runt Proxima Centauri på ett avstånd av cirka fyra miljoner kilometer, mindre än en tiondel av Merkurius avstånd till vår sol. Den kretsar i den beboeliga zonen – området runt en stjärna där flytande vatten kan finnas på en planets yta – och tar bara fem dagar på sig för att slutföra en bana runt Proxima Centauri. Vi ska ha i minnet att röda dvärgstjärnor är betydligt mindre och svalare än vår sol (min anm.). Därav är livszonen runt en sådan sol betydligt närmre en röd dvärgstjärna än livszonen runt vår större hetare gula sol är.

 

Proxima Centauri är känd för att ha ytterligare två planeter: Proxima b, en planet med en massa jämförbar med jordens som tar ett varv runt stjärnan var 11: e dag och ligger inom den beboeliga zonen och Proxima c, som har en femårig bana runt stjärnan men finns lite långt från sin sol för att kunna hysa liv som vi känner det.

Proxima b upptäcktes för några år sedan med hjälp av HARPS-instrumentet på ESO:s 3,6 meter långa teleskop. Upptäckten bekräftades 2020 då astronomer observerade Proxima-systemet med ett nytt instrument på ESO:s VLT som hade större precision, Echelle SPectrograph för Rocky Exoplanets och Stable Spectroscopic Observations (ESPRESSO).

Det var under dessa senare VLT-observationer som astronomer upptäckte de första antydningarna från en signal som skulle kunna motsvara ett objekt med en fem dagars omloppsbana. Då signalen var svag var teamet tvungna att göra uppföljande observationer med ESPRESSO för att bekräfta om signalen berodde på en planet eller inte och inte var ett resultat av förändringar i själva stjärnans strålning. Resultatet blev upptäckten av Proxima-d.

Bild vikipedia Proxima Centauris läge, markerad med röd fyrkant och pil.