Månen ger tidvatten på Jorden (ebb och flod). Men Jorden ger även tidvatteneffekt på månen.

Att månen ger ebb och flod vet alla. En del tror även att månens faser påverkar människan. Mångalen har vi hört talats om. Vampyrtron likaså och en del tror ännu att brottsligheten och menstruationer påverkas av månens faser. Allt ovan är vidskepelse förutom ebb och flod.

Men nu vet forskare att  även Jorden påverkar månen. Egentligen en självklarhet om man tänker efter. Varför skulle månen påverka den större Jorden och Jorden inte alls den betydligt mindre månen?

Men hur Jorden påverkar månen har inte varit känt så länge.

Idag anses att månens formationer skapats av tidvatteneffekter från Jorden då månen hade en  mindre fast yta. Även idag påverkas månens yta av denna kraft från Jorden.  Men mycket mindre än då ytan var flytande. Men effekterna är möjliga att mäta med känsliga instrument. Små skalv på ytan uppmätta av instrument här visar att effekten är störst när Jorden är som längst från månen.

Planeringen för en landning med människor på Mars pågår för fullt av NASA. 2030-talet är årtiondet. Hela planeringen kan läsas på medföljande fil nedan.

Mars ska besökas under 2030-talet. Redan nu planeras det för fullt och första steget togs redan  2000 och pågår för fullt på den internationella rymdstationen. Besättningar har i omgångar befunnit sig där i sexmånadersintervaller. Mål att undersöka hur kroppen påverkas vid lång tid i rymden. En resa till Mars tar ca 6 månader.

Nästa steg ska ske vid månen där en sten ska tas från en asteroid och läggas i omloppsbana runt månen för att sedan kunna besökas. Mål att lära sig att säkert koppla upp sig på material som sedan kan dras ner till Mars yta.

En ny slags boning för att i så god kondition som möjligt kunna befinna sig i rymden kommer även att testas under 2020-talet.

Men för att läsa hela Marsprogrammet finns här en rapport,  nyligen uppdaterad från NASA. Läs den här.

Det finns galaxer där inga nya stjärnor längre bildas. Vad har hänt där?

I de flesta galaxer föds och dör stjärnor hela tiden under den tid galaxen funnits Nu och då. Det är den vanligaste händelsekedjan i en  galax.

Men sedan finns det galaxer där allt stannat av inga nya stjärnor bildas fastän material för detta finns.

Under en kort period har i dessa galaxer stjärnor bildats snabbt för att sedan plötsligt stanna av. Galaxen kan ses som ett fossil i rymden. Allt är stilla.

Observationer tyder på att det i dessa galaxer fanns en väldig fart i stjärnbildande vilket under en kort period astronomiskt sett gjorde att betydligt fler stjärnor bildades här än i övriga galaxer i tid räknat där stjärnbildning fortfarande fortgår.

Lösningen på varför allt stannat av här och inte i andra galaxer måste finnas i detta. Men hur?

Galaxer liksom allt annat som jag vill kalla skapat har genom evolutionen kört i baklås i dessa fossila galaxer.

Gåtan är varför. Vad hände som inte skulle ha hänt? Kanske evolutionen skapade accelererande stjärnskapande  slutförde något slag av energi vi inte förstår  som behövdes för fortsatt stjärnbildning.

Kanske kan inte stjärnbildning som fortfarande i låt oss säga normal takt fortsätter utan avbrott i de flesta galaxer enbart kan fungera om takten inte är för stor.  En rätt takt verkar inte ta slut på fortsatt bildande i så motto att den energi som behövs för detta inte försvinner eller går i vila eller kan återbildas utan att ta slut för fortsatt evolution och stjärnbildande. Om nu processen av fortsatt bildande eller stopp för bildande handlar om något vi ännu inte förstår eller kan förstå.

Synen på en av universums vanligaste partiklar ljuspartiklarna neutriner förändras. Upptäckten ger 2015 års nobelpris.

 Takaaki Kajita från Japan och kanadensaren Arthur B. McDonald. är 2015 års nobelpristagare i Fysik. Deras upptäckt att neutriner förändras och därmed som ljuspartiklar innehåller en massa är en sensation inom fysikvärlden.

Partiklarna är den näst vanligaste partikeln i universum och bombarderar allt hela tiden, passerar allt hela tiden och produceras genom kärnklyvning i stjärnor inklusive vår sol naturligtvis. De uppstår i mötet mellan kosmisk strålning och jordens atmosfär mm.

Fast de är otroligt vanliga är de även otroligt svårfångade och därmed svåra att få grepp om.

Hoppet är att fånga så många som möjligt och försöka förstå vad de är och vad de gör för att lära mer om universums uppbyggnad, nu och då och hur allt kom till.

Vad som är den vanligaste partikeln i universum vet vi inte men vi kallar det mörk materia. Kanske detta är något slag av eller är neutriner vem vet?

Nya foton på Pluto visar vatten och blå himmel. Jordliknande så det förslår.

För ett tag sedan släppte  NASA nya foton från Pluto efter att ha förvarnat om en stor upptäckt  och världen väntade. Det blev inte upptäckten av liv vilket världen hoppades som kom utan mindre upptäckter men ändå förunderliga och mystiska.

Vackra bilder på en blå himmel. Ljusbytningen av grå och röda partiklar i atmosfären på himlen i en viss vinkel kom den att  se klarblå ut. På Jorden är himlen blå på grund av mycket små kvävepartiklars ljusbrytning. PÅ Pluto är det större partiklar som bryter ljuset.

Den andra upptäckten som släpptes var att det finns vatten på Pluto. Små mängder vatten i större isfält vilka består av andra flyktiga ämnen.

Detta vatten har tidigare mystiskt sett rött ut på bilderna.  Något forskare ser som svårt att förstå.  Sambandet mellan de röda partiklarna på ytan och det frusna vattnet är ett mysterium enligt dessa.

Kanske det enligt mitt funderande finns ett samband med de röda sotliknande partiklarna i atmosfären och färgupplevelsen.

Något händer runt dammskivan runt stjärnan AU Microscopii.

AU Microscopi är en röd dvärgstjärna 32 ljusår från jorden.

En ung stjärna enbart 32 millioner år gammal. Runt denna finns ett bälte likt det som utanför Pluto kallas Kuiperbältet. Ett bälte  av stendamm, asteroider och en och annan småplanet.

Hubbleteleskopet har  upptäckt konstiga vågor i dammbältetvid AU Mic. Vågor vilka sannolikt (enligt forskarna)  inte är orsakade av större objekts kollisioner. Inte heller av gravitationsförändringar.

Däremot har den unga stjärnan utbrott av energiladdningar . Dessa urladdningar  vars effekt vi kan se i form av oroliga vågmönster i bältet kan vara första steget till ett bildande av planeter i bältet. Men ingen vet säkert se medföljande länk o film för hur det kan gå till om forskarna har rätt.

Stjärnan är ung och därför är planetbildning starkt misstänkt. Astrofysiker hoppas  att lära av vad som sker härute. Men ännu ses det som ett mysterium vad som sker runt denna röda dvärgstjärna.

Nästa generation av rymdskepp kallas DaVinci skepp. Dessa ska kunna resa till Venus och undersöka ytan där. Men konkurrensen om vart skeppet ska gå finns.

Detta slags skepp ska drivas med enbart solkraft och därför kan det troligast inte gå utanför Jupiters bana i solsystemet. Solens strålar räcker inte för enbart solkraftsceller utanför Jupiter.

Men det är i första hand Venus som intresserar för detta projekt. Men även andra jordnära projekt som månen och asteroider är möjliga att nå med dessa skepp.

Det var under 1980-talet senast Venus atmosfär fick ett besök och tekniken har gått framåt. Idag kan säkert mycket som inte kunde undersökas då göras idag. Venus har säkert fler överraskningar till mänskligheten likt alla andra himlakroppar har visat sig ha.

Vi tror oss veta mycket men överraskas ofta numera vid olika rymdprojekt.

Ett mysterium som man hoppas lösa är om det finns aktiva vulkaner på Venus. Ingen vet men man misstänker det. Under 2016 bestäms om Venus blir nästa projekt i konkurrens med några andra lika intressanta projekt.

Följ denna länk för att läsa om Venusprojektet och de projekt som konkurrerar om intresset.