Hur kan en regim stöttas, som låter 13 % av barnen i en välfärdsstat förbli fattiga?

Frågan bör ställas till moderaterna, som sedan 2006 regerat efter eget huvud och genom sina reformer - utan förbarmande - låter vissa familjer med barn förbli fattiga.

De familjer vars fäder och mödrar fått sin levnadsstandard sänkt genom moderaternas reformer av sämre a-kassa, vilken år för år urholkar familjers ekonomi med minst samma summa som inflationen.

De som låter sjuka hamna i misär och socialbidragsberoende, genom sin reform kallad utförsäkring.

Genom att segregera med jobbskatteavdrag, vilket innebär mycket högre levnadsstandard för de med arbete - på bekostnad av de utan arbete - vilka till slut hamnar i gratisarbete i fas 3 istället för i avlönat arbete.

Hur kan en regim av detta slag få mandat att år efter år segregera människor i olika värdeskalor?

Moderaterna är en skam för en välfärdsstat i vilken allas människovärde borde vara lika men sedan ett antal år inte är det. Sedan valet 2006.

Ungdomsarbetslösheten är tyvärr stor större än av moderaterna vill erkänna

Förskönare av verkligheten anser att ungdomsarbetslösheten bara är 7 % inte   23 % som media gått ut med.

Men nog är 7 % högt också. Resterande 16 % anses det är studerande som söker extraarbete. Men nog är det att inte hitta detta extraarbete även det ett mått på bristen på arbeten och svårigheten att få ett arbete.

Därför är inte 23 % arbetslöshet av arbetssökande ungdomar en överdrift.

Men att krångla till verkligheten med ungdomslöner löser inget, det gör bara att ungdomar får tillfälliga arbeten hos arbetsgivare som utnyttjar systemet med billiga löner. När väl dessa är slut avskedas ungdomarna igen för att istället ersättas av andra med ungdomslön när behov uppstår.

Vi har sett hur uselt arbetsmarknadens bidrag till arbetsgivare fungerar. Praktikanter ersätts av nya praktikanter o.s.v. Så sök vidare på en lösning som ger alla en bättre levnadsstandard och framtid.

Fackföreningsrörelsen önskar nytt skattesystem som gynnar de med arbete.

Ingen hänsyn tas till arbetslösa medlemmar som inte fått en krona i skattesänkning sedan 1976. Jobbskatteavdragen ses därmed som utvecklingsbara för att ge de med arbete än mer, på bekostnad av de utan arbete.

Varför inte kämpa för att de utan arbete ska få en rimlig levnadsstandard och även få ett arbete istället för att inte ens nämna denna grupp?

Är inte fackföreningsrörelsen de svagas språkrör på arbetsmarknaden?

Vilka är då svagast: de med eller utan arbete? Fackföreningsrörelsen ska kämpa för de som är utanför arbetsmarknaden i första hand, inte göra det enkelt för sig och kämpa för bättre villkor för de som redan har arbete.

Idag är detta vad fackföreningsrörelsen gör. Inte konstigt att medlemsantalet minskar. Man vet ju att om/när man blir arbetslös är man utlämnad åt arbetsföremedlingen och hamnar troligen till slut i förvaring i fas 3 och får allt sämre möjligheter att klara sig självständigt ekonomiskt - eller ens räknas i samhället.

Björklund inser att arbetsmarknadspolitiken är misslyckad. Men vad gör han åt det?

Vilken lösning har han åt att fler och fler ungdomar lever på försörjningsstöd då de inte har arbete?

Jo, att lönen bör sänkas för ungdomar.

Då tror han fler arbeten skapas. Hur förstår han väl själv men jag förstår det inte. Att arbetsgivare kan producera mer om de får lägre lönekostnader för ungdomar är bara ett konstigt resonemang. En arbetsgivare anställer vid behov, inte efter vad det kostar.

Vi ska inte bygga upp en arbetsmarknad där det - likt fas 3 - är anordnare som tar emot människor för att tjäna pengar på dem, inte för att de behövs på arbetsplatsen.

Björklund önskar med andra ord en lön för ungdomar som motsvarar försörjningsstöd. Det är bättre de får lön än försörjningsstöd säger han, men frågan är hur länge en arbetsmarknadspolitik för ungdomar kan tjata om lägre ungdomslöner.

Var går gränsen för låg ungdomsarbetslöshet och misär?

Det finns ingen arbetsmarknadspolitik, bara tjat om lägre ingångslöner, lägre löner för ungdomar och fas 3 placeringar. Utöver bidrag till företagare i form av nystartsjobb mm, jobbskatteavdrag och fas 3 placeringar - numera namnändrat till SS-fasen (sysselsättningsfasen).

När får vi en arbetsmarknadspolitik som ger arbeten, riktiga arbeten med lön, som människor kan leva gott av?

Socialbidrag är utvägen för arbetslösa - enligt Reinfeldt.

Men vad händer andra halvåret 2013 då försörjningsstödet ska skärpas?

Och detta, att det är enda utvägen, bara konstateras och inget annat i artikeln.

Så styrs Sverige idag. Arbetslösa ska bli det som förr kallades socialbidragstagare. A-kasseförsäkringen ska sortera ut folk.

Färre och färre ska få försäkringen. Istället ska arbetslösa som ingen arbetsgivare anställer förödmjukas, genom att först få göra av med alla sina tillgångar och sedan - med mössan i hand - få smulor av försörjningsstöd.

Ett stöd som kommer att försämras andra halvåret 2013 efter alliansens utredning av hur det ska skärpas.

Detta är moderaternas politik av idag och kallas arbetslinjen. Arbetslinjen innebär inte att människor får arbete om de blir arbetslösa, utan att de segregeras ekonomiskt och fler och fler fall hamnar i försörjningsstöd.

Mätningar på vem som anses skickligast att leda en regering är enbart fåniga mätningar.

Klarspråk: Hur kan man tro att en opinionsundersökning av slaget ”vem är skickligast på att leda en regering” där Reinfeldt ställs mot Löfven kan ha trovärdighet?

Det är enbart en fantasiundersökning grundad på fördomar och antaganden. Ingen mätning där man konkret kan bedöma detta. Varför?

Därför att Reinfeldt har lett en regering sedan 2006. Löfven har aldrig lett en regering, bara en fackförening. Utifrån detta finns ingen jämförelse att göra och inga frågeställningar av värde att göra.

Den dagen även Löfven lett en regering under samma antal år som Reinfeldt, då kan en undersökning göras som kan ses som relevant. Nu blir det bara trams.

Det skulle ge samma trovärdighet att fråga svenska folket om de tror att Reinfeldt eller Löfven är bäst bilförare och då veta att svenska folket bara sett Reinfeldt köra bil i teverutan och aldrig sett Löfven köra.

Intressant sida att följa för de i fas 3 som behandlas som andraklassens människor idag.

Få bryr sig om de arbetslösa. Ännu färre bryr sig om att försöka uppmärksamma hur dessa behandlas. Politiken har bland annat som uppgift att - i ”arbetslinjens” namn - tysta de långtidsarbetslösa genom att skrämma dem till tystnad.

Vi har sett vart protester går. Fas 3 kallas nu sysselsättningsfasen (SS-fasen) i regelverken. Det blev resultatet av protesterna mot skiten.

Likt utförsäkringen - vilken riksdagen hade mandat att förändra - blev resultatet att man ändrade begrepp men inget i sak - och hör och häpna – nu kommer en skärpning av reglerna den 1 januari 2013 så ännu fler sjuka kastas ut i ingenting och bedöms som arbetsföra, fast de i verkligheten fortfarande är sjuka.

Nåväl, när det gäller den avskyvärda fas 3/sysselsättningsfasen/ss-fasen så finns här en internetsida som fortlöpande skriver om eländet och försöker påverka.

Alltid något. Ännu är inte allt tyst…