Encelaudus en av månarna vid Saturnus och den vilken är den troligaste platsen för liv utanför Jorden i vårt solssystem

Enceladus,  under ytan på denna måne finns ett underjordiskt hav vilket verkar vara uppvärmt av värme från centrum av månen (dock kan man idag inte helt säkert säga hur denna värme uppkommer). Varma gejsrar finns på månens yta.

Gejsrarna innehåller saltvatten och spår av metan, koldioxid, ammoniak och diverse kolväten.

Att liv skulle kunnat uppkomma under den isiga ytan är mycket troligt men inte bevisat. Men minst 100 miljoner år har månen existerat så tiden kan tala för det.

Läs mer om senaste rönen om den här och teorier om var värmen i dess inre kan komma från. Den kommer ur någon källa eller process men mysteriet är inte löst.

Bilden är en illustration av månen dess blå hav, isiga yta och gejsrar på  ytan.

Ljus av nya slag har konstruerats. Men ännu är de inte användbara kommersiellt eller upptäckta naturliga.

Forskare har lyckats konstruera nya slag av ljus. Ljus vilka kanske finns i universum eller i mikrovärlden men vilka vi ännu inte sett naturliga.

Ljus vilka konstruerats ur nanomaterial av fysiker.

Ljus som strålar ut likt formen av en gaffel. Ljus vilket strålar  i korkskruvsformat och ex ljus vilket böjs spirallikt.

Se länk på hur man gått tillväga och bilder på detsamma från Harvard university.

Det intressanta är att det gick att konstruera. Det bör visa att naturlagarna inte är så fasta som vi tror. Ljus kan se annorlunda ut och uppföra sig på sätt vi inte trodde.

Kan det visa att verkligheten består av fler dimensioner än de hittills av de flesta accepterade?

Kanske vi inte ska helt bortse från strängteorin. 

Bilden är en fantasi (?) men kan konstiga ljussken misstolkade som UFO vara ljus av för oss okänt slag men naturliga om man tar till sig strängteorins dimensionstänkande. Kan de vara Ljus läckta från andra universum med andra naturlagar ex?

Blinkande snabba ljusrörelser i snabba oväntade rörelser däruppe i atmosfären är jag dock övertygad om är klotblixtar och inte UFO vilket de ofta tros vara.

Människans hjärna tycker inte om rymdvistelse

Vi passar inte i rymdens tyngdlöshet som människor. En undersökning av astronauter visar att deras hjärnor förflyttades uppåt i hjässan och vätsketrycket ökade i hjärnan vid vistelsen i rymden. Synrubbningar uppstod på grund av det.

Att muskler snabbt förtvinar i tyngdlöshet vet vi sedan tidigare balansproblem har vi nog alla sett att nyligen nedkomna astronauter visat. Men hjärnforskningen är ny inom rymdmedicinen.

Hjärnans förändringar sammantaget ökar vid en längre rymdfärd och det bekymrar när väl och om en bemannad resa till Mars sker i framtiden.

På jorden med vår tyngdkraft dras vår hjärna neråt men motsatsen sker i rymden. Någon undersökning av om hjärnan åter efter hand  hamnar i nedre delen av kraniet  på Jorden och i så fall hur lång tid det tar finns inte.

Problemet när en hjärna uppressas uppåt blir mindre plats för densamma och tryck på ex syncentrum vilket självklart inte är bra.

Det finns mycket man inte tänker på när människor kommer till platser dessa aldrig historiskt var menade att vara på. Kanske det ger fler problem än vi kan tänka oss idag.

45 år sedan människan besökte månen nu äntligen planeras nytt besök. (äntligen, men)

Senast människan besökte månen var för 45 år sedan. Apollo 17 hade var den senaste farkost från vilken en människa landade  på månen. Det var i dec 1972.

Därefter tog pengar och intresse slut för månfärder. Nu 45 år senare planeras en ny resa dit av NASA. Låter spännande men det är enbart en resa av samma slag som Apollofarkosterna gjorde innan sin första månlandare togs med.

Ingen människa ska ner på månen enbart kretsa runt densamma och använda de instrument av troligen mer avancerat slag för mätningar av skilda slag än Apollofarkosterna använde.

Varför inte människan ska landa är en gåta när de nu ska dit efter så lång tid förstår jag inte.

Men för den intresserade av detta halvintressanta månreseförslag se följande animerade film från NASA hur den planeras.

Bilden ovan är på Buzz Aldrin 1930-  vilken var med på landningen första gången på månen i juli 1969. Bilden tagen på månens yta.

Kan UFO- folket redan vara här! Seriös forskning ser inte det omöjligt. Om de finns dätute.

Utomjordiska intelligenser ses ofta som helt annorlunda än vi är och ser ut. Men ska vi se utefter evolutionen och att grundämnen är lika över hela universum kanske vi ska tänka om.

Kol, vatten och syre verkar vara universella. Varför skulle då inte människans form och hjärna se och verka ungefär likartat med undantag av kulturella skillnader i hela universum? Vatten verkar ju vara universellt, närvarande  överallt.

Inget motsäger detta. Visst har det diskuterats att liv skulle kunna uppstå även med kisel som grund istället för kol. Men det är teorier men om så kan ske är dessa livsformer annorlunda mot här.

Men i övrigt kan varelser från andra håll (om de existerar) vara lika oss och kunna smälta in bland oss.

Ingen kan bevisa att så skett eller sker. Men möjligheten att utomjordiska intelligenta varelser liknar oss är större än tvärtom.

Frågan är dock om de existerar och om de om de existerar kan ta sig hit. Avstånden i universum sätter effektivt stopp för oss att ens besöka vårt närmsta solsystem och samma sak gäller för ev besökare att besöka oss.  Sedan måste de, om de finns, vara på en  avancerad teknisk nivå för att kunna resa över stora avstånd. Om så skulle kunna ske bör maskhålsteorin hålla vilken jag beskrev för ett tag sedan.

 I annat fall är de där ute, om de existerar och inte på besök här och UFO med besökare enbart fantasier. Men skulle de kunna komma är de troligen mycket lika oss och kan smälta in bland oss som de vill och iaktta och lära sig vilka vi är utan att ta kontakt.

Vi kanske även är för för krigiska för deras smak för att de önskar kontakt. En annan fantasifull teori är att de önskar att vi utplånar oss själva som ras vilket vi är på god väg till med religiösa krig och klimatförstörelse. Syftet med detta skulle då vara att de behöver en ny hemplanet eller planet att kolonisera. Terrorism och uppvärmning av klimatet är effektiva sätt att krossa en civilisation på. Men det är spekulationer. Inte att vi förgör vår egen civilisation men att de är här.

Jätteplanet upptäckt där den inte borde finnas i en mycket nära bana runt en röd dvärgstjärna.

En röd stjärna enbart hälften så stor som vår sol på ett avstånd av 600 ljusår från oss i Duvans stjärnbild bjöd på en överraskning. En omöjlighet vilken aldrig tidigare setts. I en bana 97% närmre denna sol än Jorden ligger  vår sol kretsar en gasplanet lika stor som Jupiter.

Den har fått namnet NGTS-1b och har en temperatur av 539C. Dess densitet är 20% mindre  än  vårt solsystems största gasplanet Jupiter och gör ett varv runt sin sol på enbart 2,5 dag räknat i jorddagar. Det innebär att ett år där är 2,5 jorddag.

Vad som först verkade omöjligt enligt den kunskap vi trodde oss ha är att den existerar. En så stor exoplanet borde inte existera i ett solsystem tillsammans med en röd dvärgstjärna.

Varför? Därför att när ett solsystem skapas är det solen i detta som genom sin dragningskraft drar till sig materia vilket sedan blir planeter o månar. Ju större sol desto mer material dras in och desto större och  mer materia kommer att kunna dras samman för planetskapelse och med det större planeter.

Det är en för stor planet anses det eller ansågs det tidigare för att så skulle kunna ske vid en liten sol. Men nu vet vi att detta kan hända.

Jag funderar på om det är den låga densiteten i denna exoplanet visar att det gick att skapa den utan allt för mycket materia? Kanske.

Men finns det även mindre planeter i detta solsystem. Ännu vet vi inte detta. Fascinerande är det lilla avstånd denna planet har till sin sol. Se storleksförhållande genom denna länk.

Kanske det lilla avståndet till sin sol är anledningen till att gasplaneten kunde skapas. Allt denna lilla röda stjärna kunde dra till sig kanske hamnade nära denna och det var därför gasplaneten kunde skapas just på detta låga avstånd från denna.

Kanske allt material i detta solsystem koncentrerades här och det enbart finns denna stora gasplanet här med sin låga densitet. Istället för som säkert är vanligare bland röda dvärgstjärnor (den vanligaste stjärntypen i universum) att det skapats mindre stenplaneter i systemet (och en och annan mindre gasplanet likt våra Neptunus o Uranus).

Den planet vilken ligger närmst vår sol är mindre än Jorden och det tar 88 jorddygn för denna att runda solen. Det handlar om Merkurius, en stenplanet likt Jorden är. Ett Merkuriusår är därför 88 dygn. Att jämföra med NGTS-1b vars år i jorddygn är 2,5.

Bilden är en illustration av stjärnbilden Duvan (där det ovan omtalade solsystemet finns) tillsammans med andra stjärnbilder i

området runt densamma.

Universum borde inte kunnat existera efter Big Bang utan borde utplånats lika snabbt som det bildats.

Det förekommer diskussioner av slaget att universum skulle utplånat sig själv direkt efter Big Bang.

Ser man det nyktert kan man förstå varför. Vid Big Bang skapades inte bara den materia vi är uppbyggda av utan även antimateria. Skillnaden i hållfasthet av dessa olika slag är ingen. De skiljer sig åt enbart genom att ha olika elektrisk laddning.

Vår materias elektron med negativ laddning är en positron med positiv laddning i antimateria. Likaså är vår materias proton positivt laddad medan antimaterians är negativt laddad.

Vid mötet mellan dessa olika slag av uppbyggda atomer förintas båda.

Det anses att Big Bang skapade lika mycket av båda slagen ibland talas det om att vissa galaxer kan vara antimateriauppbyggda. Inget motsäger det. Men viss forskning visar att det inte uppstod lika mycket antimateria som materia.

Varför krockar och utplånas då inte atomer hela tiden om det finns antimateria här och där runt oss? Mitt svar är att det inte gör det. Jag anser att något gjorde att dessa skilda slag av atomer eller byggnadsmaterial till atomer redan vid Big Bang skildes åt så att de kunde inte träffa varandra likaväl som magneter stöter  bort sig från varandra.

Därför utplånades enligt mig inte universum vid Big Bang och därför anser jag att vi omöjligt kan besöka en galax eller planet uppbyggd av antimateria. Vi skulle stöts från (likt magneter stöter bort varandra om de inte passar ihop) den innan vi kom nära då vi och våra farkoster är uppbyggda av materia.

Om bortstötning är svaret kan det långt därute finnas galaxhopar uppbyggda av antimateria. En annan tanke är att denna antimateria försvann in i en annan dimension till nästan 100% och där byggde upp ett eget universum.

En annan teori är det skett otaliga Big Bang där just materiaskapelsen och antimateriaskapelsen som en misslyckad tändning från en cigarettändare enbart blixtrat till och allt utplånades omedelbart. Men Big Bang likt livet självt kämpade vidare och tände upp på nytt tills plötsligt ett Big Bang skedde där materia och antimateria separerades omedelbart och universum uppkom.