Vi ses , eller gör vi det?

Hur många gånger har vi hört dessa ord eller sagt dem själva utan att ta dem på allvar? Vi ses.

Sagda vid skolavslutningar, avsked av skilda slag och då tagna på allvar. Men var det så allvarligt sagda hur många av de som sa detta eller som vi sa det till har vi senare upptagit kontakt med igen?

Få mycket få eller hur? Varför säger vi då dessa ord. Vi ses. Kanske för att slippa långa avsked. Det är ju lite av att fly känslomässigt att snabbt säga till den bäste kamraten på kursen eller vännen ett snabbt ”Vi ses”, för att sedan glömma alltihop.

Samma sak är det med satsen som ofta sägs när vi för sista gången lämnar en arbetsplats eller kurslokal. Arbetskamraterna eller arbetsgivaren säger då: kom upp och hälsa på någon gång när du har vägarna förbi.

Vad svarar då de flesta: Ja det ska jag göra säger säkert flertalet och de allra flesta menar det också. Men det blir i de flesta fall aldrig av.

De som gör detta. Ett fåtal kommer däremot på besök ofta eller med jämna mellanrum. Men de förra arbetskamraterna eller chefen tröttnar snart på dessa besök men säger naturligtvis inget.

Hur skulle det se ut om alla före detta arbetskamrater kom i tid o otid och hälsa på och störde. Så de fraser som sägs ovan. Vi ses eller kom upp och hälsa på någon gång när du har vägarna förbi är egentligen vänlighetsfraser som inte betyder så mycket.

De ska absolut inte tas bokstavligt utan som en kod som underförstått betyder ett vänligt sätt att ta adjö av varandra.

En annan sak jag funderat på i veckan är containrar. Vi talar så vitt o brett om återvinning men varför ska då inte människor få ta vad de vill för återanvändning i containrar där människor kastat möbler mm.

Jag förstår inte detta. Varför ska möbler ex brännas när någon annan kan ha användning för dem. Om inte detta är resursslöseri och står i motsatsförhållande till returanvändning då förstår jag inte vad detta begrepp betyder. Detta var Vecka 12 upplevelse.

Respektera Kyrkans mässor

Helvetius (1715-1771) med sitt miljötänkade känner vi igen. Han ansåg att människan kan formas till vad som helst. En nyfödd människa en tabula rasa (ett tomt blad) ansåg han.. Alla nyfödda är lika när det gäller begåvning, karaktär m.m. Tankar som fanns långt fram i tiden in i vår tid.

Människan formas enbart genom sin miljö och den uppfostran hon får. Genom detta som blir olika för alla människor formas människan. Här uppkommer de personligheter och skillnader som finns mellan människor.

Detta känner vi igen. Under 1970-talet ansågs det vara miljön som formade en människa till skillnad mot tidigare då man ansåg arv var det enda. En brottslings barn föddes med dåliga anlag o.s.v.

Men arvstänkandet hade en del att göra med det så kallade rastänkandet och sågs härmed inte positivt då rastänkandet hade börjat försvinna under 1970-talet. Därför anammades miljötänkandet till allenarådande när det gällde hur barn och vuxna formas.

I dag är vi lite mer nyktra i tänkandet och nu ses arv och miljö som 50-50 och det låter mer rimligt. Vi får inte glömma DNA i arvshänseende då det gäller personlighet. Sedan kan man diskutera om det ska vara 50-50 när det gäller procentuellt hur mycket arv och miljö ska värderas. Kanske det inte väger så jämt men att både arv och miljö har betydelse är i dag självklart. Man har exempelvis påvisat likheter mellan enäggstvillingar med olikartad miljöuppväxt och ändå funnit stora likheter i personlighet. Så inom detta område har vetenskapen nyktrat till.

Nu till något helt annat än arv och miljö hur viktigt detta än är. Jag förundras över respektlösheten som i dag genomsyrar samhället mot religionsutövare. Se
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151370 att som polisen avbryta en mässa är så respektlöst att man bävar för samhällets utveckling. En mässa är inte samma sak som en teaterföreställning eller föreläsning i världsliga frågor. Vid sådana sammanhang är det skillnad.

Polisen skulle självklart bötfällt felparkerarna. Men om inte fara för liv och lem var fallet så skulle de absolut inte gått så respektlöst fram mot människors deltagande i sin mässa eller avbrytande av prästen. Inget framgår att det var akut fara för liv o lem. Om det nu var så brått som polisen bedömde kunde de talat med kyrkvärdarna som då kunde gått runt och lite diskret försökt hitta de skyldiga. Nej kyrkan ska vara en fridens plats där inga myndighetspersoner ska utöva sitt ämbete om det inte handlar om akuta ting på liv o död. Att avbryta en mässa ska vara absolut tabu.

OBS: polisen gjorde i detta fall vad de trodde var rätt ingen kritik bör riktas mot de polismän som gick in utan bara på den okunskap deras befäl hade som tillät detta. Ett plus för kåren att de nu anmäler sig själva för att få veta hur de ska agera i framtiden. Jag hoppas bara att inte vårt avkristnade samhälle börjar se kyrkans rum som vilken allmän plats som helst.

Herr eller fru Gud? Helgalet eller hur?

Condillac förnekade inte bara medfödda idéer liksom Locke utan även medfödda förmågor hos själen. Exempelvis luktförmågan. Det är enbart genom våra sinnesförnimmelser våra själsförmågor kan härledas ansåg han.

När vi känner en doft kan uppmärksamheten som riktas mot denna deduceras. Vårt minne är uppmärksamt mot tidigare sensationer. Den doft exempelvis vi upplever från en viss källa får oss att minnas denna källa och blir därför till ett visst förhållande till denna doft när vi nästa gång känner den igen. När vi under ett kärleksmöte uppmärksammar en doft från en viss parfym för att ta ett exempel i njutningens famn kommer vi att nostalgiskt känna saknad efter detta ögonblick när vi kanske år senare känner samma doft igen i kanske ett helt annat sammanhang.

Hade vi däremot från början känt denna doft i ett neutralt sammanhang hade vi inte fått några associationer vid andra tillfällen då vi kände den igen. Vi hade kanske till och med tyckt den var för stark, illaluktande eller helt ointressant.

Dofter, synintryck, hörselintryck osv. är inte medfödda i betydelsen av hur vi upplever dem första gången vi uppmärksammar dem utan först måste ett intryck av dem ske för att vi ska göra en inre bild av dem. Allt blir inte något vi uppmärksammar, men vissa saker kommer vi att uppmärksamma mer än andra och senare i livet få nostalgiska känslor när vi återupplever dem.

Detta är mina tankar runt Condillacs teorier inom detta område som han tar upp i sitt verk; ”Avhandling om förnimmelserna” som utgavs 1754.

Parfym i sig får jag personligen enbart allergiska reaktioner av likaså deodoranter. Men det finns luktfria deodoranter. Varför människor inte använder dessa i större omfattning förstår jag inte. Varför dölja kroppsdofter med onaturliga stickande söta dofter när man kan få bort de kroppsdofter man önskar utan att börja stinka en helt annan doft. Människan är förunderlig och jag ska ärligt säga att jag inte förstår den. Men vem har eller gör det om man börjar fundera i dessa banor.

Sedan kan man förstå om vi nu ser på något helt annat, se på följande länk, http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151300 att det kan ses förståeligt att neutralisera könstänkandet om Gud. Gud har självklart inget kön. Gud är en ande som genomsyrar allt. Den likhet vi har från Gud är inget kroppsligt utan istället att vi har en fri vilja och fria valmöjligheter av hur vi vill tro och konstruera vår verklighet mm.

Men att könsneutralisera dopliturgin genom ersättningsbegrepp för fadern, sonen och den helige ande är omöjligt. Dessa begrepp är symboler som betyder för mycket för att förändras. Sedan kan vi inte heller bortse från sonen, Jesus, faktiskt föddes till man. Men det var för sin vandring här på jorden han var man, vi skulle aldrig sett honom som människa om han kommit enbart som en ande. Visst kanske man kan se det som att det gått lika bra om man ser det i backspegeln om Jesus fötts som kvinna. Men vi måste lita till att Gud visste vad som var rätt och att det var rätt att Jesus föddes som man. Att könsneutralisera dopliturgin är däremot enbart dumt.

Men däremot att könsneutralisera Gud är något som borde gjorts för länge sedan. Gud är inte man. Gud är inte kvinna. Gud är inte människa. Gud är en ande. En ande som skapade oss till sin avbild innebärande att likt Gud ha en egen vilja och kunna göra egna val och vi fick även en möjligt odödlig själ om vi väljer denna möjlighet. En möjlighet vi kan välja om vi väljer att tro på Jesus och kärleken till vår nästa och så gott vi kan lever utefter detta val.

Allt är inte vad det verkar vara! Men vad är det då?

d´Holbach var ateist o fiende till all religion. Naturen ska förklaras enligt naturlagarna och här hör inga gudar till sa han. Naturen fungerar enligt repulsion, attraktion och rörelsemönster var hans tankar. Systemet ska enligt honom ses som att det enda som existerar är naturen och denna är en levande materia. Detta liv (denna materia) manar människan till ett liv av lycka och dygd.

Den som följer naturlagen lever sitt liv i sanning, förnuft och dygd och får ett lyckligt liv då naturlagarnas följd av detta levnadssätt automatiskt ger lycka och tillfredsställelse. Vid motsatt levnadsmönster blir effekten den motsatta då detta levnadssätt strider mot naturlagarna.

Hans verk ”Lagarna för den fysiska och moraliska världen” utgavs 1770 och ger en fördjupad förklaring på synsättet enligt ovan.

I dag kan vi se likheter med ståndpunkten att leva med naturen och inte mot den. Miljömässigt och resursanvändande. Vi har skräckexempel på vad som sker om vi inte lever enligt naturen och dess lagar. Ozonförtunningens accelererande och växthuseffektens temperaturhöjande av vårt klimat är några av dessa som nu hotar mänskligheten av idag mer än vad krig gör. En effekt av att vi lever mot naturen och inte med den.

För att inte tala om förvillarna de som vägrar godkänna hoten. Dessa är de värsta hoten mot mänskligheten.

Läste om de så kallade dvärgmänniskorna på ön Flores vars kvarlevor nyligen upptäckts. Teorierna är många om dessa och en del av dessa kan man läsa om här. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=752542

Men jag undrar efter att ha läst artikeln om det inte kan vara en familj eller grupp människor som ärvt dvärglikhet och just därför isolerat sig här på ön för att slippa hånas bland andra människor. Incest kan ha gjort att de sedan försvann (dog ut).

En annan teori som inte nämns är att de varit normallånga men efter döden krympts på samma sätt som indianerna gjorde i Ecuador och Peru med fienders huvuden. Gick det med huvuden borde det väl gå med hela skellett också tycker jag. Varför det gjordes kan man teoretisera om länge.

Frågan är mindre intressant men vad som istället bör vara intressant är att förstå varför dessa personen var så småväxta. En ny gren av människa är knappast svaret. Troligen har det en naturlig förklaring som inte är så fantasifull. Kanske utefter vad som diskuteras i artikeln eller enligt mina funderingar. Vetenskap och natur har mycket ännu att förundras över och fundera om.

Försöka att förstå, det är människans dilemma.

Offray de La Mettrie ansåg att människan skulle ses som en mekanisk maskin. En maskin vars rörelser kunde och borde ges mekaniska förklaringar. Själen ansåg han sig tillkommen för att ge teologerna tillfredsställelse i deras syn på verkligheten.

Människan är ett objekt för naturvetenskapen inte för teologin ansåg han och pekade på upptäckten av att muskler kunde dra sig samman utan påverkan från nervsystemet.

Uppfattningar av att se människan som en mekanisk varelse istället för en Gudsskapelse med en själ började bli vanligare under 1700-talet.

Naturvetenskapen sågs som den vetenskap som kunde förklara alla skeenden genom naturlagar. Mekaniken sågs som framtidens möjlighet till ökad produktion och förbättrade levnadsförhållanden. Snart skulle vävstolen uppfinnas och med den massproduktionen av textilier.

Framtidstron var stark men skulle öka än mer under nästa sekel. Mettrie var en av pionjärerna som framförde en syn på en mekanisk materialistisk verklighet där allt snart skulle kunna förstås och kontrolleras genom naturvetenskapens landvinningar. Tyvärr eller kanske tursamt nog fick dessa pionjärer inte rätt. Ingen i dag ser människan som en maskin eller bättre utryckt en själlös robot. Om så varit möjligt hade det varit lätt att trycka på rätt knapp för att styra mänskligheten. Till viss del kan karismatiska ledare detta men då inte genom någon naturlag utan känslomässigt och det är inte en naturlag som kan utnyttjas av alla och envar som önskar detta. Alla påverkas inte.

Robotar och människor har den skillnaden att för vart nytt moment en robot ska lära sig får ny programvara sättas in. http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article73401.ece

Detta kan ses som att när människan ska lära ett nytt moment måste ny kunskap läras in och i roboten skulle detta då motsvaras av ny programvara. Visst finns likheter. Men ändå inte. Människan kan utifrån sina tidigare erfarenheter genera nya idéer när nya krav ställs utan att få ny programvara eller inlärning. En robot kan inte lära nytt utifrån gammal programmeringskunskap. Vid akuta eller oförutsedda händelser står roboten där som ett dumt får och blir handlingsförlamad.

En människa handlar i en akutsituation eller vid nya händelser även om denna aldrig upplevt situationen tidigare. Människan försöker lösa problem som uppstår vid skilda slag av händelser även vid produktion. Roboten behöver viss form av övervakning och hjälp vid problem. Detta är skillnaden mellan en själlös maskin och en människa. En människa kan och kommer aldrig att kunna förstås helt ut just därför att denna har en andlig psykologisk verklighet som inte går att fullt ut undersöka eller kontrollera.

Välkommen till Verkligheten säger moderaterna

Diderot (1713-1784) en av encyklopins författare Tillsammans med d´Alembert skrev han ett stor encyklopedi i vilken all den tidens vetande diskuterades.

I övrigt var han kritisk mot civilisationens utveckling. I boken Tillägg till Bougainsvilles resa beskriver han sin synpunkt. Boken innehåller berättelser från bl.a. Tahiti. Han beskriver hur lyckliga folken där är som lever utan kristendomens ok och europeisk kultur.
Diderot avskydde den asketiska kristendomens sexualsyn. Han varnade även för imperialismen som förstörde primitiva samhällen av det slag som han ansåg vara idealiska exempelvis det tahitiska.

Diderots människosyn innefattade att vi alla är underkastade naturens lagar och därmed inte har en fri vilja. Utifrån detta resonemang ansåg han att brott och straff borde ses som en medicinsk fråga. Straff skulle inte bedömas moraliskt utan ses som en medicinsk eller operativ uppgift utförd av läkarna.

Så redan på denna tid 1700-talet ser vi föregångare till den syn på vårdande av brottslingar istället för straff som vi hade här i Sverige på 1970-talet. Idéer kommer och idéer går men förändringar över tid blir moraliskt och etiskt inte stora. Humanism inom något område kommer och går. Liksom kriminalvårdens humanism som försvann efter 70-talet har vi sett andra exempel på desamma.

Välfärdsamhällets nedmontering, misstankarna mot de bidragsberoende är så aktuellt det kan vara men kan samtidigt även ses som ett spöke från ett mörkt tidevarv som åter börjat ta ton i Europa och Sverige. Humanismen kommer och går. Just nu ser vi nedmonteringen av humanismen över hela Europa. Inte av samma slag som under Tysklands nazitid och dess syndabocksökande, men det finns vissa likheter. Idag i första hand riktat mot invandrarna, de sjuka och arbetslösa. Det gick en gång som det hette ett spöke över Europa. Frågan är om inte detta har börjat gå igen i något ny skepnad men ändå med samma misstankar mot medmänniskor.

En verklighet många i dag upplever. Arbetslösa som inte fått skattesänkningar som straff för att de inte lyckats hitta jobb utan istället fått mindre ersättning. Pensionärer och sjuka som ligger kvar på samma ersättning som innan valet. Misstänkliggörandena av alla som inte lyckas få jobb mm mm. Så moderaterna har helt rätt i att försöka få en ny slogan till partiet.
http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_964495.svd

Denna passar utan tvekan. ”Välkommen till verkligheten” moderaternas tuffa verklighet där det inte finns medmänsklighet eller plats för den som inte lyckats i livet eller som är gammal eller sjuk.

Att gömma sig bakom överordnande för att slippa ansvar

Voltaire trodde inte på att vi lever i den allra bästa av alla möjliga världar. Han hade retat upp sig på Leibniz och dennes idé om att vi levde i den bästa av alla möjliga världar. Leibniz idé skrev jag om tidigare.

I opposition mot denna rappakalja som Voltaire ansåg att det var skrev han den ironiska berättelsen om Candide och dennes äventyr i en värld som var allt annat än den bästa. Hånet mot tron på den bästa av världar är in absurdum ironiserat i boken som är intressant även för oss i dag att läsa. Den ges fortfarande ut i nyupplagor.

Ett citat ur bokens sista sida är följande:

Allt vad som händer och sker är inkedjat som länkar i den tänkbart bästa av världar; om ni sålunda inte hade bortjagats från ett vackert slott med kraftiga sparkar i ändan, därför att ni älskade fröken Cunigunda, om ni inte hade blivit fast för inkvisitionen, om ni inte hade sprungit till fots i Amerika, om ni inte förlorat alla edra får från landet Eldorado, skulle ni här inte äta citronsylt och pistascher.
Citatet tagit ur: Votaire.Candide: Bokförlaget Fabel 1995 sid 144.

Köp boken eller låna den på närmsta bibliotek. Den är läsvärd.

Har man inte reagerat för tidens gång när man läser detta då kan man börja fundera på om man går genom livet med skygglappar.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151193

Av vilken anledning skulle denna mamma ljuga? Det finns ingen. Har ingen frågat barnet på skolan? I ska man ta barns upplevelser på allvar. Se rättssamhällets juridik, se sjukvården och inte minst se skolans värld. Mobbing ska tas på allvar när det anmäls. Men inte på denna skola.

Här tar områdeschefen istället för rektorn till orda och nekar till att skolan har gjort något fel alls. Varför uttalar sig inte rektorn den högst ansvariga på skolan i media? Varför gå till områdeschefen dessa är sällan på skolorna och vet det mesta bara genom hörsägen. Områdescheferna ska självklart jobba utefter att lita på sina underordnande men att göra det till den grad att de tar till orda istället för dessa vid ett fall som detta är misstänksamt.

Varför är rektorn som man kan tolka det tystad. Varför uttalar sig denne inte? Är det ett så känsligt fall? Varför är förnekandena så tydliga hos ledningen om att något hänt?

Är man rädd för anklagelser som förföljelse och acceptans av hån mot troende som vågar stå för sin tro när det handlar om barn? Frågorna kan göras många men bakom allt finns en plågad pojke som på grund av sin öppna tro upplever sig hånas och förlöjligas för denna. Det är viktigare att ta tag i detta än att som skolans personal verkar ha gjort fly och lämna allt till områdeschefen för skolområdet för att själva slippa ta tag i det. Det ligger med all säkerhet mer bakom detta fall än vad som framkommer i media.