Det finns risker för jordiskt liv med att ta hit jord från planeten Mars! Men beslutet är taget.

ESA (Europeiska rymdorganisationen) och NASA har undertecknat en avsiktsförklaring i dagarna för att utforska möjligheten till att hämta jordprover av Mars jord till Jorden.

Syftet är att detaljerat analysera dessa prover i sofistikerade laboratorier med bästa tekniker som kan uppbådas idag. Genom dessa analyser hoppas man förstå mer om hur Jorden bildades och om liv finns eller har funnits på Mars.

Ett första uppdrag ska  NASA göra 2020 då Mars Rover (marsbil) ska samla ytprover på Mars. Upp till 31 behållare kommer att fyllas och förberedas för att senare sändas till Jorden.

2021 kommer därefter ESA: s ExoMars rover  att  landa på Mars för att borra upp till två meter ner i Mars yta och ta prover för att söka efter tecken på liv. 

En tredje lansering från jorden är en rymdfarkost som skickas upp till en omloppsbana runt Mars med provbehållare. När proverna på Mars samlats in ska de på ett säkert vis lastas in rymdfarkosten  vilken sedan tar med dessa prov och återvänder till jorden.

Denna farkost ska därefter landa i USA, där proverna hämtas och placeras i karantän för detaljerad analys av ett team av internationella forskare.

Allt ovan låter bra men ett enda misstag med proverna kan släppa lös eventuella sovande bakterier vilka skulle kunna sprida panepidemier av sällan skådat slag vilka vi kanske inte har något botemedel mot. OBS: bara en tanke på risker. Troligast är dock att jorden på Mars är lika steril som de prover som hämtats från månen.

Bild från Mars yta

Svarta hål finns i rymden men nya rön visar att det även kan finnas vita hål. En svindlande tanke är var de uppkom från.

Ett svart hål är en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. Slut citat.

Men nu har rön kommit som visar att det kan finnas vita hål också. Dessa skulle teoretiskt kunna ha existerat redan innan Big Bang och ska ses ha samband med den mörka materian och vara svarta håls motsats. 

För att återgå till svarta hål har de sedan 1960-talet antagits ha sitt ursprung inom en sekund efter Big Bang, på grund av slumpmässiga variationer av täthet och värme i ett snabbt expanderande universum. De områden där dessa svängningar koncentrerades skulle då ha kollapsat till svarta hål. Dessa så kallade primära svarta hål skulle vara mycket mindre än de svarta hål som  finns i galaxers centrum.

Även vita hål vilka anses kunna existera av mikroskopiska diameters storlek kan vara ganska massiva. Men inte som svarta hål vilka mindre än ett sandkorn kan väga mer än månen enligt teorin.

Det anses att de vita hålen liksom de svarta minihålen kunde vara den så kallade mörka materian.

Mörk materia antas vara upp fem sjättedelar av all materia i universum. Men ingen vet vad den består av. Som namnet antyder är mörk materia osynlig. Den avger inte ljus, reflekterar inget ljus och blockerar inget ljus. Mörk materia kan därför för närvarande spåras endast genom dess effekter på gravitation på vanlig materia.

Då det gäller vita hål avger inte heller dessa någon strålning och eftersom de är långt mindre än en våglängd av ljus är de osynliga. Om en proton råkar träffar ett av dessa vita hål, skulle den bara studsa bort.

Forskare anser att de mikroskopiska vita hålen bildades redan innan tid o rum fanns. Innan Big Bang.

 Framtida forskning kommer att undersöka hur sådana vita hål eventuellt kan vara rester från ett tidigare universum och därmed ge en förklaring till varför tiden rinner endast en riktning, framåt (tänk på att vi enbart planerar framtiden inte det som det förflutna ska kunna ge)  i det universum vi finns i och inte bakåt.

Nog är det fascinerande tankar. Läs gärna mer från de länkar som medföljer om svarta hål och vita dito och naturligtvis från artikeln varifrån detta inlägg har sin bakgrund.

Bilden är en animation av ett svart hål en animation av ett vitt hål skulle bli osynligt och animeras som ett vitt ark.

Tips på ett semestermål i sommar för den rymdintresserade i Europa.

ESO Supernova är ett samarbete mellan ESO, det Europeiska sydobservatoriet i Chile.

Den 26 april 2018 var det invigning på planetariet och besökscentret ESO Supernova i München.  Ett perfekt semestermål för den rymdintresserade då här erbjuds besökare en astronomisk helhetsupplevelse där ESO:s forskningsresultat presenteras  bland annat det digitala planetariet med den senaste visualiseringstekniken ger en otrolig upplevelse för besökarna. 

Planetariet visar många olika föreställningar och andra kulturella evenemang.

 Mellan april och juni 2018 kan besökaren välja mellan åtta planetarieföreställningar, från den prisbelönta animerade filmen The Secrets of Gravity, om Albert Einsteins upptäckter, till storbildsdokumentären Hidden Universe.

ESO Supernova har öppet kl 09-17 onsdag-fredag och kl 12-17 lördag och söndag varje vecka. Föreställningar och evenemang kan bokas online och går att trycka ut vid ankomst på centret. Men under 2018 är allt gratis.

Bilden visar anläggningen i Tyskland.

Det fanns en tid då stjärnor föddes 1000 gånger fler per år i en galax än vad som sker idag. Det var ungdomens tid i galaxen.

Idag uppstår en ny stjärna per år i Vintergatan. En stjärna vilken sedan troligen kommer att vara sol i ett nytt solsystem med planeter.

Det finns oräkneliga galaxer och troligen uppstår i galaxer av samma storlek som Vintergatan även där ca en ny stjärna per jordår.

Men det är nutiden det. En gång uppstod universum i en stor smäll kallat Big Bang. Någon miljard år senare fanns stjärnor vilka bildade galaxer vilka i sin tur bildade ofta galaxhopar.

En av dessa blev galaxhopen SPT2349-56 vilken nu observeras långt därute tillbaks i till tiden då den bildades.

Här ses att stjärnor bildas i en rasande takt med ett antal av ca 1000 per år.

Idag finns ingen galaxhop där detta sker i en så otrolig takt.

Det är Alma-teleskopet i Chile   som upptäckt denna och fler galaxhopar i ett ljusdimmigt hörn av universum och tolkat bland annat ovanstående till en galaxhop där ovanstående sker i början av universums historia.

Upptäckten är viktig då det visar full fart i universum av stjärnbildning ca 1 miljard år tidigare än vad man tidigare antaget.

En gåta är hur galaxhopar har kunnat bildas på så relativt kort tid som det handlar om efter Big Bang.

Mina egna funderingar över denna gåta är att det kanske inte är så konstigt. Universum då hade inte blivit så stort och inte expanderat så långt utan universum var ännu begränsat i tid och rum på en mindre plats. Därför kunde galaxhopar snabbare än numera möta en annan hop och bilda galaxhopar då avstånden inte var så otroliga som numera.

Samma sak tror jag det var med stjärnors bildande i början då avstånden de första stjärnorna emellan var kort och gravitationen därav bildade galaxer snabbt. Likväl som stjärnproduktionen var snabb då det material som fanns låg samlat betydligt närmre varandra än numera. Tid och rum låg varandra närmre än idag.

Se tusentals asteroidbanor runt vår sol.

Det existerar minst ca 18200 asteroider därute vilka har sina banor runt solen.

Det är antalet som hittills upptäckts och fotograferats i projektet NEOWISE vilket pågått sedan 2009. Troligen finns det ännu ett antal oupptäckta.

Du kan se en film här på dessa cirkulerande objekts banor vilka till stor del finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Av dessa är ca 800 jordnära objekt och vad vi vet idag är ca ett tiotal potentiellt farliga för oss om de ändrar sin bana något.

De är objekt vi bör hålla lite extra koll på.

Men vi ska komma ihåg att vi inte har full koll på närområdet. Det händer som vi vet lite då och då att objekt överraskande dyker upp nära oss. Senast var ju den 16 april i år vilket jag beskrev här på bloggen den   26 april.

Bilden är på en asteroid i vårt närområde 253 Mathilde

Ruttna ägg doftar det runt en av planeterna i vårt solsystem. Obs: inte runt Jorden.

Ingen kommer någonsin att behöva känna doften av starkt ruttnande ägg kommen ur svavelväte här då omgivningen är en plats där temperaturen ligger på -200 C.

Utöver det finns ingen yta i området utan det är i atmosfären denna odör finns.

Planeten där denna odör finns är den sjunde planeten i vårt solsystem. Uranus.

Upptäckten att det förhåller sig så är gjort från  Hawaii's Gemini North teleskop. 

Läs gärna mer om Uranus här vi vet idag en hel del om denna planet numera. 

Superjordar kan vara som fängelser för de eventuella levande varelser som finns där.

Kepler-69c är en planet vilken finns som en av planeterna omkring Kepler 69 en sol något mindre än vår sol i riktning mot stjärnbilden Svanen. Här finns två planeter varav en ligger i den beboeliga zonen runt sin sol.  Kepler 69-c en planet ca 70 % större än Jorden och har därför fått namnet superjord på grund av sin storlek.

  Här kan finnas intelligent liv likt det kan finnas på andra planeter som finns på rätt avstånd från sin sol. Men inget bevisar det.

Vad som är intressant är att planeter med denna storlek och större kan vara som fängelser för innevånarna. Detta då en resa från planeten inte kan göras utan en försvarlig mängd energilast om de ska resa upp i  rymden.

En apolloraket från Kepler-89-c skulle behöva en energilast (raketbränsle) av 440 000 ton där 400 000 ton skulle behöva vara raketbränsle för att kunna slita sig från planetens dragningskraft.

Detta låter otroligt. Men vi ska ha i åtanke att det kan finnas andra sätt att driva raketer än våra jordiska. Kanske det kan finnas sätt att upphäva dragningskraften och därmed gravitation och den vägen enkelt lyfta. Ingen vet om någon intelligens lyckats med det därute eller om vi själva en gång lyckas hitta den lösningen.

Men som vi ser det med den kunskap vi har idag är superjordars innevånare nästan säkert bundna på sina ytor däruppe.

Bilden är på stjärnbilden Svanen där ovanstående solsystem finns.