Mardrömssamhället är här för många.

Arbetslösa som inte lyckats få arbete upplever samhället av i dag som en mardröm. De känner av hur staten fått fler och fler att se ner på dem som de som inte arbetar. Som sådana ska de ha en låg ersättning då staten och allmänheten tror att det handlar om att bara ta ett arbete så får man en lön.

Men att den arbetslöse i många år försökt just detta, ensam eller med arbetsförmedlingens stöd och misslyckats, har varken stat eller allmänhet förståelse för. Dessa tror att personen kan ta ett arbete och så är det klart. Se motsägelsen, ta något som inte finns eller har varit möjligt för denne person.

Det blir ett moment 22, gör det du gjort och det löser sig, fast du gjort det under många år och inte lyckats.

Det blir en mardrömsscen.

Samma sak är det självklart för de som utförsäkras. Ta ett arbete, du kan inte vara sjuk längre. Nu har staten bestämt att du ska vara frisk.

Men detta vansinne förstår säkert merparten av svenska folket så det tar jag inte upp.

Men arbetssökandets moment 22 är det inte alla som kan förstå och än mindre moment 22 begreppsförvrängningen i arbetslinjen kontra arbete-sysselsättning, anordnare-arbetsgivare.

Bidrag till anordnare (arbetsgivare) när arbetstagare (deltagare) får leva på låg ersättning i fas 3. Detta från en regim som förespråkar arbetslinjen framför bidragslinjen.  ????

Varför vill du mig så illa, Reinfeldt?

Varför respekteras inte arbetslösa, som år efter år sökt arbete och vilka arbetsförmedlingen inte lyckats skaffa ett arbete eller praktik till?

Varför ska dessa bestraffas genom att placeras i fas 3, där de förödmjukas genom att veta att den som anordnar arbete - ska kallas sysselsättning då det handlar om fas 3 - får betalt för att ta emot denne?

Varför ska deras uppgift hos denne arbetsgivare - ska kallas anordnare då det handlar om fas 3 - inte ge ett öre mer i inkomst än 65 % av a-kassan upp till brytpunkten?

Varför ska de genom sitt arbete - ska i fas 3 kallas sysselsättning - inte få jobbskatteavdrag som andra som arbetar?

Varför ska jobblinjen inte gälla för fas 3 are, när det handlar om att det ska löna sig att arbeta, eller som det ska kallas i fas 3, sysselsättas?

Är det begreppen som gör att arbetslinjen inte gäller som för andra som arbetar?

Arbete ska kallas sysselsättning, arbetsgivare blir anordnare, och så förfalskas arbetslinjens tolkning i förhållande till arbetare och arbete.

I fas 3 innebär då arbetslinjen att fas 3 aren ska sysselsättas för att få en låg ersättning att leva på och sedan händer inte mer. Samhället önskar gömma dessa personer hos hemliga anordnare. Medias uppmärksamhet ska helst inte finnas.

Varför tycker du, Reinfeldt, att detta är mänsklig behandling av medmänniskor som inget hellre vill än att få en inkomst att leva av?

Tror du att människor önskar leva på en låg ersättning och inte konsumera och leva på den korta tid vi har här på jorden?

Att få ett arbete innebär att få en arbetsgivare, alla kan inte få detta.

Min dröm är att öga mot öga få träffa Reinfeldt, alternativt Maud Olofsson, och få en diskussion med vad de anser om fas 3 are privat, och vad de ser för framtid för dem utan en massa dogmer om att de ska söka arbete, vilket de gjort i många år och misslyckats och arbetsförmedlare har misslyckats hjälpa dem med.

Vad är riktigt och inte riktigt i fas 3?

Fas 3, är det riktigt att sätta människor i sysselsättning istället för praktik när det uttalade målet är att de ska få arbete?

Sysselsättningen, som ofta döljs bakom detta begrepp men egentligen är ett arbete, kallas sysselsättning därför att inte jobblinjen ska utgå med all dess jobbskatteavdrag mm. Ordet sysselsättning är bara en begreppstolkning till anordnarens fördel.

Likt arbetsuppgifter i fas 3 som ska kallas sysselsättning, ska arbetsgivare inte kallas arbetsgivare utan anordnare. Som anordnare får denne bidrag, 5000 kr i månaden för varje fas 3 are, för att ha anordnat den sysselsättning fas 3 aren gör, som egentligen är en arbetsuppgift.

En arbetsgivare som numera ska ha minst en anställd ska vara en arbetsgivare, men i detta fall, som mottagare av en fas 3 person, kallas anordnare. Anordnare är denne bara av fas 3 are. Arbetsgivaren som har arbetsuppgifter anställer. Arbetsgivare som kallas anordnare har arbetsuppgifter som denne kallar sysselsättning, när han eller hon har fas 3 deltagare som gör dessa, gratis.

Som arbetsgivare får denne, efter att ha kallats anordnare, ett bidrag för att låta en fas 3 are utföra uppgifter (arbete) på sin arbetsplats. Fas 3 aren få inte ett öre men kan få behålla sin ersättning från a-kassan, dock högst 680 kr brutto per dag, samma ersättning som denne haft sedan alliansen kom till makten och fingrade på allt vad a-kassa de kunde.

Ser ni motsägning och idiotin i ovanstående?

Om inte, är ni en anordnare som ser fördelarna i ovanstående.

Om ni ser dumheterna är ni arbetstagare.

Om ni som arbetsgivare eller Allianspolitiker ser vansinnet har ni ännu förståelse och empati för människor utanför arbetsmarknaden.

Människor som är som ni, men som inte haft samma tur, fräckhet eller skicklighet att ta för sig.

Stigmatisering mot äldre som är sjuka eller arbetslösa är självklart i vår tid.

Efter ett snart avslutat yrkesliv kan de sista åren av detta innebära ett totalt förödmjukande av människan om denne blivit arbetslös eller sjuk.

Du kan utförsäkras om du inte blir frisk till ett visst datum.

Du kan hamna i fas 3 om du inte hittar en arbetsgivare.

Du kan bli det du alltid lärt dig vara största skammen i ett samhälle, socialbidragstagare, de sista åren innan pensionen.

Förödmjukelsen blir total, alla värderingar av pliktkänsla och att man ska klara sig själv förfalskas, skammen breder ut sig.

Staten hånar vidare densamme genom jobbskatteavdrag till de med tur (friska med jobb) vilket får den förödmjukade att känna sig än mer värdelös, då denne vuxit upp i ett samhälle där alla beskattats lika utefter inkomst av vilket slag det än var.

Utöver det sänks, för den som har detta, a-kassan så förödmjukelsen blir total. Och sist men inte minst får denne genom media veta, att vi har en mycket bra ekonomi i vårt land, men att det inte fördelas till de som inte har arbete.

Skam blir den sista återstående känslan under de sista åren innan befrielsen, pensionen.

Fråga till alla Sveriges arbetsgivare: Har det blivit fler arbeten efter det att jobbskatteavdragen infördes?

Det var ju därför jobblinjen kom som innebar att det skulle bli lönsammare skattemässigt att ha ett arbete. Men får eller fick fler arbete med dessa jobbskatteavdrag?

Alliansen svarar ju sällan konkret på frågor så där kan man säkert inte besvara detta. Man kan istället få avdragen till att de infördes som provokation riktad mot de sjuka och arbetslösa.

Tankar komna ur att det inte bara införs återkommande jobbskatteavdrag utan att utförsäkringen av sjuka även infördes, sänkning av ersättning till arbetslösa och ingen framtida höjning av denna ersättning har blivit följden eller ingick i denna reform.

Jag tror inte att jobbskatteavdraget har fått fler arbetsgivare att anställa eller att fler arbeten kommit till stånd på grund av detta avdrag.

Men jag kan ha fel därför riktar jag denna öppna fråga till alla svenska arbetsgivare. Har ni på grund av jobbskatteavdraget anställt fler på era arbetsplatser har fler arbeten uppkommet?

Till Alliansen önskas följande fråga besvarad: hur många fler arbeten anses det femte jobbskatteavdraget ge? Det är väl därför det är så viktigt att införa det?

Om inte är Alliansens jobblinje totalt meningslös i detta avseende och istället en sjuk stigmatisering av de svaga i samhället. 

Vad är du delaktig i? Kanske ett utanförskap som kallas fas 3.

Ett kamratskap, ett äktenskap, ett förhållande, en arbetsgemenskap eller ett utanförskap.

Är du fas 3are finns idag en förening där du kan lära dig om dina rättigheter och anordnares skyldigheter med mera.

En förening för de som är satta i utanförskap.

  

Det finns förordningar som anordnare ska följa, vilket säkert inte är känt av alla som arbetar (sysselsätter sig) inom fas 3.

Du har arbetskamrater i hela Sverige som i många fall är tystade och ser fördelar i fas 3, då de lyckats övertyga sig själv om nyttigheten i detta.

I annat fall hade många gått in i den berömda väggen, om de tänkt för mycket över hur de hamnat där och att de faktiskt utnyttjas.

Läs följande på medföljande länk, även en kränkt person hamnar i chockfas, bearbetningsfas, mm.

Kan du mer än du tror? Arbetsgivare misstror alltid de som kan anställas med bidrag från arbetsförmedlingen.

Med det menas att du kan göra mer än du tror eller redan har gjort?

Kanske sant ibland men inte alltid. Kan du, som coacher påstår, eggas att få det du önskar genom att agera än mer koncentrerat och konkret?

I vissa fall kan du det. Men säkert hade du kunnat det med enbart viljan också. Det man vill riktigt mycket, kan man många gånger realisera.

Ja, det mesta går att realisera. Men en sak är svårare att realisera, det som även har betydelse för någon annan. Att få ett arbete.

Det är en tvåvägs uppfyllelse. Du önskar att bli beroende av en arbetsplats och en arbetsgivare. En arbetsgivare ser fördelen med att betala dig för en utförd uppgift. Dig och ingen annan.

Här uppstår problem om du länge varit arbetslös. Varför, undrar arbetsgivaren, ska jag anställa en person som ratats så länge av mina kolleger när jag kan få någon som redan är oumbärlig hos en kollega?

Då kommer arbetsförmedlingens program in. Du kan få personen på bidragsanställning. Nystartsjobb eller särskilt anställningsstöd.

Arbetsgivaren tänker då åter, jag behöver någon som kan arbeta, om personen ses som så udda att man får bidrag för honom, då måste något vara fel. Varför har inte mina kollegor då redan anställt honom? Det är ju en billig arbetskraft.

Tvekan resulterar i ett nej, om arbetsgivaren inte ser anställningen som ett sätt att få bidrag av staten och sätta personen på en enklare arbetsuppgift där tidspress inte finns utan där enklare göromål kan ge plus även om det blir en flopp. Att sedan bli av med en person som har anställningsstöd är bara att säga hej då. Här gäller inga anställningsregler.

Undantag, fas 3, här behövs inga arbetsuppgifter alls, bara pyssel och en stol sedan rullar pengarna in varje månad. Men många använder fas 3 deltagare som arbetskraft slavarbetskraft. Visserligen är det förbjudet men det ses det mellan fingrarna på. Svenska folket protesterar inte mot slaveri i våra dagar.