Nu är munkarna här igen.

Benedetto Croce o historicismen, naturen ser han som existerande enbart av det skälet att vi har en uppfattning om den. På så vis blir historien det enda verkliga. Verkligheten är det enda som hela tiden förändras. På det viset får vi en historia och skapar en ny historia kontinuerligt.

Men det finns även ett schema som är oföränderligt. Det Croce ger namnet det andliga livets fyra element.

Ekonomin som är idén om det nyttiga.
Konsten som är idén om det sköna.
Moralen som är idén om det rätta.
Vetenskapen som är idén om det sanna.

Här har vi en återkoppling igen, som så många gånger tidigare i historien, inom det filosofiska tänkandet som leder tillbaks till likheter med Platons idévärld.

Allt går igen, som synes. Nu är det fritt fram att begrunda vad Croce tycker.

Allt går igen som sagt. Något som inte hänt på 450 år i Sverige håller nu på att förverkligas. Ett nytt munkkloster är på väg att byggas. Gustav Vasa och reformationen stoppade en gång klostren i Sverige. Protestantism ansågs inte höra samman med klosterrörelser.

Så är det nog till viss del även i dag. Katolska kloster har det funnits och finns det många i världen och även ett antal i Sverige. Det munkkloster som nu ska byggas är det första på många år i vårt land. Jag ser det som positivt att klosterrörelsen finns och att den inte ses ner på i vårt land i dag utan att det är fritt att bygga och konstruera när människor önskar detta. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154235

Baudrillard, postmodernism och förödmjukelse.

Han anser att det avgörande i dagens moderna ekonomi, inte som hos Marx är att varan ska ses som ett bruksvärde eller bytesvärde, utan istället som ett symboliskt värde.

Varor köps i dag för vad de symboliserar och då i betydelsen av vilken status eller prestige de upplevs ge ägaren. Subjektivt, objektivt eller både ock.

Han kallar detta tecknens ekonomi, förvaltat och skapat av reklam och media.
Genom teve, som han tillmäter en stor betydelse, har veklighet och fiction suddats ut. Människor lever sig in i tevens serier och upplever dessa som lika verkliga som den verklighet de lever i. De bekymmer som seriers huvudpersoner och familjer upplever engagerar människor, till den grad att de upplever och känner lika mycket eller mer för dessa personers problem än för sina egna eller vänners och bekantas.

Allt kan bli såpoperor som följs av och engagerar människor. Realityserier, som Big Brother m.fl. i ett stadigt ökande produktionstempo, där människor ses som objekt att följa likt djur i bur, är vanliga och populära i dag.

Var detta behov kommit från, om det nu inte alltid funnits, är svårt att säga. Troligen är det först nu i vår tid som vi åter kan se människor förödmjukas och förödmjuka sig själva inför publik. Detta har inte varit möjligt på många år.

Senast var när offentliga avrättningar och tortyr var folknöjen. Men som sagt, även program som skulle förmedla scener av det slaget, in reality, skulle troligen bli populära. Människan är sig lik, enbart kulturen förändras. Behov av våldsinslag är säljande, det visar filmproduktionen på. Ingen film har varit så våldsam att publiken uteblivit.

Ja, så har det kommit till kännedom att den uppmärksammade kistkrossningen även förekommer i Norge.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154307
Frågan man kan ställa sig är om det kanske är globalt förekommande och inte bara ett nordiskt fenomen?

Frälsningsarmén lurade, men fick pengar åter från oväntat håll

Individualismens egoism präglar vår tid. Lyotard ansåg att de stora berättelsernas tid inte längre fanns. Med stora menade han filosofiska system som försökte förklara hela tillvaron. Exempel på sådana skrev Aristoteles, Platon, Kant, Hegel, Marx m.fl. Religionen, strukturalismen m.m. är även de exempel på stora berättelser.

Lyotard ansåg att nu skrevs de små berättelserna, de fragmentiska, subjektiva och provisoriska berättelserna. Berättelser som förklarade någon del av verkligheten, någon gruppering av människors inställning till livet, kanske bara en enstaka människas verklighet m.m.. Vi har lämnat modernismen ansåg han, modernismen med sitt samhällsbygge av gemensamt slag, med drömmar om kollektiv förbättring av samhället.

Nu är det postmodernism där individualismen gjorde att de stora politiska idéerna var döda och ingen klasskamp längre fanns, utan människor skapade själva ett individualistiskt liv grundat på egna idéer och inte som tidigare med stora politiska eller fackliga kamporganisationers samverkan. Och nog kan vi hålla med om detta till viss del.
Var finns idag de stora demonstrationstågen där man demonstrerade mot orättvisor i samhället? Javisst finns de på sina håll i världen. Men för att se på Sverige exempelvis.

Har det protesterats på någon större nivå sedan 70-talet? Har förstamajtågen inte minskat år för år? När såg vi senast demonstrationer för att minska matkontot?

Tänk på skärholmsfruarnas kamp på 70-talet för billigare mjölk. Arbetarnas kamp för bättre levnadsvillkor. Idag finns nästan inget sådant kvar. De politiska partiernas ideologier likriktas mot mitten. Likgiltigheten för de sämre ställda ökar och misstron mot de som har bidrag ökar. Har vi då fått ett bättre samhälle? Knappast, men vi har fått ett förändrat, om vi ser bakåt.

Läste om hur några dumbommar lurat frälsningsarmén på stora pengar. Någon dag senare hade dock armén fått en stordonation som täckte förlusten.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154222
Ibland kommer rättvisan snart. Att lura en av världens mest utåtriktade kristna organisation i samhället när det gäller att hjälpa nödlidande i vårt segregerade samhälle är ondska. Frälsningsarmén arbetar utan egen vinning, när då några egoister försöker lura denna organisation är det ett tecken på människors ondska idag.

Hur och om dessa marodörer blir straffade vet jag inte. Men att Gud såg till att det kom in nya pengar det tror jag man kan se det som. Gud ser till de sina som det heter och väl är det. Undrar just om djävulen ser till de sina också? Tänker på de som gick den ondes väg och lurade armén. Tar nu den onde hand om dessa? Det får vi (troligen) aldrig veta.

Entreprenörsanda, är det fråga om mod?

Kan vem som helst bli entreprenör? Vad fodras för att våga ta steget?
Vem är direkt olämplig? Vem skulle aldrig ta steget? Handlar det om arv?
Måste alla som blir detta ha kontakter först?

Många frågor som inte är så lätta att besvara och som troligen besvaras annorlunda av den som är entreprenör, den som tänker bli det eller den som aldrig skulle våga ta steget.

Men jag tror och då kommer det från en som aldrig varit det. Att bli entreprenör bör vara en chansning på att en idé kan bli lönsam. Något slag av kontakter måste finnas då entreprenörskap oftast, om inte alltid, innebär någon slags försäljning.

Någon annan måste betala det som jag producerar för att en inkomst ska komma in. Entreprenörskap innebär att man bör tjäna pengar och då till så stor del att det går att leva på.

Det bör även finnas riskkapital då jag inte tror att inkomsten kommer automatiskt redan från en dag till en annan. Det handlar ju knappast om tur, som i spel där man kan bli mångmillionär från den ena dagen till den andra.

Vem är då lämplig? Jag anser att det är den som har en vilja av stål och som kreativt går vidare även vid motgång. Då kan vinsten komma. Det är ingen garanti men möjligheten ökar till ett lyckat entreprenörskap.

Man bör vara optimist. Pessimisten ska kanske tänka sig för innan denne börjar med något eget. Självuppfyllande profetior är vanliga. Om man tror att man misslyckas så misslyckas man ofta. Tror man att man lyckas, lyckas man oftare men självklart inte alltid.
Lite tankar om entreprenörskap blev det denna gång. Hoppas någon blev road.

Derrida och traditionen.

Han ansåg att en text aldrig förmedlar ett entydigt budskap. En text kontrolleras därmed aldrig enbart av författarens medvetna vilja.

Det finns, sa Derridas, i varje textmassa sprickor och motsättningar emellan det som bokstavligt står där och det som gömmer sig där i form av metaforer av retorisk strategi
och av kompositionell struktur.

Dekonstruktionen av texten, vilket var vad Derridas intresserade sig för, innebar sökandet efter interna konflikter och heterogenitet.

Man kan se det som är skrivet, om jag tolkar det rätt, som att en text kan tolkas på oräkneliga sätt beroende på vem man är. Vad man önskar få bekräftat och vad man söker och vad man inte önskar få bekräftat. Sedan finns ju de ordblinda som läser grammatiskt fel och får en helt fel uppfattning av vad författaren menade med sin text. Ja, allt som allt så kan en text som en författare ger ut misstolkas på sätt som gör författaren av densamma både förvånad, desillusionerad och rädd. Ja, kanske även får denne att ge ett heligt löfte till sig själv att
aldrig publicera en text igen.

Sedan finns Derridas och hans gelikar som förvirrar författaren och läsaren av en text än mera.

Kan man utifrån ovanstående se någon form av motsättning i artiklar av detta slag, utifrån vem man är och vilken förförståelse man har.
http://www.skonahem.com/inspirerande-hem/hemreportage/skilda-varldar/index.xml
Ja, enligt mig så kan man se det som att den som ser dessa vackra hemmiljöer antingen blir inspirerad till att göra sitt eget hem likartat eller helt enkelt, om ekonomin inte tillåter, drömma sig bort i en annan verklighet och här få det denna verklighet inte ger möjlighet till.

Tidningar som Sköna Hem ger därmed inspiration till en socialklass som kan förverkliga det den läser om och dagdrömmar till övriga som behöver drömma sig bort från en verklighet de inte kan lämna.

Texten och bilderna tolkas därmed olika beroende på vem man är. Som inspiration eller som en dagdröm i ovanstående fall.

Alkohol kan användas till mycket.

Michel Foucault och epistemen har skrivit en hel del böcker med ett gemensamt tema.
En förkunnelse om subjektets och människans död. Istället för den fritt handlande människan eller som han utryckte det subjektets, satte han in begreppet epistemen, vilket är en slags tankestrukturer som avlöser varandra historiskt. Han menar enkelt utryckt att en viss tankestruktur finns under en viss tid i historien. En struktur som sakta förändras över tid eller snabbt när nu kunskap införlivas med den gamla och revolutionerar tänkandet. Vi kan ta exemplet när det blev accepterad kunskap att jorden inte var världens medelpunkt utan bara en planet som kretsade runt en stjärna av ordinär storlek i en galax som heter vintergatan som rymmer milliarder stjärnor. Och som finns i ett universum med oräkneliga andra galaxer som rymmer ofantliga mängder stjärnor vart och ett.

Varje tankestruktur i ett visst historiskt skede, eller som han kallade epistemen, som representerar en grammatik som är möjlig att tänka just då. Kanske enbart just då, inte
tidigare i historien och inte heller senare.

Vilka frågor som kan ställas, vilka svar man kan få och vilka frågor som inte kan ställas.
Och naturligtvis vilka modeller av verkligheten som gäller, tänk på jorden som jag beskrev ovan.

Med andra ord är människan inte fri, utan friheten begränsas av den agenda som gäller just när en fråga ställs.

En artikel som är positiv när det gäller effekterna av alkohol och botande är denna.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=776869
Man ska inte fördöma alkohol i sig utan enbart dess presumtiva möjlighet att bli en människas hela liv. I medicinskt syfte är det säkert i många sammanhang bra med alkohol. Men då till just detta. Det finns säkert mycket att lära om denna drog, positivt som negativt.
Många forskare är nog bara lite skeptiska till att forska om positiva effekter för att inte ses som förespråkare för ökad alkoholkonsumtion. Alkohol är ett känsligt ämne som väcker alla slag av reaktioner.

Kyrkan och altaret ska vara heligt, inte en marknadsplats för ekonomisk vinnings skull.

Althusser poängterade att Marx stora insats var att grunda en historisk vetenskap.

Han var under de sista åren på 60-talet mycket uppmärksammad i en tid som präglades av vänsterfilosofisk frammarsch över hela västvärlden. Själv var han aktiv i det franska kommunistpartiet. Han var Maoistiskt inspirerad, samtidigt som han var revolutionärt inriktad. Men det var ingen motsats i detta. Det fanns gott om maointressenter dessa år i många kommunistiska organisationer och en bit in på 70-talet.

Althusser led av manodepressivitet. I ett sjukdomsanfall 1980 dödade han sin hustru, och han tillbringade därefter större delen av 1980-talet på mentalsjukhus.

För en något mer fyllig beskrivning av hans tankar följ länken här http://www.soc.uu.se/publications/fulltext/upps2003-68.pdf

Nu till en aktuell artikel igen. Här kan man läsa om något som har betydelse för hela den svenska kyrkan och deras dilemma för ekonomin.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=154152
Men ska då kyrkan hyras ut som vilken offentlig lokal som helst?
Ska kyrkorummet åter, som på Jesus tid, bli fullt av krämare och allsköns spektakel?
Jesus sa Nej den gången, då han körde ut dessa ur templet.

Så svaret nu bör bli Nej. Är kyrkobesökarna för få för att ekonomin ska gå ihop får istället kyrkans lokaler utförsäljas och kanske även någon kyrka avställas.
Men de kyrkor som ska finnas kvar ska vara en gudstjänstlokal och inget annat.