Celestial star lurade astronomerna under lång tid

Celestial star är en spiralformat ljusobjekt vilket under lång tid efter upptäckten tolkats som en galax. 

Men nu har Alma teleskop upptäckt att så inte är fallet utan det är ett dubbelstjärnsystem bestående av stjärnan LL Pegasi (AFGL 3068)en mycket gammal stjärna  och en annan stjärna, ljuset från dessa ger en ljusspiral omfattande uppåt ett halvt ljusårs storlek.

Det är ljusets spiralform som tills nu tolkat formationen som en galax. Men stjärnorna ligger i ett enormt gasmoln en planetarisk nebulosa och det är detta som lurat betraktaren om vad det var.

  

Saturnus måne Enceladus har blivit intressant.

Enceladus en av Saturnus månar. Med 500 km diameter (ca 6 gånger mindre än vår måne) och isbelagd yta är en intressant måne.

Kan det finnas liv under isen? Frågan har blivit än mer aktuell i dagarna då det upptäckts aktivitet under dess is vid sydpolen.

Mätningar har visat att enbart några meter under isytan är temperaturen betydligt varmare.

Det kan tyda på ett underjordiskt hav längre ner och ett sådant kan teoretiskt  innehålla något slag av liv.

Månen är mycket intressant att fortsätta studera och i en avlägsen framtid besöka och sätta upp en station på för vidare undersökningar på plats.

Snabba radiostrålningsskurar från platser långt därute i rymden är oförklarliga och kan vara läckage från sändarantenner

Avancerade civilisationer söks av många numera från Jorden. Inget har ännu bevisats existera av liv därute. De få underliga ting som upptäckts har kunnat förklaras av andra fenomen.

Men ett av de få undantag vilka ännu inte tillfredsställande har kunnat förklaras är korta snabba radiostrålar från platser långt därute. Källor som kan vara sändare som läcker ut i rymden från tider som för länge sedan är passerade. Vi ser ju bara bakåt i tiden ljusår tillbaks. Men kanske det fanns eller finns något liv där ute vi ser o hör tecken från.

Det måste i så fall vara sändare av storlekar vi kanske aldrig kan bygga storlekar av dubbla jordplaneters för att det ska upptäckas här eller de oss om många kanske miljoner ljusår. Av den anledningen bör det vi idag hör därute vara någon naturlig källa. Tips kvasarer.

Det finns även spekulationer på att en kraft av detta slag kan driva farkoster och laster långa sträckor med jättesolsegel.

Men jag tvivlar energiflöden av dubbla jordar visar på en naturlig källa för dessa radioskurar tycker jag. En effekt av oroligheter vid svarta hål exempelvis åter igen tipsar jag om kvasarer.

Många fler kvasarer är kända idag än för bara 6 månader sedan

En kvasar är en galax på ett mycket stort avstånd från oss vilkens centrum lyser så starkt att själva galaxen blir osynlig för oss. Dess källa av ljusstyrka är mycket stora effekter från dess centrums svarta hål.  Strålningen täcker alla slag av radioaktiva vågfält och energimässigt är de av en styrka som motsvarar flera hundratals ordinära galaxers strålningsstyrka.

Det är på KIAA (Kavli Institute for astronomi och astrofysik) Peking universitet upptäckten av ytterligare 60 mycket avlägsna kvasarer nu  upptäckts vilket är en fördubbling av antalet kvasarer vi tidigare vetat om.

Genom studier av dessa ser vi tillbaks till ett mycket tidigt stadium av vårt universums början.

Kvasarer kan lära oss om svarta håls första tid och galaxers utveckling plus universums första tid.

Radiogalaxer är fortfarande en gåta

Vissa galaxer sänder ut så mycket radioaktiv strålning att de kallas radiogalaxer.

Det är stora galaxer och de största galaxer som finns i universum. De skjuter ut strålning tusentals ljusår ut i universum.

Det finns äldre galaxer men även yngre galaxer som är radiogalaxer. Att se in i centrum av dessa objekt där strålningen har sitt ursprung och dit gas från rymden dras in i galaxens svarta hål är mycket svårt.

Miljön är dammig och att se här med dagens teknik är svårt.

Vi vet idag inte hur dessa galaxer kan ha bildats eller utvecklas. Av ca 90000 radiogalaxer har ca 1500 av dessa klassificerats som kompakta radiogalaxer. Ett betydligt högre antal än man tidigare trott det fanns.

Galaxer av radiotyp lyser starkt i olika radiovågslängder. En kompakt radiogalax innebär att strålningen från de två koncentrerade starka strålarna tränger långt ut i rymden därifrån byggts på under tid för att nå långt ut medan det i mindre kompakta radiogalaxer  strålningen flyter ut som från vilken ljuskälla som helst inte lika kompakt och starkt. Men även här som två strålar.

Saturnus måne Pan har en form som ingen kan föreställa sig. Varför ser den ut så?

Pan är den innersta av Saturnus månar. Storleken är ca 30 km i diameter. Inte stort men formen är underlig.

Formen ser ut som en diskussskiva anser jag medan många ser den som en valnötsform. Vilka krafter det är som fått månen att ta denna form vet ingen idag. Men nog ser den fantasieggande ut.

Materialet i denna är dock inget konstigt vad man vet idag. Krafter bör ha format den upphöjda skivan runt om genom att material svept upp som en ås runt denna från övriga kanter. 

En kosmisk vind eller rörelse när materialet var porösare eller smält och gravitationen har säkert hjälpt till från Saturnus sida. Numera är materialet troligast fast.

Potatis kan växa på Mars

Överraskande resultat tyder på att potatis kan växa på Mars. Självklart måste de först tas dit från Jorden och sedan planteras i näringsrik mylla.

Näringsrikt gödselmineral måste tas dit troligen finns detta inte här. Däremot kanske den sand som finns kan blandas ut med jordisk mylla och fungera bra. Men det viktiga och intressanta är att atmosfären och klimatet är tillräckligt bra för att det sedan ska växa utanför speciella växthus.

Det bör därför finnas fler sorters gröda som kan växa här.

Det enda jag kan fundera över är om det kan finnas för mycket skadlig strålning från rymden som kommer ner på planeten och förgiftar eller förstör grödan. Jag vet inte.

Men något ozonskikt finns inte på Mars. Uvstrålningen kan därför vara ett problem om inte grödor som klarar detta kan odlas fram

Itokawa asteroiden med en yta som överraskat forskarna

2006 landade en mindre rymdfarkost på den lilla asteroiden Itokawa vilken rör sig i vårt närområde. Diameter ca 500 meter. Det var den första asteroid vilken markprovs tagits från.

Här upptäcktes stenar och damm från rymden i olika storlekar överraskande sorterade. I låglänt terräng fanns de mindre stenarna och i höglänt stora stenblock.

Antagandet är att de större som träffat låglänt terräng har sjunkit ner i ytan då ytan här har lägre densitet. Fast hur man då ska förklara att de små stenarna inte finns av så mycket slag i höglänt terräng är förvånande.

Troligen finns små överallt enligt mig medan stora endast i fastare terräng där de inte tränger ner under ytan och döljs just som man antar att höglänt terräng är fastare medan låglänt porösare.

I mitten av Vintergatan finns ett svart hål vilket slukade ett jättelikt gasmoln för 6 miljoner år rester av molnet fortsätter sprida sig utåt härifrån än i våra dagar.

Det var för 6 miljoner år sedan det skedde. I vintergatans centrum där ett stort svart hål finns fick detta tag på ett gasmoln av en storlek av miljoner solar.

Merparten försvann in i hålet men en del av detta vek runt hålet och tog riktningen under och över hålet. Att detta kunde vara möjligt berodde på den starka värme gasen hade ca +10000C.

Sedan dess har gasen spridit sig med en hastighet därifrån på 32000 mil per timme. 23000 ljusår från centrala vintergatans svarta hål och händelsen där  har gasen sedan spridit sig idag.

Händelser av detta slag sker och har skett tidigare i vår vintergata och även i andra galaxer men detta är första gången man kunnat kartlägga en spridning av ett gasmoln efter en händelse som ovan.

Det är från Hubbleteleskopet dessa uppgifter kunnat setts.

En Stor översvämning har för mycket länge sedan skett på Mars (eller är det spår av vind o sand min anm.)?

En stor översvämning ses finnas spår av på Mars. En översvämning och en stor flods framfart en gång för mycket länge sedan.

Här kan man läsa om denna upptäckt. Men jag anser personligen att spåren istället kommer från sandflykt och är spår av sand och vind. Men det är min personliga uppfattning. Forskare i artikeln anser sig däremot ha funnit bevis på stora mängder vatten på Mars i det förflutna.

TW Hya en grupp bruna dvärgar o andra stora objekt i vårt närområde vilka intresserar astronomer numera.

Ca 100 ljusår från oss finns ett dussintal större objekt vilka tillsammans rör sig som en grupp däruppe. Det är bruna dvärgar men även stora objekt av än mörkare slag vilka kan ses som exoplaneter.

Åldern på dessa objekt beräknas till ca 100 miljoner år. Ingen hög ålder.

Troligen finns betydligt fler objekt av storleken som vår Jupiter här. Troligen även mindre objekt.

Samlingen kan var spridd utåt till minst 250 ljusår men på detta avstånd och i mörkret där finns inte instrument ännu för att bekräfta detta. Det är ljussvaga objekt det handlar om. Objekt vi inget vet om mer än att de med all sannolikhet finns där.

En asteroid med svans. Omöjligt ansågs det tills motsatsen nu bevisats

I läroböckerna har man förklarat en av skillnaderna mellan en komet och en asteroid med att kometen har svans medan asteroiden inte har det.

Det har varit en dogm som ingen ifrågasatt. Men nu kommer detta att omtolkas då för första gången en asteroid med svans har upptäckts.

Kometers svans innehållerr ispartiklar vilka kommet från kometen och genom solens ljus skiner och ses på natthimlen.  

Det unika med vad som nu upptäckts är att asteroiden P/2016J1 är en asteroid vilken splittrats i två vilka följer varandras bana med varsin svans av dammpartiklar. Partiklar vilka skiner likt kometers ispartiklar i solens ljus. Vi ska komma ihåg att asteroider är stenobjekt medan kometer är en blandning av sten och is och betydligt porösare.

Det mycket unika är att detta par båda har svansar vilka båda aktiverades som reflex när de kom närmare solen. En troligen förklaring är att det fanns små ispartiklar inuti asteroiden vid delningen och dessa är de som följer asteroiden och ger detta sken.

Bernardbowen heter en småplanet i asteroidbältet mellan Jupiter o Mars

Planeten namngavs av internationella radiocentret för radioastronomi ICRAR och namnet är en hyllning till centret grundare Bernard Bowen.

Det var den 28 oktober 1991 den upptäcktes och sedan dess har den enbart till nu haft en beteckning (6196) 1991 UO4.

Ytterligare 17 småplaneter fick sina namn i dagarna. En förteckning av namn på småplaneter o kometer i närområdet och dess utgångsidé för namnet kan ses här

Aldebaran är en intressant ljusstark stjärna dit jordiskt informationsmaterial är på väg.

Den röda Aldebaran är nr 14 bland de ljusstarkaste stjärnorna på natthimlen.

Den kan sökas i Oxens stjärnbild. Namnet betyder följeslagaren på arabiska och syftar till att den följer stjärnhopen Plejaderna (sjustjärnorna). Men själv ingår den i stjärnhopen Hyaderna vilka även likt Plejaderna  ingår i Oxens stjärnbild.

Tvärs över är den 32 gånger större än vår sol. Utöver detta upptäcktes 1997 en brun dvärg alt större planet som satellit runt stjärnan.

1972 sändes Pioneer 10 ut på uppdrag i rymden.

 2003 förlorades kontakten med den. Dess färd går mot Aldebaran och med sig har den information om Jorden och oss. Den beräknas nå fram till Aldebaran om ca 2 miljoner år.

Varför kursen sattes mot denna röda stjärna vilken finns 65 ljusår från oss då det finns mer intressanta stjärnor av vår soltyp betydligt närmre är en gåta. Men troligen visste man inte detta då 1972.

I övrigt är det betydelselöst enda möjligheten för kontakt med denna plakett för Et är om de finner den av en slump på dess väg. Kommer den fram om 2 miljoner år är det en otrolig slump om det finns en planet i detta solsystem med liv då som kan upptäcka denna lilla plakett. 

Hjärnan förändras ute i rymden. Ska astronauter vara oroliga vid framtida längre rymdfärder

Den grå hjärnsubstansen förändras i volym därute. Gravitationskrafter tros vara anledningen.

Det är forskare vid universitetet i Michigan som undersökt detta och kommit fram till att förändringens storlek beror på längden av rymdvistelse.

Kunskapen är ny och nu ska det utvärderas om möjligt vilka effekter det får på människan och vad det kan innebära för framtida resor exempelvis till Mars.

Isbelagda Exoplanter är nästintill omöjliga att veta om det finns liv på. Medan det finns andra som kan misstänkas ha möjligt liv.

Sökandet efter utomjordiskt liv pågår för fullt. Exoplanter är planeter runt andra solsystem. Men de av dessa vilka ligger på långt avstånd från sin sol och har isbelagd yta kan vi aldrig veta om de har liv under denna. Planeter för nära sin sol är troligen lika svåra att vet något om då de är för heta och liv då måste finnas under ytan om det finns något.

Mellanskiktet det skikt där vår jorden är i förhållande till vår sol är de intressanta.

Nu har forskare en ny infallsvinkel vid sökandet av livsmöjligheter. Vulkanism. Vulkaner kan ge värme vilket kan ge en utökad beboelig zon runt en sol.

Väte, vatten och koldioxid är inget ovanligt i en planets atmosfär men rätt temperatur för liv som vi känner till är mer ovanligt. 

 Vid vulkanismblir en växthuseffekt möjlig och planeter vilka ligger för långt från sin modersol enligt den livsmöjliga zon vi hittills tänkt oss kan därmed utökas. Zonen runt en stjärna där liv kan existera har därför med dessa nya idéer utökats med ca 30-60% mot hur man tidigare antog och med det sökområdet.

Vid en dubbelstjärna bestående av en vit och brun dvärg har en unik miljö upptäckts.

En vit dvärgstjärna är rester av en normalstor stjärna vilken kollapsat inåt när bränslet taget slut. En brun dvärgstjärna är en stjärna med liten massa där kärnprocesser för att stjärnan ska få liv aldrig kunnat ske. Dubbelstjärnesystemet där dessa två som nämns här finns är ca 1000 ljus år bort i ett system kallat SSDS 1557.

I detta dubbelstjärnsystem  kretsar en mängd asteroider av sten. Möjligheten finns här att det finns en planet i området lik den i Star Wars beskrivna Tatooine

Till skillnad mot de dubbelstjärnsystem vilka tidigare identifierats med materia av is och  kolasteroider och gasplaneter finns här metall, magnesium, kisel och stenasteroider.

Nästa steg nu är att teleskopet Hubble ska studera mer i detalj stjärnsystemet för att uppgifterna om att det finns annat material än is och sten asteroider här kan bekräftas. Detta då en upptäckt av detta slag är unik. 

Enckes komet besöker oss vart 3,5 år

Enckes komet har gett namn åt en grupp kometer vilka periodiskt besöker vårt närområde och rundar solen. De återkommer relativt ofta. I detta fall vart 3,5 år . Den kan vara ett av upphoven till den årliga skuren av meteorregnet Tauriderna i november varje år vilken anses vara rester av kometen eller ha ett samband med kometen.

Det finns nämligen tankar om att denna komet kan vara resterna av en större komet vilken brutits sönder och från vars brytning en del hamnade i Irak och bildade sjön Umm al Biini sjön och är anledningen till Bronsåldern kollaps i området.

Men även andra händelser i det förflutna som gett mytologiska föreställningar kan ligga som grund för en händelse som ovan. Även Tunguskahändelsen i Sibirien 1908 och någon månkrater kan ha samband med att Enckes komet sönderdelning en gång och att ytterligare en rest av denna föll här från Tauridernas samling.

Senast besök i närområdet av denna komet vilkens vetenskapliga korrekta namn är 2P/Encke inträffade 10 mars 2017.

67P/Churyumov-Gerasimenko kometen där Rosetta landade har överraskande dyner

En vind sveper på kometens yta och detta överraskade forskare. En vind troligen ursprungen av temperaturskillnaden mellan kometens baksida och framsida vid dess närhet till solen.

Vinden sveper troligen med sakta mak över ytan och bildar dyner av samma slag som på Jorden. Dyner av grus, sand och damm.

Dynmönstret är en ny upptäckt från kometen. En vind på en så liten kropp är även en besynnerlig men nu antagen verklighet.

Stjärnors ljusstyrka visar inte avståndet till dem

Det finns stjärnor med ljusstyrka miljoner starkare än vår sol på otroliga avstånd från oss och så finns det stjärnor med så låg styrka att de endast kan ses med mänskliga ögon om de inte ligger för långt bort.

Många tänker inte på detta att en stjärna som ses lysa starkt kan ligga på miljoner ljusår från oss medan en ljussvag stjärna kanske ligger några tiotals ljusår från oss.

Ljusstyrkan är därför inget man kan bedöma avstånd med i rymden.

Kanske självklart för många men en ny kunskap för flertalet misstänker jag.

Skillnaden mellan antimateria och materia är större än vi hittills vetat

Att elektronen i materia är minus och protonen plus likväl som antimateria har pluselektroner  och  minus protoner vet vi. Aldrig kan de mötas utan att dessa motsatser utplånar varandra. Det vet vi.

Att det kan finnas galaxer av antimateria liksom det finns galaxer likt vår vintergata av materia vet vi.

Men nu har en skillnad till upptäckts mellan dessa materietillstånd.

Baryoner är även en produkt bestående av tre kvarkar vilka även är en del av allts uppbyggnad. Även av dessa är det skillnader mellan antimateria och materia. Men redan 1964 upptäcktes även skillnader mellan kaoner vilka tillhör familjer mesoner.

Att här gå in på de skillnader utöver elektriska laddningar i atomerna som finns mellan materia och antimateria är svårt. Men för den intresserade finns en kortfattat artikel att fundera över och studera här.

Tidsresor kan bli möjliga i vår generation anser en del.

Det finns de som anser att tidsresor för alla kan bli möjliga i vår generation.

Vi har läst om den förr, teorin att kan vi färdas nära ljushastigheten reser vi in i framtiden.

Problemet är att när vi väl rest och landat finns ingen resa tillbaks. Bakåt i tiden är omöjligt att resa. Inte ens teorier finns om hur detta skulle kunna ske. Det förklarar även varför inga tidsresenärer från framtiden besöker oss. Men samtidigt bevisar det inte heller att tidsresor in i framtiden har skett i framtiden. Tidsresor in i framtiden kunde säkert inte göras av våra förfäder så mycket vet vi om vi inte börjar tänka som sf-författare

Naturlagarna kan även ha gränsen för alltet, att inget ska kunna resa bakåt i tiden då det skulle få otroligt konstiga paradoxer. Paradoxer som att någon reser tillbaks för att tippa på rätt lag på stryktipset för att vinna en slant. Resa tillbaks för att mörda en politiker mm.

Däremot gör inte tidsresor framåt i tiden där ingen väg tillbaks finns att det sker omöjliga paradoxer såvida inte någon reser in i framtiden för att besöka sig själv som gammal. Hur ett sådant möte ska kunna ske om ex framtidsresenären förolyckas på vägen eller i framtiden blir då följande. Den äldre upplagan av personen finns då inte att möta utan den yngre upplagan söker och råkar ut för den olycka som den gör. 

Resultat i det förgångna personen försvann för alltid på resan. Men frågan är om någon vill resa till en okänd kanske inte existerande framtid?

Vem vet. Men troligen kommer den dagen då tidsresor kan bli möjliga. Men i vår generation? Tillåt mig tvivla.

50 ljusår bort finns en pulsar med ca 1000 gånger starkare styrka från pulsen än vad man tidigare vetat vara möjligt.

En pulsar är en magnetiserad neutronstjärna vilken regelbundet skickar röntgenstålar ut i rymden med jämna intervall.

XXM Newton är ett rymdteleskop vilket undersöker röntgenstrålningsområdet i universum. Det är detta instrument som nu har upptäckt den kraftfulla pulsaren långt därute.

Denna källa NGC 5907 X-1 vilken ligger i en spiralgalax i stjärnbilden  är den kraftfullaste pulsar vi ännu vet om. Den sänder på en sekund ut samma mängd strålning som vår sol gör på 3,5 år i en enda puls.

Krafter av detta slag ansågs tidigare enbart kunna ske från svarta hål.

Tankar finns att det i detta fall finns någon kraftkälla i närområdet vi inte kan se varifrån neutronstjärnan får energi utöver den som redan finns i denna för att kunna sända ut denna mängd av kraftfull röntgenpulser

Dvärgstjärnan Trappist-1 förvånar astronomer. Sju jordliknande planeter finns här.

40 ljusår bort finns Trappist-1 en dvärgstjärna med sju jordliknande planeter. För några veckor sedan gick NASA ut med informationen om att här finns ett högintressant område då det gäller att söka utomjordiskt liv.

På dessa ska chansen på några eller kanske alla finnas på att det finns flytande vatten. Varje planet har sin egen bokstavsbeteckning Trappist a-g. Det kan även finnas fler planeter här. DE funna är av ungefär samma storlek som Jorden och är stenplaneter som denna.  Ett intressantare planetsystem är aldrig tidigare funnit.

Dock är solen här enbart något större än vår planet Jupiter eller 8% av vår sols storlek. Därför måste dess planeter ligga betydligt närmre sin sol än vad Jorden gör vår sol.

 Men det verkar som om även detta sker där med minst tre av dem. De ligger på rätt avstånd från sin sol. De ligger på ungefär samma avstånd från sin sol som månarna runt Jupiter gör runt denna. Allt verkar vara perfekt ordnat för möjligt liv och vatten.

Här är ett spännande område att försöka få mer fakta kring.

Här spottas det ut ca 1000 nya stjärnor per år

På 5,7 miljarder ljusårs avstånd finns Fenixhopen en samling av ca 1000 galaxer. I dess centrum finns en mycket stor galax varifrån stjärnor produceras med en takt av ca 3 om dagen. Ingen annan galax har ännu hittats med liknande hastighetsstjärnbildning.

Med en hetta av miljoner grader strömmar gas ut från galaxen. Händelser vilka brukar stoppa stjärnbildande effektivt. Men i detta galaxtäta område kan en motström av kall gas strömma tillbaks efter mötet med hettan och därigenom ha effekten av snabb stjärnbildning istället.

För bättre förståelse av vad som kan ske i detta stjärnrika fabricerande teoretiskt följ medföljande länk.

Här söks dolda världar utanför vårt solsystemet. Vill du hjälpa NASA att leta?

NASA behöver dig.

På Arizona statsuniversitet söks det efter planeter och bruna dvärgar mellan vårt solsystem och vår närmsta granne Proxima Centauri.

Bruna dvärgar kan kanske vara mindre än vi tror. Det stryker omkring därute nästan osynliga bland en massa andra kroppar bland annat den gäckande planet 9 vilken troligen ska finnas därute.

Hur många bruna dvärgar det finns därute vet vi inte.

Skulle du vara intresserad av att vara med och söka dessa? Det kan du. För mer information om hur och för att få hjälpmedel för detta följ länken här.

Dvärgplaneten Ceres med sina lysande punkter har har livets byggstenar

Intresserade läste och förundrades under lång tid över mysteriet på Ceres starkt lysande fält för några år sedan. Idag tror man det är saltavlagringar.

Nuhar även resultat visat att livets byggstenar kol och väte finns på Ceres.

Om dessa föreningar bildats på ytan eller inuti Ceres eller kommit till Ceres utifrån är en obesvarad fråga. En viktig fråga vilkens svar forskare idag söker.

Kan liv finnas i enkel form under ytan? Kanske men troligt är det inte. Livets byggstenars existens på en plats innebär inte liv. Det innebär ungefär samma sak som att guld finns på en plats men inget guldmynt. 

Svarta hål av skilda storlekar

Svarta hål finns i stora mängder därute. De finns stora mängder bara i vår Vintergata. Säkert finns det många i alla galaxer och däremellan.

Storlekarna uppåt och neråt vi vet inte hur små eller stora de kan bli. Kanske det inte finns en undre eller övre gräns.

Vad vi vet är att det finns hål med miljarder gånger mer massa  än vår sol. Åt andra hållet finns hål med massa nära vår sols.

Man ska förstå innebörden av storlek med om vår sol skulle kollapsa till ett svart hål skulle dess diameter bli ca 6 km. 

Kanske finns minihål mycket mindre än denna diameter små och nästintill omöjliga att upptäcka med dagens teknik.

Mer om svarta hål och nya fakta om dessa kan läsas här.

HAT- P-2b en exoplanet därute vilkens udda bana runt sin sol nu har uppmärksammats.

400 ljusår från oss finns en sol, HAT-P-2, vilken följs av en planet HAT-P-2b  större än Jupiter. Denna planet går mycket nära sin sol och fortsätter sedan sin färd genom att efter rundadet gå långt från denna innan den återvänder på sin snabba färd. En runda tar 87 minuter.

Utifrån denna bana påverkas solen där och pulserar med olika ljusstyrka var 87:e minut. Soleruptionerna verkar därför ha ett samband med planeten. En ny kunskap för forskarna som inte kan bortse från denna teori efter att ha studerat fenomenet. Det är vid rundande av solen fenomenet uppstår.

Ett fenomen där en planet påverkar sin sol har för första gången setts ske.

Det är mycket små förändringar man upptäckt och de sker varje gång planeten rundar sin sols baksida.

Men frågan är varför och hur planeten påverkar? Läs om gåtan här och teorier om detta. 

För min del tror jag på gravitation, storlek av planeten, hastighet och tidvatteneffekt är där gåtans förklaring ska sökas. Man måste komma ihåg att det är mycket litet men mätbart fenomen.

Dessa mystiska tusendels av sekund radiostrålningsskurarna förstår vi inte. De är ett av universums (verklighetens) mysterier

Vad är och vilket ursprung har de tusendel av sekund korta radiostrålarna vi bombarderas  av? Gigantiska  radioteleskop i Puerto Rico har enbart identifierat ca 20 st av dessa det senaste decenniet.

Några verkar ha kommit från en galax ca 3 miljarder ljusår bort. Även andra galaxer har identifierats som källor. Skulle vår vintergata även haft en källa skulle våra vanliga mobiler ha känt av detta på grund av närheten. Men ingen känd källa har hittats här.

Forskare önskar dock undersöka mer om det finns någon källa i närområdet. Detta ska i så fall kunna göras med en app laddad ner av tusentals mobiltelefonanvändare och genom denna övervakning över hela Jorden vid signal sända denna till en station.

Signaler av detta slag är svåra att finna då det kan beräknas att en signal kanske utsänds från en källa någonstans mellan vart 30:e till 1500 år. Så det fodrar tur om en källa ska finnas i vår vintergata om det nu finns någon.

Det gör det än mer spännande att försöka förstå vad dessa skurar är för något. 

Det finns endast sju stycken av dessa bland de miljarder stjärnorna i Vintergatan.

De är ovanliga bland Vintergatans  2-400 miljarder stjärnor endast sju av dessa har hittats. Den närmsta 7000 ljusår från oss. Det handlar om pulserande stjärnor så kallade pulsarer men av en unik art. Dessa sju är inte en vanliga pulsarer utan den som här redovisas är en av endast sju funna i vår Vintergatan.

En pulsar varierar i ljusstyrka över tid. Den unika här finns i Pegasus stjärnbild och är något större än vår sol. Unikt för denna pulsar är att den expanderar i tre olika riktningar i ett unikt mönster. Det gör att det är en variabel stjärna och just variabel pulsar är unikt.

Hur dessa kan fungera och dess historia och den kunskap man har idag om dem kan man läsa lite mer utförligt om här.