Den onormala supernovans uppkomst och upptäckt i maj 2010. En flerårig gåta är löst.

Supernova är det sista tillståndet för en stjärnas  liv.  Stjärnan flammar upp  i ett starkt  ljussken vilket om vi har tur ser från Jorden. Efter några veckor bleknar ljuset och  stjärnan exploderar sjunker ihop och resultatet blir ett svart hål eller med ett annat namn en neutronstjärna.

Men då upptäckten av SN2010da  upptäcktes ställdes dåvarande kunskap på ända. Inte slocknade denna som man trodde supernova efter några veckor.

2014 hade ingen förklaring kommit därför tog man nu  till  det bästa man hade teleskopet Hubble och riktade detta mot SN2010da.

Då började man förstå. Supernovan hade en följeslagare vilken man inte kunnat se tidigare med de resurser man satt in tidigare.

En sol eller stjärna vilken är ca 20-25 gånger större ön vår sol. Det är denna stjärnas sken som lurat oss att tro att supernovan eller resterna av tvillingstjärnan fortfarande sken med ett för supernovor eller slutstationen neutronstjärnor onormalt starkt sken. Gåtan var löst.

Universums största svarta hål finns i Berenikes hår är en av de senaste rönen..

Var finns då Berenikes hår? Jo mellan stjärnbilderna  Jungfrun och Stora Björn.  Synliga  på norra stjärnhimlen. Under vår och sommar kan mellan dessa bilder ses Berenkies hår  där Comahopen finns. En mängd av av ca 1000 galaxhopar finns i denna hop.

Avståndet hit är ca 300 miljoner ljusår. Bland dessa galaxhopar finns två otroligt stora galaxer,  galaxen  NGC 4874 och NGC 4889. Det är NGC 4889 som är den intressanta galaxen. I centrum av denna finns ett svart hål som är det största upptäckta hålet i universum bland de människan tills idag upptäckt.

Tjugoen miljarder gånger större i massa  än vår sol. Så kompakt att inte ens ljus i närområdet kan sprida sig härifrån. Hålet i sig är lugnt för närvarande och ny stjärnbildning kan därför teoretiskt ske i närområdet.

En jätteplanet upptäckt i stjärnbilden Målaren.

I den kanske inte så kända stjärnbilden Målaren finns en stjärngrupp kallad Beta Pictoris där nyligen en gasplanet kallad  PSO J318.5338-22.8603upptäckts. Genom sin storlek  åtta gånger större än Jupiter kan den ses för att undersökas med spektralanalys.

Få planeter som är upptäckta utanför vårt solsystem kan ses i en storlek där spektralanalys kan göras.

Vi får se vad resultatet kan bli. Men troligen är det en gasplanet med samma eller liknande sammansättning som våra gasplaneter här i vårt solsystem.

Men överraskningar kommer slag i slag däruppifrån så alla resultat är möjliga.

Stjärnbilden Målaren kan enbart ses på södra stjärnhimlen.  Den konstruerades som stjärnbild av Lacaille 1751 under namnet Staffliet och Paletten men dess namn har i senare tid förändrats till enbart Målaren.

Här kan den intresserade läsa något mer om Målaren och vilka stjärnor som ingår i stjärnbilden.

M42 i Orionnebulosan är en födelseplats för nya stjärnor. Här döljs många stjärnor och dess eventuella beboeliga planeter.

I Orions stjärnbild finns en hel del synliga stjärnor. Men det intressanta är vad som döljer sig i själva nebulosan. Orionnebulosan av damm och stoff där det döljs både fler stjärnor och föds nya stjärnor.

Nebulosan är av storleken 30-40 ljusår i diameter och i detta damm döljs kanske upp till 1000 stjärnor och dess planeter.

Om du läser artikeln som medföljer kan du där få instruktioner var Orionnebulosan finns och hur du finner den.

Gravitationsvågor upptäckta de hörs som en kvittrande fågel. Ett mänskligt öga kan nu se dessa vågor.

Newton förstod att de fanns. Allt är berörda av dessa vågor som finns men som ingen förrän nu upptäckt. Nu kan mätningar av dessa vågor göras vilket vi inte kunnat tidigare  fullt ut då vi inte haft instrument vilka visat på dess existens mer än matematiskt.

Gravitationsvågor är även viktiga för att bevisa Einsteins relativitetsteori.

En ny forskningsmöjlighet har nu sett dagens ljus möjligheten att undersöka rymden utefter gravitationsvågors effekter och då synliga vågor.

Nu väntar vi på nästa upptäckt mörk materia och energi. När dessa kan ses och forskas inom blir det ett otroligt nytt forskningsfält att förstå universum, tid och rum och verkligheten eller kanske bättre uttryckt den verklighet vi kan uppleva som människa med våra instrument.

Se och hör.

Jordens uppbyggnad tros vara universell. Men kan det vara en hallucination?

Ingen vet hur stenplaneter är uppbyggda förutom Jordens. Men det tros att alla är uppbyggda på samma vis en tunn yta och sedan en het kärna eller mantel längst in och där emellan avsvalnade skikt med lava och vulkaner på ytan.

Men stämmer det? Ytskikt av skilda slag och tjocklek kan finnas. Radioaktiva ytor på vissa planeter bör finnas vilket gör en skillnad mot Jordens ytas uppbyggnad och begränsningar av hur det ser ut. Kanske det inte finns en enda planet av alla oräkneliga i universum som är uppbyggd exakt som Jorden.

Unicitet är det normala redan här. Vi kan ta hur många exempel som helst. Människans fingeravtryck är unikt. Snöflingans utseende ett annat. Det finns inte två exakt lika och har aldrig funnits sedan tiden början.

Men universellt blir det likväl yta och mantelplaneter.

Troligen stämmer detta. Likväl som gasplaneter tros vara uppbyggda på samma vis med skillnaden enbart på gassammansättning och temperatur och rörelser i på och i dessa.

Solar och kometer tros även ha samma likartade konstruktioner.

Men kan det stämma universellt. Kanske,  kanske inte. Men troligast är allt i ett enda exemplar.

Det kan finnas en stor tveksamhet i detta. Så länge vi inte vet något om mörk energi och materia kan vi inte vara säkra  någonting. Dessa mörka krafter kan ge effekter vi ännu inte kan förstå och även på det vi tror oss förstå just nu.

Rosettas besök på kometen 67P Churyumov -Gerasimenko gav ledtrådar om kometers hålrum. Många sf-berättelser har beskriit dessa som gömmor för allsköns materia och Aliens på hemliga uppdrag.

Kometers låga densitet har länge misstänkts bero på att de har stora ihåliga bergrum inom sig.

Nu verkar forskare genom Rosettas mätresultat ha bekräftat att så inte är fallet på kometen 67P  och resultatet kan säkert ses som universellt.

Kometer är inte ihåliga och deras låga densitet  beror på att dess  insida är mycket porös och kan jämföras med damm ispartiklar och vatten.

Ingen spännande upptäckt och all sf-litteratur där främmande Aliens sänder hemliga laster i kometers kärnor kan därför ses som spännande fantasier.

Men en komet ska inte ses som samma sak som en asteroid. Här kan fortfarande synen på hålrum vara en möjlighet och en källa för sf-berättelser..