Förslaget om ny fastighetsskatt missgynnar segregationen därav protesterna.

Om beskattningen enbart går efter bostadsytans storlek innebär det att de utan arbete kan bosätta sig i statusområden, om de väljer en liten boendeyta.

Självklart är detta något som sticker i ögonen på de med pengar. De rika har det egentligen ingen betydelse för om skatten betalas per ytstorlek, mer än att det kan få ickeönskvärda att flytta in i det lilla hus de har på gatan.

I artikeln sägs det rakt på sak: ”Det är fullständigt oacceptabelt att gå efter yta. Marknadsvärdet borde styra. Blir det för dyrt att bo här kan man ju alltid sälja med vinst och flytta till Rinkeby”

Den motsatta vägen, från Rinkeby till Nacka som med ny fastighetsskatt kan bli fallet önskar man inte få och med nuvarande beskattning är risken för detta obetydlig.

Segregationen önskas fortsätta och inget parti verkar helt nöjd med förslaget om ytbeskattning.

Troligen kommer förslaget att omarbetas så segregationen inte förändras på bostadsmarknaden.

Hur skulle de med arbete och makt må om de till närmsta granne hade en utförsäkrad eller arbetslös? De skulle säkert inte trivas på sin adress längre…

Miljöpartiet bör lätt vinna över Alliansens miljöpolitik - vilken inte finns.

Citat: ”Sverige har under alliansregeringen ökat ­sina utsläpp. Utvecklingen går åt helt fel håll. Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot alliansens bristfälliga miljöpolitik. När ­regeringen Reinfeldt talar om klimatet handlar det ofta om att satsa på kärnkraft och motor­vägar. Det är inte utan att man undrar om de vet att det är 2012 och inte 1972”

Nog skulle miljöpartiet kunna ta alla miljövänner från de borgerliga när eller om ovanstående kom ut till allmänheten. Centerpartiets käpphäst ”stoppa kärnkraften” vilket var huvudfrågan under Fälldins tid är lämnad, den nya generationen centerpartister är inte miljövänner utan alliansvänner, konkret rädda för att ingen makt ha om de lämnar faderpartiet moderaterna.

 Detta är alliansen av idag, ett enda parti, där Hägglund nu har gått ut och tveksamt sagt att han just nu (innan nästa val) inte önskar en gemensam värdegrund igen med faderpartiet moderaterna. Vi får se vad de andra allianspartierna anser, troligen säger alla nej tills valkampanjen 2014 för att efter denna ändock krypa till korset och med mössan i hand buga och be fadern i faderpartiet om att åter ingå i en alliansregering - kosta vad det kosta vill.

Otroliga fantasier i denna artikel av ledande moderater.

Hur har uppfattningen att jobbskatteavdrag ger fler arbeten och att fler arbetar fått genomslagskraft?! Ingen företagare har fler arbetsuppgifter och får det mer lönande att anställa bara för att människor har fått jobbskatteavdrag. Det är helt fel tänkt. Om företag blev skattebefriade då hade arbeten ökats, men jobbskatteavdrag är bara en segregation av människor!

Citat:”Jobbskatteavdraget är tveklöst en av alliansregeringens mest betydelsefulla politiska bedrifter. Det bakomliggande syftet var att stimulera arbetsutbudet genom att kraftfullt öka de ekonomiska incitamenten att jobba”

Läs dessa meningar några gånger och tänk efter vad som sägs och hur det ser ut i verklighetens Sverige idag på arbetsmarknaden.

Inte nog med det, utan dessa herrar förespråkar en särskild skattesats för unga också. Ett förstärkt jobbskatteavdrag för ungdomar. 

Inga jobbskatteavdrag har gett fler arbeten. Visst, fler ålderspensionärer har fortsatt arbeta men genom detta har färre unga kommit ut på arbetsmarknaden. Det finns nämligen bara ett bestämt antal arbetsuppgifter i samhället som det kan betalas lön för. 

Antalet är olika genom tid men för att någon ska ge lön för en uppgift måste det löna sig att betala en arbetstagare för att få den utförd. Att en arbetstagare har jobbskatteavdrag gör det inte mer lönsamt att anställa denne.

Artikelförfattarna lever i den värld de skolats in i och själva upplevt. Troligen inga arbetslösa i bekantskapskretsen och själva fick de lätt arbete den gång de utbildat sig klart. Kontaktlösheten vilken långtidsarbetslösa har och som omöjliggör att de får arbete i de flesta fall, är en utopi i artikelförfattarnas värld. Därav tron på att människor får arbete bara det lönar sig än mer skattemässigt och det går allt mindre att leva som arbetslös.

Reinfeldt kommer att gå till historien som den som förstörde mångas liv o tro på framtiden.

Reinfeldt  är en av de som förstört många människors liv och framtidstro. Men även den som gjort det människor med trygghetsbehov  anser viktigast, sänkt inkomstskatterna ett flertal gånger för de som har ett arbete.

Han behöver inte sitta en mandatperiod till för att den vägen bli historisk som en borgerlig partiledare vilken suttit tre mandatperioder. Han är redan historisk genom sin segregationspolitik. Sänkningen av a-kassan och efter det ett idiotstopp för att höja den en enda krona - oberoende av vilka prishöjningar och vilken inflation samhället upplever! Utförsäkringen av sjuka av ren och skär elakhet och en stor mängd självmord bland utförsäkrade efter detta.

Skattesänkningar för de som har arbete men inte en kronas sänkning för de som ingen anställer dessa ska istället bestraffas för att ingen vill ha dem! Ungefär lika utstuderat grymt och förödmjukande som ex. när en skola ska spela fotboll och några elever väljer vilka som ska ingå i deras lag och till slut finns en kvar som ingen vill ha i sitt lag. Denne känner sig värdelös och detta är känslan utförsäkrade från sjukförsäkringen och långtidsarbetslösa i fas 3 anses ska känna sig  genom gratisarbete. 

minskad ersättning, ingen skattesänkning och människors oförmåga till empati.

Utöver ovanstående så är arbetslösheten högre idag än 2006.

Bara det säger mycket om politikens misslyckande.

Staten misshushållar det kapital de satts att använda för befolkningens bästa!

Citat: ”Allt slöseri med offentliga medel är stöld från medborgarna, och bör behandlas därefter.”

Nog är det sant och bör framhållas än mer nu, då slöseriet på fester mm på ex Tillväxtverket kommit fram i rampljuset.

Staten har som sagt inga egna pengar utan ska istället - på bästa sätt - fördela de skattepengar, intäkter mm de får in, för att alla medborgare ska ha ett drägligt och tryggt liv!

Inte sälja ut statliga tillgångar som ger staten en vinst. Inte skulle Norge sälja ut sina statliga intressen i ex Statoil.

Staten ska tjäna pengar för sina medborgares bästa, inte som i Sverige sälja ut tillgångar och försämra ekonomiskt för sjuka och långtidsarbetslösa, som de inte kan garantera ett arbete och en inkomst till.

Svenska staten är numera inte för alla medborgare utan arbetar enbart för de som redan har ett arbete, i betydelsen att förbättra för dessa. Medan sjuka o arbetslösa ses som parias och inte räknas, mer än som problem som ska lösa sig själva eller bestraffas om de inte kan detta.

Staten vill inte ta sitt ansvar för sjuka o arbetslösa istället sänks deras ersättningar från sociala försäkringar för att staten ska slippa från problemen, genom att dessa personer tvingas ta egna beslut för att lösa sina problem.

Lösningar som inte finns och därför lever fler o fler i misär idag i en av världens mest välskötta ekonomier!

Men välsköttheten kommer troligen av att pengar inte används för att lösa ett problem utan istället sparas för att ytterligare förstärka segregationspolitiken genom ännu fler jobbskatteavdrag!

Skattefusk accepteras mindre, men byte av tjänster sägs det inget om.

Svenskarna har efter RUT och ROT plus en stor hög med segregationsskattesänkningar blivit mindre intresserade av att arbeta svart.

OBS: segregationsskattesänkningar är jobbskatteavdrag, vilket som syfte har att ekonomiskt ge en större skillnad av levnadsstandard mellan de med eller utan arbete, genom bla en fast a-kassa som ligger konstant, svårighet att få arbetslöshetsersättning kontra årliga lönehöjningar för de med arbete.

Svartarbete är därför mindre lönsamt och har med största säkerhet istället bytts mot - där så är möjligt - utbyte av tjänster. Tandläkaren lagar en tand för snickaren om denne byter ett fönster hos den föregående etc.

I det fallet ses det inte som skattefusk - utan som väntjänster.

Minskning av bidragstagare första allians-åren självklar likt dagens ökning som är självklar

Minskningen av bidragstagare de första allians-åren beror på utförsäkringar ur sjukförsäkringen, färres rätt till a-kassa och att dessa fick leva på sina anhöriga eller ev. sparade tillgångar innan de kunde söka socialbidrag.

Detta nämns inte i artikeln ovan utan här förundras över denna självklara ökning i vår tid.

En självklarhet tolkas inte men däremot finns svart på vitt att fler idag är arbetslösa än de var 2006.

Men detta vet vi som följer med i politiken.

Arbetslinjen är en skattesänkarlinje för de med arbete och en segregationslinje för de utan arbete.

Mer behöver inte sägas.

Men jag upprepar, tolkningen av varför bidragen ökar borde tas upp i ljuset. Om inte annat så för att visa hur konstig arbetslinjens ideologi är i fördelningssyfte och orättvisa.