Mönstrad yta och tusentals mindre gropar pryder Plutos yta se nytagna bilder.

Plutos isiga och dammiga  yta är full av små gropar. Ytan ser kopparärrig ut. Vad som pepprat ytan är okänt men kan ha varit stenar genom  årmiljarder. Eftersom inga större händelser sker på Pluto inget liv finns och inget väder existerar kan kopparärrigheten därför kommit till under en mycket lång tidsperiod.

Ytan av damm  kan vara rester av pulveriserat stendamm efter nedslagen.  Men däremot är förklaringen mindre trolig på isen. Här verkar det  istället vara något så kallad bågnad  som är anledningen till groparna.

Samma fenomen kan ses på Jorden vid stark kyla.

Bågnad, is med svagt skålformad yta, mellan sprickor på cirka 10 meteras avstånd. Bildas på tjocka isar vid kallt väder. Kylan får isens ovansida att dra ihop sig och bilda svaga skålar mellan tydliga sprickor. Bågnad är ett gott tecken på att isen är tjock.

Solvinden är varmare vid Jorden än man kan förvänta sig utifrån solens corona.

Vi behöver värmen på Jorden från solvinden. Men varför är solvinden vid mötet med Jordens yta ca 70 gånger högre än vad man kan förvänta sig efter coronans solvind genom det kalla mörka universum på vägen hit. Den borde  avsvalnats.

Coronan runt solen är solens atmosfär. Hela tiden försvinner en bit från solen med solvinden ut i rymden och det är från denna vind vi får värme till Jorden. Men rymden är iskall ovanför Jorden.  Förklaringen är att vår atmosfär magasinerar och förökar den värmestrålning solen skickar hit.

Problemet är hur den kan vara så hög eller att vi kan få den värme vi behöver fast avsvalningen varit stor  på vägen hit.

Varför är strålningen så stark när den når Jorden? Solvinden  består av plasma bestående av elektroner  och protoner och en del tyngre partiklar utöver det drar den med sig solens elektronfält vilket ger upphov till det interplanetära magnetfältet.

Något som visar på solvindens existens är kometer vars svans blir dubbel närmre solen. Den normalt sedda stoftsvansen bestående av is och materia får sällskap av en plasma svans  bestående av laddade partiklar från solvinden.

Genom att studera denna plasmasvans hoppas forskare lära mer och förstå mer av solvinden.

Den röda fläcken på Jupiter börjar nu oväntat förändras efter att ha setts likadan ut i minst 300 år. Varför?

Röda fläcken på Jupiter  observerades troligen först av astronomen Cassini 1665. sedan dess har den varit ett blickfång på Jupiter. Storleken på det som är en superstorm i den gasbestående jätteplaneten är lika mycket som tre jordklot.

Allt har varit stabilt stormen har snurrat vidare. Men de senaste åren har något börjat ske. Stormens öga har minskat och formen rundats. Forskare förundras och följer intresserat vad som sker.

 Kan det vara början på slutet av stormen vi ser? Kan det vara en tillfällig nedgång i aktiviteten? Ingen vet men stormen bedarrar just nu. Varför vet ingen likväl som ingen vet varför den en gång startade eller om den alltid funnits och då lika stor eller genom åren fluktuerat och detta är något som sker nu igen.

En misstanke om att en otroligt hög civilisation finns runt en stjärna i vår vintergata misstänks nu av flera forskare kan ha spårats.

I vår vintergata finns en hel del stjärnbilder. Mellan två av dem Lyran och Svanen finns en stjärna omöjlig att se med blotta ögat eller svaga teleskop. Däremot har Keplerteleskopet (ett teleskop i rymden)  upptäckt en stjärna mellan dessa stjärnbilder där något mystiskt verkar ske i omgivningen.

Många föremål kretsar runt denna stjärna något som kan antyda på planetbildning om stjärnan är ung. Men denna stjärna är gammal äldre än vår sol.

Ljuset som kommer härifrån är även ovanligt pulserande och nu ska avsökning av radiovågor göras från området. En sak är säker enligt astronomerna något mycket ovanligt och fantasieggande händer här.

Stjärnan namn  KIC 8462852 se länk. 

Även vårt svenska Aftonbladet har kortfattat beskrivet fenomenet. Vissa forskare tror eller kan förklara fenomenet med att det är en superintelligens som finns här och att vi ser deras energianvändning i teleskopet och även kretsande jättelika rymdstationer.

Konstigt beteende upptäckt i laboratorium av instängd atom

Atomer ses som beroende av naturlagarna. Kvantmekanismen upphäver dem.

Men på atomnivå ska vad vi vet naturlagar råda och det gör de. Undantag ses dock finnas och då om man på mikroskopisk nivå stänger in en atom. Instängdheten verkar få atomen att uppföra sig utefter andra lagar än de kända naturlagarna. En science fictionvärld öppnar sig. En verklighet vi inte förstår. Men kanske denna har samband med kvantfysiken. Kvarkar har omöjliga rörelser utanför naturlagarna.

Kanske vi ännu inte förstår allt inom naturlagarna. Kanske det inte finns naturlagar som gäller i alla sammanhang.

Kan det vara så att atomer har bestämt sig vid skapandet en gång att uppföra sig på mest ekonomiska vis eller sätt för att bygga upp vår tillvaro eller naturen och kosmos. Men att det den gången fanns alternativa uppbyggnader vilka kunde blivit helt andra så kallade naturlagar om det inte skapats ett universum som vårt.

Kanske det är dessa möjliga uppbyggnader vi kan se ovan av atomen som nämns i artikeln. Det fanns alternativ och de finns ännu. Kvarkarnas uppförande visar även på detta. Tid och rum är kanske mer relativa än vi kan acceptera.

Månen ger tidvatten på Jorden (ebb och flod). Men Jorden ger även tidvatteneffekt på månen.

Att månen ger ebb och flod vet alla. En del tror även att månens faser påverkar människan. Mångalen har vi hört talats om. Vampyrtron likaså och en del tror ännu att brottsligheten och menstruationer påverkas av månens faser. Allt ovan är vidskepelse förutom ebb och flod.

Men nu vet forskare att  även Jorden påverkar månen. Egentligen en självklarhet om man tänker efter. Varför skulle månen påverka den större Jorden och Jorden inte alls den betydligt mindre månen?

Men hur Jorden påverkar månen har inte varit känt så länge.

Idag anses att månens formationer skapats av tidvatteneffekter från Jorden då månen hade en  mindre fast yta. Även idag påverkas månens yta av denna kraft från Jorden.  Men mycket mindre än då ytan var flytande. Men effekterna är möjliga att mäta med känsliga instrument. Små skalv på ytan uppmätta av instrument här visar att effekten är störst när Jorden är som längst från månen.

Planeringen för en landning med människor på Mars pågår för fullt av NASA. 2030-talet är årtiondet. Hela planeringen kan läsas på medföljande fil nedan.

Mars ska besökas under 2030-talet. Redan nu planeras det för fullt och första steget togs redan  2000 och pågår för fullt på den internationella rymdstationen. Besättningar har i omgångar befunnit sig där i sexmånadersintervaller. Mål att undersöka hur kroppen påverkas vid lång tid i rymden. En resa till Mars tar ca 6 månader.

Nästa steg ska ske vid månen där en sten ska tas från en asteroid och läggas i omloppsbana runt månen för att sedan kunna besökas. Mål att lära sig att säkert koppla upp sig på material som sedan kan dras ner till Mars yta.

En ny slags boning för att i så god kondition som möjligt kunna befinna sig i rymden kommer även att testas under 2020-talet.

Men för att läsa hela Marsprogrammet finns här en rapport,  nyligen uppdaterad från NASA. Läs den här.