Saturnus kan vara anledning till de möjligen beboeliga månarna runt Jupiter

Jupiters fyra största månar, Io med sin relativt unga yta där vulkankratrar och vulkaner sänder upp varmare lava än på Jorden bestående av järn och nickel och där lava troligen flyter på ytan.

Europa, Ganymedes och Callisto den näst största av månarna runt Jupiter och vars yta består av 40 % is och 60 % sten och järn Bild nedan Callisto

är också kända som de Galileiska månarna då de är uppkallade efter Galileo Galilei vilken upptäckte dem 1610.

Alla fyra är större än Pluto. Ganymedes är en stenig kraterfylld måne se nedanstående bild 

är även den största månen i solsystemet, större än planeten Merkurius.

 Forskare föreslår nu att de Galileiska månarna kan ha bildats genom påverkan från Saturnus den planet som ligger bortanför Jupiter. Materialet till månarna kan ha kommit därifrån.

Forskning visar att Saturnus kärna kan ha  bildats inom denna reservoar av material i form av asteroider, sten och grus och därmed även alla månarna som finns runt denna och Jupiter. Resterna kan vi se som ringar runt Saturnus idag och som asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Jupiter den största planeten i vårt solsystem med dess 

stora dragningskraft vid Saturnus bildande kan ha skapat dessa månar och genom att fånga in dem som fanns i närområdet av det material dess dragningskraften hade möjlighet till. Jupiter är den största planeten i solsystemet och som sådan har den en stor dragningskraft.

Ovanstående är en ny teori utarbetad vid Aix Marseille University i Frankrike. Kan man tro den? Jag anser att denna likt gårdagens teori om Mars jag beskrev då är en  onödigt krånglig teori.

Kan det inte likväl vara så att månarna vilka finns i stort antal både runt Saturnus (62 st) inklusive ringarna och Jupiter (69 st) är insamlade genom dragningskraften efter en krasch mellan några eller flera större objekt vid solsystemets bildande. Resterna skulle då vara det som finns i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars och ringarna runt Saturnus.

OBS den intressantaste månen där liv kan finnas av de fyra nämnda ovan är Europa.

En istäckt värld där man misstänker att en ocean finns under isen. En av de absolut intressantaste månarna i solsystemet att söka liv på. 

Bilden ovan är på Saturnus

Mars två månars historia.

Mars två månar

Deimos

Phobos  är formmässigt mycket oregelbundna till skillnad mot Jordens måne och därför ett mysterium bildandemässigt. På grund av sin ringa storlek och oregelbundna form liknar de asteroider och teorin att de fångats in av Mars en gång har länge varit förklaringen till dess existens. Deras banor är nästan cirkulära och ekvatoriella.

 Nu har ett team av belgiska, franska och japanska forskare utarbetat en ny och som de anser mer trolig bild av hur månarna bildats.

De skulle enligt denna skapats efter en kollision mellan Mars och en asteroid med en storlek av en tredjedel av Mars, ca 100 till 800 miljoner år efter det att Mars bildades. Enligt dessa forskare fanns efter kollisionen skräp vilket lade sig i en bred skiva runt Mars bestående av ett tätt inre smält material och en mycket tunn yttre del av främst gas.

I den inre delen av denna skiva bildades en måne genom avsvalnade tusen gånger större än Phobos är idag. En måne  vilken sedan försvunnit. De gravitationella interaktioner som skapades i den yttersta skivan av detta massiva objekt fungerade som en katalysator för insamling av skräp och med det bildandet av andra mindre mer avlägsna månar.

Efter ett par tusen år var Mars omgiven av en grupp på cirka tio små månar och en enorm måne. Ett par miljoner år senare när skräpskivan hade skingras genom tidvatteneffekterna från Mars krockade de flesta av dessa satelliter ner på Mars och blev till sten och grus. Detta gällde även den stora månen

Bara de två mest avlägsna små månarna (från Mars räknat)  Phobos och Deimos, återstod och finns fortfarande där över Mars.

Jag själv tvekar till denna teori. Tror istället att det är rester av en kollision av två kroppar i närområdet vilka senare infångats av Mars. Den gamla teorin håller bättre anser jag. Varför krångla till det med en mycket mer omständlig och händelserik teori?

Vi upptäcker troligen aldrig om Aliens (utomjordingar) söker kontakt och Aliens inte våra försök till kontakt. Vi är för olika. Fundera över nedanstående.

Tänk för enkelhetens skull att vi länge här bland vissa forskare ex försökt tala med delfiner inte har vi lyckats förstå dem och de oss. Fast deras hjärna är lika komplex som vår. Vi vet inget om deras tankesätt eller kultur, om den finns, förstår vi den inte eller ser den.

Tänk vidare, människan har ännu inte lyckats tolka alla utdöda språk vi funnit skrifter av på lertavlor mm. Detta fastän vi människor tänker förhållandes lika genom historien.

Människan har även sänt ut ett meddelande i rymden om vilka vi är lite av en slumputsändelse genom pioneerprogrammet under 1970-talet. 

Förmodat på att Aliens om de finns och finner vår farkost en gång ska kunna tolka våra meddelanden. Men inget säger att de skulle kunna det hur gärna de än ville.

Chansen att de ska kunna förstå hur de ska öppna, läsa och förstå detta är minimal.

Aliens eller ET är säkert mycket olika oss och om de tänker så är deras tankar inte som våra och att de ska kunna kommunicera med oss är mycket svårt att tro.

Detta även om de mot alla förmodan skulle likna oss och vara uppbyggda mentalt liknande då de garanterat kulturellt och tankemässigt likväl inte skulle kunna förstå oss och inte vi dem.

Samma sak är det om de sänder ut förfrågningar om vilka vi är eller om vi finns. Vi förstår inte då deras meddelanden eller förstår att det är ett meddelande. Vi är troligen så olika att vi inta kan förstå något alls om varandra.

Enda möjligheten för att förstå oss och vi dem är att sända sten med inristade  figurer på vilka vi är eller andra konkreta föremål. Då kan vi kanske och de med förstå att det är konstgjorda saker de ser på föremålet och inte naturliga sprickor och mönster.

Bilden ovan vad är det? Jag vet inte.

Nya rön om asteroiden vilken exploderade över Sudan 2008

Den 7 november 2008 inföll en asteroid i jordens atmosfär och sprängdes över Sudan. Bitarna av denna asteroid vilken fick namnet 2008 TC3 spreds över Nubiska öknen där de sedan samlades in.

Asteroiden var ca 3 meter i diameter. Den upptäcktes först av en observatör vid Catalina Sky Survey's 1,5-meters teleskop vid Mount Lemmon norr om Tucson. Det skedde ungefär en dag före inträdet i atmosfären. Asteroiden blev det första objekt som observerats och spårats innan det nådde jorden.

Asteroiden innehöll små kluster av små diamanter vilka bildats under hårt tryck. De diamanter som sedan hittades i bitarna av  asteroiden bör enligt ny forskning ha bildats inuti en planet eller ett större objekt för att få den sammansättning de har. Ingen möjlighet har nåtts att hitta varifrån asteroiden kom. Riktningen är okänd.

Troligen är det en katastrof av slaget en planets förstörande för ca 4 miljarder år sedan som fått denna asteroid (rest av katastrofen) att ge sig ut i rymden och sedan sluta sina dagar i en explosion över Sudan.

Det behöver inte betyda att den kommit från en plats utanför vårt solsystem. Vi har teorier om att asteroidbältet utanför Mars kan vara rester av en krock mellan två större objekt i det förflutna. Kanske två planeters krock vilka då exploderat till små och större meteoriter och småplaneter. En tanke som funnits länge om asteroidbältet.

Men även Oorts moln bältet av asteroider och småplaneter där Pluto ingår kan den ha kommit från. Resterna från solsystemets bildande. Alternativet kan det ha varit en asteroid vilken i miljarder år varit på väg genom det tomma universum från en okänd plats i Vintergatan eller utanför denna varit varifrån den kom.

Bild en bit av asteroiden som hittades i Sudan

En otroligt intressant film från Rosettas snöstormslika landning på 67p/Churyumov-Gerasimenko kan ses. KIna planerar tjäna pengar på månen

67p/Churyumov-Gerasimenko asteroiden där Rosetta landade 1 juni 2016. Härifrån har producerats en fascinerande film väl värd att se. Om man inte visste bättre kunde den likväl tagits  en snöstormsnatt i fjällen. Se den här.



Kina har planer på en obemannad månfärd. Men helt obemannad är den inte utan en del biosfäriska experiment finns med.

Experiment vilka kan ge kunskap om möjligheter att odla på månen. Kanske till och med industriellt.

Ett av dessa projekt Kina är intresserad av är att testa silkesproduktion på månen.

Tanken är att framtida kolonisatörer eller bosättningar på Månen ska kunna producera varor så bosättningen ska löna sig ekonomiskt. Silke är en av världens mest populära råvaror.

Går det att odla mullbärsträd på månen till silkesmaskens behov och därmed produktion av silkestråd? Kina hoppas det.

Kina är en stat  söker ekonomisk lönsamhet på allt och har just därför blivit världsledande ekonomiskt. Nu kanske första steget tas även på att bli den ekonomiskt mest lönsammaste staten i rymden också.

Bilden visar silkesmaskar

Tunguska-katastrofen kunde återupprepats den 16 april i år.

Tunguska-katastrofen var händelsen då en asteroid alternativt komet den 30 juni 1908 störtade ner i Sibirien. Se foto vilket visar hur träden låg efter katastrofen på fotot taget 1927.

Detta objekt antas ha varit 50-1200 meter i diameter med sprängkraften av 40 megaton trotyl. Stoft fyllde atmosfären i hela Europa och natten till den 1 juli 1908 var skyn mellan kl 23-24 så ljus att man kunde läsa en tidning och fotografera utan hjälpljus.

Denna händelse skedde i ett obefolkat område så ingen människa förolyckades.

Den 15 april 2018 var en liknande asteroid i vårt närområde och det kusliga är att den inte upptäcktes förrän den var där. Katastrofen kunde utan att någon varning hunnit ut skett.

Turligt nog kom den inte närmre än halva avståndet till månen. Asteroiden beräknades när den väl sågs ha haft en storlek av 48-110 meter tillräckligt för att skapa en katastrof av stora mått.

Sex gånger så stor som meteoren vilken kraschade in i atmosfären 2013 över  Tjeljabinsk Ryssland och skadade 1200 människor. 

Asteroiden som nyligen var på besök har fått namnet 2018 GE3 och upptäcktess först  lördagen den 14 April kl. 5:23 a.m. EDT (0923 GMT) av astronomer vid Catalina Sky Surveys. Ett NASA-sponsrat program  på University of Arizona i Tucson.

Denna första observation inträffade bara 21 timmar innan asteroidens kom som närmast till jorden.

Kusligt anser jag att vi inte har möjlighet till bättre kontroll av Jordens närområde. En dag kanske vi upptäcker en asteroid av denna storlek eller större på väg överraskande in mot och ner i Jordens atmosfär och då kan vi vara förvissade om att allt tar slut eller inga människor hinner evakueras där denna träffar oss.

Solens syskon söks. De finns, men var?

GALAH är ett projekt på Sidney University vilket startades i slutet av 2013 som en del i en strävan att avslöja utformningen och utvecklingen av galaxer. När den blir är klar kommer GALAH att ha undersökt mer än en miljon stjärnor.

Projektet syfte är att visa hur universum utvecklades från att ha innehållet endast väte och helium strax efter Big Bang tills idag med alla grundämnen vi har här på jorden och som är nödvändiga för livets möjlighet och världen som vi känner den inklusive allt i universum.

Vad som söks är stjärnor i ett kluster där varje stjärna i klustret har samma kemiska sammansättning eller som man kan kalla det DNA. Kluster vilka snabbt drogs isär och nu är utspridda i Vintergatan. Sökandet efter det kluster där vår sol en gång ingick.

Kluster av stjärnor där varje stjärna har den mängd av nästan två dussin grundämnen som syre, aluminium och järn med samma innehållskoncentration som vår sol.

GALAH undersökningens data release är planerat att sammanfalla med den stora version av data som den 25 April från Europeiska Gaia satelliten ska vara klar då och vilken då ska ha kartlagt drygt 1,6 miljarder stjärnor i Vintergatan vilket gör det projektet till den överlägset största och mest exakta atlas av natthimlen hittills.

I kombination med GALAH ger Gaia data inte bara positioner och avstånd mellan stjärnorna utan även deras rörelser inom galaxen och kanske solens syskons plats idag.