De sjungande kometerna. Lyssna på komet 67P:s sång.

Haleys komet är en av de kometer man vet sjunger på sin väg mot solen. En annan är den kända kometen 67P vilken Rosetta landade på.

Nu tror man att lösningen funnits på vad som hörs.

Svaret är plasmarörelser vilka genom magnetismen omvandlas till ljud vi kan höra.

Plasma vilken släpps ut från kometer under färden i universum vars ton eventuellt kan ändras vid närmande till solar.

Lyssna på kometen 67P här.

Om du inte personligen kan komma till Mars erbjuds du nu av NASA att sända ditt namn med på en resa dit. Men tiden är knapp.

Få om någon av dagens nu levande människor kommer att trampa på Mars yta.

Det är ett framtida projekt av framtida generationer som kanske får denna chans. Men troligast är det få även av dessa som får denna.

Men om du är fantast av rymden och rymdresor kan du redan nu och troligen i din livstid få äran av att få ditt namn med på en resa dit.

Alla har denna möjlighet och koppla dig vidare här för att skriva in dig hos NASA så du säkert kommer med ditt namn. Många har gjort det redan.

Månens exosfär innehåller ädelgaser. Argon 40 är en vilken mystiskt enbart finns över de vulkaniska slätterna.

Dessa vulkaniska slätter ofta kallade hav exempelvis stormarnas hav. Förr trodde man dessa slätter var bildade av asteroidnedslag. Idag tror man sig veta att de bildats genom lavaaktivitet.

Exosfär innebär att ett litet gasskikt vilket inte kan ses som atmosfär finns runt månen.

På vår måne finns det ädelgaser i små mängder. Argon och Neon båda ädelgaser komna från som man tror idag solvinden.

Argon 40 en isotop av argon är argongasen och den är koncentrerad över de vulkaniska slätterna på månen. Varför just där vet man inte.

Neon finns överallt men mängden är oerhört liten.

I övrigt är exosfären 100 miljarder gånger tunnare än vår jordiska atmosfär vid havsytan.

Det är anledningen till att det inte kan kallas atmosfär utan istället benämns exosfär.

Kväve försvinner med 100-tals ton i timmen från Pluto ut i rymden likväl har atmosfären 98% kväve. Mysterium som inte lösts är varifrån kvävet kommer?

Kväve kommer oftast från biologiska källor men detta kan knappast vara fallet på Pluto. Ickebiologiska källor kan även producera kväve. På Pluto måste dessa källor komma inifrån och vara stora producenter av kvävgas.

Varför och hur länge har denna kvävekälla funnits och har den inget slut?

Vad hände och händer under ytan på  Pluto? Mysteriet och frågan är aktuell. När man fann något kväve på Mars togs det som bevis på att det troligen funnits livsmöjligheter här för länge sedan. Kvävet var en rest från den tiden.

Men på Pluto den iskalla småplaneten är det enbart en gåta. Hur kan atmosfären innehålla 98% kväve när hundratals ton försvinner ut i rymden från planeten varje timme?

Går denna kvävgas fram och tillbaka mellan planeten och rymden? Det låter overkligt men hur kan annars en källa för att producera tillräckligt med kväve hålla konstant 98% av atmosfären till denna nivå? Mysterier i universum har vi snart fått i otal mängd och förståelsen av dessa är dålig.

Stephen Hawkings teorier om svarta hål gör dem grå. Hål vilka med tiden dunstar bort. Men galaxen själv då?

Svarta hål slukar inte bara allt i sin väg enligt Hawkings utan släpper även ut en del strålning vilket får dess färg att se grå ut istället för svart.

Detta utsläpp ökar med tiden enligt honom och slutar med att det grå hålet till slut dunstar bort likt vattenånga och allt som fångats in försvinner liksom hålet själv.

Var denna strålning blir av är en gåta men forskare har inte kunnat se fel i Hawkings matematiska beräkningar.

En fråga man kan ställa sig är vad som händer i en galax när hålet dunstar bort. Vi vet nu att alla galaxers kärna innefattar ett svart hål. Varför vet vi inte. Men säkert är det något som måste finnas efter Big Bang och något betydelsefullt för bildandet av galaxer eller universum.

Frågan är då vad händer när hålet dunstat bort om nu inte något händer i slutfasen av detta i galaxen vilket gör att processen stoppas.  Säkert har denna process en betydelse vi inte förstå ev kan det vara universums slut som närmar sig när hålen dunstar bort accelererande. Kanske galaxen i sig dunstar bort samtidigt eller börjar göra detta efter det hålet försvunnit.

Ann Arbor är en dvärggalax ca 340 ljusår bort. Här finns även annat i universum som kan ses som smått.

I denna lilla i universums mått mätt lilla galax finns som i alla andra galaxers mitt ett svart hål.

Idag tror man att alla galaxers centrum innefattar ett svart hål. Varför det finns och hur det bildats är en gåta. Troligen som jag ser det har dessa hål en mening nu och när galaxen bildades.

Utan ett svart hål ingen galax. Om de svarta hålen är en tidsinställning vilken var viktig för bildandet kan vara lika viktig för en galax framtida utplåning vet ingen.

Kanske alla galaxer har en utmätt tid och en gång försvinner i sitt svarta hål. Kanske sedan alla universums svarta hål närmar sig varandra genom att expansionen av universum då går motsatt väg. För att därefter dras ner till början av Big Bang igen och sluta som en svart punkt vilken en gång åter blir ett nytt Big Bang.

Nå i vilket fall som helst finns i ovanstående dvärggalax ett minisvart hål. Hålen verkar därmed i storlek ha samband med sin galax storlek.

Svårt att dra slutsatser om liv på andra planeter utanför vårt solsystem

Att hitta planeter där det misstänks finnas livets byggstenar. Att hitta planeter vilka finns på det avstånd från en stjärna där liv kan uppstå likt på Jorden. Dessa sökningar resulterar i allt fler planeter. Det finns säkert oräkneliga planeter av detta slag i universum.

Men det är inte samma sak som att veta om liv finns  eller utvecklats där. Hur man ska finna liv är därför ännu en omöjlighet. Enbart förutsättningen för livsmöjligheter på en planet kan misstänkas på dessa platser. Ingen vet eller kan veta om detta liv finns eller kan ha möjlighet att finnas här. Okända faktorer kan göra det omöjligt. Alternativt har något vi ej ännu förstår  för livsmöjligheter saknats.

Här kommer forskningen att behöva tid om det nu går att finna hur man ska gå vidare. Att som det gjorts länge och innan bevis på livsmöjliga planeter kom söka efter radiosignaler från främmande sändare har inte gett något resultat.