Meteoriter av mycket gammalt slag undersöks för att hitta livets ursprung

Ursprunget av organiskt material som hittats i meteoriter som bildades under solsystemets tillblivelse för 4,5 miljarder år sedan kan ge forskare viktiga ledtrådar av förståelsen till livets början här på jorden.

Fynden kan också hjälpa astronomer att utarbeta teorier om möjligheten för liv i andra solsystem. Detta enligt en ny studie ledd från University of Manchester.

I denna studie sägs bland annat följande: kolhaltiga kondonditer  är meteoriter som härrör från chondritiska asteroider  lika gamla som vårt solsystem.  

 Isotopanalys är även intressant för att förstå mer. I detta fall  ger detta forskare en isotopisk signatur av en förening i ett material. Denna analys fungerar då som ett fingeravtryck av de processer som är inblandade i bildandet av en meteorit.

Genom a detta har forskarlaget hjälpt till att identifiera ursprunget till de organiska materialen som ingår i meteoriterna. Material bestående  av viktiga faktorer nödvändiga för liv. Exempelvis kol, väte, syre, kväve och svavel.

 Resultaten tyder på att organiska material kan bildas genom naturliga grundläggande kemiska processer som finns i vårt och andra )troligen) solsystem. Genom detta antagande som verkar riktigt bör nästan säkert detta även ske i andra solsystem.

Karbonhaltiga kondonditer är tillkomna av de första fasta materialen som bildades. Stenar, organiska ämnen, vattenis och finkornigt damm vilket  numera antas med stor säkerhet ha bildats vid vårt solsystems bildande.

När de hittades på jorden och nu analyseras i detalj kan de ses vara tidskapslar vari man kan se och förstå hur planeter bildades och utvecklades över tid.

Organiskt rika kolhaltiga kondonditer är dock sällsynta och omfattar bara några procent av alla kända meteoriter. Men det viktiga är att de finns och även bevisligen hittats.

Vi lär och förstå mer och mer om vår värld och dess förflutna om nu inte allt är feltolkningar av något helt annat.

Bild Meteorit Allan Hills 81005 (den första månmeteoriten hittad på Antaktis) 

Kina lanserar en ny internationell rymdstation. Namn Tiangong

Kina lanserar 2022 rymdstationen Tiangong en rymdstation större än  ryska Mir-rymdstationen. Tiangong ska bestå av en kärnmodul och två laboratoriekabiner stora nog att rymma tre till sex astronauter.

Både ISS- och Mir-rymdstationerna är internationella då de tar emot forskare från all världens hörn. Detta ska även Tiangong göra.

 Tiangong kommer att ha ett rymdlabb där  vetenskapliga experiment kan ske.

Utrymmet kommer  att vara utrustat med ett synoptiskt undersöksteleskop, med en upplösning lika hög som Hubble rymdteleskopets.

"Kombinationen av det 500 meter långa sfäriska radioteleskopet och det synoptiska teleskopet kommer att göra det möjligt för Kinas rymdutveckling att utvecklas och göra framsteg vilka kan göra Kina ledande inom området sa en av projektledarna Zhang för tidningen  Global Times i maj.

Tiangong kommer också att innehålla två laboratoriekabinmoduler med tryckkabinsmiljöer för att utföra fria fall och mikrogravitetsexperiment.

Nog kan det komma spännande resultat från denna station i framtiden.

Bild på Tiangong

Universum expanderar men hur snabbt diskuteras numera

Forskningen har den senaste tiden kommit med resultat vilka visat att universums expansion accelererar och har så gjort hela tiden sedan Big Bang. Ökningstakten diskuteras nu  i en nyligen framlagd rapport.

Big Bang var startsmällen enligt de flesta av universums begynnelse. Sedan dess har det expanderat från en punkt vilket var första steget i Big Bang  till allt större.

Det ännu oförklarliga faktumet är att det finns ingen enda plats varifrån universums expandering startade  men allt pekar på att alla galaxer är på väg bort från alla andra.

 Från vår Vintergatan ses det som om galaxer försvinner i hög hastighet ifrån oss. Som om vi är centrum varifrån allt expanderar. Men samma sak skulle ses från vilken annan punkt eller galax i universum att just denna punkt eller galax är centrum.

För att förvirra än mer visar nya observationer att graden av denna expansionstakt i universum kan vara olikartad beroende på hur långt bort du ser tillbaka i tiden. OBS enligt mig visar bara detta att takten ökar vilket många forskare sagt under en längre tid nu.

 Dessa nya data, Publicerade i Astrophysical Journal anger att det kanske dags för att revidera vår förståelse av kosmos. Denna expansion av universum där närliggande galaxer försvinner bort långsammare från oss än avlägsna galaxer är vad man förväntar sig för ett enhetligt expanderande kosmos med mörk energi (en osynlig kraft som orsakar universums expansion och accelererationen vad man tror) och mörk materia förhållandet mellan hastigheten och avståndet från en galax genom ”Hubbles konstant”, vilket är ca 70km per sekund.  Denna åsikt anser jag varit rådande länge nu men vad är då nytt?

 Jo till exempel sägs i rapporten att vi kan försöka förklara detta med en ny teori om gravitation (det finns ju de som anser att mörk materia och mörk energi inte är annat än en  okänd form av gravitation). Men detta stämmer dåligt med den kunskap vi har om universum idag. Eller vi kan prova att förklara det med en ny teori av mörk materia och mörk energi, men även det passar dåligt in i de observationer vi tidigare gjort enligt rapporten. Kanske säger en del att vi bör söka en ny fysik. En okänd i dag. Jag för min del kan tänka mig att man ska titta på strängteorin vilken innehåller fler naturlagar än vår klassiska fysik alternativt är det en effekt av gravitation vilket är mycket troligt.

En mindre spännande förklaring av fenomenet nämnt ovan kan vara att det finns ”okänt okända” data i det vi samlat in som vi förbisett eller inte hittat och som orsakas av systematiska effekter, och att en mer noggrann analys en dag avslöjar en subtil effekt som hittills har förbisetts som oviktig i sammanhanget (som jag tror har med gravitationen att göra).

 Vi har exempelvis nya mycket exakta mätningar av den kosmiska mikrovågstrålningens från Big Bang från  Planck uppdraget, som har mätt den Hubble-konstanten för att vara ca 46,200 miles per timme per miljoner ljusår.  Här kan finnas något vi inte tänkt på eller missat. 

Nya mätningar av pulserande stjärnor i galaxer har också genom extremt noggrant precisa mätningar utifrån Hubble-konstanten innebärt vara 50,400 miles per timme per miljoner ljusår (eller  73,4 km/s/Mpc).  Läs mer om Hubble-konstanten här. 

Båda ovannämnda mätningars upphovsforskare hävdar att deras resultat är korrekta. Det gör att något måste ha förbisetts eller att helt enkelt en ny fysik behövs. Jag tipsar åter på strängteorin. Alternativt kanske än mer en förbisedd faktor i gravitationen.

Bilden föreställer Hubblediagram. Passning av Hubbles lag till rödförskjutningshastigheter. Det finns olika bestämningar av Hubblekonstanen.

Snabba lågfrekventa radiovågor och svårförklarade ljusblixtrar från rymden. Plus lite diskussion om mörk materias och energis vara eller inte vara.

Kanadas senaste radioteleskop CHIME  har spelat in snabba radiovågsutbrott från skilda platser av universum i slutet av juli.

Dessa händelser i rymden har frekvenser så låga som 580 MHz. Man vet sedan tidigare att dessa snabba radioutbrott är extremt ljusa och kommer långt ifrån. Deras intensitet antyder att de produceras av extremt kraftfulla fenomen.

Astronomer blir allt bättre på att spåra signalerna. En tidigare studie använde en kombination av teleskop för att spåra en signal till en elliptisk galax som ligger 6 miljarder ljusår bort.  Vad som orsakar dem är inte löst men troligast är det en naturlig källa.

Ett motsvarande mysterium, har förbryllat astronomerna i åratal (sedan 2001). 2001 upptäcktes för första gången en mystisk blixt från rymden inte av synligt ljus utan av radiovågor FRB från engelskans Fast Radio Bursts. I praktiken är det bara naturliga källor som besitter en kraft av den sort som krävs för dessa.

De kommer överraskande från helt olika platser varje gång. Men ett undantag finns en radioblixt vars ursprung man nu för första gången har lyckats lokalisera. Den kom från en galax tre miljarder ljusår bort för andra gången.

Genom att det hände igen fick man koll på platsen och kan härmed söka källan för denna i den galax därifrån den kom.

I vanliga fall blixtrar FRB:ar till en gång från någon plats i några millisekunder, och sedan är det tyst därifrån. Detta gör det svårt att hitta exakt varifrån det kom.

Utomjordingar är det knappast som ligger bakom fenomenet. Men däremot har man tippat på svarta hål när de sliter sig själva i stycken eller vid slukandet av gas i enorma mängder gas som kommit nära ett svart hål.

Men en del tror att det kan vara neutronstjärnor som kolliderar. Eller en magnetar vilket är en särskild sorts neutronstjärna med ett starkt magnetfält.   Neutronstjärnor i sig är små otroligt täta och tunga stjärnor med en vikt där en kubikmeter av en denna väger 400 miljarder ton.

Nu hoppas man kunna hitta vad som ger dessa effekter av snabba radioblixtrar. Detta då man hittat en galax där fenomenet skett två gånger. Tiden får utvisa det.

Inget är säkert inom astronomin. Mörk energi och mörk materias existens är teorier baserade på att gravitationen därute påvisar att dessa bör finnas. Många forskare anser detta och söker efter dessa gäckande ting.

Andra forskare menar att det inte finns mörk materia och mörk energi  utan den gravitationseffekt man ser är något som vi inte ännu förstår om gravitation. Med andra ord mörk materia skulle då  vara gravitation och så även mörk

energi. En effekt av denna vi ännu inte förstår. 

Min inställning är att fenomenet ovan är magnetarer och att gravationen mycket väl kan ha en effekt vi inte förstå och mörk materia och energi är feltolkningar och därmed inte existerar.

Ryssland har planer på att sända mikroorganismer till Phobos

Ryska forskare planerar att skicka en kapsel fram och tillbaka innehållande mikroorganismer till Mars måne Phobos  och här på Jorden sedan undersöka de möjliga mutationerna som skett under denna färd. 

Natalya Novikova chef för mikrobiologiska laboratoriet på Institutet för biomedicin vid den ryska Vetenskapsakademien är en av de som ligger bakom dessa planer.

I nyheten finns dock inget om ifall farkosten med detta experiment ska landa på Phobos eller bara runda denna innan den återvänder till Jorden. Men troligen ingår landning.

Planerna om detta projekt är preliminära. Men förhoppningsvis är planen inte att farkosten ska landa då risken för att krascha eller något går fel alltid finns och dessa mikroorganismer då förorenar månen.

  Men visst är forskning om mutationsrisker under längre rymdfärder värda att satsa på. Detta då man genom detta bättre förstår riskerna för människors förändringar i sina celler vid längre rymdfärder.

Natalya Novikova är en seriös forskare inom sitt fack såg jag efter sökningar på Google där det fanns rapporter inom ämnet där hon medverkat 

Bilden är på Phobos

Gränslöst eller gräns varifrån materialintag i svarta hål uppstår

Tre fysiker vid Ohio State University anser att svarta hål är som strängar med en omättlig aptit för att dra åt sig materia.

Den klassiska teorin om svarta hål är att det är ett objekt med en horisont (gräns) där materia som passerar in i denna inte kan undfly igen.

Denna gräns varifrån tid och rum inte finns och inget kan fly (ej heller ljus)  är ett tomt område varifrån materia pressades in mot dess lilla otroligt fasta kärnpunkt.

Med strängteorin inblandad  istället är det svarta hålet enligt ovanstående forskare mer som en planet. Massan i planeten spridd sig över helheten och det finns ingen horisont (gräns på början av det svarta hålet).  Det finns med andra ord ingen gräns utöver därifrån något får kontakt och fångas in om man vill se detta som hålets gräns.

Med strängteorin är det svarta hålet en planet uppbyggd av strängar utan gräns vilket efterhand ökar i omfång.

Tankarna känns igen från vissa teorier där man säger att svarta hål slukar allt och varandra och kanske till slut hela universum och blir ett enda svart hål efterhand och blir allt starkare och större för att dra in materia och ljus.(min anm)

Mathur och hans kollegor publicerade första gången sin strängteori 2004. 

Under 2012 hävdade forskare vid University of California Santa Barbara att ett svart hål är omgivet av en "brandvägg" som skulle bränna upp den som kom in i denna innan den hade en chans att  konsumeras av det svarta hålet.  

Deras beräkningar beskrivna i Journal of High Energy Physics - visade sannolikheten för att materien brändes innan den går in i ett svart hål blir mindre när ett svart hål blir större. Detta är en teori som jag anser långsökt och för mig mycket otrolig för att vara sann.

Växande svarta hål över tid är dock något jag kan se som mycket möjligt och sanning. Men inget kan med säkerhet sägas om vad som är sant eller falskt.

Det blixtrar på månen.

Europeiska rymdorganisationen har publicerat en ny rapport med bilder tagna med CCD-kameror från observatorier i Spanien. Observatorier vilka ingår i MIDAS-projektet. Läs mer om detta projektet i den medföljande länken här. 

Två blixtar är fotograferade vilka visas upp och är tagna inom en tid av 24 timmar inträffade på månens baksida för ett tag sedan. Den senaste analysen av dessas ursprung föreslår att de har orsakats av två valnötstora meteorider (sandkornsstora eller mindre meteoriter) som träffat månens ytan. 

Båda sannolikt komna från Alfa Capricornids meteorregn (resterna av den söndrade kometen 169P / NEAT). 

När små fragment av detta slag kolliderar med jordens atmosfär ses det som streck (stjärnfall nyligen var ju perseiderna här) men då månen inte har atmosfär blir det direkta nedslag och då blixtrar det till på ytan.

 MIDAS-projektets CCD-kameror är hjälpmedlet för astronomer att kunna se och dokumentera dessa kollisioner.

Genom att studera meteoroiders nedslag och antalet på månen kan vi bestämma hur många stenar som påverkar (påverkat) dess yta och hur ofta detta sker (skett). Det kan även ge kunskap om hur ofta nedslag sker i Jordens atmosfär och vilka eventuella effekter detta har (eller haft) här. 

Bilden är på månen.