Det finns bra och lugna parkeringsplatser i rymden

Lagrange-punkter  är platser i rymden där de kombinerade gravitationskrafterna hos två stora kroppar, såsom jorden och solen eller jorden och månen, är lika med centrifugalkraften som känns av en mycket mindre tredje kropp. 

Samverkan mellan krafterna skapar en jämviktspunkt där rymdfarkoster kan "parkeras" för att göra observationer.

Att finna och använda dessa punkter för att placera observationsfarkoster här blir energisparande och enklare för ingenjörer vilka konstruerar dessa farkoster.

Läs mer om dessa fördelar och hur man finner dem genom denna länk.

Samma metoder för att söka tecken på forntida liv här som där ute

Vi har sedan vetenskapens gryning försökt hitta liv och tecken på liv från det förgångna.

Först efter liv som fanns innan syndafloden. Senare förstod vi att jorden var betydligt äldre än vad uträkningar av bibliska berättelser kunde ge sken av. Därefter förstod vi att fossiler och landhöjning visade på antika forntida hav där man fann avlagringar och fossil på höga berg exempelvis. Dinosaurier, bläckfiskar och ormbunksarter upptäcktes. Insekter i bärnsten med mera.

Metoder för analyser och instrument för att finna mer har sedan dess utvecklats.

Instrument och metoder vilka nu hoppas kunna användas så mycket och effektivt som möjligt i första hand närmast på planeten Mars för att söka forntida liv här.

Kan det ha funnits livsformer i de hav vilka en gång legat här? Ingen vet.

För mer information om detta framtida projektläs vidare här

En ovanlig händelse en vit dvärgstjärna överlevde en supernova. Hur kunde det ske?

När en stjärnas tid är ute exploderar den oftast i en supernova. Allt i dess omgivning förintas och försvinner i novan.

Men forskare har undrat om något ändå kan överleva i dessa explosioner.

Nu verkar första beviset ha kommit att så kan ske. En vit dvärgstjärna vilken verkar ha funnits i närheten av en supernovaexplosion ses ha överlevt katastrofen.

Det är stjärnan LP-40- 365 vilken har klarat av att som dubbelstjärna överleva när dess granne exploderat. Dess väldiga rotation visar att något hänt när dess granne exploderade vilket fick till följd att dvärgstjärnan fick en väldig rotationshastighet istället för att utplånas.

Kanske supernovan hade en hastighet vilken stjärnan klarade av alternativt att avståndet fick en rörelse att uppstå i tomheten vilken kom att få stjärnan att rotera istället för att utplånas. Det är värt att tänka vidare över då ingen vet.

Stjärnan i sig finns i vår vintergata och färdas här med stor hastighet i avsaknad av helium, väte och kol vilket är en ovanlig kombination av avsaknad. Men ingen vet vad som egentligen har hänt här och fått dvärgen att fortsätta sin existens däruppe i ensamt majestät.

En förbryllande upptäckt på Venus förbryllar NASA

Venus är en värld med tätt molnskikt och livsovänlig temperatur.

Så ser det ut med normalt kameraljus. Men sätts ett filter på kameran och ultraviolett ljus  används blir bilden en annan.

Mörka och ljusa streck ses då i molnskiktet. Något absorberar ultraviolett ljus och ger denna effekt.

Det som förbryllar är vad detta som sker i molntopparna där egentligen visar?

NASA har nu fått möjlighet att strata ett nytt projekt där arbetet blir att lösa denna gåta.

Venus har liknande  struktur och storlek som jorden men roterar i motsatt riktning som exempelvis Jorden (motsols). Dess tjocka atmosfär, som huvudsakligen består av koldioxid med moln av svavelsyradroppar resulterar i en stark växthuseffekt vilket får Venus till den hetaste planeten i vårt solsystem med en yttemperatur som är tillräckligt het för att smälta bly.

Detta vet vi. Men det som nu ses i uvstrålning förstår vi ännu inte. Vi får hoppas att NASA får en förklaring till detta då allt vi kan lära oss om vår verklighet är lika spännande och ofta förvånande. 

Det enda vi kan vara säkra på är att vi vet väldigt lite om verkligheten. Men tror oss veta mycket.  Vad människan bör tänka på är att vara ödmjuk för verkligheten då den är mer olik det vi tror oss veta än vi kan föreställa oss. Detta är jag helt övertygad av.

Bilden visar hur lika i storlek Jorden o Venus är.

En supernova har setts utplåna en stjärna i sin väg. En tragedi kan ha inträffat därute.

SN 2017cbv är en supernova vilken vid sin explosion slukade en stjärna i dess närhet.

En tragedi vilken kan eller med all säkerhet även innefattade denna stjärnas system av eventuella planeter.

Vad man kan se här är utsattheten för supernovaeffekten inte bara för de planeter som drabbas genom novan (stjärnan vilken exploderar) utan även närliggande stjärnor.

Tragedier händer ofta på Jordens yta men även därute av katastrofalt format. Vi vet naturligtvis inte om det drabbar liv därute då vi inte vet om liv finns därute.

Men vi kan tänka oss omfattningen av katastrof om liv fanns vid denna supernovaexplosion om den stjärna vilken slukades hade planetsystem med livsformer. 

Ja självklart även de planeter vilka kanske fanns i närområdet av den stjärna vilken exploderade till en supernova.

Supernovan ovan upptäcktes 10 mars 2017 i galaxen NGC 5643  55 miljoner ljusår från oss.

Mycket ska stämma på en planet för att den ska vara livsmöjlig än mer för en civilisations möjlighet som vi känner den.

Exoplaneter är planeter vilka finns runt andra stjärnor därute. De hittas i stort antal numera i jakten på liv därute.

Det är mycket som ska stämma för att det ska finnas liv av det slag vi känner till. Rätt avstånd till en sol är ett. Ett annat att det behövs skydd i form av bälten runt planeten likt vi har för  skydd mot strålning. Plus naturligtvis vatten och organisk materia för att liv ska kunna uppstå.

Tid måste ha gått för att detta ska kunna ha bildats och söker vi intelligent liv bör vi finna rätt tid där detta finns. En civilisation likt vi skapat är inte gammal på Jorden.

Men nu har det misstänkts att många av de exoplaneter vi funnit även är stationära planeter. Orörliga i rotation. Likt vår måne och planeten Merkurius här ex.

De vänder alltid samma sida mot sin stjärna. Det gör att temperaturen på planeten blir för hög på den sida som finns mot solen och för kall för den sida som finns från solen.

Det finns därför säkert få planeter därute vilka är högintressanta. Risken finns att det inte finns någon om allt ska tas med i beräkningen för liv och än mer möjligheten för civiliserat liv.

Den 1 september kommer en asteroid så nära oss att vem som helst kan se den med en enkel kikare

Florence Nightingale var en av grundarna till den moderna sjuksköterskans yrkesroll . 

Men även den vilken gett namn åt den asteroid vi får besök av den 1 september i år. Asteroiden 3122 Florence (1981ET) först upptäckt 1981.

Avståndet till Jorden denna gång blir närmst sedan 1890 av en asteroid av detta stora format då den kom förra gången enligt uträkningar i nutid (om den sågs då är nämligen okänt). Nästa gång den kommer  på nära avstånd till Jorden blir först under 2500-talet.

Storleken av denna stenbumling är nära 5 km i diameter. En storlek  som skulle få katastrofala följder för oss om den störtade ner på oss.

För amatörastronomer är det ett bra tillfälle för att se en större asteroids färd däruppe. 

Avståndet till Jorden blir som närmst 18 gånger längre ut än månen men den kommer att lysa starkt och blir därför relativt enkel att söka efter.