Black Beaty visar att Mars är äldre än Jorden och kan ha varit en vattenrik planet

Den tidiga ytan av Mars bestod av ett flytande magmahav vilket kristalliserades extremt snabbt. Det tog endast 20 miljoner år efter solsystemets bildande.

Därefter uppstod en fast skorpa vilken efter hand kan ha innehållet hav med vatten och liv. Detta skedde 130 miljoner år innan en motsvarande fast skorpa fanns på jorden.

Detta har forskare från Center for Star and Planet Formation vid Danmarks naturhistoriska museum på Köpenhamns universitet publicerat en rapport om efter att ha analyserat Black Beaty.

Black Beauty är en meteorit från Mars vilken hamnat på Jorden. Skorpbildning se ovan är ett viktigt steg i utvecklingen av yta på planeter.

Det ämne som är viktigtoch som hittats i Black Beaty är Zircon vilket finns i meteoriten  ett mycket robust mineral som är idealiskt för att ge  åldersbestämning. 

I detta sammanhang kan zirkonerna användas för att fastställa en tidsmässig ram för att förstå historien i marsskorpan, säger professor Martin Bizzarro på universitetet och fortsätter med följande uttalande - Zircon fungerar också som en liten tidskapsel eftersom det bevarar information om miljön var och när den skapades. I detta fall är en tidskapsel med hafnium som härrör från Mars tidigaste skorpa, som var närvarande cirka 100 miljoner år innan den äldsta zirkonen av Black Bety skapades. Således fick Mars en tidig start jämfört med jorden, vars fasta skorpa inte bildades förrän mycket senare".

Jag funderar över om Jordens senare utveckling i förhållande till Mars kan bero på att Jorden ligger närmre solen. Kan det då vara temperaturen som fått utvecklingen att ta en snabbare bana vid Mars som då bör svalnats tidigare?

Bilden är på en bit Zirkon.

Första fyndet av en plats där just nu en ny planet bildas.

Det var med hjälp av instrumentet SPHERE på ESO:s Very Large Telescope i Chile som det nu gjorts möjligt fånga den första bekräftade bilden av en planet som håller på att bildas i den dammiga skiva som omger unga stjärnor.

Den i detta fall unga planeten rör sig i en skiva av gas, stoft och damm som omger den mycket unga dvärgstjärnan PDS 70.

De nu avslutade mätningarna tyder på att planeten har en molnig atmosfär.  På bilden vilken kan ses genom den här medföljande länken syns den som en ljus punkt till höger om stjärnan i mitten (här täckt av en svart cirkel).

Planeten ligger på ett avstånd av ca tre miljarder kilometer från den centrala stjärnan vilket innebär ungefär lika långt som avståndet mellan Uranus och solen i vårt solsystem. Stjärnan PDS 70b (planeten) är en gasjätte och är några gånger större än Jupiter. Temperaturen på planetens yta är cirka 1000 °C vilket innebär att den är mycket varmare än någon planet i vårt solsystem.

Skivor av detta slag som omger unga stjärnor är platser där nya planeter bildas. Så skedde en gång även i vårt solsystem.

Tills nu och detta bevis på en planet i en skiva har bara ett fåtal observationer visat tecken på babyplaneter inuti en skiva. Men det har aldrig kunnat bevisas att det varit en planet som hittats utan har lika gärna kunnat vara detaljer i själva skivan. Men nu med det förbättrade verktyget SPEHRE och ovanstående upptäckt vilken är bekräftad  kommer säkert fler planeter att hittas i andra skivor därute.

Bild på PDS 70.  Vilken finns i Kentaurens stjärnbild ca 370 ljusår bort. 

Universum innehåller mängder av smutsigt o giftigt fett

Mellan stjärnorna i Vintergatan finns ett dimaktigt moln av feta kolmolekyler där även sand och sot är innehållet. Så tomt är det inte.

Detta i en mängd motsvarande 40 miljarders, miljarders, miljarders smörförpackningar.

Säkert eller nästan säkert är det samma förhållanden i andra galaxer och kanske även mellan galaxerna.

Kan dessa molekyler vara de som en gång när väl solsystem bildades blev en del av de planeter o månar som nu finns och innebär det att dessa feta kolmolekyler kan vara de som är startskottet till liv?

Frågan kan inte besvaras men är intressant. Detta då livets gåta är svår att lösa om man inte har tron på en skapande Gud.

Teoretiska fysiker kan ge tänkbara tips om hur man kan söka efter utomjordiskt liv. Enbart fantasin begränsar.

Teoretiska fysiker tänker utanför den bana av fysik vi normalt upplever och fysiker arbetar efter. I sökandet efter exoplaneter söks tecken på liv i de former vi enligt naturlagarna på Jorden har kunskap och erfarenhet av. Syre, vattenförekomst, molekyler mm.

Teoretiska fysiker kan dock har andra  tillvägagångssätt. Fantasin. ”Jag tänker på att leta efter en helt ny fysik," Sara Walker, en astrobiolog och teoretisk fysiker vid Arizona State University, sade hon under en paneldiskussion vid World Science Festival i New York City.  Hur ska vi finna dem om de inte producerar några biosignaturer alls, för att de inte är biologiska varelser?

Ja det är en bra fråga och att tänka i nya banor har genom historien gett nya infallsvinklar och löst många problem. Kanske skulle vi som dessa forskare inom teoretisk fysik vara inställda på att hitta utomjordiskt liv både i form av biologiska hjärnor och artificiellt intelligenta robotar men även på nya sätt.

 Kan det även finnas något mellan biologiskt och tekniskt eller någonting annat som vi inte ännu förstår men likväl kan vara intelligent liv eller liv i vilket fall.

Med andra ord bör forskare bredda sökandens omfattning för att inte utesluta någonting av möjligheten att det yttre livet inte kan ha något gemensamt med livet på jorden där ute.

Biologer och kemister kan ha svårt att vara öppna för något de aldrig lärt sig som sanning utan enbart som fantasi. Men denna öppenhet måste de försöka ha om vi inte ska riskera att missa det som kan finnas därute.

Som jag anser och filosofer även gör att enbart fantasin begränsar verklighetens möjligheter och vad denna är eller kan tänkas vara.

Månen Enceladus är högintressant i jakten på liv.

Enceladus är en av månarna runt Saturnus och ligger utanför solens livssfär. Men genom sitt avstånd till Saturnus och gravitationen från denna planet värms månen likväl upp så pass att gejsrar av vatten sprutar upp från dess isiga yta.

Ett underjordiskt saltvattenshav finns under ytan och det är i detta det misstänks finnas liv.

Nya undersökningar av tidigare insamlad data då Cassini samlade in sådant när denna flög genom vattenplymer från månen visar på att här finns organiskt material. Tecken på möjligt liv i den underjordiska oceanen.

Nu vill forskare tillbaks till Enceladus snarast möjligt då fynden är högintressanta. Det kommer att ske under 2020 talet så den som lever får se vilka fynd som kan finnas här.

Dessa nya analyserade fakta har i månadsskiftet juni juli i år fått uppmärksamhet över hela världen. Varför jag likväl tar upp det då flertalet bör ha uppmärksammat det är att det alltid finns de som inte gjort detta. Och rapporten är så intressant att alla borde få veta. Jag gör därmed den insatsen att jag hoppas någon som missat detta ser det här.

Ännu förvånar Oumuamua forskare på NASA

Det enligt mig mest spännande som skedde i rymden i fjol var besöket av den interstellära asteroiden Oumuamua. Den kom från något annat solsystem helt oväntat och gick tvärsigenom vårt solsystem utan att stanna eller fångas in. Dess utseende var även unikt se bild nedan.

Många spekulerade över om det var en kamouflerad stjärnfarkost. Men inget pekar på det.

Observationer från NASAs Hubble rymdteleskop och markbaserade observatorier av ett internationellt team av forskare har följt Oumuamuas resa genom  solsystemet. 

Plötsligt upptäckte de att denna fick en oväntad fartökning och förskjutning i banan när den passerade genom det inre av solsystemet.

Denna fartökning av Oumuamua är sannolikt orsakad av strålar av gasformigt material som dunstar bort från dess yta sade Farnocchia en av forskarna  som studerat färden. Samma slag av avdunstning som påverkar kometer som närmar sig solen är vad som setts. Kometer sprider vanligtvis stora mängder damm och gas när de värms av solen.

Men enligt en av de andra forskarna  Olivier Hainaut från European Southern Observatory (ESA) fanns inga synliga tecken på utdunstning  från Oumuamua, så detta beteende förväntades inte.  Ju mer vi studerar" Oumuamua, desto mer spännande blir den säger en tredje forskare med namnet Meech. "Jag är förvånad över hur mycket vi har lärt oss av en kort och intensiv observationskampanj. Jag kan knappt vänta på nästa interstellära objekt!"

Idag finns Oumuamua  vilkens storlek av ca 250 meter * 35 meter längre bort från vår sol än Jupiter och färdas med hastighet av ca 112264 km/h ut från solsystemet. Om  fyra år kommer den att passera Neptunus bana på väg tillbaks till interstellära rymden.

Frågan är varför en asteroid uppför sig som en komet om den inte är detta? Det finns obesvarade frågor om detta objekt. Varför fartökningen? Frågan kvarstår vad var eller är Oumuamua?

Ska vi planera långt fram i tiden måste den mörka energin neutraliseras annars blir vi ensamma i universum.

Forskare i dag vet att universum expanderar och takten ökar. Det innebär att galaxer skiljs från varandra i avstånd likt även stjärnor gör i en enskild galax. Till viss del även planeter i ett solsystem vi vet ju att månen drar sig bort från oss år för år.

Denna hastighet och utvidgning av universum i rummet måste stoppas om vi ser framåt annars blir det mörkt i universum från vår synpunkt sett  en gång i en mycket avlägsen framtid.

Men inget visar att expansionshastigheten minskar, tvärtom.

Det gör att även att möjligheten i framtiden blir svårare för att till sist omöjlig att hitta eventuellt liv utanför Jorden.

Utvidgningen av universum beror på den mörka energin som man antar idag. Det är denna som måste neutraliseras eller stoppas för att få ett stabilt stillastående universum. En supercivilisation kan troligen göra detta men där är inte vi och ingen sådan har gjort detta eller kanske skrämts av att göra detta då de förstår vad som då  händer.

Men skulle det gå stoppas utvidgningen av universum och kanske vi även då kan få möjliga stjärn och galaxresor i framtiden med nya drivkrafter eller genom så kallade  maskhål.

Men det blir farliga experiment om vi avstannar den mörka energin om vi inte förstår vilka effekter det får.   72% av allt som existerar består av mörk energi och vi vet inte varför eller vilken betydelse denna har mer än att det expanderar universum.

 Resultatet kan teoretiskt bli en snabb sammandragning av allt och en Big Crunch istället för stillaliggande.  Den tredje teorin är att expansionen fortsätter öka men inte för alltid utan att allt plötsligt slutar i en explosion en så kallad the big chill. En väldigt otrevlig händelse. 

Ingen vet men idén om att stoppa mörk energis effekt som omtalas ovan kommer från en rysk forskare.