Vad Mars sediment mellan lavaflöden består av intresserar nu forskare.

 

Sedimentära bergarter förekommer på alla jordens kontinenter. De utgör omkring fem procent av jordskorpan eftersom de genom tektonik efterhand omvandlas till metamorfa bergarter. Vanliga sedimentära bergarter är kalksten, gråvacka, sandsten och skiffer. Kalkstenen är anledningen till den relativt låga halten av koldioxid i jordens atmosfär då  en stor andel kol (genom kolcykeln) finns bundet i kalksten men även i dolomit. 

Sedimentära bergarter bildas vid jordytan på vanligast tre sätt och delas in efter dessa. Klastiska sedimentära bergarter bildas genom sedimentation eller avsättning av vittringsprodukter från andra bergarter, exempelvis av granit och sandsten. Avlagringar av biokemisk aktivitet ger upphov till biogena sedimentära bergarter som kalksten och kol. Kemisk utfällning sker främst i marina eller extrema miljöer och kan då bilda sedimentära bergarter exempelvis gips.

Seismiska data som samlats in från Elysium Planitia den näst största vulkaniska regionen på Mars tyder på närvaro av ett grunt sedimentärt skikt inklämt mellan lavaflöden under ytan. Detta resultat nåddes inom ramen för NASA: s InSight-uppdrag (Interior Exploration using Seismic Investigations, Geodesy and Heat Transport) där flera internationella forskningspartners inklusive Universitetet i Köln samarbetar. InSight-landaren anlände till Mars den 26 november 2018 och landade i Elysium Planitia-regionen med  uppdrag att mäta vad som finns under ytan med hjälp av seismisk utrustning. 

Geofysiker Dr Cédric Schmelzbach från ETH Zürich med kollegor inklusive jordbävningsspecialisterna Dr Brigitte Knapmeyer-Endrun och doktoranden Sebastian Carrasco (MSc) från universitetet i Kölns seismiska observatorium i Bensberg ingick och analyserade  seismiska data från området för att få veta sammansättningen av Elysium Planitia-regionen. De undersökte vad som fanns under ytan ner till cirka 200 meters djup. Precis under ytan upptäcktes ett regolitlager av sandigt material av ungefär tre meters tjocklek i ett 15 meter långt lager bestående av stora stenblock som troligen kastats ut efter meteoritnedslag och därefter fallit tillbaks till ytan.

Under detta översta lager identifierades cirka 150 meter längre ner basaltiska bergarter vilket innebär avkylda och stelnade lavaflöden vilket till stor del överensstämde med vad man förväntat finna här. Men mellan dessa lavaflöden som börjar på ett djup av cirka 30 meter identifierades ytterligare ett lager 30 till 40 meter tjockt med hjälp av låg seismisk hastighet vilket tyder på att det innehåller svagt sedimentära material i förhållande till de starkare basaltskikten.

De fann att dessa lavaflöden är ungefär 1,7 miljarder år gamla och bildats under Amazonian (namnet på en geologisk era på Mars) som kännetecknades av en period av låga meteorit- och asteroidnedslag som började för ungefär 3 miljarder år sedan. Däremot bildades det djupare basaltskiktet under sedimenten för ungefär 3,6 miljarder år sedan under hesperianperioden (en geologisk period på Mars)  som kännetecknades av utbredd vulkanisk aktivitet. Man publicerade därefter dokumentet " The shallow structure of Mars at the InSight landing site from inversion of ambient vibrations " i Nature Communications den 23 november.

Ovan. Olympus Mons fotograferat av sonden Viking 1 i juni 1978. Bilden är en mosaik skapad av svartvita fotografier i medelhög upplösning och färgfotografier i lägre upplösning. Bild från vikipedia. Olympus Mons är Mars största vulkan och det högsta kända berget i solsystemet som hittills funnet i universum. Här finns kanske solsystemets största vulkan med eventuellt undantag av Tamu-massivet i Stilla havet  på jorden som består av en enda vulkan vilken kan vara större. Denna upptäcktes 2013.

Det finns en okänd barriär därute som skyddar vintergatans centrala delar från strålning.

 

Vintergatans centrum befinner sig cirka 26000 ljusår från jorden räknat i riktning mot stjärnbilden Skytten. Det är en tät och dammig plats som rymmer mer än 1 miljon gånger så många stjärnor per ljusår räknat  som resterande galaxen har  utanför centrum. Stjärnorna i  centrum är lindade runt ett supermassivt svart hål med en storlek av cirka 4 miljoner gånger solens massa. Astronomer har här upptäckt enorma "barriärer" som avskiljer Vintergatans centrum från det kosmiska strålhavet utanför. Obs vi finns inte i centrum av galaxen utan i en av galaxens  spiralarmar och ingår därför inte i avskiljandet som nämns här.

Det intressanta är att någon okänd process hindrar universums snabbast rörliga partiklar från att komma in i centrum av galaxen. Detta visas i en ny studie där ett team av forskare från Chinese Academy of Sciences i Nanjing undersökt data från en karta över hur radioaktiv gammastrålning kraschar in i materia (stjärnor mm)  i och runt centrum av galaxen.

Gammastrålar är den högsta energiform av strålning i universum i vilken finns extremt snabba och kraftfulla partiklar.

Kartan visade att något nära galaxens centrum verkar accelerera partiklar till häpnadsväckande hastigheter - mycket nära ljusets hastighet - och skapa ett överflöd av kosmiska strålar och gammastrålar strax utanför det galaktiska centrumet. Men utöver det visades även att när det från det galaktiska centret blåses ut en konstant storm av högenergistrålning i rymden som förhindrar att  en stor del av den kosmiska strålningen utifrån  att komma in mot centrum. Detta beskrev teamet den 9 november i tidskriften Nature Communications.

Hur denna kosmiska barriär fungerar eller varför den existerar förblir ett mysterium. Kallat den mystiska "barriären", Källan till detta fenomen är svår att fastställa, säger forskarna, men det kan innebära virrvarr av magnetfält nära vår galax täta kärna som är förklaringen.

Ingen vet (min anm.) det är öppet för fantasin att flöda. Varför skyddas centrala vintergatan från stark kosmisk strålning konkret hur sker det. Detta samtidigt som det från de centrala delarna sänds ut samma slags strålning i stor mängd. Tips gravitationseffekter och mättnad av strålning i centrum. En balans har uppstått som förhindrar strålning utifrån att komma in. Men det förklarar inte hur då strålning inifrån galaxen kan komma ut. Här finns en motsägelse som jag inte har svar på. Men anser likväl att det har med något slag av balans att göra kanske strålningen inifrån är starkare och i större mängd än den som vill in och då lyckas ta sig ut genom sitt överskott och även förhindrar utifrån kommande gammastrålning att komma in.

Bild pixabay.com

Det finns Idéer om att göra Mars till en ny hemplanet för oss

 

Terraformering av Mars (förändring av Mars till en jordliknande planet) är en av mänsklighetens stora drömmar. Mars dygn är ungefär lika långt som jordens. Här finns gott  gott om fruset vatten under ytan och det går troligen att återskapa en  för människan andningsbar atmosfär på Mars vilket troligen  en gång funnits. Men något som saknas är ett starkt magnetfält.

Så om vi vill göra Mars till en andra jord måste vi ge den ett konstgjort magnetfält. Utan magnetfält har en planet inget skydd från solvind och joniserande partiklar. På jorden hindrar magnetfältet att de flesta högenergiladdade partiklar når ytan. Istället avleds de från jorden vilket håller allt levande på Jorden säkra. Magnetfältet förhindrar även att solvind för bort jordens atmosfär över tid.

Mars hade en gång en kraftig vattenrik atmosfär. Men den blev gradvis uttömd på grund av att den inte skyddades av ett starkt magnetfält.

Min undran är hur en kraftig atmosfär då kunde bildas (min anm.). Något säkert svar finns inte vad jag vet.

Hur vi kan skapa ett magnetfält likt det över jorden på Mars har vi dålig kunskap om. Jordens fält genereras av en dynamoeffekt i jordens kärna där konvektion av järnlegeringar genererar jordens geomagnetiska fält. Interiören på Mars är mindre och svalare och vi kan inte bara "starta upp" för att skapa en magnetisk dynamo. Men det finns några sätt att skapa ett artificiellt magnetfält visar en ny studie.

För att läsa mer om hur det kan göras i teorin se denna medföljande länk

Bild picryl.com på en kanske framtida bild på Mars.

Risken finns att vi sprider jordens organismer ut i rymden eller tvärtom.

 

I en nyligen publicerad artikel i den internationella tidskriften BioScience har ett team forskare där bland annat Dr. Phill Cassey, chef för institutionen för ekologi och evolutionsbiologi vid University of Adelaide efterfrågat ett  erkännande av biosäkerhetsrisker i rymdindustrin.

"Förutom regeringsledda rymduppdrag har i dag ankomsten av privata företag som SpaceX inneburit att det nu finns fler aktörer inom rymdutforskning än någonsin tidigare", säger docent Cassey. "Vi måste därför vidta åtgärder för att minska dessa risker."

Rymdbiosäkerhet handlar även om både överföring av organismer från jorden till rymden och tvärtom. Medan forskningen påpekar att risken för att främmande organismer överlever resan ut i rymden för närvarande är låg är den inte omöjlig.

Jag citerar nedan från rymdstyrelsen.se ”Under en rymdfärd 2008 visade en svensk-tysk forskargrupp att björndjur kan överleva extrem uttorkning och strålning i rymdens vakuum. Det var Ingemar Jönsson vid Högskolan i Kristianstad tillsammans med en svensk och tre tyska forskarkollegor som visade att björndjuren som var en del av uppdraget Foton-M3 som sändes upp från kosmodromen i Baikonur i Kazakstan den 14 september 2007 överlevde resan. 

 

Om forskarna kan ta reda på vad som gör björndjuren så motståndskraftiga mot extrema förhållanden kan den kunskapen ge spridningseffekter både inom rymdforskning och inom tillämpningar på jorden. Kunskaperna kan exempelvis komma till nytta inom livsmedels- och läkemedelsindustrin för att förbättra lagring av biologiskt material,  mat, mediciner och vacciner. Källa: Esa."

Dr. Cassey sa: "Risker som har låg sannolikhet för förekomst men har potential för extrema konsekvenser är kärnan i biosäkerhetshanteringen. För när saker går fel går de riktigt fel."

Forskningen ger tydliga bevis på hur människor har spridit organismer till de mest avlägsna regionerna på jorden och havet och till och med ut i rymden.

Risken är kanske än större då vi har med oss mikroorganismer som människor eller i material vid framtida landning med människor på Mars att vi sprider biomaterial där. Material som växer till sig och kanske muterar och senare blir livsfarliga för människan. (Min anm.)Frågan är hur detta ska kunna undvikas Människan i sig är full av bakterier och svamp exempelvis. Vi vet inte heller om det finns bakterier eller virus på Mars vi inte har någon kännedom om.

Bild från https://duluthreader.com/articles/2020/11/12/116306-lowly-limericks

På björndjuret eller som det även kallas trögkryparen. Det har visat sig kunna överleva nästan var som helst även i rymden. Det är ett litet djur som vi kan utan att vi vet om det sprida på Mars exempelvis.

Amatörastronom fann en dvärggalax.

Triangelgalaxen är en spiralgalax i stjärnbilden Triangeln. Den är den näst närmasta större galaxen till Vintergatan och är den tredje största medlemmen av den Lokala galaxhopen. Det är här amatörastronomen Giuseppe Donatiello upptäckte en tidigare okänd galax medan han granskade offentligt tillgänglig data. Hans fynd undersöktes därefter av professionella astrofysiker med ledning av Dr. David Martinez-Delgado vid Instituto de Astrofisica de Andalucia som då använde bilder tagna med Telescopio Nazionale Galileo.

Genom att bearbeta data och utföra fotometrisk kalibrering bekräftades fyndet och visade sig vara en tidigare okänd dvärggalax. Men det behövdes ytterligare bilder  från ännu kraftfullare teleskop för att bekräfta dess exakta plats.

 Teamets beräkningar visar nu att det antingen är en isolerad dvärggalax eller att det är en satellitgalax till Triangelgalaxen (M33). Om den är isolerad tros det vara den svagast lysande dvärggalax som hittills upptäckts vid Triangelgalaxen.

 

Emily Charles, doktorand vid University of Surrey som arbetade med projektet, säger i ett uttalande: " Teoretisk kunskap om galaxbildning innebär att vi förväntar oss att se  fler små galaxer som kretsar kring Triangelgalaxen. Men än så länge finns där bara denna satellitgalax om denna nu är detta. Om den tillhör Triangelgalaxen kan det antyda att det finns många fler som inte har upptäckts ännu eftersom de är för svaglysande för att vi ska ha upptäckt dem vid tidigare undersökningar av systemet”. 

För att bekräfta om Pisces VII/ Tri III (namnet på den nu upptäckta dvärggalaxen) är en isolerad galax eller en satellitgalax till Triangelgalaxen behövs mätningar av avståndet från den till Triangelgalaxen för att se hur den rör sig jämfört med Triangelgalaxen (Triangelgalaxen kallas även M33 eller NGC 598) . Ett arbete som kräver samarbete av fler teleskop. Troligen får inte James Webbteleskopet tid till detta under överskådlig tid vilket annars vore perfekt för ändamålet. Men det finns andra därute och här.

Större galaxer har troligen alltid satellitgalaxer så även Vintergatan vi har här ex Stora och Lilla Magellanska molnet (min anm.).

Bild vikipedia på Triangelgalaxen (Messier 33) vilken den nu funna dvärggalaxen misstänks vara satellitgalax till. 

James Webb teleskopet kan kanskelösa mysteriet med havsplaneten GJ 1214 b

 

Gliese 1214 b är en exoplanet som kretsar kring stjärnan Gliese 1214 ett solsystem ca 48 ljusår bort från oss i riktning mot stjärnbilden ormbäraren. GJ 1214 b är den  i dag mest  sannolika kända kandidaten för att vara en havsplanet.  En planet täckt av hav där liv kan finnas under ytan.

Det är en varm planet av Neptunus storlek och dess sol är en röd dvärgstjärna. Den har sedan 2009 då den upptäcktes varit föremål för dussintals undersökningar. Dess korta omloppsbana, stora storlek i förhållande till sin sol och komparativa närhet till jorden gör den enkel att observera effektivt säger astronom  Jacob Bean vid University of Chicago vilken lett många observationer av exoplaneter och tillägger "Det är den mest mystiska exoplaneten som vi känner till".

Teamet kommer  att använda Webbs Mid-Infrared Instrument (MIRI) för att se på GJ 1214-systemet nästan kontinuerligt i nästan 50 timmar i följd vilket är något mer i tid än en full omloppsbana för planeten. Därefter kommer de att analysera denna data på tre skilda vis för att begränsa de möjliga kombinationerna av gaser och aerosoler som utgör GJ 1214 b atmosfär.

Det är nämligen inte klart vad aerosolerna som omger varma sub-Neptunes som GJ 1214 b består av men de har av det vi vet i dag likhet med det smogliknande dis som finns på Saturnus måne Titan.

För att testa om det är så bestämde sig forskarna för att rikta in sig på TOI-421 b, en planet som i storlek och densitet liknar GJ 1214 b men som anses vara för het för  kunna hysa liv.

 

Man ska observera TOI-421 b dubbelt när den passerar sin stjärna ett varv med hjälp av Near-Infrared Imager och Slitless Spectrograph (NIRISS) och åter igen med Near-Infrared Spectrograph (NIRSpec). Detta för att få ett komplett infrarött spektrum av planeten. Om hypotesen är korrekt och TOI-421 b:s himmel är klar kan spektrumet användas för att mäta överflödet av molekyler som vatten, metan och koldioxid. Om det visar sig att TOI-421 b trots allt har ett aerosol vi inte lyckats förstå  bestå av kommer teamet att använda ytterligare data för att analyser detta. 

 

Därefter kommer intresset att koncentreras på GJ 1214-systemet och där GJ 1214 b där en havsvärld troligen finns och om möjligt liv, kanske i form av intelligenta varerelser vem vet? För fortsatt undersökning ska man då använda James Webb teleskopet. Det kraftfullaste rymdteleskopet som någonsin byggts vilket är klart men lite försenat på grund av ett spännbandsproblem, först den 22 dec planeras det sändas upp en månad försenat.  

Bild; Storleksjämförelse av GJ 1214 b med jorden (vänster) och Neptunus (höger). Den faktiska färgen på GJ 1214 b är ännu inte känd (mittenbilden).

Livstecken på Mars kan vara falska.

 

Vi söker i dag efter tecken efter forntida liv på Mars. Risken är dock att vi drar fel slutsatser av fossilliknande fynd något som nästan säkert kommer att hittas. Fynd vilka kan var skapade av kemiska processer.

 

Stenar på Mars kan innehålla många typer av icke-biologiska händelser som liknar de typer av fossil som vi finner på jorden och här är forntida rester av livsformer. Denna åsikt är publicerad i en studie publiceras i Journal of the Geological Society.

Att skilja  falska fossiler från äkta fossil är svårt. Men redan nu underöker Mars rover sten efter tecken på detta på Mars yta. Kortvarigt liv för kanske  – fyra miljarder år sedan tider då Mars hade  floder och sjöar.

Astrobiologer vid universiteten i Edinburgh och Oxford lär sig mer nu om alla kända processer som kan ha skapat verklighetstrogna fyndigheter i sten på Mars.  De har identifierat dussintals processer men många fler är sannolikt fortfarande oupptäckta. Fynd där materiella strukturer som efterliknar de mikroskopiska, enkla livsformer som en gång kan ha existerat på Mars kan misstas för vad de är.

 

Bland de verklighetstrogna exemplar som dessa processer kan skapa finns avlagringar som ser ut som bakterieceller och kolbaserade molekyler som liknar byggstenarna i allt känt liv.

 

Eftersom livstecken kan efterliknas av icke-levande processer kommer ursprunget till alla fossilliknande exemplar som finns på Mars sannolikt att vara mycket tvetydigt,

Dr Sean McMahon, chancellor's Fellow i astrobiologi vid University of Edinburgh's School of Physic and Astronomy, säger: "Vid något tillfälle kommer en Mars rover nästan säkert att hitta något som ser ut som ett fossil och då bör vi ha en metod för att säkert kunna skilja detta från strukturer och ämnen som orsakas av kemiska reaktioner. För varje typ av tecken på ett fossil där ute finns det minst en icke-biologisk process som skapar mycket liknande spår så det finns ett verkligt behov av att förbättra vår förståelse och undersökningsteknik  för att vi vid ett fynd ska dra rätt slutsatser.

 

Julie Cosmidis, docent i geobiologi vid Oxfords universitet, säger i ett uttalande: "Vi har lurats av livslika spår tidigare. Vid många tillfällen beskrevs föremål som såg ut som fossila mikrober i stenar på jorden och även i meteoriter från Mars som fossil men efter djupare undersökning visade det sig ha icke-biologiskt ursprung.

Det är en utmaning att se skillnad på falska spår och äkta spår (min anm.). Risken om vi påstår oss hittat något och sedan går ut i media då vi analyserat spåret och därefter säkert förstår att det var ickebiologsikt och då åter går ut i media är att människor då tror vi döljer något. Något UFO fantasterna i dag gör då de tror myndigheter döljer besök av aliens. Men hur skulle något sådant som UFO-besök  kunna döljas det skulle snart bli en läcka. Visst vissa rapporter om farkoster döljs men det beror på att man anser att fenomenet var spionage från främmande makt från  jorden och att man inte vill visa utåt att man hade dålig kontroll på luftrummet och därför hemligstämplas för rikets säkerhets skull.   Ex under kalla kriget då  skedde sådant hela tiden.

Ett UFO finns ingen anledning att dölja tvärtom det är viktigt att alla människor får veta om något sådant besök sker och bevisats vara det för då bör alla vara uppmärksammade det kan vara fientliga och fler kan vara på väg. Tramset att det skulle sprida panik om det inte doldes är otroligt naivt tvärtom att dölja och sedan något mer hände då skulle panik uppstå då allmänheten då skulle vara helt oförberedd.

Bild maxpicel.net