Löfven måste förändra en misslyckad jobbpolitik kallad arbetslinjen

En politik av experimentlusta kallad arbetslinjen vilken enbart skapat tragedier för många människor (arbetslösa o sjuka) måste bort.

Alliansens lek med människoliv måste stoppas och en jobbpolitik konstrueras som ger arbete och försörjningsmöjlighet för alla som vill arbeta och inte är sjuka.

Finns pengar i arbetslinjen att ge 5000 kr i månaden till arbetsgivare som tar emot fas 3 are finns pengar att höja långtidsarbetslösas ersättning och pengar att likt forna beredskapsarbeten ge en normal levnadsstandard och lön för arbete till de långtidsarbetslösa. 

Långtidsarbetslösheten måste bort och med denna för all framtid fas 3 idiotin. Den som arbetar ska ha lön inte som nu en låg ersättning eller ingen alls.

Människor ska få arbete det går att leva på inte förödmjukas i fas 3 regelsystem.

Bort med arbetslinjens flum och in med en arbetspolitik värd namnet som ger resultat.

Socialdemokraterna måste göra detta om inte alliansens politik ska skapa fler tragedier och segregation i vårt land. Alla ska ha en ekonomisk standard ingen ska kastas ur sjukförsäkringen eller förödmjukas med att till låg ersättning arbeta för arbetsgivare som slipper betala lön utan istället får bidrag för att ta emot dem.

Skammens Sverige måste bort och med dem moderaternas experimentlusta med de svagaste möjligheter till arbete.

Alliansen har totalt misslyckats inom sin arbetslinje och låt denna hånfulla begreppslinje försvinna in i historiens glömska som en parentes av dumheter.

Vem litar på arbetsförmedlingen eller försäkringskassan?

Sämst förtroende av företag i Sverige har - inte överraskande - arbetsförmedlingenoch försäkringskassan.

Arbetsförmedlingens uppgift är att förmedla arbete. Men likväl finns personer i långtidsarbetslöshet, vilka varit arbetslösa i många år. Hur kan man då ha förtroende för arbetsförmedlingen? Det är deras arbete att hitta och förmedla arbete till personer som inte klarat av detta själva, men som önskar en inkomst att leva på.

Arbetsförmedlingen är därför inte en förmedling av arbete idag, utan en slutstation för många människor, där allt som förmedlas är förvaringsplatser för de som varit arbetslösa länge i ss-fasen, tidigare kallat fas 3.

Försäkringskassan arbetar idag som utsorterare av människor, ingen får hjälp, utan här tas beslut från läkarkåren som bluff o båg, och så friskförklaras de som läkare har sjukskrivit.

De som arbetar på kassan står över läkaren i makt och behandlar människor som bluffmakare och sänder dem till försörjningsstöd och förödmjukelse om de försätter vara sjuka efter en viss tid.

Två organisationer som inte är för människor - utan som förödmjukar människor med statens regelsystem.

Hur kan en regim stöttas, som låter 13 % av barnen i en välfärdsstat förbli fattiga?

Frågan bör ställas till moderaterna, som sedan 2006 regerat efter eget huvud och genom sina reformer - utan förbarmande - låter vissa familjer med barn förbli fattiga.

De familjer vars fäder och mödrar fått sin levnadsstandard sänkt genom moderaternas reformer av sämre a-kassa, vilken år för år urholkar familjers ekonomi med minst samma summa som inflationen.

De som låter sjuka hamna i misär och socialbidragsberoende, genom sin reform kallad utförsäkring.

Genom att segregera med jobbskatteavdrag, vilket innebär mycket högre levnadsstandard för de med arbete - på bekostnad av de utan arbete - vilka till slut hamnar i gratisarbete i fas 3 istället för i avlönat arbete.

Hur kan en regim av detta slag få mandat att år efter år segregera människor i olika värdeskalor?

Moderaterna är en skam för en välfärdsstat i vilken allas människovärde borde vara lika men sedan ett antal år inte är det. Sedan valet 2006.

Ungdomsarbetslösheten är tyvärr stor större än av moderaterna vill erkänna

Förskönare av verkligheten anser att ungdomsarbetslösheten bara är 7 % inte   23 % som media gått ut med.

Men nog är 7 % högt också. Resterande 16 % anses det är studerande som söker extraarbete. Men nog är det att inte hitta detta extraarbete även det ett mått på bristen på arbeten och svårigheten att få ett arbete.

Därför är inte 23 % arbetslöshet av arbetssökande ungdomar en överdrift.

Men att krångla till verkligheten med ungdomslöner löser inget, det gör bara att ungdomar får tillfälliga arbeten hos arbetsgivare som utnyttjar systemet med billiga löner. När väl dessa är slut avskedas ungdomarna igen för att istället ersättas av andra med ungdomslön när behov uppstår.

Vi har sett hur uselt arbetsmarknadens bidrag till arbetsgivare fungerar. Praktikanter ersätts av nya praktikanter o.s.v. Så sök vidare på en lösning som ger alla en bättre levnadsstandard och framtid.

Fackföreningsrörelsen önskar nytt skattesystem som gynnar de med arbete.

Ingen hänsyn tas till arbetslösa medlemmar som inte fått en krona i skattesänkning sedan 1976. Jobbskatteavdragen ses därmed som utvecklingsbara för att ge de med arbete än mer, på bekostnad av de utan arbete.

Varför inte kämpa för att de utan arbete ska få en rimlig levnadsstandard och även få ett arbete istället för att inte ens nämna denna grupp?

Är inte fackföreningsrörelsen de svagas språkrör på arbetsmarknaden?

Vilka är då svagast: de med eller utan arbete? Fackföreningsrörelsen ska kämpa för de som är utanför arbetsmarknaden i första hand, inte göra det enkelt för sig och kämpa för bättre villkor för de som redan har arbete.

Idag är detta vad fackföreningsrörelsen gör. Inte konstigt att medlemsantalet minskar. Man vet ju att om/när man blir arbetslös är man utlämnad åt arbetsföremedlingen och hamnar troligen till slut i förvaring i fas 3 och får allt sämre möjligheter att klara sig självständigt ekonomiskt - eller ens räknas i samhället.

Björklund inser att arbetsmarknadspolitiken är misslyckad. Men vad gör han åt det?

Vilken lösning har han åt att fler och fler ungdomar lever på försörjningsstöd då de inte har arbete?

Jo, att lönen bör sänkas för ungdomar.

Då tror han fler arbeten skapas. Hur förstår han väl själv men jag förstår det inte. Att arbetsgivare kan producera mer om de får lägre lönekostnader för ungdomar är bara ett konstigt resonemang. En arbetsgivare anställer vid behov, inte efter vad det kostar.

Vi ska inte bygga upp en arbetsmarknad där det - likt fas 3 - är anordnare som tar emot människor för att tjäna pengar på dem, inte för att de behövs på arbetsplatsen.

Björklund önskar med andra ord en lön för ungdomar som motsvarar försörjningsstöd. Det är bättre de får lön än försörjningsstöd säger han, men frågan är hur länge en arbetsmarknadspolitik för ungdomar kan tjata om lägre ungdomslöner.

Var går gränsen för låg ungdomsarbetslöshet och misär?

Det finns ingen arbetsmarknadspolitik, bara tjat om lägre ingångslöner, lägre löner för ungdomar och fas 3 placeringar. Utöver bidrag till företagare i form av nystartsjobb mm, jobbskatteavdrag och fas 3 placeringar - numera namnändrat till SS-fasen (sysselsättningsfasen).

När får vi en arbetsmarknadspolitik som ger arbeten, riktiga arbeten med lön, som människor kan leva gott av?

Socialbidrag är utvägen för arbetslösa - enligt Reinfeldt.

Men vad händer andra halvåret 2013 då försörjningsstödet ska skärpas?

Och detta, att det är enda utvägen, bara konstateras och inget annat i artikeln.

Så styrs Sverige idag. Arbetslösa ska bli det som förr kallades socialbidragstagare. A-kasseförsäkringen ska sortera ut folk.

Färre och färre ska få försäkringen. Istället ska arbetslösa som ingen arbetsgivare anställer förödmjukas, genom att först få göra av med alla sina tillgångar och sedan - med mössan i hand - få smulor av försörjningsstöd.

Ett stöd som kommer att försämras andra halvåret 2013 efter alliansens utredning av hur det ska skärpas.

Detta är moderaternas politik av idag och kallas arbetslinjen. Arbetslinjen innebär inte att människor får arbete om de blir arbetslösa, utan att de segregeras ekonomiskt och fler och fler fall hamnar i försörjningsstöd.