Jättegasplaneter därute ökar i storlek utefter sin ålder om de finns på rätt plats

Sökandet efter exoplaneter därute (solsystem runt andra solar) har resulterat i många fynd. Lättast är att se de största planeterna. Planeter i storlek som vårt solsystems Jupiter och större. Jupiter är gasplanet vilkens storlek kan jämföras med 1300 planeter av Jordens storlek och dess massa är större än alla andra planeters och månars sammanlagda massa i vårt solsystem.

Men vår Jupiter är stabil vad vi vet med undantag av den storm i storlek som vår Jorden vilken i långa tider har svept i dess atmosfär.

Det finns många planeter av gas i storlek som Jupiter och större därute bland andra solsystem. Nu har forskare fått idéen att beroende på avståndet mellan en planet av denna storlek och dess sol ökar planetens storlek över tid.

Detta kan ske och sker troligen om denna planet ligger betydligt närmre sin sol än vad vår Jupiter gör. Kanske i bana som vår Venus eller närmre sin sol. Då värmer solen gasplaneten betydligt mer än vad vår Jupiter värms av vår sol. Värmer och utvidgar gasen i planeten och dess storlek ökar då över tid mer o mer. Hur mycket och under hur lång tid eller var gränsen går för utvidgning vet man inte. Men det anses att så kan ske och sker. Bilden är på Jupiter.

Det finns tidskristaller.

Diamanter bergskristaller eller liknande kristaller vet vi alla är bestående kristaller bestående över tid. Snöflingor är tillfälliga kristallformationer vilka försvinner över tid beroende på temperatur under vilka de skapats för att senare upplösas.

Men nu har forskare upptäckt kristaller vilka över tid bildas tillbakabildas och bildas igen som en evighetsmaskin. Det är ett nytt slag av många olika slag av kristaller vilka upprepas över tid. Därav namnet tidskristaller.

Mineral av ickejämnviktsmaterial. Material vilka inte kan bestämma sig hur de ska vara är ett bra ord.

Det är bland annat vid university of Maryland experiment och skapande av dessa material pågår just nu.

Ytterbium är ett grundämne vilket det experimenteras med och forskningen kan ha stor betydelse i framtidens datorutveckling där tillfälliga tidskristaller kan få stor betydelse. Bilden ovan är ett stycke av ovanstående grundämne.

Tunna pappersliknande 16-våningar höga klippformationer finns på Mars

Dessa tunna pappersliknande klippformationer tros ha skapats en gång för länge sedan av lava och erosion.

Liknande formationer skapade av erosion finns på Jorden. Shiprock i New Mexico har liknande klippor. Se fotot ovan.

Se foto från både Jorden och Mars på dessa ovanliga klippformationer här.

Unik meteorit föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan

En meteorit vilkens innehåll aldrig senare vad vi vet idag föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan. Ett slags sten vilken aldrig längre slår ner här.

Antagandet att meteoriter alltid varit av samma slag slogs i spillror när denna sten hittades vid Kinnekulle vid Vänern.

Frågan är om meteoriters sammansättning på den tiden var lika annorlunda som den tidens djurliv var i förhållande till nutid.

Frågan man ställer sig är om olika slags meteoriter kommer från olika platser i asteroidbältet under skilda perioder i rymdens geologiska historia.

Följ länken där det även går att följa en länk till Nature där den kemiska sammansättningen beskrivs. 

Nasa utvecklar ny teknik i syfte att kunna undersöka djupet på de hav som finns däruppe.

Vi vet idag att flera kanske de flesta månar o planeter i solsystemet innehåller sjöar och hav, ytliga som underjordiska, isbelagda som öppna. Hav vilka kan innehålla liv.

Men för att undersöka djupet på dessa behövs verktyg. Verktyg utformade och testade på Jorden i så verkliga förhållanden som det går.

Exempel på månar med intressanta hav är Jupiters måne Europa och Saturnus månar Ganymedes och Dione. Dvärgplaneterna Pluto och Ceres hav är även de högintressanta.

Ett medel skulle drönare med avancerade kameror mm elektronik vara då av ett slag som kan röra sig fritt men kontrollerat i vätska. Dessa utvecklas just nu.

För mer av detta slag av spännande lösningar se medföljande länk här.

Merkurius svaga magnetfält stoppar inte den radioaktiva solvinden likt Jordens magnetfält. Det snöar järn och svavel sprutar från vulkaner här

Merkurius den innersta av solsystemets planeter har ett magnetfält ca 100 gånger svagare än Jordens. Detta innebär att Merkurius inte har det skydd Jorden har mot radioaktiv strålning utan bombarderas oupphörligen med detta från solen.

Skulle samma sak ske här skulle livet utplånas. Ett svagare magnetfält visar att planeters kärna manteln kylts ner över tid. Kan samma sak ske här? Ingen vet säkert.

På Merkurius yta sträcker sig långa smala åsar hundratals km över ytan troligen bildade när kärnan och mantels kyldes.

Magnetfält runt en planet är viktigt men utan en het kärna försvagas detta och för Jordens del skulle det betyda förstörelse av ozonskikt och radioaktiv strålning där ultraviolett strålning är ett slag efterhand utplåna Jordens liv.

Mätningar har visat att Jordens magnetfält har försvagats något över tid men ännu är risken inte för stora förändringar av livsmöjligheter på Jorden här.

Därute finns Galaxer vilka efterhand dör ut

Galaxers stjärnor har ett begränsat liv. en dag slocknar stjärnor en efter en genom att deras bränsle förbrukats. Det är en lång process.

Men en galax får samtidigt nytt material från den döende stjärnan vilket kan skapa nya stjärnor. En process vilken hela tiden sker i de flesta galaxer.

 Men sedan finns det galaxer vilkas nya material vid stjärndöd försvinner ut från galaxen och nya stjärnors bildande stryps. En process som kallas Ram Pressure Stripping.

Processen vilken på något vis börjat här är ännu en inte helt löst gåta. Men det tros ha att göra med mörk energi och mörk materia.

Gåtan försöker man lösa på bland annat ICRAR (international centre for radio astronomy research i Australien).