R136a1 Kanske universums största sol (stjärna)

I Maggelanska molnet finns en nebulosa kallad Tarantelnebulosan och i närheten av denna stjärnhopen R136. I denna stjärnhop finns den största stjärna vi känner till den blå R136a1.

En sol 236 gånger större än vår sol. Läs mer om den här och dess upptäckt.

Se en kort film som visar storleksmässigt hur den skiljer sig från vår sol.

Bilden ovan från en för mig språkmässigt okänd  wikipediasida där man lättare förstår storleksskilnaden mellan R1136a1 och vår sol.

Nya bevis av att vi lever i en tvådimensionell verklighet i ett hologramupplevt 3 dimensionellt upplevt landskap

Det är på universitetet i Southhampton forskare nu lyckats bevisa att vi lever i en platt värld men upplever den som tredimensionell. Vi skulle därmed leva i en verklighet av bredd och längd men ingen höjd eller rymd. Den sista dimensionen är enbart en av människan skapad fantasi.

Jag anser dessa tankar vara omöjliga att realisera i verkligheten. Tvärtom anser jag att vi kan leva i en mycket mer dimensionrik verklighet. Se strängteorin

Här anses att det kan finnas uppåt 10 olika dimensioner. At ta bort höjden i en verklighet med kvantmekanik mm är något jag anser vara att ha förlorat sig i fantasins värld.

Vi skulle leva som tecknade figurer i en tvådimensionell verklighet.

Den intresserade kan se några av de nyaste teorierna om att vi lever i ett hologram här.

Idéer jag anser aldrig kommit om vi inte levt i en tid av datorfrälstas verklighet. 

Jättegasplaneter därute ökar i storlek utefter sin ålder om de finns på rätt plats

Sökandet efter exoplaneter därute (solsystem runt andra solar) har resulterat i många fynd. Lättast är att se de största planeterna. Planeter i storlek som vårt solsystems Jupiter och större. Jupiter är gasplanet vilkens storlek kan jämföras med 1300 planeter av Jordens storlek och dess massa är större än alla andra planeters och månars sammanlagda massa i vårt solsystem.

Men vår Jupiter är stabil vad vi vet med undantag av den storm i storlek som vår Jorden vilken i långa tider har svept i dess atmosfär.

Det finns många planeter av gas i storlek som Jupiter och större därute bland andra solsystem. Nu har forskare fått idéen att beroende på avståndet mellan en planet av denna storlek och dess sol ökar planetens storlek över tid.

Detta kan ske och sker troligen om denna planet ligger betydligt närmre sin sol än vad vår Jupiter gör. Kanske i bana som vår Venus eller närmre sin sol. Då värmer solen gasplaneten betydligt mer än vad vår Jupiter värms av vår sol. Värmer och utvidgar gasen i planeten och dess storlek ökar då över tid mer o mer. Hur mycket och under hur lång tid eller var gränsen går för utvidgning vet man inte. Men det anses att så kan ske och sker. Bilden är på Jupiter.

Det finns tidskristaller.

Diamanter bergskristaller eller liknande kristaller vet vi alla är bestående kristaller bestående över tid. Snöflingor är tillfälliga kristallformationer vilka försvinner över tid beroende på temperatur under vilka de skapats för att senare upplösas.

Men nu har forskare upptäckt kristaller vilka över tid bildas tillbakabildas och bildas igen som en evighetsmaskin. Det är ett nytt slag av många olika slag av kristaller vilka upprepas över tid. Därav namnet tidskristaller.

Mineral av ickejämnviktsmaterial. Material vilka inte kan bestämma sig hur de ska vara är ett bra ord.

Det är bland annat vid university of Maryland experiment och skapande av dessa material pågår just nu.

Ytterbium är ett grundämne vilket det experimenteras med och forskningen kan ha stor betydelse i framtidens datorutveckling där tillfälliga tidskristaller kan få stor betydelse. Bilden ovan är ett stycke av ovanstående grundämne.

Tunna pappersliknande 16-våningar höga klippformationer finns på Mars

Dessa tunna pappersliknande klippformationer tros ha skapats en gång för länge sedan av lava och erosion.

Liknande formationer skapade av erosion finns på Jorden. Shiprock i New Mexico har liknande klippor. Se fotot ovan.

Se foto från både Jorden och Mars på dessa ovanliga klippformationer här.

Unik meteorit föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan

En meteorit vilkens innehåll aldrig senare vad vi vet idag föll ner på Jorden för 470 miljoner år sedan. Ett slags sten vilken aldrig längre slår ner här.

Antagandet att meteoriter alltid varit av samma slag slogs i spillror när denna sten hittades vid Kinnekulle vid Vänern.

Frågan är om meteoriters sammansättning på den tiden var lika annorlunda som den tidens djurliv var i förhållande till nutid.

Frågan man ställer sig är om olika slags meteoriter kommer från olika platser i asteroidbältet under skilda perioder i rymdens geologiska historia.

Följ länken där det även går att följa en länk till Nature där den kemiska sammansättningen beskrivs. 

Nasa utvecklar ny teknik i syfte att kunna undersöka djupet på de hav som finns däruppe.

Vi vet idag att flera kanske de flesta månar o planeter i solsystemet innehåller sjöar och hav, ytliga som underjordiska, isbelagda som öppna. Hav vilka kan innehålla liv.

Men för att undersöka djupet på dessa behövs verktyg. Verktyg utformade och testade på Jorden i så verkliga förhållanden som det går.

Exempel på månar med intressanta hav är Jupiters måne Europa och Saturnus månar Ganymedes och Dione. Dvärgplaneterna Pluto och Ceres hav är även de högintressanta.

Ett medel skulle drönare med avancerade kameror mm elektronik vara då av ett slag som kan röra sig fritt men kontrollerat i vätska. Dessa utvecklas just nu.

För mer av detta slag av spännande lösningar se medföljande länk här.