Mars måne Phobos i nya foton och detaljer.

En gång för inte så länge sedan troddes att denna den innersta månen runt Mars var ihålig. Men det är inte sant. Phobos har en bana så nära Mars att den ligger i utkanten av Mars tunna atmosfär.

600 mil ovan Mars yta och närmar sig Mars med ca 2 meter för varje århundrade. En gång i framtiden kraschar den troligen på Mars. Hur nära Mars den kan komma innan det sker vet vi inte säkert.

En rymdsond med namnet Maven  ligger idag  i en omloppsbana runt  Mars för att studera dess atmosfär sedan  2014. Ett annat uppdrag för denna sond är att försöka mäta vad Phobos består av i sin  material.

Ingen vet men få idag tror på en ihålig måne. Det var tron som gällde under

1950-talet.

Se nya foton på Phobos här.

Curium ett radioaktivt ämne bildas i kärnreaktorer. Nu upptäckt i en meteorit.

Vad man vetat förekommer inte curium naturligt i naturen utan bildas enbart i kärnreaktorer. Ämnet är uppkallat efter Marie Curie vilken upptäckte ämnet och används i medicinsk strålning.

Nu har ämnet hittats i enmeteorit av 4,5 miljarder års ålder. Här på Jorden finns ämnet endast vid tillverkning i laboratorier eller  som biprodukt vid  kärnreaktioner.

Upptäckten ger nya infallsvinklar på hur stjärnor och universum bildades. Teorier kommer att upparbetas där detta ämne finns medtaget som en del av vad som hände.

Forskningen om detta ämnes betydelse och uppkomst  efter Big Bang  bedrivs bland annat vid Metallurgical Laboratory at the University of Chicago.

En av universums mest mystiska stjärnor är Epsilon Aurigae. På svenska kallas den Almaaz.

Almaaz finns i stjärnbilden Kusken och är en gul superstjärna. Den ingår i en dubbelkonstellation med två mindre stjärnor Sadatoni och Eta Auriage.

Almaaz ses ibland inte alls då den mörkare stjärna av ovanstående döljer den Almaaz är namnet på dubbelstjärnan inte någon av delarna av den.

 Detta kan ske i dämpning av  av ca 700 dagar  och sedan varar dämpningen  i ca 2 år. Detta sker i 27 årscykler.

En mycket ovanlig händelse i universum. Därför är stjärnan unik och kan ses som en intressant stjärna att skriva sf-böcker om. Vad sker här? Frågan har ställts många gånger. Idag tror man sig veta att det är just ovanstående följeslagare som ger denna effekt eller någon av dessa.

Monstervulkan på Mars förändrade en gång dess yta att en liknade händelse på Jorden skulle fått förvånande följder här.

För 3,5 miljarder år sedan förändrades Mars yta så mycket att torra floder hamnade på platser där de från början inte fanns. Nord och sydpolerna ändrade plats och all yta hamnade på nya platser.

Detta ger förklaringar till forskares undringar om konstiga platser för torra flodbäddar och is under ytor där det inte borde finnas detta .

Vulkanen hade ett utbrott vilket spydde ut lava till en storlek av halva Frankrikes yta, Utbrottet varade i några hundra miljoner år och förflyttade ytan  ca 20 grader.

Hade samma händelse inträffat på Jorden skulle  Paris legat vid Nordpolen.

Men att denna händelse är orsaken till att floder torkades ut och atmosfär försvann är inte bekräftat eller troligt dessa händelser skedde tidigare och innan denna monstervulkans långa utbrott gick av stapeln.

Fast vi får likväl inte glömma hur händelser som kontinentaldriften på Jorden fått kontinenter att förflytta sig och även polerna. Under Antarktis is finns även där sjöar och floder och även under Saharas öken finns minnen från forna grönskande landskap.

Metansnöklädda berg på Pluto en framtida utmaning för framtida människor att bestiga i en avlägsen framtid.

PÅ Jorden har bergsbestigare snart nått toppen på de flesta toppar här. Framtidens bergsbestigningar kan bli på våra  grannplaneter och månar.

Säkert blir det annorlunda att klättra på platser med lägre gravitation än här.

Toppar av helt andra och brantare format ibland högre än på Jorden kan enkelt bestigas just genom en lägre gravitation.

Snöklädda toppar här på Jorden bestigs. PÅ ex Pluto finns  även snöklädda toppar. Men här i form av snö av metan. Hur det är att klättra i metansnö blir en ny upplevelse för framtida bergsbestigare.

Men dit är det säkert århundraden om det nu blir så att vår civilisation kan fortsätta utvecklas tekniskt. Idag ser det dåligt ut med krig, terror och klimatpåverkan. Kanske människans utveckling för rymdresor mm snart är enbart en parentes i mänsklighetens historia.

2018 kommer ett nytt teleskop att hjälpa till med att sortera planeter som exoplaneter.

Falska förhoppningar om livsdugliga planeter förekommer ofta. Detta då vi inte har möjlighet att kontrollera atmosfärförhållandena på de flesta planeter som upptäckts.

All form av atmosfär eller möjlig atmosfär är svår att upptäcka med dagens teknik.

2018 ska detta bli något lättare med ett teleskop med namnet James Webb Space telescope vilket då kan börja användas.  Se mer om detta här.

Genom detta kan fler falska förhoppningar om liv där ute lättare uteslutas och de mer intressanta platserna för detta uppmärksammas mer.

Europeiska rymdorganisationen ESA har planer på att bygga en by i en 3D-skrivare på månen 2030.

Planen är att denna by ska bli en mellanstation vid resa till Mars. I övrigt ska det finnas utbytbara besättningar här likt det i dag finns på ISS den internationella rymdstationen.

Byn ska byggas med hjälp av av 3D-skrivare i större format. Troligen kommer det att bli verklighet med undantag av tidsaspekten. Det behövs kapital och jag tvekar om vi kan få fram detta till rymdforskning. Detta då vi har en allt oroligare värld där kapital allt mer behövs för beskydd av människor och stater.

Vi får nog se ovanstående plan som något som säkert kan realiseras men inte i vår tid men förhoppningsvis i en inte allt för avlägsen framtid om framtida generationer kan få stopp på oroligheterna vi ser i vår tid.

Laserkanoner ses åter som möjliga att sända strålning vilken kan ändra kurs på asteroider

Ett exempel av detta har rapporterats nyligen från bland annat Max Planckobservatoriet i Tyskland. Ett radioastronomobservatorium med blickarna långt ut i universum.

Avståndet till denna nya källa vilken sände ut korta snabba skurar av radiostrålning under 6 dygn innan det bleknade bort är en galax 6 miljarder ljusår bort.

Men vad som sände från denna galax är höljt i dunkel. Inget tyder dock på en källa av intelligent ursprung.

Skurar av detta slag är användbara för mätning av materia i rymden. Vad som kan ligga mellan oss och källans väg genom rymden.

Källan i sig kan vara spännande. Men vi ska ta i beaktande att den källa som sände ut strålningen är en för vår del historisk källa vi inte kan veta något om idag. Utsläppet har taget 6 miljarder ljusår på sig  att nå oss.

Snabba skurar av radiostrålning från okänd källa når oss då och då.

Ett exempel av detta har rapporterats nyligen från bland annat Max Planckobservatoriet i Tyskland. Ett radioastronomobservatorium med blickarna långt ut i universum.

Avståndet till denna nya källa vilken sände ut korta snabba skurar av radiostrålning under 6 dygn innan det bleknade bort är en galax 6 miljarder ljusår bort.

Men vad som sände från denna galax är höljt i dunkel. Inget tyder dock på en källa av intelligent ursprung.

Skurar av detta slag är användbara för mätning av materia i rymden. Vad som kan ligga mellan oss och källans väg genom rymden.

Källan i sig kan vara spännande. Men vi ska ta i beaktande att den källa som sände ut strålningen är en för vår del historisk källa vi inte kan veta något om idag. Utsläppet har taget 6 miljarder ljusår på sig  att nå oss.

En ny idé för att söka exoplaneter med atmosfär har sett dagens ljus.

Idén går att idag realisera på större planeter vilka kretsar runt sin stjärna. Alternativt mindre planeter kretsande runt en dvärgstjärna. Lättast är större planeter runt en sådan dvärgstjärna.

Det finns dock begränsningar,  planeter av Venus typ med en kraftig atmosfär är svåra att se rörelser av eller atmosfär på.

De kan missuppfattas med dagens teknik som stenplaneter eller heta gasplaneter utan möjlighet till liv.

Idén går nämligen ut på vulkanism. En atmosfär stiger nämligen upp långt i skyn vid ett utbrott och sjunker därefter tillbaks in mot planeten.

Kan man mäta detta skeende blir misstanken om en atmosfär av en densitet av möjlig livsmiljö mer trolig att tro på just på denna planet.

Detta är vad som söks och vulkanutbrott och utbrott är ett  relativt vanligt fenomen på planeter.

Fler och fler metoder söks och används för målet att bli först att hitta bevisat liv därute.

Nya vackra bilder på Plutos Kanjoner och dalar.

Se och njut av dessa bilder från Pluto överraskningarnas dvärgplanet. Här är mycket att se. En helt annorlunda bild uppenbarades sig av Pluto efter besöket där i fjol.

Tidigare troddes Pluto vara en ointressant stenbumling.

Men så fel det var.

Två döende stjärnors snurrande resulterade i två svarta hål. Men början var en stjärna.

En något ovanlig syn och tolkning av denna  händelse har gjorts. En döende stjärna  kan upphöra i ett svart hål. Men här har stjärnan uppdelats i två och resultatet har blivit två mindre svarta hål.

Man kan se det som att originalstjärnan uppdelades i två mindre stjärnor först vid sin sista tid som stjärna. Oerhörda krafter måste ha gjort detta ovanliga möjligt. Ingen hade sett det tidigare.

Detta är tolkningen av vad som ses. Om den är riktig får framtiden visa. Men naturen däruppe har många överraskningar att visa upp. Ingen vet vad vi kan upptäcka  begränsningarna är få om ens några.

Amatörastronomer fann ny mycket ovanlig planet i området av stjärhopen Hyaderna i Oxens stjärnbild. Läs mer om upptäckten som förvånar.

Amatörastronomer finner ibland det astronomer missat. I detta fall en stor planet där ute kretsande runt en röd dvärgstjärna i Oxens stjärnbild.

Planeten är större än någon hittills upptäckt planet runt en röd dvärgstjärna. Det är detta som nu uppmärksammas i fackkretsarna. Planeter runt röda dvärgar brukar vara betydligt mindre.

I stjärnhopen Hyaderna vilken i ålder enbart är mellan 650 -800 miljoner år visar att planeten är ung i förhållanden till ex vår Jord vilken är  ca 4 miljarder år.

Röda dvärgstjärnor är den vanligaste stjärnsorten i universum. De blir mycket gamla då de förbränner sitt innehåll betydligt långsammare än ex vår gula sol.

Vår närmsta grannstjärna är en röd dvärg Proxima Centauri 4,2 ljusår från Jorden.

Se denna 9 minuters film på universum i en våglängd människan normalt inte kan se. Kusligt fascinerande.

Teleskopet  Apex i Chile har tagir filmen vilken kan kopplas upp på genom att följa denna länk.

Det mänskliga ögat kan inte direkt se på denna våglängd men efter att ljuset omvandlats blir resultatet en synlig bild som man inte som lekman väntat sig.

Kuslig och fantasieggande.  För min del får jag associationer till Big Bang och explosionsögonblicket utvidgning och utkastning av glödhet gas och materia i alla riktningar men ändock i en bana man kan se och ev spåra.

NASA tror fotonkraft kan förkorta resan till Mars till 3 dagar i framtiden.

Kan fotonkraft öka hastigheten för rymdfarkoster till nära ljushastigheten och därmed få en resa till Mars att enbart ta 3 dagar?

På mikronivå har experiment gjorts vilka kan visa att det är möjligt att använda farter av detta slag. Men mikronivå är inte samma sak som makronivå.

Frågan är vad som sker med skepp som i denna hastighet krockar med småsten i rymden. Frågan är om organiskt material som människor klarar dessa hastigheter.

Frågan är även om människans  medvetande klarar av detta. Kan människan psyke upplösas exempelvis?

Sådant kan inte etiskt  experimenteras med vilket oorganiskt material  är möjligt med.

Men om allt klaffar öppnar det vägen för än snabbare resor och då interstellära sådana. Om vi kan närma oss ljushastigheten i restid är en resa till närmsta solsystem tre år (ung vad det idag tar för en resa till våra gasplaneter)  och möjligt för en människa att uppleva under sin livstid. 

Det har hänt igen. En oväntad asteroid dök upp och sprängdes i atmosfären. Februari 2013, februari 2016 kommer en ny överraskning i februari 2019? Inga meteoritregn ska ex komma i februari något år vad man vet.

Vi kommer ihåg 15 febr 2013 och dagen då en asteroid sprängdes i atmosfären över  Chelyabinsk  i  Ryssland och mängder av glasrutor och glasskärvor skadade människor. Ännu idag förstår inte forskare varifrån den kom.

Från ingenstans dök den uppoch överraskade människor och skadade både människor och byggnader med sin detonationsvåg.

Det skulle inte kunna hända att en asteroid skulle kunna komma utan att övervakningen av rymden först upptäckt vad som var på väg. Övervakningen skärptes efter detta.

Men nu har det hänt igen utan förvarning eller upptäckt i förväg. En asteroid kom in i Jordens atmosfär  och sprängdes den 6 febr i år 2016. Den här gången ovan havet utanför Brasiliens kust vilket fick till följd att få såg den och hörde dess smäll i storleken av en atombomb. Skadorna uteblev vad man vet på människor och skepp i havet.

Men lika överraskande kom det denna gång. Den skärpta övervakningen sedan 2013 har inte kunnat ge den trygghet man hoppats på.

En sak jag undrar är om denna asteroid kommer från samma mystiska plats och ingår i fler likartade asteroider? Detta då Ryska asteroiden kom hit första hälften av febr 15 febr 2013 och denna den 6 febr tre år senare. Frågan blir då om vi kan vänta en tredje överraskande asteroid i febr 2019?

En intressant tanke är även varför de kom i februari då det inte ska komma meteoritregn i februari. Se följande länk när meteorskurar kommer

Virgin Galactics ägare Branson har inte gett upp. Rymdturismen ska införas nytt skepp för detta byggs nu.

Richard Branson miljardären vilkens affärsidé är att bygga skepp för rymdturism har inte gett upp.  Hans nuvarande skepps tur dödade en av hans piloter. Men nu ska ett nytt förbättrat skepp byggs.

Många vill framföra skeppen och ca 600 blivande passagerare har anmälts sig för rymdresa.

Om drömmen går i uppfyllelse i närtid får vi se. Men om vi ser framåt kommer säkert rymdturism att bli en gren om nu inte Jordens ekonomi kollapsar eller krig och politik stoppar all form av vetenskap i framtiden förutom för krigsindustrin och beskydd

Vem minns inte asteroiden 15 febr 2013 över Ryssland då glasrutor spräcktes och splitter flög. Men var kom kometen från?

Vi kommer ihåg den överraskande nyheten om asteroiden  ingen väntat  på eller upptäckt förrän den var här och exploderade i skyn över Ryssland och vars effekter skadade många.

Inget observatorium på Jorden eller i rymden hade upptäckt att den var på väg. Därför blev allt en enda stor överraskning.

Problemet är att detta ska idag inte kunna inträffa med alla observationer vi försöker ha på närområdet i vårt solsystem.

Ett annat än mystiskare problem är att ingen ännu idag vet varifrån asteroiden kom. Hela händelsen är en gåta och ser ut att så förbli.

Vi kan bara hoppas att vi har än bättre kontroll idag än för några år sedan på vas om sker däruppe. En överraskning till önskas inte.

Stor förflyttning i Kina för att bygga teleskop i sökandet efter liv i Rymden.

Cirka 10 000 människor i sydvästra Kina ska flyttas för att där ska byggas ett jätteradioteleskop i jakten på liv i rymden. Med en diameter av 500 meter blir det störst i världen. Snart är det klart då det påbörjades 2011 och beräknas klart i september i år 2016 då även de sista människor som bor i närområdet ska ha flyttat mot en ersättning.

Flyttningen beror på att det skulle störa med människors aktiviteter i närområdet av teleskopet.

Så nog är jakten över hela Jorden på gång efter ET. Aldrig har så många på en tävlat efter att bli först med att hitta det man tror finns därute. Liv.

Frågan är bara om det egentligen finns något att hitta av levande slag därute? Jag tvekar. Men besvikelse och ökning för att hitta det ickeexisterande kan resultera i feltolkningar för att bekräfta att det hittats något som egentligen inte finns mer än i fantasin hos astronomer och radioteleskopsarbetande.

Ett misslyckande skulle ge otrolig kritik av slöseri av resurser om inget hittas

Till mångas förvåning vet vi ännu inte hur Jorden fick sitt vatten.

Teorierna för hur Jorden en gång fick sitt vatten och när har varit många. Teorin att vatten kom från passerande kometer eller gas moln har fått stor spridning och många tror att dessa teorier är dagens sanning.

Men detta är inte sant. Inga bevis finns på att det är sanningar och skulle det varit det skulle ofantliga mängder vatten och kometer med detta hittat till Jorden. Detta är nästan en omöjlig händelsekedja. Samma sak med gasmoln. Stora mängder vatten måste då kommit från detta moln eller dessa moln och varifrån skulle då dessa ha fått sitt vatten?

Nya idéer måste därför till och innovativa sådana. Förhoppningsvis inte lika fantasilika som ovanstående vilka av lekmän till slut setts som sanning.

Tankarna  just nu är att forskningen ska koncentreras till Jordens  mantel och sökandet efter väte här. Väte är som vi vet källan till vatten när väl syre finns.

Forskningen idag om varifrån vattnet kom bedrivs bland annat på  Arizona State University's School of Earth and Space Exploration (SESE).

Liv uppkom tidigare än vi trott på Jorden. Kanske blev liv liksom Big Bang ur ingenting som plötsligt fanns där.

Ny forskning visar att Jordens liv började betydligt tidigare än vi trott. Vi ser liv och syre som förutsättning för liv. Nu har forskare på  Köpenhamns universitet hittat spår i järn vilket visar syrehalter redan för nära 4 miljarder år sedan här på Jorden.

Det är mer än en miljard år tidigare än vad som tidigare trotts. Halterna i början var inte höga men förutsättningen för liv fanns och troligen fanns liv baserat på syre redan då.

Kan detta ses som att skapelsen och evolutionen är ett och detsamma? Början började kanske likt Big Bang  ur ingenting blev till omedelbart liv.

Vid en skapelse. Vid enbart  en evolution stämmer inte. Men inget säger att skapelsen var förutsättningen för en fortsatt evolution utefter det liv som uppstod (eller skapades) ur ingenting och i detta fanns omedelbart bland annat syre.

Apophis är en regelbundet återkommande asteroid vilken Ryssland önskar testa kärnvapenmissiler på. Risken är att det kan gå snett i onödan och miljoner människor utplånas. Året är 2036.

Ryssland önskar testa kärnvapenmissiler på asteroiden Apophis när den kommer närmre Jorden 2036. Detta för att lära mer om hur man i en framtid kan förändra riktningen på en asteroid på kollisionskurs med Jorden.

Men bör Ryssland göra detta när risken inte är stor för att asteroiden kommer på riskavstånd till Jorden? Det finns andra risker också.

Risken att uppskjutningen går snett vi har sett det flera gånger med rymdfärjor och raketer som sprängts på vägen upp. Om så sker med en kärnvapenspets blir det katastrof på en stor yta och kanske miljoner människor drabbas. En kärnvapenspets kan även komma i fel bana och riskera att komma ner på Jorden där man minst anar det efter starten eller efter en längre tids förvirrande omloppsbana.

Vem vet om inte en felträff eller feluträkning vid kontakten med asteroiden även kan få fel följder som att denna ändrar kurs eller sprängs i mindre bitar som sedan kör i riktning mot Jorden.

Kanske det inte är helt rätt att i onödan sända upp missiler i rymden.  Först som sista åtgärd vid ett garanterat hot mot Jorden bör det göras. Inte i experimentsyfte.

Teorin om att Big Bang uppkom ur ett svart hål florerar inom vissa forskares världsbild.

Kan Big Bang ha börjat i ett svart hål av ett format av storlek eller litenhet vi inte kan föreställa oss?

Vissa tror det. Detta hål ska ha varit nästintill osynligt i storlek och allt sedan  Big Bang expanderande och gör så ännu.

Men då måste ett före och efter hålet finnas och det skulle innebära exempelvis att universum av idag är ett av många som expanderat först och sedan imploderat. Men inget tyder på att universum efter en viss tid dras samman till en punkt igen. Tvärtom ökar expansionen och utvidgningen av universum. Teoretiskt kan man dock tänka sig att det finns en slutpunkt där allt dras samman igen och åter blir ett otroligt litet svart hål likt en supernova blir.

I ingenting expanderar och förstoras universum i alla riktningar samtidigt ännu idag. Svårt att förstå för oss som lever i tid och rumsuppfattningar präglade av de naturlagar vi kan se på Jorden.

En annan möjlighet för Big Bang i ett svart minihål är att detta uppstod i en annan dimension och utvidgades genom en explosion i en ny dimension av tid och rum. Vår verklighets skapande i tid och rum i ingenting.

Allt detta är svårt att t a till sig och fantasin kan flöda utan begränsningar utan att vi för den skull kan ses som tokiga i genom dessa  tankar.

Inget är omöjligt eller möjligt. Ur ingenting kom allt till av ingenting expanderade en verklighet som ännu skapas eller utvidgas hur man nu vill se det.

Att se början som ursprunget ur ett svart hål är egentligen samma sak som att se det ursprunget från en punkt av ingenting. Alternativt ur ingenting av vaken en startpunkt eller ett hål.  Teorierna säger ingenting om varför, hur eller av vad början uppkom. En Gud eller skapare är ett lika stort mysterium och för många en omöjliga början men lika möjlig att se som ursprung.

Herakleitos sa en gång allting flyter. PÅ Pluto flyter det också, kullarna där flyter runt. Varför?

Den grekiske filosofen Herakleitos sa en gång att allting flyter och visade med ett exemplet på floden. Du kan aldrig gå ner i samma flod två gånger. Varje gång är det en ny flod just genom att allting flyter.

PÅ Plutos yta flyter dess kullar omkring och genom detta  kan man säga att du kan aldrig ser amma Pluto två gånger då allt flyter,  i detta fall kullar.

Ännu kommer nya upptäckter från de foton som sändes från Pluto vid  New Horizons besök i fjol. Kullar på ytan rör sig. Troligen är det fragment från större isglaciärer som rör sig över en hal frusen kväveindränkt yta.

Ännu får vi förvånande upplysningar från Pluto. Säkert finns mer hemligheter vi ännu inte sett. När vi väl ser dessa blir nästa steg att försöka förstå dem.

Den onormala supernovans uppkomst och upptäckt i maj 2010. En flerårig gåta är löst.

Supernova är det sista tillståndet för en stjärnas  liv.  Stjärnan flammar upp  i ett starkt  ljussken vilket om vi har tur ser från Jorden. Efter några veckor bleknar ljuset och  stjärnan exploderar sjunker ihop och resultatet blir ett svart hål eller med ett annat namn en neutronstjärna.

Men då upptäckten av SN2010da  upptäcktes ställdes dåvarande kunskap på ända. Inte slocknade denna som man trodde supernova efter några veckor.

2014 hade ingen förklaring kommit därför tog man nu  till  det bästa man hade teleskopet Hubble och riktade detta mot SN2010da.

Då började man förstå. Supernovan hade en följeslagare vilken man inte kunnat se tidigare med de resurser man satt in tidigare.

En sol eller stjärna vilken är ca 20-25 gånger större ön vår sol. Det är denna stjärnas sken som lurat oss att tro att supernovan eller resterna av tvillingstjärnan fortfarande sken med ett för supernovor eller slutstationen neutronstjärnor onormalt starkt sken. Gåtan var löst.

Universums största svarta hål finns i Berenikes hår är en av de senaste rönen..

Var finns då Berenikes hår? Jo mellan stjärnbilderna  Jungfrun och Stora Björn.  Synliga  på norra stjärnhimlen. Under vår och sommar kan mellan dessa bilder ses Berenkies hår  där Comahopen finns. En mängd av av ca 1000 galaxhopar finns i denna hop.

Avståndet hit är ca 300 miljoner ljusår. Bland dessa galaxhopar finns två otroligt stora galaxer,  galaxen  NGC 4874 och NGC 4889. Det är NGC 4889 som är den intressanta galaxen. I centrum av denna finns ett svart hål som är det största upptäckta hålet i universum bland de människan tills idag upptäckt.

Tjugoen miljarder gånger större i massa  än vår sol. Så kompakt att inte ens ljus i närområdet kan sprida sig härifrån. Hålet i sig är lugnt för närvarande och ny stjärnbildning kan därför teoretiskt ske i närområdet.

En jätteplanet upptäckt i stjärnbilden Målaren.

I den kanske inte så kända stjärnbilden Målaren finns en stjärngrupp kallad Beta Pictoris där nyligen en gasplanet kallad  PSO J318.5338-22.8603upptäckts. Genom sin storlek  åtta gånger större än Jupiter kan den ses för att undersökas med spektralanalys.

Få planeter som är upptäckta utanför vårt solsystem kan ses i en storlek där spektralanalys kan göras.

Vi får se vad resultatet kan bli. Men troligen är det en gasplanet med samma eller liknande sammansättning som våra gasplaneter här i vårt solsystem.

Men överraskningar kommer slag i slag däruppifrån så alla resultat är möjliga.

Stjärnbilden Målaren kan enbart ses på södra stjärnhimlen.  Den konstruerades som stjärnbild av Lacaille 1751 under namnet Staffliet och Paletten men dess namn har i senare tid förändrats till enbart Målaren.

Här kan den intresserade läsa något mer om Målaren och vilka stjärnor som ingår i stjärnbilden.

M42 i Orionnebulosan är en födelseplats för nya stjärnor. Här döljs många stjärnor och dess eventuella beboeliga planeter.

I Orions stjärnbild finns en hel del synliga stjärnor. Men det intressanta är vad som döljer sig i själva nebulosan. Orionnebulosan av damm och stoff där det döljs både fler stjärnor och föds nya stjärnor.

Nebulosan är av storleken 30-40 ljusår i diameter och i detta damm döljs kanske upp till 1000 stjärnor och dess planeter.

Om du läser artikeln som medföljer kan du där få instruktioner var Orionnebulosan finns och hur du finner den.

Gravitationsvågor upptäckta de hörs som en kvittrande fågel. Ett mänskligt öga kan nu se dessa vågor.

Newton förstod att de fanns. Allt är berörda av dessa vågor som finns men som ingen förrän nu upptäckt. Nu kan mätningar av dessa vågor göras vilket vi inte kunnat tidigare  fullt ut då vi inte haft instrument vilka visat på dess existens mer än matematiskt.

Gravitationsvågor är även viktiga för att bevisa Einsteins relativitetsteori.

En ny forskningsmöjlighet har nu sett dagens ljus möjligheten att undersöka rymden utefter gravitationsvågors effekter och då synliga vågor.

Nu väntar vi på nästa upptäckt mörk materia och energi. När dessa kan ses och forskas inom blir det ett otroligt nytt forskningsfält att förstå universum, tid och rum och verkligheten eller kanske bättre uttryckt den verklighet vi kan uppleva som människa med våra instrument.

Se och hör.

Jordens uppbyggnad tros vara universell. Men kan det vara en hallucination?

Ingen vet hur stenplaneter är uppbyggda förutom Jordens. Men det tros att alla är uppbyggda på samma vis en tunn yta och sedan en het kärna eller mantel längst in och där emellan avsvalnade skikt med lava och vulkaner på ytan.

Men stämmer det? Ytskikt av skilda slag och tjocklek kan finnas. Radioaktiva ytor på vissa planeter bör finnas vilket gör en skillnad mot Jordens ytas uppbyggnad och begränsningar av hur det ser ut. Kanske det inte finns en enda planet av alla oräkneliga i universum som är uppbyggd exakt som Jorden.

Unicitet är det normala redan här. Vi kan ta hur många exempel som helst. Människans fingeravtryck är unikt. Snöflingans utseende ett annat. Det finns inte två exakt lika och har aldrig funnits sedan tiden början.

Men universellt blir det likväl yta och mantelplaneter.

Troligen stämmer detta. Likväl som gasplaneter tros vara uppbyggda på samma vis med skillnaden enbart på gassammansättning och temperatur och rörelser i på och i dessa.

Solar och kometer tros även ha samma likartade konstruktioner.

Men kan det stämma universellt. Kanske,  kanske inte. Men troligast är allt i ett enda exemplar.

Det kan finnas en stor tveksamhet i detta. Så länge vi inte vet något om mörk energi och materia kan vi inte vara säkra  någonting. Dessa mörka krafter kan ge effekter vi ännu inte kan förstå och även på det vi tror oss förstå just nu.

Rosettas besök på kometen 67P Churyumov -Gerasimenko gav ledtrådar om kometers hålrum. Många sf-berättelser har beskriit dessa som gömmor för allsköns materia och Aliens på hemliga uppdrag.

Kometers låga densitet har länge misstänkts bero på att de har stora ihåliga bergrum inom sig.

Nu verkar forskare genom Rosettas mätresultat ha bekräftat att så inte är fallet på kometen 67P  och resultatet kan säkert ses som universellt.

Kometer är inte ihåliga och deras låga densitet  beror på att dess  insida är mycket porös och kan jämföras med damm ispartiklar och vatten.

Ingen spännande upptäckt och all sf-litteratur där främmande Aliens sänder hemliga laster i kometers kärnor kan därför ses som spännande fantasier.

Men en komet ska inte ses som samma sak som en asteroid. Här kan fortfarande synen på hålrum vara en möjlighet och en källa för sf-berättelser..