Mycket ska stämma på en planet för att den ska vara livsmöjlig än mer för en civilisations möjlighet som vi känner den.

Exoplaneter är planeter vilka finns runt andra stjärnor därute. De hittas i stort antal numera i jakten på liv därute.

Det är mycket som ska stämma för att det ska finnas liv av det slag vi känner till. Rätt avstånd till en sol är ett. Ett annat att det behövs skydd i form av bälten runt planeten likt vi har för  skydd mot strålning. Plus naturligtvis vatten och organisk materia för att liv ska kunna uppstå.

Tid måste ha gått för att detta ska kunna ha bildats och söker vi intelligent liv bör vi finna rätt tid där detta finns. En civilisation likt vi skapat är inte gammal på Jorden.

Men nu har det misstänkts att många av de exoplaneter vi funnit även är stationära planeter. Orörliga i rotation. Likt vår måne och planeten Merkurius här ex.

De vänder alltid samma sida mot sin stjärna. Det gör att temperaturen på planeten blir för hög på den sida som finns mot solen och för kall för den sida som finns från solen.

Det finns därför säkert få planeter därute vilka är högintressanta. Risken finns att det inte finns någon om allt ska tas med i beräkningen för liv och än mer möjligheten för civiliserat liv.

Den 1 september kommer en asteroid så nära oss att vem som helst kan se den med en enkel kikare

Florence Nightingale var en av grundarna till den moderna sjuksköterskans yrkesroll . 

Men även den vilken gett namn åt den asteroid vi får besök av den 1 september i år. Asteroiden 3122 Florence (1981ET) först upptäckt 1981.

Avståndet till Jorden denna gång blir närmst sedan 1890 av en asteroid av detta stora format då den kom förra gången enligt uträkningar i nutid (om den sågs då är nämligen okänt). Nästa gång den kommer  på nära avstånd till Jorden blir först under 2500-talet.

Storleken av denna stenbumling är nära 5 km i diameter. En storlek  som skulle få katastrofala följder för oss om den störtade ner på oss.

För amatörastronomer är det ett bra tillfälle för att se en större asteroids färd däruppe. 

Avståndet till Jorden blir som närmst 18 gånger längre ut än månen men den kommer att lysa starkt och blir därför relativt enkel att söka efter.

En asteroid stor som ett hus passerar nära oss i början av oktober

Asteroider kommer ofta överraskande i storlek av mindre objekt. Flera har överraskande dykt upp de senaste åren. Först när de passerat oss har vi upptäckt dem. Ibland först när de dykt ner på Jorden. Ibland upptäcker vi säkert ingenting av deras passerande.

Men denna gång vet vi att ett mindre objekt på väg hitåt och passerar på ett avstånd av en åttondels avstånd till månen.

Tillräckligt för att missa våra sateliter däruppe som väl är. Men ändå nära.

Passerandet denna gång är väntat då asteroiden är upptäckt och banan uträknad. Nära oss men på ett avstånd av säkerhet för att inte slå ner här på Jorden.

Det är en asteroid vilken är känd sedan tidigare och vilken senast besökte vårt närområde under 2012.

Fyra intressanta formationer på Mars ska nu undersökas av rymdbilen Mars Rover

Marsbilen ska närmast undersöka fyra lager av en höjd i åtta våningar på berget Mount Sharp.

Projektet kallas Vera Rubin till minne av en känd astronom för sina arbeten av galaktisk rotation.

Åsen eller berget har setts innehålla ett lager av järnoxidminerat hematit vilket brukar bildas enbart under våta förhållanden.

Ovanför densamma ses det som lerlager och sulfatmineraler. Undersökningen är i sin början och dess utmaningar är stora för rymdbilen.

Men berget ska mer ses som en stenig ås än ett brant berg och bör därför kunna ge rymdbilen en möjlig väg upp till dessa lager av högintressant innehåll i jakten på fukt och eventuellt organiskt material eller fossil.

Sök jobbet som skyddsombud av planeter utanför Jorden

NASA söker just nu någon med uppgiften att vara skyddsansvarig för planeter därute.

Uppgiften är stor och ansvaret kommer troligen att bli större efterhand som vi besöker fler kroppar därute i framtiden.

Det handlar om att inte förorena andra himlakroppar med jordiskt material, organiskt som oorganiskt. Men även att samma slag av material från den besökande kroppen inte heller förorenar Jorden vid återinträdet hit efter en färd obemannad eller bemannad.

Låt oss hoppas att uppgiften kan utföras och kommer att utföras på ett bra sätt den dag problem kan uppstå. Idag är det mest förberedande på detta.

Det som kan ses som närmst och viktigt är upptäcktsfärderna till Mars i nutid.

Bilden är ett storleksförhållande mellan Mars o Jorden. Viktigt att veta detta anser jag. 

Många tror Mars är lika stor som Jorden. Den enda planet i vårt solsystem som är det är den ogästvänliga Venus.

Förklaring söks på varför Månen har haft magnetiska fält under en längre tid än man antagit tidigare.

Magnetiska fält behöver en kraftkälla och en sådan måste först skapas och sedan bli kvar tills den med tiden inte får fortsatt näring och härmed försvagas efterhand.

Nu har forskning av månens magnetfält visat att dennas fält varit igång ca 1 miljard år längre i tid än vad man tidigare ansett.

En förvånande upptäckt då det inte förklarar vad kraftkällan är för att det fortfarande kan existera.

Ny forskning om detta är i gång och för den intresserade av forskningen finns följande rapport från forskningcentrat att tillgå.

Det är fritt att spekulera från lekmän som mig. Jag kan därför fundera över om kraftkällan på något sätt har sitt ursprung från en källa som ett närliggande universum.

Detta under förutsättning att dessa finns och läckage kan förekomma mellan skilda universum. Kanske det ska ses som fullt normalt att så sker men att vi ännu inte förstår sammanhangen eller en värld där  multiuniversum existerar och påverkar varandra.

Kanske där en kopia av vårt universum i tid och rum även finns och en Jord och måne där månarna påverkar varandras magnetfält. Alternativt ett universum där skillnaderna mellan vår Jord och dess måne påverkar varandra och just därför uppehåller magnetfältet här och tömmer det eller upprätthåller det även där. 

Svarta hål finns i mycket större antal än vi tidigare trott

Det har beskrivits under en längre tid nu att alla galaxers centrum består av ett stort svart hål.

Många har därmed trott att det enbart är här de finns. Men så är det inte då stjärnor som kollapsar in i sig själva som supernovor eller utbrända stjärnor bildar just en svart hål. Det verkar även finnas svarta hål av anledningar vi inte förstår.

Idag har nyare forskning beräknat att det bara i vår Vintergata kan finnas 100 miljoner svarta hål.

Ett svart hål är slutfasen av en stjärnas liv där denna kollapsar in i sig själv och drar till sig allt omkring sig. Vikten på materia i dessa hål blir så otrolig att inte ens ljus kan ta sig ur dessa kompakta objekt.

Att de kallas hål beror på dess svarta utseende då att allt dras ner på detta objekt där allt stannar även tid, ljus och rörelse. Om man inte ser rörelse som när allt kollapsar ner i dem. Därför är ett hål med något långt bort svävande mål eller ner i något av okänt slag enbart science fiction.

Men visst kan man fundera på om hela vintergatan och universum som vi känner det en gång kollapsar och blir ett enda svart hål. Kanske det var början till BigBang ett superkompakt svart hål av en storlek mindre än en punkt vilken plötsligt exploderade. 

Men då får vi se universum som ett cykliskt återuppstående och utplånande  i tid, rum  och evigt rörelsemönster vilket ger enbart nya frågor om allts början och varifrån detta kom.