Mystiska radiosignaler från en relativt närliggande Stjärna har upptäckts och tolkats. Spänningen som steg blev en flopp.

Svårförklarliga radiosignaler har nyligen upptäckts komma från en stjärna 11 ljusår från oss. Signalerna är däremot inte aktuella utan utsända för 11 ljusår sedan. Konkret 11 år sedan.

Stjärnans namn är Ross 128 och är en röd stjärna i jungfruns stjärnbild.

Det var det 12 maj i år en tiominuters signal kom från denna riktning på en frekvens aldrig tidigare hörd från röda stjärnor.

Röda stjärnor kan i perioder ge stora utkast av elektromagnetisk strålning men hittills har det som upptäckts från dessa objekt varit på betydligt lägre frekvens än denna hade.

Det kunde även kommit från något annat objekt mellan stjärnan och oss men något sådant objekt har inte hittats.

Signalen skulle även kunna ha kommit från en passerande satellit mellan radioteleskopet och Jorden. En satellit från oss själva däruppe. Men just detta slags signal har aldrig någon satellit av jordiskt ursprung sänt ut.

Även något slags interaktion mellan stjärna och en av dess planeter skulle teoretiskt kunna ge en tillfällig signal av detta slag. Men inga planeter har upptäckts i omloppsbana runt denna stjärna.

Läckage av någon signal något så litet som en mobiltelefon in i radioteleskopet kan även ge en förklaring. Även andra slag av läckage kan ge förklaringen. Men då inga andra objekt därute har visat detta läckage från samma anläggning på samma tid anses det mindre troligt.

Även teorier om utomjordiska intelligenser har diskuterats och kan inte uteslutas. Men studerandet måste i första hand fortsätta av Ross 128 och området däromkring för att söka en rimlig förklaring. Alla möjligheter var öppna för att det kan vara vad som helst som upptäckts.

Men några dagar senare kom gåtans lösning. Interferens från en satellit. Så var denna spännande upptäckt inte så spännande längre.

Teleportering inom kvantmekanik har fungerat igen. Går sändningen utanför tid och rum? Ingen kan svara på det idag.

Det har tidigare experimenterats med teleportering och i kvantmekaniken kan det fungera. Däremot finns inget just nu vilket kan ge positiva möjligheter att teleportera större föremål likt människor vilket görs i science fictionfilmer.

Kinesiska vetenskapsfolk har senast lyckats påverka kvantar på jorden så

dessa kunnat påverka kvantar att ta samma form i rymden och den vägen sända meddelande.

Mystiken av hur det fungerar utan att tid har gått är spännande men inte löst. Det enda vi vet är att det har fungerat.

Citat:The weird part is that once the state of the first particle is measured, the second one somehow "knows" what state it should be in. The information seems to travel instantaneously, without a speed-of-light limit. Slut citat.

Frågan kanske fler än jag ställer är om informationen som sänds inte sänds genom vårt universum av tid och rum utan tar en snabbare väg genom parallella universum och det just därför inte kan upplevas tid av sändare till mottagare här?

Ingen vet.

Barnhards stjärna blir den åttonde röda stjärna vilkens omgivning noga ska undersökas i jakten på exoplaneter.

Sökandet efter liv på näraliggande röda stjärnor görs för fullt just nu. I tur står Barnhards stjärna vilken ligger på ett avstånd från oss på sex ljusår i riktning mot Ormens stjärnbild men tyvärr inte synlig för blotta ögat.

Det är Arecibo Observatory i Puerto Rico som har tagit på sig uppgiften och blir och är därmed en av alla dessa teleskop och observatorier runt Jorden vilka hjälper till med  att söka efter exoplaneter.

En spännande uppgift och vad man frågar sig är vilket observatorium som blir först med den ärorika upptäckten att först ha upptäckt en exoplanet vilken har liv av någon form. Om nu denna finns.

Säkert kommer missuppfattningar många gånger i framtidens upptäckter att peka på liv där inget fanns när undersökningar  finslipas. 

Men då blir frågan, vilket observatorium kommer först att göra detta misstag? Misstaget kommer, garanterat, förr eller senare.

När solen en gång sväller upp och gör livet omöjligt på Jorden finns ett sista djur vilket kommer att finnas längst kvar här

Det finns ett djur vilket överlever alla former av naturkatastrofer och även har överlevt i rymdens vaccum under ett  experiment 2008 av svenska forskare.

En supernova i närområdet med otroliga strålningsskador på Jordens liv och utdöende skulle inte bekomma björndjuret.

När solens tid en gång är slut och den sväller upp o slukar Jorden är Björndjuret det sista djur som försvinner av Jordens liv.

Vi har mycket att lära av detta djurs DNA om livet och dess möjliga uppbyggnader.

Det otroliga är att detta djur kan ligga i dvala under mycket lång tid för att sedan vakna igen. Hur länge vet man inte. Därför vet ingen hur gammalt ett björndjur kan bli. Kan det vara så att det kan leva i evighet?

Släkten Björndjur är små djur från en hundradels millimeter stora till 1 mm.

Långt därute finns en rad av galaxer med sina hemligheter i ett supercluster.

Varför ser det ut som det gör? 

Big Bang vad var du? 

Hur uppstod du?

 Finns en intelligens bakom? 

Gud? 

Finns Big Bang i massupplagor genom evigheten och därmed multiuniversum? 

Finns obegränsat av kopior av oss  skilda åt i tid och rum i andra universum?

 Finns andra varelser från vårt eget universum och kan de besöka oss?

 Är det vi själva i en annan upplaga som finns i eventuella besök här i de UFO vilka en del anser har besökt oss?

Tankar människan kan fundera över och som illustreras genom bilden ovan.

Nu till ett mysterium från vårt universums skapelse och troligast BigBang.

4000 miljoner ljus år från oss i riktning mot Fiskarnas stjärnbild ligger ett cluster med galaxer på rad.

En syn vilken behöver stora teleskop för att avnjutas.

Men det är inte detta som i första hand är intressant utan istället varför en så stor samling av galaxer ligger radad upp på detta sätt.

Något från universums skapelse måste detta visa. Men vad?

Tre rymdskepp ska sändas till Merkurius för en ordentlig utforskning av denna planet.

Nytt rymdäventyr väntar. Två rymdskepp från Europa och ett från Japan ska ge sig iväg till Merkurius nästa år.

Merkurius är den planet som ligger närmst vår sol. Här finns på den sida som alltid riktas mot solen en yttemperatur av 430C. Det kan illustreras genom bilden ovan.

Nattsidan har däremot en temperatur av -170C. 

Kraven är stora på dessa rymdfarkoster. Strålningen från solen är mycket stark  och värmen är ett annat problem när planeten ska besökas.

Men när nu detta dyra projekt sker ska undersökningen av närområdet och planeten göras så ordentligt och noggrant som möjligt.

Säkert blir det en hop överraskande upptäckter här likt det blev vid New Horizons besök vid Pluto. Vi ser fram emot uppdragets upptäckter

Synvillor får oss att upptäcka exoplaneter där de inte finns.

Det har hittats hundratals exoplaneter därute den senaste tiden. Planeter vilka ses som att ha ungefär samma  storlek som Jorden. Är stenplaneter och ligger på rätt avstånd från sin sol för att kunna innehålla livsmöjligheter.

Men har vi tolkat rätt?

Nya rön visar att det av dessa kan finnas en stor mängd  storleksmässigt feltolkade planeter vilka då blir för stora för att kunna hysa det slags liv vi känner till. Tyngdkraften skulle sätta stopp. Vissa kan även vara feltolkade som stenplaneter men är jättegasplaneter.

Vad vi har missat är att vissa kanske många av dessa planetsystems  solar inte är en sol utan två vilka ligger på ett avstånd från varandra vilket döljer den ena så mycket att en planets mörka sken framför dessa ger teleskopen en förminskningseffekt av hur stor planeten är.

Den är helt enkelt förminskad från vår synvinkel. En synvilla vi inte tänkt på tidigare.

 Därför bör säkert många av de stenplaneter vi tror oss upptäckt som möjliga livsvänliga planeter omtolkas. Frågan är bara hur många och vilka. Instrument för att se bakom synvillan vilka vi säkert kan lita på finns inte idag.

Ministjärna upptäckt

Den minsta stjärna som hittills upptäckts finns 600 ljusår från oss och har fått namnet EBLM J0555-57AB. Att den lyckats få fusionen av  vätekärnor att bilda helium och därmed bli en stjärna och inte en misslyckad stjärna en så kallad  brun dvärg där detta inte fått fart är förundrande. 

Stjärnan är en bråkdel mindre än Saturnus. En brun dvärg är oftast betydligt större.

Men kanske ska man här som i övriga verkligheten räkna med slumpen?

Allt verkar möjligt i universum. Ingen kunskap kan ses som säker. Nya upptäckter ger nya obesvarade frågor och naturvetenskapen får göra lappkast (tänka annorlunda ibland). Den trygga verklighet vi tidigare ansett oss leva under i generationer fanns inte. Men vi lyckades genom vetenskap fås att tro detta.

Nu vet vi att den inte finns allt är mycket mer komplicerat än vi tidigare trott och om vi en gång kan förstå vad vi är och var vi finns är tveksamt för att inte tala om hur allt fungerar och kom till och vart det är på väg. Om det nu finns bara ett svar eller ett svar överhuvudtaget.

1987 upptäcktes en supernova vilken har gett oss nya rön om molekylers bildande

1987 och på ett avstånd från oss av 160000 ljusår i vintergatan fann vi en supernova vilken sedan fick namnet supernova-1987a.

Upptäckten i det dammoln vilket omger denna har gett nya rön i molekylvärlden. Här har upptäckts bland annat svavelkolmonoxid och formylium.

Tidigare har ansett att en supernovaexplosion skulle förstöra eventuella molekyler i dess närområde. Men nu har det istället verkat som om molekyler bildas efter att supernovaexplosionen svalnat något i sitt dammoln.

Att dessa moln kan bli nästa generation av stjärnor med medföljande material för planeter och solsystembyggen är även vad som bör kunna ske här.

En slags återfödelse däruppe av material och möjligheter.

Bilden försöker illustrera en stjärnas liv död och återfödelse.

Ett 60-tal Gasplaneter av Jupiters storlek har hittats

Jupiter är en gasplanet i vårt solsystem. Den största av de fyra vilka finns utanför Mars bana. Storleken är ca 1300 gånger större än Jorden.

De 60-tal vilka nu hittats i omloppsbanor runt andra solar (stjärnor) ligger dock på ett mycket närmare avstånd från sin sol än Jupiter gör runt vår sol och lyser därför betydligt skarpare.

Jupiter tar över 11 år på sig för att göra ett varv runt solen. Av de nu funna finns de vilka enbart tar en vecka på sig att runda sin sol. Men det beror på att de ligger betydligt närmre sin sol än våra gasplaneter gör.

Den planet som ligger närmast vår sol är Merkurius vilken tar 88 dygn på sig att varva vår sol. De gasplaner nämnda ovan vilka finns därute ligger nära 12 gånger närmre sin sol än vad Merkurius gör vår sol.  Obs Merkurius är en stenplanet.

Bilden kanske i viss mån kan illustrera hur det kan se ut därute.

Amatörastronomer hjälper till med att kartlägga Neptunus.

Bilden är på den blå Neptunus och väderfenomen där.

En efterlysning gick ut för att finna amatörastronomer med tillräckligt stora teleskop för att hjälpa till med att kartlägga och undersöka Neptunus atmosfär från Jorden.Ett flertal hittades vilka nu är medförfattare till en rapport om Neptunus atmosfär.

Vad man fann är att likt på Jupiter finns även här stormar som sveper i atmosfären.

Inte stora som den röda fläcken på Jupiter men likväl stora nog för att vidare studera för att förstå vad som händer i Neptunus atmosfär och varför.

Asteroiden MU69 ska passeras av New Horizon den 1 januari 2019 men redan nu har den förvånat astronomerna

Bilden  illustrerar hur det en gång i solsystemets början kan ha sett ut när planerna bombarderades av meteoriter.

Men nu till rubrikens syfte och New Horizons äventyr närmsta tiden.

New Horizons färd bortom Pluto efter sitt besök där innefattar objekt i Kupierbältet utanför Pluto. Ett objekt vilket ska undersökas närmre är MU69.

Den 3 juni 2017 kunde objektet ses då det avskärmades genom att det passerade framför en stjärnas sken. 

Det var  Hubbleteleskopet som upptäckte detta  och nu börjar tanken på att MU69 är ett starkt reflekterande objekt som lurade oss att tro att det är större än det är. Alternativt att det är några mindre objekt vilka i viss vinkel eller tillfälligt ger sken av att vara ett stort objekt.

Nya mätningar ska göras av Hubble och en tanke är att det är mycket skräp från solsystemets födelse som lurar däruppe och ger oss fel upplysningar om objektens storlekar vilket kan bli en fara för ex New Horizon eller framtida rymdfarkosters hälsa. 

Men vi får se om och när New Horizon når fram då det gäller vad MU69 kan vara.

Saturnus största måne Titan blir lätt att landa på.

Bilden illustrerar mycket bra hur ett besök på Titan kommer att se ut från en betraktares synvinkel från ytan.

När människan en dag får möjlighet att besöka en spännande måne där liv kan finnas är Saturnus största måne Titan mycket intressant.

Att landa på denna måne med sina sjöar av metan och etan gör att en landning på dessa sjöar blir lätt. Här uppstår aldrig vågor högre än 1 cm.

I övrigt regnar det här som på Jorden men då regn av metandroppar.

Här finns kolväteatmosfär. Fast yta, sjöar flytande och 200 meter djupa och även frusna sjöar. En kall men spännande plats. Äventyret Titan blir spännande den dag människan kommer dit.

Pluto förvånade forskarvärlden av idag med att sända ut röntgenstrålning. Jättar o troll förvånande inte gårdagens människor

Mycket har förvånat mänskligheten genom årtusendena. Ser vi på bilden ovan var stenbumlingars balansakter eller lägen i många fall början till berättelser i människors agendor framför lägereldarna.

Historier spreds utifrån stenbumlingars läge om jättar vilka kastat sten mot kyrkors ringningar i kristendomens början. Troll och jättar var vardagsberättelser de flesta trodde var sanna. Idag vet vi att (eller tror oss veta att bibelns jättar och människors påståenden från förr om jättar o troll) inte är annat än fantasiberättelser. Många gånger tagna från skrönor där man börjar sin historia med att jag känner en man som träffade en man vilken vän såg en jätte eller ett troll.

Nej här i Norden är balanserande stenbumlingar minnen från tillbakadragande av is efter senaste istiden.

Men nu till Plutos mysterier.

Att Pluto skulle sända ut röntgenstrålning ansågs nästintill omöjligt och först ansågs därför mätning efter detta onödigt vid New Horizons  besök där. Men då nästa besök skulle ta många år bestämdes likväl att alla slags undersökningar av Pluto skulle göras när nu möjligheten kom och röntgenteleskopet Chandra riktades mot Pluto.

Resultatet blev att Pluto till mångas förvåning sände ut röntgenstrålning.

Dvärgplaneten Pluto är vad vi vet det största objektet i Kuiperbältet. Utöver det även vad vi vet det enda som sänder ut röntgenstrålning.

Det är Plutos atmosfär bestående av kväve, metan och kolmonoxid som interagerar med solvinden som anses få effekten av att röntgenstrålning uppstår där.

 En överraskande effekt vilken vi inte väntat oss långt därute.

Det räcker inte med att en exoplanet ligger på rätt avstånd från sin sol för livet. Liv däremot kan ge alla slag av liv självlysande eldflugor och varför inte självlysande däggdjur?

I havets djup och även  på land finns självlysande varelser. Eldflugor på land och i djuphaven många självlysande arter. Några däggdjur vilka lyser har vi dock inte på Jorden. Men inget motsäger att de kan finnas sådana på andra planeter om nu någon planet därute har liv. Bilden ovan ska därför inte  ses som en fantasi.

Livet som vi känner det behöver  vatten och rätt temperatur.  För att liv mm ska kunna existera måste en planet ligga i den zon runt sin stjärna där detta ger rätt temperatur för organiskt livs möjligheter som vi känner det. Vi utgår då från jordiska förhållanden och det liv vi är förtrogna med här.

Ju större och hetare stjärna desto längre ifrån denna måste en planet finnas för detta. Ju svalare desto närmre måste den ligga.

Men då har vi inte tagit hänsyn till soleruptioner. Koronamassuppkastningar från solar sker regelbundet och med dessa strålning av livsfarligt slag. Även vår sol gör dessa men då vi har starka skydd för detta runt jorden som ozonskiktet och van allenbältena klarar vi av att leva här.

Men ju närmre en planet ligger sin sol desto starkare måste dessa skydd vara. 

Därför behövs  skyddshöljen runt en näraliggande stjärna av storleksordningen tio till flera tusen gånger starkare än vi har här. 

Runt en planet med en röd sol  behövs starka skydd för att beskydda mot elektromagnetisk strålning. En röd sol är svalare än en gul och en planet med livsmöjligheter måste ligga närma denna. Samtidigt måste vi  ta i beaktande att alla solar oberoende av storlek och färg har soleruptioner.

Vi måste därför hålla i minnet att en röd stjärna är betydligt svalare än en gul eller blå och en exoplanet måste ligga nära denna för en livsvänlig temperatur ska kunna existera för liv här men skyddet runt densamma måste även vara starkt för att ge livet en chans att utvecklas. 

Motsatsen kan det vara med en blå stjärna dess storlek och hetta gör att en livsvänlig planet måste ligga relativt långt från denna. Därmed kan skyddet runt denna planet var mindre starkt än vi behöver på Jorden.

Men röda dvärgar är den vanligaste stjärntypen i universum.

Herbig-Haro 212 är en mycket ung stjärna där planeter troligast även kommer att bildas. Planeter vilken någon kan bli ett hem för ex enhörningar.

1300 ljusår från oss i Orions stjärnbild finns en nybildad stjärna med en ålder av enbart 40000 år.

Här han man upptäckt att runt denna stjärna finns diskar av byggstenar för organiskt liv. Väte, syre, metanol med mera. Detta har upptäckts med spektrumanalys.

Nu anses  att dessa byggstenar redan på ett tidigt stadium bildas när en stjärnbildning finns och därför är början till livsmöjligheter på kommande bildade planeter i området.

Men självfallet är det inget som säkert kommer att ske utan enbart en möjlighet vilken uppkom här på Jorden men kanske ingen mer plats.

Men möjligheten finns även att liv på framtida planeter här blir av. Liv vi inte har här som enhörningar exempelvis lik den på bilden. Inte skulle det vara så konstigt med en häst med ett horn. Inte konstigare än alla andra djur, som hjortar mm vilka har horn.

 Konstigare djur finns redan på Jorden och har levt här. Själv skulle jag inte bli förvånad om enhörningar egentligen en gång levt på Jorden.

Barnhards stjärna ses som universums snabbats framrusande stjärna däruppe..

Människan har alltid blickat ut mot den nattsvarta skyn och fantiserat om vad hon sett. 

Mer i tidigare generationer än nu då människan i många fall slutat studera verkligheten utanför bildskärmar och mobilskärmar.

En av de många stjärnor vi kan se från Jorden är Barnhards stjärna.

Sex ljusår från Jorden finns denna röda dvärgstjärna uppkallad efter astronomen med samma namn.

Tyvärr är dess svaga sken för svagt för att ses utan teleskop.

Stjärnan är ca tre gånger äldre än vår sol. 4,5 miljarder år är vår sol, Barnhards stjärna 7-12 miljarder.

Från vår position ses Barnhards stjärna som den stjärna vilken rör sig snabbast på stjärnhimlen.

Går vi vilse i en labyrintliknande verklighet och tror oss se mörk energi där ingen finns att se?

Bilden ska illustrera frågan om vad det är vi egentligen ser och upplever när vi tittar in i mikrokosmos eller makrokosmos. Vi vet inte det utan filosoferar hej vilt och teoretiserar efter detta. Allt verkar vara en labyrint av fakta och teorier vilka vi aldrig kan komma ur utan istället går vilse i.

Mörk materia har jag tidigare beskrivit som något en hel del idag misstänker inte finns. Men visst anser ännu de flesta att den finns.

Mörk energi anses även av del finnas och hör samman med den mörka materian. Men finns något av detta? Något bevis på varken det ena eller andra finns inte.

Vad vi vet är att galaxer expanderar från varandra. Detta utifrån rödförskjutning från en ovanligt förekommande supernovaart benämnd 1a." en exploderande vit dvärg i ett dubbelstjärnesystem tillsammans med en röd jätte" 

Härifrån har misstanken om "mörk energi uppstått en hypotetisk form av energi som genomtränger hela rymden och synes öka universums expansionstakt" 

Men det kanske enbart är en hypotes eller teori. Kanske finns det betydligt enklare förklaringar till den energi eller för den skull mörka materian vi tror oss se effekterna av.

För aktuella påståenden och tankar inom den mörka energin se följande länk.

Metallasteroider kan ses som skelett av planeter vilka aldrig blev mer. Psyche är en av dessa. Kall kal och järnhård.

För 4,5 miljarder år sedan skedde krockar mellan allsköns stenbumlingar  av skilda storlek i vårt solsystem. Solen bildades, planeterna och månarna tog likaså  sin plats där vi nu ser dem. Asteroider blev kvar och bildade småplaneter och mindre objekt i asteroidbältet och Kuiperbältet.

När bildandet var som värst och krockarna likaså skalades stenbumlingar av och en metallkärna blev kvar i flera fall hände sedan inte mer. Psyche är en av dessa metallasteroider av nickel-järn som finns kvar från denna tid då föremål av glödande metall flög runt däruppe likt gevärskulor. Iskall och kal.

Jordens metallkärna däremot höljdes av sten, damm och gas och har idag långt ifrån en kall kärna utan här förekommer radioaktivitet, värmeutveckling och rörelser som resulterar i lavaströmmar upp genom Jordens yta och jordbävningar som skakar vår planets yta. Kärnreaktioner och magmaströmmar.

Men Psyche kan ses som ett minnesobjekt från den tid då metallkärnor kunde bli  kvar efter denna våldsamma forntid i rymdens historiska födelsevåndor.

Bilden kan illustrera kaoset då när allt kom till här. Men varför asteroiden namngavs efter en grekisk gudinna är skrivet i stjärnorna i betydelsen av att jag har ingen förklaring. 

Nu har varningssystem för gräshoppssvärmar i Afrika börjat användas.

Bibelns plågor var bland annat gräshoppssvärmar vilka åt upp all föda för människor o djur.

Det var en av de plågor Gud plågade Egyptens Farao och folk med den gången denne vägrade Moses att vandra ut ur Egypten med judarna vilka var fångar där. Ännu idag är gräshoppssvärmar en plåga för folken här.

40 miljoner gräshoppor vilket inte är ovanligt i en svärm äter grödor av lika stor omfattning på en dag som 35 000 människor.

De år svärmar uppstår i på arabiska halvön eller Sahara är katastrof för växtligheten och ger svält katastrofer.

Av den anledningen ska områden här övervakas av satellit vilken kan ge en förvarning på 70 dagar när risken för svärmbildning uppstår.

 Det gör att bekämpning kan förberedas innan eller i början av svärmbildningen och bekämpning sättas in.

Uppochnervänd regnbåge en ovanlig syn.

En regnbåge är ingen ovanlig syn om solen skiner och regnet öser ner. Regnbågen är även enligt bibeln tecknet på det förbund Gud gjorde med mänskligheten efter det att Noa som enda överlevande med sina anhöriga åter kunde kolonisera Jorden efter syndafloden. Tecknet på att Gud aldrig mer skulle dränka mänskligheten.

Men hur många har sett en upp och nedvänd regnbåge? Få och denna syn är ovanlig nedanför polcirkeln och även ovan denna.

Denna omvända båge med även omvänt färgspektrum kräver ett visst slags solsken vilket under en kort stund reflekteras i iskristaller i atmosfären.

Men det är en syn man kommer ihåg. Har själv enbart sett foton av detta. I medföljande artikel är fotot från Storbritannien vilket är en unik ort för en syn som denna vilken är unik även vid polcirkeln där chansen är störst att se detta.

Följ länken här för att se regnbågar av detta slag.

Bilden ovan är dock av en regnbåge som vi känner den.

Apophis kan ställa till det i framtiden för människan

Apophisvar en Farao i Egypten. Men det var länge sedan och att han skulle komma igen och ställa till det för oss är inte troligt. Inte heller att forna Egyptens kaosgud med samma namn skulle komma och ställa till det.

Men namnet hänsyftar även till en asteroid vilken genom sitt namn lika med kaosgudens eller faraons kan få allvarlig likhet med guden, kaos.

Asteroiden är nämligen inte ofarlig. 2029 kommer den i Jordens närhet men den gången ska risken för katastrof eller krock med Jorden vara lika med noll.

Det är först nästa varv 2036 det är risk. Detta efter att varvet 2029 kan rubba asteroidens riktning inför nästa varv genom att närheten till Jorden kan få den till detta och mycket behövs inte.

Vid en krock med Jorden av denna 300 meters bumling skulle stora mängder människor utplånas. Livet fortsätter dock allt liv utplånas inte.

Förhoppningen är dock att vi innan detta sker kan rubba dess bana så detta scenario inte ska ske om nu det sker en livsfarlig rubbning av dess bana 2029.

Bilden visar inte asteroiden utan kaosguden i form av en orm.

Är matematiska undantag inget annat än tecken på andra världars existens.

Medelstorlek inom mycket söker vi ett  medelvärde. Men finns det inom allt, nedan finns ett område där detta verkar att saknas.

Det är kanske enbart människans kontrollbehov som får oss att använda matematiska uträkningar på allt vi kan och blir besvikna då vi finner undantagen vilka vi inte förstår.

För finns det egentligen regler inom matematik där undantag finns? Kanske det är en uppfinning av människan i en verklighet där undantag från en regel ska ses som något helt annat än detta.

Åter tänker jag på multiuniversum. Obegränsat antal universum där vårt är ett och gränserna mellan dem är osynliga för oss i vår verklighet och undantagen inte ska ses som att bekräfta en regel utan tecken på att det finns mer än vi kan förstå svaret på.

Men kanske vi kan se vår verklighet som en bubbla utvidgande sig i något med ett antal andra universum likt bubblor på samma vis expanderande i detta.

Bilden ovan kan vi föreställa oss som ett där vi människor inom ramarna för detta försöker klättra upp för en kunskapens stege utan slut eller början.

Nu till det ovan beskrivna tankarna om vi ser på svarta hål och dess storlekar däruppe i universum.

Finns det en medelstorlek av svarta hål?

Det finns svarta hål enbart tio gånger större än vår sol (kanske än mindre). Det finns även svarta hål tio miljarder gånger större än vår sol.

De stora hålen finns i mitten av galaxerna de små lite varstans i galaxerna.

Men forskare diskuterar om det kan finnas ett medelstort svart hål också. Något mellan dessa ytterligheter och var dessa då kan finnas. Ingen vet och ingen har hittat något sådant. Kanske kan de inte finnas men då önskar vi veta varför. Svaret kan vara viktigt för att vi ska förstå mer av den verklighet vi lever i.  För mer om just detta se här.

Borde medellivslängden minska för att samhället och kulturen av idag skulle fungera bättre.

Ungdomssamhället och överbefolkning  gör att det kanske är dumt att öka åldern på mänskligheten  utan istället ge ett värdigt slut på den äldre generation som idag ses som en belastning och i många fall inte räknas. Kanske tidigare medellivslängd på ca 35 år var vad mänskligheten klarar av för att lika möjligheter inom ex arbetsliv ska fungera.

Vi ser ju hela tiden hur äldre ratas på arbetsmarknaden. Politiker blir yngre och yngre fast befolkningen innehåller fler o fler äldre.

Musik och underhållning riktar sig till yngre och artisterna som slår igenom är mycket unga.

Modet riktar sig till yngre och äldre spökar ut sig i kläder som kroppsligen och utseendemässigt egentligen enbart passar yngre.

Föräldrar försöker likna sina barn och tar upp deras vanor i språk och intressen. Yngre uppfostrar äldre istället som förr att äldre erfarna av livet uppfostrar sina barn. Lyssna på de yngre har blivit en livshållning i Norden. samtidigt som äldre inte längre är erfarna av livet utan enbart av att försöka hålla sig unga och därmed inte har någon livserfarenhet att förmedla till nästa generation.

Visst kan man tänka att äldre måste anpassa sig efter den digitala förändringen. Men livserfarenhet innebär inte detta utan mänskliga relationer i första hand. Hur man upprätthåller dessa och får dem att fungera.

Ovan gäller inte hela världen utan i första hand norra halvklotet. Förr var ungdomar förvirrade och sökte en plats i tillvaron. Idag är äldre detta och söker sin ungdom och en plats att accepteras på.

Kanske åldersfixeringen beror på att vi fått mycket längre medellivslängd än tidigare generationer där detta aldrig behövde tänkas över då människor dog tidigt i sjukdomar, krig och genom att de helt enkelt var uppslitna av hårt arbete från barndomen.

Ungdomskulturen kan säkert göra att framtidens rymdfarare även blir yngre och yngre. Kanske bilden ovan blir en vanlig bild på framtidens rymdfarare åldersmässigt.

Bilden är från NASA. Idag har ingen person under 20 år levt en enda dag utan att NASA haft en rymdfarkost eller rymdbil på eller vid Mars.

Inte tycker vi som var tonåringar under 1960-talet att månlandningarna  som startade 1969 var annat än en naturlig utveckling av människans rymdäventyr. Spännande var det men inte ansåg vi som den äldre generationen då att det var en otrolig händelse vilken kostat för mycket och inte var användbar för människan.

Tidigare generationer och många äldre då ansåg att människan skulle hålla sig på Jorden.

Idag tänker få på månfärderna och min generation vilken såg fram mot nya rymdäventyr med människans landning på främmande platser fick tji. Vi är äldre idag och troligen för gamla för att uppleva den dag människan landar på Mars.

Utforskningen av månen tog fart i slutet av 1960-talet vid årtiondets slut hade människan landat där.

För 20 år sedan började utforskningen med rymdfarkoster av Mars. Ingen person under 20 år har upplevt en dag utan att NASA haft någon farkost eller rymdbil där.

Men människan själv har ännu inte placerat sin fot där och ingen vet säkert när det ska ske. Men sedan månprogrammet har på 40 år heller ingen människa satt sin fot på månen vilket ingen skulle trott sommaren 1969 då Armstrong satte sin fot där. Då troddes att månen snart skulle koloniseras med rymdstationer men inget mer hände.

Indianer vilka haft betydelse i rymdforskningen uppmärksammas på nya mynt i USA 2019.

En gång var Europa en kontinent där små kungariken eller klaner hade makten över sina områden och kämpade mot att slippa få in rövare från grannrikena medan de själva rövade o plundrade sina grannar för glatta livet.

Det fanns inga stater eller någon nationalstat. Men när det senare i historien blev stater och större kungariken var dessa staters mål oftast att erövra andra stater och skapa imperium av makt och resurser.

I Nordamerika var det på samma vis med den skillnaden att här uppstod inga stater. Istället var det indianstammar som hade erövrat och försvarade sitt territorium fram till den vite mannen kom och indiankrigen uppstod där slutet blev att stammarna spärrades in i reservat.

 Det var därför först när den vite mannen kom och erövrade landet som statsbildning uppstod och ursprungsbefolkningen blev tvingad att leva i reservat efter några grymma erövringskrig i nutid.

I dag då Amerika i många år nu satsat på rymdfart och universums utforskande har söner och döttrar av ursprungsbefolkningen även fått sin plats i rymdkapplöpningen och astronomin.

Nu ska tre av dessa äras på nya amerikanska mynt 2019.

 Mary Golda Ross av cherokee-nationen var den första indianska ingenjören och viktig då det gällde geminiprogrammet.

Jerry Elliot av Osage- och cherokee nationen var viktig i den olycksdrabbade Apollo 13 färden och dess färd tillbaks till Jorden.

John Herrington   av Chickasaw-nationen vilken följde hjälpte till med   rymdstationen ombord på rymdfärjan Endeavoir.

Mycket tyder på att människan kan vara på mer än en plats samtidigt

Är vi uppbyggda av strängar (vågor) och då ljusvarelser eller är vi uppbyggda av atomer och dess mindre partiklar? Idag verkar en sammanhållen teori som kan stämma peka mot att vi och allt annat är uppbyggt av strängar och atomer  vilket ska vara samma sak.

Ett av de som ofta diskuteras just nu är att vårt universum inte är ensamt utan bara ett av kanske oräkneliga universum. Det ställer tillvaron och allt på ända i förståelse av verkligheten och människans plats i denna.

Två att ljus både är en partikel och en våg. Hur kan något vara både ock? Om så kan vi alla vara både en varelse och en ickevarelse. Både vara här och på en annan plats samtidigt?

Tre att en partikel tagit vägen från punkt A till punk B innebär inte att den tog en bestämd väg dit utan istället alla vägar och möjligheter dit. Samtidigt. Kvantmekaniken kommer detta från och dessa obestämda rörelser kan kanske vara något som sker inom allt utan att vi uppmärksammar det med våra hjärnor som behöver ordning och reda och därför väljer en väg för att förstå och få sammanhang fast allt skett samtidigt.

Fyra det finns bara en teori som innefattar allt och det är strängteorin eller den något annorlunda men idag intressantare M-teorin. Allt är uppbyggt av strängar och då det finns fem strängteorier vilka sammantaget måste sammanfogas för att förstå allt i en enda teori som håller ihop allt kallas den sammanlagda teori M-teorin.

Själv har jag genom åren förklarat strängteorin i min blogg. Men då fanns inte den nu förklarande M-teorin med.

Detta var fyra påståenden och teorier av sammanlagt åtta som nämns här från Stephen Hawkins bok The Grand Design.