Ariel en av Uranus månar och en av de intressantaste i hela solsystemet

En av Uranus månar kallas Ariel. Denna måne har inte besökts från ovan sedan 1986.

Ariels yta är till 70% is och övrig yta består av silikater. Den är Uranus fjärde måne räknat i storlek av de 27 vilka hittills hittats runt planeten. Storleken är ca en tredjedel av vår månes.

Just på grund av sin isbelagdhet är den intressant att vidare utforska.  

Isplaneter har vätska och i denna kan eventuellt finnas intressanta upptäckter. 

Troligen är det koldioxidis som finns. I övrigt finns kratrar en del till hälften under is och kanjoner. 

Det bildades både materia och antimateria den gång Big Bang uppkom. Kan mörk materia vara något ursprunget av krockar mellan dessa materiaslag?

Big Bang ska ha varit början på allt. Vad som hände innan diskuteras för fullt. I födelseögonblicket av allt bildades det som skulle bli vår materia, mörk materia men även antimateria. Och allt hölls samman av energi medan mörk energi försökte sönderdela allt igen.

Om den mörka materian även finns i två slags materia vet ingen och har mig veterligen inte diskuterats.

Men det bildades lika mycket antimateria som materia den gången. Antimateria är en spegelbild av materian. Den är uppbyggd på samma vis men de elektriska laddningarna i atomen är de motsatta mot i materian.

Var blev då antimaterian av? Vid krock med vår vanliga materia skulle båda slagen utplånats det är därför ingen förklaring på vart den försvann. Kan den varit så instabil att den utplånade sig själv? Kanske men då har vi ännu inte förstått hur allt fungerar.

En annan inte helt omöjlig förklaring är att den finns därute i form av galaxer uppbyggda av detta.

Kan ex halva universum vara byggt upp av antimateria och den andra hälften vilken vi befinner oss i vara materia som vi känner den?

Kanske till och med halva vintergatan är av antimateria. Men troligast är om ovan stämmer att antimaterian finns i vissa  galaxer och materia i vissa utan uppblandning i en viss galax.

Däremot kan det hypotetiskt finnas en del asteroider av antimateria lite varstans.

Men även detta är lite science fiction. Omöjligt är det inte men för min del tror jag mer på att antimaterian utplånade sig själv eller gick upp i en annan stadieklass vid krock med materia och blev till mörk materia alternativt försvann i tomma intet likt allt en gång började ur tomma intet.

Universum expanderar mycket snabbare än vad man tidigare ansett. Läs om mysteriet här nedan.

Sedan Big Bang expanderar universum åt alla håll samtidigt i ingenting. Men detta ingenting ger en allt större rymd och gleshet mellan galaxerna.

Avståndet ökar. Detta har forskare vetat länge nu. Men nu har det uppdagats att denna expansion är snabbare och ökar hela tiden. Förvånande? Ja!

En teori är att den mörka energin eller massan ligger bakom detta. Men ingen vet.  För att läsa mer om detta otroliga skeende se länken här.

Nu undersöks vad som finns i Jupiters moln

Nu söker forskare vad som finns under Jupiters moln och atmosfär. Genom undersökningar av detta slag kan forskare lära sig vad som kan finnas i atmosfärer på och kanske  under exoplaneters ytor.

Detta kan ge besked om de är liknande planeter som Jupiter eller inte.

Atmosfärforskning är viktig inte bara på Jorden utan även på andra planeter så mycket vi nu kan göra detta.

Resultatet hittills på Jupiter är stora mängder ammoniakgas men det är knappast allt. Forskningen fortgår. 

Farao Tutankhamuns dolk var av järn i en tid då den värme som behövs för järnframställning av denna kvalité inte kunde ske.

Faraos grav i pyramiden vars största och mest värderade fynd guldmasken fick konkurrens när lindningen runt faraon visade sig innehålla en kniv. En kniv med järnblad och bergskristall som handtag.

Järnet måste ha kallhamrats då järnframställning med hög temperatur inte kunde göras i Egypten för 3000 år sedan. Vad man vet idag. Däremot fanns det andra platser på Jorden där man kunde detta redan då. Först ut med upphettning av järn för att framställa bättre hållbara järnprodukter var Hettiterna vilka levde runt Svarta havet. De kunde detta redan vid ovanstående tid. Kanske några smeder därifrån hjälpt egypterna. I övrigt tog det tid att sprida denna kunskap. Kineserna kunde inte detta förrän ca 500 före Kristus.

Dolkens fina skick är bara det en arkeologiskt ovärderlig artefakt. Då den följt med nära Faraon i graven värderades den högt.

Följ länken här för att se dolken.

Nu kan man förstå något om varför. Dolken kom som råmaterial från gudarna ansågs det troligen den gången. Detta då det var en meteorit av järn som är råmaterialet till denna.

Flera andra artefakter har genom historien tillverkats av meteoriter och järn från rymden. Men få om ens någon är i lika fins skick som denna dolk. Nog fanns det skickliga yrkesmän redan för 3000 år sedan.

Ytterligare en Einsteinring upptäckt däruppe. Förklaringen på vad en sådan är medföljer nedan.

Upptäckterna av dessa ringar är reaktivt nya och antalet av dem verkar vara få.

Nu har dock ännu en upptäckts. Ringen i en Einsteinring är alltid blå. Åldern ca 10 miljarder år den tid då universum var och blå stjärnor var de första stjärnorna och mycket heta.

Men vad är då en sådan ring?

Citat från Vikipedia: "Einsteinring är en term inom astronomin för den deformation i form av en ring som ljuset från en källa, så som en galax eller en stjärna bildar, genom att ljuset böjs på grund av påverkan av gravitationen från en enormt stor massa (som en annan galax eller ett svart hål). Detta inträffar när källan, massan och observatören är på en perfekt linje. Den första hela Einsteinringen som upptäcktes benämns B1938+666 och upptäcktes 1998 via ett samarbete mellan astronomer vid University of Manchester och NASAs rymdteleskop Hubble"

Massan av Vintergatan är nästintill omöjlig att beräkna. Mörk materia ställer till det. Finns det en såkallade andevärld?

Ett förslag har utarbetats på massans storlek av vår Vintergata. En av ett oändligt antal  galaxer i universum. Kanske man ska uttrycka det i vårt universum då det av en del påstås att det även kan finnas fler eller oräkneliga andra för oss okända eller osynliga universum.

Förslaget är solens massa gånger 700 miljarder. troligen ska vi inte nöja oss med detta utan vad som även bör finnas med i framtida beräkningar är den mörka materien. Materien vilken enligt beräkningar är sex gånger vanligare än den materia vi kan uppleva och använda.

Men då vi bara kan ana och beräkna denna materia och ännu inte har upplevt den får vi bara anta att den har vikt och massa av något slag. Vilket slag och hur den ska vägas får tankarna att leda till ickevikt och andevärlden.

Ibland kan man därför få tankar på andevärlden när man läser om denna mystiska materia och även den mörka energin hör till detta gebit.

Skillnaden är att mörk materia ska vara sammanbindande av alltet med den mörka energin vill skilja allt åt. Detta ska vara konkret fakta.

Medan andevärlden  hör till filosofins och religionens värld att fundera över. Ännu anser fysikerna att det ska kunna gå att mäta och förstå den mörka energin och materian utefter våra naturlagar bara vi finner de rätta mätinstrumenten.

Kanske de får rätt. Gravitatonsvågorna kunde ju upptäckas för inte så länge sedan vilket många trodde var omöjligt.

Den som finner mätinstrumenten för mörk materia och energi kommer säkert att bli nobelpristagare när och om det nu kan ske. Kanske likväl dessa slag av energi och materia är feltolkningar av den energi och den materia vi alla känner till.

Sökandet efter den mystiska och av vår sol stulna Jordliknande planet 9 pågår för fullt utanför Plutos bana.

När stjärnor föds i ett kluster kan mycket hända. Planeter av gas eller sten lägger sig i banor runt en stjärna. Men ibland finns materian av en planet i gränslandet mellan två eller fler stjärnor när de bildas och så tar en stjärna över en planet från en annan stjärna där så är möjligt.

Detta kan ha hänt med den mytiska men troligen existerande planet 9 vilken antas finnas långt utanför Plutos bana.

Den är så långt ute i mörkret att vi ännu inte kunnat hitta den. Troligen är den en exoplanet. Möjlig att leva på om den haft ett annat avstånd till solen.

En dag får vi säkert veta mer om den om den nu finns där ute. Men idag vet vi ytterst lite om dess existens men allt pekar på att den finns där ute.

Jättekoronahål upptäckt på solen. Partiklar strömmar blixtsnabbt ut därifrån just nu. Är det en fara för Jordens innevånare nu eller i framtiden?

Koronan runt solen har ett stort hål. Detta finns på övre delen på solen sett från Jorden.

Korona betyder solyta ett hål i denna innebär att material strålar ut från solen och lämnar denna betydligt snabbare än annars.

Ett håls utkast sker med en hastighet av ca 12 miljoner km/tim.

Dessa hål kan uppstå och försvinna över tid. Men ska inte ses som att de påverkar oss speciellt mycket. De finns och strålarna därifrån är starka  men vi ska troligen inte bekymra oss. 

Vi har bälten runt Jorden vilka skyddar mot en del av strålningen utifrån.

Koronahål har alltid funnits. Men nog är det spännande att veta att de finns. Troligen har de vad vi vet inte varit farliga för Jordens liv någon gång. 

Eventuellt kan de dock ge problem i det moderna it-samhället. Men det är inget naturen ska belastas för. Det är vi som skapat beroendet av det konstlade samhället.

Finns det en kant av universum och vart går expansionen.

Universum expanderar och varifrån man än ser detta är det ses det som en mittpunkt varifrån detta går.

Allt expanderar från en mittpunkt vilken finns överallt.

Det finns ingen origo varifrån allt började. Allt expanderar i ett ingenting som från början var ett ingenting.

Med andra ord en kant finns inte då ingen början eller inget att expandera i finns men det sker ändå.

Förklara det den som kan ingen har lyckats ännu. Men det sker. Det sker hela tiden och hastigheten ökar.

Vi kan se en bakgrundsstrålning men inget bakom denna vilken ligger ca 300 000 ljusår efter Big Bang händelsen. De första 300 000 ljusåren efter Big Bang vet vi inget om mer än teoretiskt.

Gränsen för hur långt vi kan se ligger här och det är inte teleskopen som stoppar fortsatt sökande utan något annat.

Länken här går till varifrån bilden ovan kommer och mer information som man kan ge just nu om Big Bang.

Se storlekspanorama över några upptäckta livsdugliga exoplaneter. I Lyrans stjärnbild finns en av dem.

Ett exempel på en planet något större än Jorden och på ett avstånd från sin sol där liv skulle kunna vara möjligt har åter hittats. Planeten är  likt vår jord en stenplanet vilket i detta sammanhang är positivt för liv.

Då planetens storlek och avstånd är det rätta för att liv ska ha kunnat uppstå är planeten högintressant. Det finns många möjligheter för att liv på ett eller annat vis kommit till här liksom en livsgivande atmosfär och rätt temperatur enligt våra erfarenheter av detta.

I Lyrans stjärnbild finns stjärnan Kepler 62. Runt denna finns bland annat planeten Kepler 6F. 

Men naturligtvis inga bevis. Vi kan inte se eller undersöka på marknivå en planet på detta avstånd.

Ovanstående bild visar panorama över ett antal av de exoplaneter vilka hittats där uppe och deras storlek i förhållande till vår sol.

Asteroid större än den som utrotade dinosaurierna, träffade en gång Jorden. Läs om var bevisen finns och även när det hände.

Asteroiden var betydligt större än den som för ca 65 miljoner år sedan kraschade i Mexiko och vilkens effekter blev att dinosaurierna utrotades i en lång fibulavinter.

Kratern blev 100 tals kilometer stor och effekten om liv funnits då hade blivit total utplåning. Kratern i Mexiko är uppmätt till ca 180 km.

Beräkningar visar att asteroiden vilken nu funnits bevis för i havet utanför Australien  var ca 20-30 km i diameter. Tiden då detta inföll var för ca 3,5 miljarder år sedan.

Men var i detta hände på Jorden är inte klarlagt. Kanske spåren finns i havet. Men att det skett visar glaspärlor  funna i sediment av 3,5 miljarder års ålder i havet utanför Australien. rester av nedslaget ska även ha funnits över största delen av Jorden. 

Utifrån detta har beräkningar gjorts av storleken, tiden och effekten. Det enda som inte funnits är platsen.

Bilden ovan är från Nambung-National Park på  Australiens västkust.

Big Bang skapade de första svarta hålen. Läs hur.

Vid Bing Bang tros numera att även svarta hål skapades. Svarta hål vilka ses som ursprungshål och kan vara ursprunget till svart materia. Materia vilken ses som av betydligt större halt än den materia vi kan se och uppleva.

Denna teori kan förklara de stora sammanslagna svarta hål vilka nyligen upptäckts långt därute. Teorin kan även passa in i de bakgrundsstrålning av röntgenstrålning och infraröd strålning vilken glödande kan upptäckas långt där ute.

Forskare av idag försöker förklara och bevisa det de anser finns därute enligt beräkningar på alla vis de kan. Mörk materia.

Men jag skulle vilja fråga om inte även mörk energi, vilken även ska finnas även den då ska ses ha ett sammanhang med de första svarta hålens ursprungliga födelse vid Big Bang?

Ceres ljusa fläckar ännu ett mysterium. Är de organiskt betingade?

Mycket har skrivits och förundrats över de blänkande partier på Ceres vilka upptäcktes vid rymdsonden Downs besök över dvärgplaneten 2015.

Salt av något slag vilket reflekterades i solsken blev den troliga förklaringen till slut.

Men inget är säkert. Nu har ett nytt fenomen setts i samband med fläckarna.

De ses lysa oberoende av solljusets intensitet dag som natt på Ceres och skenet är olika starkt över tid.

Kanske det kan bero på vatten med någon förening vilken avdunstar och ger detta sken. Men inget är säkert. Forskarna är förbryllade över vad som sker här. Mysteriet om de skinande fläckarna på Ceres är långt ifrån löst.

Det enda jag tror man kan vara överens om är att de är högreflekterande och reagerar på ett mycket känsligt vis på ljus och förändrade ljusförhållanden. Om de är organiskt betingade diskuteras även numera.

En teori om hur de första svarta hålen bildades till jättehål.

Teorin är att en stjärna kollapsade och efter en nova bildade ett svart hål i närområdet hade andra nybildade stjärnor kollapsat och hålen drogs in i varandra. Samtidigt drogs gas även in i hålet och allt kollapsade i sig själv och hålet blev ett mycket stort svart hål.

Idag kollapsar och har över tid andra stjärnor av åldersskäl kollapsat och bildat egna svarta hål.

Nybildning av stjärnor sker även i områden där hålen finns i första hand. Ett sådant är i centrum av galaxer där det antas att det alltid finns svarta hål ibland mer än ett.

Troligen var det här de första hålen bildades då det var här de flesta stjärnorna fanns från början och risken för kollapser därmed störst redan i begynnelsen. 

Avståndet till misslyckade stjärnbildningar var därför säkert troligast här och även indragningar av mindre svarta hål till ett större hål. Plus att här säkert nu som då fanns gas för bildande av nya stjärnor eller som ofta troligen hände den gasindragning vilken hjälpte till att bilda jättehålen vilka ofta finns i galaxers centrum.

Följ länken här för att läsa mer om teorier av hur svarta hål bildats  efter Big Bang. Ovan är lite av mina funderingar efter att ha läst den artikel som länken går till en länk där Hubbleteleskopets fynd och teorier utefter detta beskrivs.

Gasplaneten Neptunus är den kallaste planeten i vårt solsystem. Observera att det handlar om planet.

Cirka -200C är temperaturen i de skikt av atmosfären där mätning gjorts på Neptunus. Detta gör den till den kallaste planeten i vårt solsystem.

Den blå iskalla planeten är av någon anledning den kallaste av dem alla åtta.

Säkert är det betydelsefullt att planeten är den planet vilken ligger längst bort från solen och att dess bana är längst ut. Småplaneterna med Pluto är inte räknade då de inte ses som planeter utan dvärgplaneter därav tas inte deras temperatur med i denna uppställning.

Så det man kan ta med sig från detta inlägg är att den yttersta av våra planeter i solsystemet den djupblå gasplaneten Neptunus har en temperatur av ca -200C. Utanför dess bana ligger småplaneter, Pluto mfl.

Den absoluta nollpunkten i universum i den iskalla rymden är 273,15C under denna temperatur är finns ingen lägre kyla vilket vi kan förstå idag.

Juno vid Jupiter 4 juli 2016. Diamantplaneter finns otroligt nog.

Den 5 augusti 2011 sändes rymdfarkosten Juno upp på sin färd mot Jupiter.

4 juli i år ska den vara framme vid planeten och påbörja sitt uppdrag. Uppdraget innefattar bland annat att söka en fast planetkärna.

Vi vet inte om denna finns kanske Jupiter enbart är ett stort hett gasmoln. Uppdraget innefattar även att i Jupiters atmosfär söka efter vatten, ammoniak och om det finns ett magnetfält. Sökning ska även göras efter det man idag vet är vanligt på planeter  norrskenet.

Uppdraget och dess bakgrund plus övrig information från NASA kan läsas genom att följa ovanstående länk.

Nu till något helt annat.

En gång i det tidiga universum bildades diamantplaneter.

I det tidiga universum tros numera att planeter bildades med en sammansättning av kol, karbider och diamant.

Dessa planeter bildades efter de första stjärnornas supernovastadium. Innan dess kunde inga planeter bildas.

Den första generationen planeter var av innehåll som ovan. Senare supernovor blev materia för den slags planeter vår Jord består av. Järn och metall.

Spår av dessa planeter av diamant ska kunna hittas fast de är ovanliga. De ska finnas i de tidigaste galaxerna långt därute. 

Kobolt 56 och 57 är radioaktiva isotoper vilka ger effekter av stora slag i supernovor.

Ovanstående isotoper är ännu inte helt kända i hur de bildas vid en supernova och ger en källa för ytterligare stark utstrålning från novan.

Det händer inte i alla supernovor och måste därför få sin energi av något utifrån vid sin strålning.

Mycket tyder på att det bör finnas en vit dvärg i närområdet vilken ger denna extra effekt av strålning och då skulle  kobolt 56 o 57 bildas vid novans kontakt med denna dvärg.

Supernovor har betydelse för hur avstånd mäts i universum och då kobolt 56-57 är inblandat i en supernovas strålning som maximum ger denna effekt större och längre starkt strålningsken vilket ger mer hjälp för avståndsmätning under en begränsad tid.

Tsunami på Mars

Tsunami är hemska och ingen glömmer väl tsunamin på Thailand. Innan dess visste få vad en tsunami var medan alla visste det efteråt.

Men det är inte bara på Jorden dessa monstervågor uppstår.

Det är ett fenomen vilket kan uppkomma överallt och minst två gånger har det hänt även på vår grannplanet Mars. Spåren finns kvar.

Det var då Mars hade vattentäckta hav. Två otroligt stora meteoriter av större slag hamnade i det hav med några miljoner års mellanrum och varje gång uppstod en stor tsunami. Spåren efter dessa katastrofer finns kvar på Mars i form av strandlinje.

Tiden var ca 3,4 miljarder år sedan. En tid då livet var i sin linda här på Jorden och ingen såg katastrofen.

Om denna katastrof även hade betydelse för att Mars sedan förlorade sina hav vet ingen. Vi upplevde på Jorden en större meteorit för ca 65 miljoner år sedan denna hade effekten att dinosaurierna dog ut. Större meteoritnedslag är händelser vilka har stor betydelse för organiskt material vet vi numera.

Se den autentiska filmen som tydligt visar en meteorits färd över USA den 17 maj i år

Här ses en bra filmad sekvens från en meteorits färd över nordöstra USA den 17 maj i år.

Internationella rymdstationen bombarderas av rymdsten.

Risken av att en meteorit ska krossa en rymdfarkost eller ISS (internationella rymdstationen) är liten men den finns.

Däremot är risken av små minipartiklars eller att rymdgrus ska träffa ISS något som sker om inte oupphörligt så mycket ofta.

Nu har en undersökning bekräftat detta genom undersökning av glasen på ISS.

Dessa är fulla av små men ofarliga skador o repor efter kollisioner av rymdstoff.

Det gäller hela ISS inklusive solpanelerna vilka har mycket små hål lite varstans på sina ytor. Helt ofarligt och betydelselöst. Men självfallet finns en gräns för hur många hål dessa paneler kan få innan de fungerar sämre. 

Större stenar är däremot så ovanligt förekommande att större skador ännu inte skett och chansen att så ska ske är mycket liten men risken kan inte uteslutas att ex ISS en gång träffas av större sten och kollapsar.

Ön Heard i södra ishavet där finns vulkanen Mawson Peak, följande foton från rymden är tagna över öns ovanliga Kármánmoln.

På denna ö med rikt fågelliv, berg och en aktiv vulkan har ett antal gånger ovanliga virvelmoln fotograferade från rymden.

Formationen av dessa unika moln kallas von Kármánmoln efter den fysiker som först upptäckte dem.

Ön är kall, blåsig och har ett fuktigt klimat. Utöver det spyr vulkanen lava lite då och då. Detta kan vara förklaringen till de unika moln som ses här.

Se dessa unika formationer på länken ovan.

Även gamla röda stjärnor kan ha planeter med livsmöjligheter. Så även för oss när solen blir detta.

En röd jättestjärna är resterna av en gul sols expansion när ålderdomen kommer. När vår sol en gång expanderar till detta kommer Jorden att uppslukas men människan kan då om den finns kvar flytta ut till dvärgplaneter bortom Plutos bana och fortsätta leva under vår då röda sol några 100 miljoner år till.

Av den anledningen ska forskare söka livsmöjliga planeter även utefter röda jättesolar. Civilisationer eller liv här kan vara urgammalt om det finns. De kan ha flyttat ut från moderstjärnans födelseplanet till andra längre ut liggande planeter då denna expanderat av ålderdom. I det fallet visar de en högt stående teknisk kunskap. Obs det betyder inte en högt stående civilisation. 

Ett samhälle kan vara en förtryckar- och invasionsstat men ändå ha stor teknisk kunskap. En tekniskt högstående civilisation innebär inte per automatik en medmänsklighet (godhet och förståelse för andra) och demokrati och ett välkomnande av främlingar vilket många tror.

Försiktighet är viktigt om vi upptäcker tecken på liv av avancerat slag däruppe. Vi vill inte behandlas som boskap eller bli invaderade av varelser vilka söker nya livsmöjliga planeter av utrymmesskäl eller av varelser på flykt från ondska och slaveri.

Gröna blixtar kan ses mot solnedgången i havsranden i det ögonblick solen lämnar synfältet.

Kan du se dem eller har du sett dem? Jag har det inte. Men många har sett det.

De kan ses precis när solen går ner vid en horisont där inget skymmer. Havsutsikten är den bästa platsen för att se fenomenet.

Sök och kanske du kan se detta himlafenomen vilket är ett atmosfäriskt fenomen och inget onaturligt. Vackert ska det vara.

I stjärnbilden Lilla lejonet finns en blå galax en mycket unik sådan vilken kan ge en pusselbit för att förstå Big Bang.

Bilden visar denna galax i stjärnbilden Leo Minor (Lilla Lejonet).

Leo Minor eller på svenska Lilla Lejonet är en liten stjärnbild vilken kan ses från norra stjärnhimlen. Här kan en liten blå galax ses och det spännande med denna är att i ingen annan hittills upptäckt galax är nivån av tunga grundämnen så låg som här.

Galaxen ska ses som en dvärggalax med en diameter av 1000 ljusår och med det i dessa sammanhang låga antalet stjärnor av enbart några miljoner stycken.

Det intressanta är att här finns inga metaller till skillnad mot i vår Vintergata där tunga grundämnen är vanliga.

Då galaxens stjärnor är blå är de relativt nybildade då blå stjärnor anses vara detta. 

Men avståndet är 30 miljoner ljusår bort vilket inte ger en lösning utan blir enbart ytterligare ett mysterium. Det finns nämligen många galaxer vilka finns på mycket längre avstånd från oss och vilkas stjärnor är mycket gamla och en del av en ålder så de exploderat i supernovor.

Forskare förundras och försöker lösa den lilla blå galaxens gåta.

Många månar är mycket oregelbundna i sin form ex Mars två månar Deimos och Phobos.

Bilden visar Phobos till vänster och Deimos till höger ovan Mars yta.

Vår måne är rund och bör ha fötts ur ett mjukt troligen varmt material för att sedan stelna. I en krock med Jorden anses månen kommit till. Kanske då två flytande himlakroppar krockade vilka sedan blev Jorden och Månen. I annat fall hade knappast månen varit rund när den drog ihop sig och svalnade med hjälp av gravitationen.

Innanför Jordens bana finns Venus och Merkurius, Båda utan månar. Troligen då avståndet är för kort till solen och eventuella objekt vilka kommit nära dessa planeter fortsatt in mot solen eller om de varit mindre kraschat på dessa planeters ytor och utplånats i dessa planeter.

Jorden fick sin kanske genom en kollision när planetsystemet bildades och kropparna ännu var mjuka och heta. Avståndet till solen kanske även här var kort men tillräckligt för att behålla det som blev vår måne.

Utanför vår Jord har planeterna betydligt fler månar. Saturnus har exempelvis 62 stycken många runda men inte alla. Troligen är en del infångade stenbumlingar.

Mars vår närmsta planet utanför Jordens bana har två månar Phobos och Deimos båda mycket oregelbundna i formen.

Det är detta jag anser visar att oregelbundna månar är rester av kollisioner utanför planeterna vilka sedan infångats av dessas gravitation.

 Med andra ord anser jag att Mars månar och ett antal andra månar i solsystemet, de med oregelbunden form är månar vilka är yngre i sina banor än de runda regelbundna är.

Att sedan vissa av dessa oregelbundna månar kan ha varit och säkert har varit runda kroppar en gång är en annan sak. Men många har säkert efter en kollision hamnat runt den planet de idag finns.

En hop videor på olika objekt i rymden. Ex Merkurius yta. Mars och Saturnus mm.

http://earthsky.org/tag/videos

Om du följer denna länk ovan  kan du se på en mängd nya och äldre videor från rymden. Merkurius yta kan ses och mycket annat gammalt som nytt.

Alla i bra kvalité och av mindre längd.

Epimetheus och Janus två av Saturnus 62 månar.

Epimethus delar sin omloppsbana med en av de andra månarna runt Saturnus. Janus. På grund av dess närhet till varandra och att de har samma omloppsbana togs de länge för en och samma måne.

Både Janus och Epimetheus har många kratrar på sin yta. Båda har en oregelbunden form och har upplevt många krockar genom tiderna med rymdsten och kanske även krockat med andra månar eller med varandra.

Storleken på dem är för liten för att de den gången de var mindre hårda skulle formats av gravitationen till en rund form.

DE är två mycket oregelbundna månar Epimetheus är den som är mest oregelbunden i sin form men även Janus är detta fast i något mindre grad.

Bilden ovan visar Epimethus till vänster och Janus till höger.

Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Långt in i framtiden blir solen en expanderande röd jättestjärna. Mänskligheten kan likväl överleva på Eris.

Om flera miljarder år expanderar solen till en röd jättestjärna och har detta utseende under många miljoner år. Det kommer att innebära att Jorden uppslukas av värme och blir obeboelig. Allt kokar bort.

Men det går inte över en natt utan vi får mycket god tid på oss att reagera.

Och den beboeliga zonen runt solen kommer att finnas kvar men inte här. Ända ut till Pluto blir det problem. Pluto blir den nya Venus eller Merkurius och knappast beboelig.

Men utanför denna kommer zoner av beboeliga småplaneter att finnas under mycket lång tid. Kanske blir det mänsklighetens nya hem här ute i Kuiperbältet.

Här kommer att finnas småplaneter med vatten och temperatur som passar människan. En småplanet vilken kan bli människans nya hem är Eris.

Kanske ytterligare någon småplanet kan bli mänsklighetens nya hem därute men en bit utanför Eris bana blir det för kallt och den mystiska planet 9 om den nu finns är säkert alldeles för långt bort.

Eris verkar vara den bästa livschansen om människan fortfarande finns då om flera miljarder år för överlevnad i vårt solsystem under ytterligare flera hundra miljoner år.