En mystisk röntgenkälla i Lilla Magellanska molnet visade sig vara en ovanlig vit dvärgstjärna

En vit dvärgstjärna är en stjärna som varit lik vår sol men kollapsat till en dvärgstjärna med mycket liten storlek efter att den gjort slut på sitt kärnbränsle. En typisk vit dvärg har en radie som är 1 procent av solens, men den har grovt räknat samma massa. Detta motsvarar en täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter. Ett slut som även vår sol kommer att genomgå en gång i en avlägsen framtid.


Astronomer har nyligen  upptäckt ett ljust röntgenkällautbrott från en stjärna i det lilla Magellanska molnet. Ett ljust röntgenutbrott är svag röntgenstrålning. Lilla Magellanska molnet är en dvärggalax i direkt närhet av Vintergatan. Den ligger ca  200 000 ljusår från jorden.


En kombination av röntgen och optiska data indikerar att källan till denna strålning är en vit dvärgstjärna som kan vara den snabbast växande vita dvärgen som någonsin observerats. En vit dvärg ska inte öka i omfång.


En ny studie baserad på observationer med NASAS Chandra X-ray Observatory och Neil Gehrels Swift observatoriet rapporterade upptäckten av särskiljande röntgenstrålning från ett binärt system som innehåller denna vita dvärg som fått namnet  ASASSN-16oh.


Upptäckten innebar detektion av låg energi (det som ovan kallas ljus eller mjuk röntgen)  producerad av gas med temperaturer på flera hundra tusen grader.


Vid stark röntgenstrålning är temperaturen miljontals grader det vanliga något som vanliga stjärnor likt solen m.fl. producerar i sin kärnprocess.


 Röntgenstrålning från ASASSN-16oh är mycket ljusare än mjuk röntgenstrålningen som produceras i atmosfären av  stjärnor (solar lik vår)  vilket placerar den i denna särskild kategori av en supermjuk röntgen-källa.


 Eftersom inga tecken på kärnfusion upptäckts där presenterar författarna till undersökningen ett annat scenario. Att förklaringen är en fusion som drar gas till den vita dvärgen från en närliggande röd jättestjärna. En process som kallas anhopning, gasen dras då till en stor skiva som omger den vita dvärgen vilken blir varmare efterhand samtidigt som denna dras närmre den vita dvärgen.


Gasen faller då in i den vita dvärgen och producerar röntgenstrålar längs ett bälte där disken möter stjärnan. Inflöde av materia genom disken varierar när då efterhand materialet börjar flöda snabbare blir röntgenljusstyrkan i systemet högre.



 Om den vita dvärgen håller kvar den infallande massan kan den nå en gräns då den istället förstör sig själv i en 1a - supernovaexplosion. Teamets analys tyder på att den vita dvärgen redan är ovanligt massiv så ASASSN-16oh kan vara relativt nära – i astronomiska termer för att explodera som en supernova.
 
Vad som skiljer är att det är en röntgenkälla som utlöser denna eventuella explosion i framtiden i en från början sol av vår sols storlek. Supernovaexplosioner brukar ske i betydligt större stjärnors agenda.


Supernova typ 1a antas vara en exploderande vit dvärg i ett dubbelstjärnesystem tillsammans med en röd jätte. Något som stämmer väl här.

Bild: Lilla och Stora Magellanska molnet 

Planeter upptäckts därute i en rasande fart numera

Ett internationellt team av astronomer har använt en kombination av mark- och rymdbaserade teleskop och rapporterat mer än 100 nya exoplaneter under endast tre månader.


Det är en internationell forskargrupp av forskare från bland annat University of Tokyo som analyserat bilder av 227 exoplanetkandidater upptäckta av det nu pensionerade Keplerteleskopet tillsammans med andra rymdteleskop och markbaserade teleskop. Av dessa 227 misstänkta exoplanter  bekräftades att 104 av dem verkligen är exoplaneter.


Sju av dem har ultra-korta omloppstider mindre än 24 timmar i omloppsbana runt sin sol. 


Mr John Livingston, doktorand vid University of Tokyo och huvudförfattare till rapporten om detta förklarar att ”även om rymdteleskopet Kepler har varit officiellt pensionerat av NASA liksom  Hubble troligen blir 2019 kommer likväl sökandet att öka genom  James Webb teleskopet vilket är uppe (2022).


Men rymdteleskopet TESS är dock uppe sedan i april i  år och i full gång med datainsamlande. TESS har redan hittat många nya exoplaneter  bara den första månaden av sin verksamhet och kommer att fortsätta att upptäcka många fler. Vi kan se fram emot många nya spännande upptäckter under de kommande åren.


Gå gärna in på Tess hemsida och anteckna dig för nyhetsbrev från detta teleskops upptäckter.


Bild Transiting Exoplanet Survey Satellite TESS

Kepler-35 A och B. är ett dubbelstjärnsystem där eventuella månar runt planeterna kan vara beboeliga.

Det möjligt för att inte säga troligt att detta dubbelstjärnsystem har planeter och att dessa planeter har månar.


De isiga och steniga världarna (månarna) runt jätteplaneterna utgör några av de mest potentiellt beboeliga regionerna i vårt solsystem. Vi tänker då ex på Jupiters måne Europa vilken anses vara en vattenvärld. Det finns fler exempel.


 Hittills har endast en potentiell måne hittats som kretsar kring en planet runt en avlägsen stjärna. 


Men med tanke på att månar kretsar i stort antal runt vårt solsystems planeter (ex Saturnus 62 st och Jupiter 79 st)  verkar det troligt att många  exomoons är  osedda men finns därute bland exoplanterna i andra solsystem. Deras storlek gör dem svårupptäckta.
  

Dubbelstjärnesystem kan dock skapa en utmaning i stabilitet vilket inte finns i solsystem som vårt solsystem. Ostabilitet vilket stör möjligheten för en planet att hålla kvar en egen måne. Stabilitet behövs om liv ska kunna finnas på en kropp därute annars blir ljus och temperaturstörningar något som hindrar detta.


När två stjärnor dansar tillsammans ökar det oddsen för att stjärnorna kommer att slå bort en planet inklusive dess månar. Stabilitet är det första kravet för månars existens berättade nyligen Adrian Hamers, en planetarisk teoretiker vid Institute for Advanced Study i Princeton, New Jersey, ”Om en exomoons (måne i ett annat solsystem)  bana inte är stabil kan denna kastas ur sin bana och bli en ostabil kropp vilken inte har en bestämd bana, sade Hamers.


Keplerteleskopet upptäckte under sin tid 10 exoplaneter i omloppsbana runt nio par av dubbelstjärnor. Frågan om hur det kan det se ut så på en måne som kretsar kring en planet med två stjärnor på himlen beror på månens orientering och rotationstid, säger Hamers. Om månen liknar en av Jupiters månar kommer dagarna på denna att bli långa.


Omöjligt att det finns månar i dubbelstjärnesystem är det inte men betydligt självklarare är månar runt planeter i solsystem av det slag Jorden ingår i. Om vi ser efter hur det ser ut hos oss är det troligt att det finns betydligt fler månar än planeter därute. Kanske även betydligt fler månar med liv än planeter med liv om nu liv finns utanför Jorden. I vårt solsystem misstänks flera månar kunna ha någon form av liv. Då det gäller planeter är det enbart Mars som kanske kan ha liv under ytan.


Därför kanske om möjligt (att finna dem och undersöka dem)  livsvänliga platser därute ska sökas först och främst på exomoons.

Forskare ser möjlighet att bespruta atmosfärens övre skikt för att halvera klimatuppvärmningstakten

Jorden blir allt varmare medan mänskligheten pratar om hur man ev. kan stoppa uppvärmningen och skriver på avtal efter avtal om stopp av utsläpp i den rika världen. Men mycket lite sker.


 Forskarna funderar därför allt mer på mer dramatiska ingripanden vilka snart måste testas och ska  och hur dessa kan se ut. Man vet att företag med flera inte tänker på annat än ökad lönsamhet och mänskligheten på att få allt högre löner för att kunna konsumera mer.  Båda tingen katastrofala för mänsklighetens framtid.


Nu har vissa forskare börjat fundera på idén att nedkylning av atmosfären är rätt väg. Att kyla ned denna skulle inte stoppa den globala uppvärmningen. Det skulle inte förändra grundorsaken konsumtion och produktionsökning men däremot kanske halvera uppvärmningstakten. Människan skulle kunna fortsätta existera på samma sätt ytterligare en tid.


Att det är möjligt att minska katastroftakten är slutsatsen i en artikel publicerad i tidskriften Environmental Research Letters den 23 November av några forskare från Harvard och Yale universitet. Det är den djupaste och den senaste studien hittills av ”stratosfären aerosol injektion” (även känd som ”solar dimning” eller ”solar engineering”).


Det innebär besprutning av kemikalier i övre atmosfären för målet att återspegla solvärme tillbaka ut i rymden och därmed efterlikna de globala kylande effekterna av stora vulkanutbrott.


Det skulle halvera den årliga ökningen av växthuseffekten till kostnad på tekniken av vad en storstad spenderar på motorvägar, tunnelbanor och andra infrastrukturprojekt: totalt cirka 3,5 miljarder euro under de kommande 15 åren och att utveckla tekniken.

 Det behövs  stora flygplan som kan transportera stora tankar med aerosolspray upp i stratosfären vilka kan komma upp till ungefär dubbla höjden av vad en Boeing 747 i dag kan gå upp till i höjd.


Forskare säger att tekniken ännu inte finns utan måste utvecklas först. Men att den säkert kommer.


Jag personligen undrar dock vad det kan innebära för fara för livet att tömma mängder av aerosolgas i stratosfären (hur ev giftig denna blandning blir) . Vilka blir följderna förutom att uppvärmningen halveras och vi får ännu en tid att existera som vi är vana vid.


Varför inte drastiskt istället stoppa konsumtions och produktionshysterin. En dag måste vi likväl det snart med eller utan klimatuppvärmning då resurserna tar slut för att producera i den takt vi ökar denna med hela tiden oberoende av allt skönt tal om återvinning. Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.

 Dumheten är ökande produktion och konsumtion och dumbommarna är mänskligheten. Att halvera uppvärmningstakten löser inget det ger bara en tidsfrist innan katastrofen likväl kommer.


Bild litet plan besprutar odling på Jorden. Det artikeln handlar om är betydligt större plan och skala.

VVV-WIT-07 är en än mer mystisk stjärna än Tabbys star vilken för ett tag sedan skapade rubriker över hela världen

Tabbys,  KIC8462852  eller Tabby Star ellerBoyajian's Star är en stjärna i konstellationen Svanen cirka 1 470 ljusårs från jorden. De ovanliga ljusfluktrationerna från  stjärnan  på upp till ca 20% ljusstyrkeminskning upptäcktes av forskare som en del i projektet Planet Hunters. 


Flera hypoteser har föreslagits för att förklara stjärnans stora oregelbundna förändringar i ljusstyrka över tid. Men ingen teori förklarar fullt ut vad som sker. En förklaring är att det är en ojämn ring av damm som kretsar kring KIC 8462852 (Tabbys star). Detta kan till viss del illustreras av bilden ovan. Dammhypotesen är vad man tror i dag är den mest troliga då ett fast objekt skulle dämpat ljuset än mer.


Men det finns fler stjärnor än Tabbys star som visar en svårförklarlig ljusreglering. Astronomer vilka har använt teleskopet VISTA i Atacamaöknen i norra Chile har upptäckt en stjärna vars udda ljusreglering påminner om Tabby star.


Från 2010 till 2018 har en stjärna med beteckningen VVV-WIT-07visat samma ljusregleringsfenomen som Tabbys star. Dess ljus minskade med upp till 80 procent över tid för att sedan öka igen medan Tabbys star nedtonas endast med cirka 20 procent.


VVV-WIT-07 är en gammal röd stjärna i riktning mellan oss och Vintergatans centrum. Tabbys star däremot ligger i Svanens stjärnbild.


Fenomenet med ljusreglering har haft många teorier då det gäller Tabbys star. Allt från damm till att en  supercivilisation använder stjärnan energi och vars solceller är det som reglerar solljuset sett från Jorden. Idag är dock den vanligaste uppfattningen att det handlar om damm som skymmer solen då och då.


Om damm är anledningen till att även VVV-WIT-07 ses som skymd emellanåt är det tätare damm här då ljuset minskar betydligt mer för denna stjärna än för Tabbys star (80% för VVV-WIT-07 och 20% för Tabbys star).


Jag frågar mig om dammet finns i närområdet vid stjärnorna i form av ringar eller om det är en ring betydligt längre ut från stjärnorna mellan oss och dem som reglerar ljusflödet? Troligen vid stjärnorna  annars skulle ljusregleringen drabbat betydligt fler stjärnor i bakgrunden. Jag är dock anhängare av teorin om dammringar som förklaring av ljusregleringsfenomenet.


Bilden är en illustration av hur det kan se ut vid Tabbys star där ljuset minskar över tid.

En rysk miljardär planerar tillsammans med NASA att söka efter liv på Saturnus måne Enceladus.

Enceladus är en av Saturnus månar. Månen är cirka 500 kilometer i diameter vilket motsvarar en knapp sjättedel av Jordens månes diameter. Trots denna storlek har Enceladus en varierad terräng med gamla områden med många kratrar till yngre slätmarkområden. Upptäckten av att gaser släpps ut från ett område vid sydpolen tyder på att månen är geologiskt aktiv ännu idag.


Gejsrar från isvulkaner på Enceladus sydpol som sprutar ut is och vattenånga har setts. Enligt forskare som analyserat bilderna där vattenplymer ses innebär gejsrarna att det måste finnas vatten under den isbelagda ytan. Det är de geologiska aktiviteterna i månen som skapar värmen för att hålla vattnet flytande under isen.

Tidigare har flytande vatten bara hittats på Jupiters måne Europa. Europa är Jupiters fjärde största måne. Den är täckt av is vilket skulle förklara varför den nästan helt saknar kratrar (ev krtrar döljs under istäcket) . Under istäcket antas att ett flytande hav av  vatten ska finnas. Enligt mig verkar denna måne intressantare än Enceladus att undersöka. 

Misstanken att Enceladus undre yta kan vara för varm för liv med anledning av gejsrarna och även att det kan vara förorenat vatten från geologiska processer finns (tycker mig). 


Men under Enceladus yta anses en vattenocean under den södra isskorpan finnas med en volym som Lake Superior (Övre sjön) i Nordamerika. Övre sjön är den största av Nordamerikas stora sjöar. Det är den största sötvattensjön i världen räknat på yta.


 Genom att jämföra med gravimetriska data från Cassinis förbiflygningar av månen mellan 2005–2011 kunde forskarna bekräfta att Enceladus troligtvis har en ocean av flytande vatten under sin frusna yta. Under den isiga skorpan ligger ett saltvattenhav vilket inte bör avvika alltför mycket från jordens oceaner enligt de teorier som finns idag.


Den ryska miljardären entreprenör och fysikern Yuri Milner vill skicka en obemannad farkost till denna måne för att undersöka på plats om liv finns i detta hav och NASA vill hjälpa honom med detta.


 Enceladus har blivit ett favoritmål i sökandet efter utomjordiskt liv i vårt solsystem eftersom dess hav tros vara ganska likt haven på jorden utifrån de  data Cassini sände tillbaka under sitt uppdrag där 2008  då gejsrar” av vattenånga sågs. Cassini flög rakt igenom några av dessa vattenplymer och kunde då analysera deras sammansättning.
Resultatet blev att de innehåller vattenånga, ispartiklar, komplexa organiska molekyler och salter. 


Cassini fann inte liv men hittade värdefulla ledtrådar  som pekade på att det kan finnas liv i havet under ytan. Det kan vara endast mikrober men även detta är liv.


Vi får se vad man finner om nu uppdraget blir av. Planer finns men alla planer förverkligas inte som man tänkt. 


Bild 1 Bild av Enceladus tagen av Cassini. Bild 2 månen Europa vilken jag ser som minst lika intressant som Enceladus.

Små mycket sällsynta kompakta galaxer med fler stjärnor än i Vintergatan kan lära oss mycket om hur vår verklighet kom till.

De är massiva. De är mycket små och  extremt sällsynta men de kan innehålla hemligheter om hur galaxer bildas och utvecklas.


 Det handlar om de massiva ultrakompakta galaxerna som finns därute. 


– De är så sällsynta att vi behöver ungefär en volym med nästan 500 miljoner ljusår tvärs över för att hitta en enda av dem, säger Ignacio Ferreras en av rapportskrivarna om dem i tidskriften astronomi och astrofysik den 16 november 2018. I rapporten beskrivs letandet lett av ett internationellt team lett av Fernando Buitrago, Instituto de Astrofísica e Ciencias Espaco och Faculdade de Ciencias da Universidade de Lisboa.


 Massiva ultrakompakta dvärgalaxer  har många gånger fler stjärnor än Vintergatan och  är mycket ljusa. Stjärnorna här  är tätt packade då galaxen som innehåller många fler stjärnor än Vintergatan är betydligt mindre än Vintergatan.


Forskarna identifierade nyligen en uppsättning bestående av 29 sådana galaxer med dessa egenskaper på avstånd mellan två och fem miljarder ljusår från jorden.


Sju av dessa kallas ursprungliga galaxer då de förblivit orörda  av andra galaxers påverkan sedan de bildades för mer än tio miljarder år sedan. Det är något Vintergatan inte kan ståta med. Vi har genom eonerna fått stjärnor från Magellanaska molnen bland annat som blandat sig med Vintergatans stjärnor vilket gör att mycket sedan tidens början ändrats iVintergatan.


Dessa så kallade relikgalaxer är ett öppet fönster för forskare på hur galaxer såg ut och i det tidiga universum. Därav intresset för dem.


Vi kan av dem lära oss om hur galaxer såg ut och kanske även se bakåt i tiden på hur de bildades. Här finns inga störningar från längre fram i tiden som galaxer som sugits in och skapat oreda i grundgalaxen.


Bilden är på Andromedagalaxen vilken finns 2,5–2,9 miljoner ljusår från Vintergatan och är den närmaste granngalaxen om man inte räknar Vintergatans små satellitgalaxer.

 Den är i storlek lik Vintergatan och som denna en spiralgalax. En enligt mig lika spännande galax som vår egen Vintergatan där vi finns i en av de yttre delarna av en spiral.