Olofsson skulle suttit kvar som ansvarig för Sveriges segregationspolitik.

Fel att Lööf tog över som näringsminister nu. Skammen i framtiden ska falla på Reinfeldt, Borg och Olofsson. Skammen av att ha förstört framtidstron och ekonomin för sjuka som utförsäkras och långtidsarbetslösa som förvaras i fas 3 utan hopp om en framtid.

Att då plötsligt ta in Lööf i eländet gör att det blir svårare att fördela ansvaret i framtida sociologiska forskningsprojekt, om vem som ska ses som ansvarig för vad i segregationen av svenska folket under första decennierna under 2000-talet.

För det är detta framtiden kommer att undersöka, när en ny generation av politiker kommer som försöker förstå varför svenska folket kunde acceptera en sådan politik efter ett välfärdsbygge och vilka politikerna var som indoktrinerade folket så lyckat att detta fungerade.

Visst, Lööf är samma skrot och korn som Olofsson, men att sedan veta vem som blir ansvarig för vad i de politiska beslut och idéer som kommer och vilken personlighet som behövdes för att detta skulle realiseras, kan bli förvirrande för framtida analyserande.

Lööf kunde tagit en annan post i regeringen, näringsministerposten skulle Olofsson behållit.

Utanförskapet tabu att nämna idag. Juholt tiger om socialdemokraternas historia.

Inte ett ord nämns om utanförskapet bland alliansen idag. Det nämns inget om hur arbetslösa får det sämre ekonomiskt, år för år, då ersättningen ligger kvar på samma låga nivå, oberoende av inflation och avgiftshöjningar.

När det beskrivs hur hushållens köpkraft ser ut nämns inte ovanstående grupper i media eller av politiker. Inte ens socialdemokraterna nämner dessa grupper då de förstår att svenska folket inget vill höra och ett nämnande kan få siffrorna för partiet att dala.

De i fas 3 och de utförsäkrade har blivit de man inte talar om, de har blivit de onämnbara som finns, men som ingen vill höra något om.

Segregationen och stigmatiseringen har gått längre och lättare än vad alliansen kunde drömma och hoppas. Så snabbt trodde de knappast det skulle gå att förvandla Sverige till ett ”vi och dom” samhälle. Nog kan ideologerna i partiet njuta sötebrödsdagar, de har lyckats indoktrinera majoriteten av svenskarna till åsikten att ”alla kan arbeta och få ett arbete, bara de söker ett.”

De är nu så självsäkra att de försöker skriva om högerns (moderaternas historia) partiprogram och framställa sig som folkhemmets skapare och de som var emot apartheid och fick fram allmän rösträtt i Sverige. Jag undrar när de försöker få svenska folket att indoktrineras i att vänsterpartierna var motståndare till allmän rösträtt och för apartheid?

Vad säger då socialdemokraterna om detta? Svar, ingenting!

De tiger och har bara i tankarna att Juholts eriksresa bland socialdemokraternas medlemsdistrikt ska få de medlemmar som är aktiva att stötta honom i hans partiledarskap.

Alliansen gör vad de vill och inget hindrar dem. Det finns idag bara en röst som försöker motarbeta detta och det är Aftonbladet. Alla andra med makt och kunskap tiger. Halleluja nya Sverige byggt på illusioner. 

Sverigedemokrater vildarna i politiken

Sverigedemokrater har blivit kända för att plötsligt hoppa av sitt parti för att söka medlemskap i moderaterna. Vi har bla följande exempel på före detta

sd-ledamöter som inte lyckats hitta ny hemvist, utan istället blivit politiska vildar.

Här finns några exempel: Vilde 1. Vilde 2. Vilde 3. Vilde 4.

 Det finns säkert fler och den gemensamma nämnaren är att dessa vildar sedan fryses ut och stöttar en egen politik, utan partipiska från något håll.

De är oroliga själar utan fast ideologi. Kanske första tecknet på framtidens politiker. Fasta värden och plikt är ovanligt idag. Istället är förändring och flexibilitet ledstjärnan och dessa vildar visar prov på detta.

Framtidens riksdag kanske består av personer istället för partier. Då blir personval viktiga, att man sedan inte kan lita på att den man röstar fram inte byter åsikter som vinden byter riktning, är en helt annan fråga.

Nu nämner inte moderaterna utanförskapet det ska glömmas bort.

 Allt trams som moderaterna och alliansen i sin helhet försökte få svenska folket att tro om att utanförskapet skulle bort nämns nu inte i deras partiprogram.

Inte diskuteras det och vi förstår alla som tvivlade på det ”nya arbetarpartiet” att de inte menade allvar med sitt trams om utanförskapet.

Istället har detta utanförskap ökat genom utförsäkring ur sjukförsäkringen. Idiotstopp av ersättningsnivå för de som är utanförskapets människor. Långtidsarbetslösa och utförsäkrade. Oberoende av basbeloppshöjning, inflation eller avgiftshöjningar ligger ersättningsnivån fast på samma nivå år för år och urholkar därför ekonomin för dessa grupper.

Alliansen bryr sig inte om utanförskap utan genom ovanstående segregeras svenska folket än mer i ”vi och dom.” Jag väntar bara på slutsteget, en minskning och en försvårning av försörjningsstödet, vilket verkar komma redan under denna mandatperiod.

Skammens regim fortsätter att omförhandla människovärdet och att sortera människor i olika fack. Utanförskapet ses som naturligt och nämns inte längre då det inte behöver nämnas, alliansens politik håller så länge svenska folket som inte tillhör utanförskapet får sina årliga lönehöjningar och löften om fler jobbskatteavdrag.

Så fungerar regeringens sysselsättning (jobblinje) för ickebehövda personer i regeringskansliet.

Den berömda till mantra tagna ”arbetslinjen” i Alliansens agenda gäller även överblivna och kanske inte arbetsintressanta socialgrupp 1, obehövda i regeringskansliet.

Men dessa skuffas inte ner i fas 3 eller får 65 % i a-kasseersättning.

Istället får de högavlönandebefattningar som generaldirektörer. Men utan myndighet, utan eget kontor och inga eller få arbetsuppgifter.

Likt vanliga svenskar som skuffats ner i fas 3 får de en sysselsättning, men till skillnad mot fas 3 are så får de en hög lön.

Detta är skillnaden mot fas 3 are. Fas 3 are har inga eller fel kontakter för att få ett arbete.

De i regeringskansliet har just detta, rätt kontakter och får då en bra lön, men sedan att det

inte finns arbetsuppgifter för denna lön är betydelselöst.

Lönen betalar vi skattebetalare, ingen privatföretagare.

Om inte detta visar hur klassamhället växer fram, sakta men säkert, och om inte detta visar på olika människovärde, då vet jag inte vad jag ska tro.

Ett förslag som folkpartiet nyligen lagt är förslaget om lägre lön för unga, vilket kan ses i samband med ovanstående.

En sortering av människor med syfte att förbilliga  Då det i första hand är unga som får arbete blir lönekostnaden mindre om deras lön sänks.

Inte blir det fler arbeten av detta. En seriös arbetsgivare anställer vid behov inte utefter om ungdomar får mindre lön. Skulle detta idiotförslag gå igenom och bekräftelsen av att fler unga då skulle få arbete, skulle det innebära att fler och fler medelålders och äldre blir arbetslösa.

Självfallet ska unga i första hand få arbete. Men det får de utan lönedumpning, det har de alltid fått. Att sedan ungdomsarbetslöshet finns beror på brist på arbeten. Många arbetsgivare missbrukar även alla bidragsmöjligheter som skapats för att få billig arbetskraft.

För att inte tala om idiotin av gratis praktikanter.

En regerings ansvar är att skapa arbeten, inte att dumpa lönerna för utvalda grupper av svenskar. 

Vilka misstänks för bidragsfusk av Socialdemokraterna, arbetslösa eller arbetsgivare?

Socialdemokraterna vill stoppa skattefusk och bidragsfusk. Men vilka riktar de sig enbart mot, enligt artikeln? Se länk.

Jo, de tar för givet att sjuka, arbetslösa och människor med försörjningsstöd är de som fuskar. Inte arbetsgivare.

Vakna socialdemokrater! Ni är inte ett dugg bättre än moralmännen i Alliansen, som har som mål att sprida fördomar mot arbetslösa och sjuka,

med syfte att svenska folket ska misstänka dessa som bidragsfuskare. Genom detta fördomsspridande har svenska folket accepterat jobbskatteavdrag som ökar de ekonomiska klyftorna i samhället. Genom detta har även utförsäkringen och minskningen av a-kassestödet accepterats.

Nej, nu hade det varit lägligt att kontrollera arbetsgivarna.

Hur mycket fuskas det inte i RUT och ROT? Hur mycket fuskas det inte i fas 3 anordnarnas sysselsättningsanläggningar? Riktiga arbeten görs av slavar i fas 3 och vinsten går till anordnarna vilka utöver vinsten får 5000 kr i månaden för varje fas 3 are de sysselsätter - skattefritt.

Kolla fusket i nystartsjobb, där man anställer i olika former av bidrag, där anställningar kommit till stånd även utan bidrag. Men varför inte utnyttja bidraget när det finns, tänker dessa arbetsgivare. Hur många utnyttjar praktikanter till riktiga arbeten, för att sedan efter tidens utgång påstå att det varken finns pengar eller arbete för dessa?

Kolla arbetsgivares bidragsfusk istället för att åter misskreditera vanliga utsatta, utanförskapade, segregerade svenskar. Istället ska dessa segregerade, arbetslösa och friska med försörjningsstöd, garanteras ett arbete med lön. Övriga, de sjuka ska inte arbeta utan lämnas ifred och förhoppningsvis hjälpas till ett drägligare och så bra som möjligt, friskare liv. Inget annat!

Nya centerledaren är mycket ung, så nu ska äldres livserfarenhet ratas i politiken.

Las bör ändras, anser de unga i Centern, så unga får arbete. Självfallet ska unga i första hand få arbeten, men om äldre ska ut först när LAS ändras då ska inte Reinfeldt gapa om att äldre ska jobba längre.

I fas 3 är ex merparten äldre som mist sitt arbete genom rationaliseringar, företagsnedläggningar eller sjukdom och förslitningar.

Genom att vi inte prioriterar allas rätt till arbete utan istället ger den enskilde ansvaret för att få ett arbete, och bestraffar de som inte klarar detta med fas 3, blir resultatet segregation.

Vi har ett ungdomens samhälle. Men det innebär inte att ungdomar får arbete.

Jag anser att livserfarenhetoch visdom som kommer genom åren, i dag som det alltid varit tidigare, vara politikers största meriter. Nya centerledaren är ung. Hon har erfarenhet av att vara ung och de problem detta kan innebära.

Men hon har ingen erfarenhet av medelålders eller äldres villkor eller problem.

Av den anledningen är det fel att som partiledare, i vilket parti det än gäller,

sätta någon under 50-60 år om det inte handlar om en ungdomsminister.

Förr var unga inom politiken så kallade påläggskalvar de skulle få erfarenhet för att ta över senare i livet.