Nya foton på Pluto visar vatten och blå himmel. Jordliknande så det förslår.

För ett tag sedan släppte  NASA nya foton från Pluto efter att ha förvarnat om en stor upptäckt  och världen väntade. Det blev inte upptäckten av liv vilket världen hoppades som kom utan mindre upptäckter men ändå förunderliga och mystiska.

Vackra bilder på en blå himmel. Ljusbytningen av grå och röda partiklar i atmosfären på himlen i en viss vinkel kom den att  se klarblå ut. På Jorden är himlen blå på grund av mycket små kvävepartiklars ljusbrytning. PÅ Pluto är det större partiklar som bryter ljuset.

Den andra upptäckten som släpptes var att det finns vatten på Pluto. Små mängder vatten i större isfält vilka består av andra flyktiga ämnen.

Detta vatten har tidigare mystiskt sett rött ut på bilderna.  Något forskare ser som svårt att förstå.  Sambandet mellan de röda partiklarna på ytan och det frusna vattnet är ett mysterium enligt dessa.

Kanske det enligt mitt funderande finns ett samband med de röda sotliknande partiklarna i atmosfären och färgupplevelsen.

Något händer runt dammskivan runt stjärnan AU Microscopii.

AU Microscopi är en röd dvärgstjärna 32 ljusår från jorden.

En ung stjärna enbart 32 millioner år gammal. Runt denna finns ett bälte likt det som utanför Pluto kallas Kuiperbältet. Ett bälte  av stendamm, asteroider och en och annan småplanet.

Hubbleteleskopet har  upptäckt konstiga vågor i dammbältetvid AU Mic. Vågor vilka sannolikt (enligt forskarna)  inte är orsakade av större objekts kollisioner. Inte heller av gravitationsförändringar.

Däremot har den unga stjärnan utbrott av energiladdningar . Dessa urladdningar  vars effekt vi kan se i form av oroliga vågmönster i bältet kan vara första steget till ett bildande av planeter i bältet. Men ingen vet säkert se medföljande länk o film för hur det kan gå till om forskarna har rätt.

Stjärnan är ung och därför är planetbildning starkt misstänkt. Astrofysiker hoppas  att lära av vad som sker härute. Men ännu ses det som ett mysterium vad som sker runt denna röda dvärgstjärna.

Nästa generation av rymdskepp kallas DaVinci skepp. Dessa ska kunna resa till Venus och undersöka ytan där. Men konkurrensen om vart skeppet ska gå finns.

Detta slags skepp ska drivas med enbart solkraft och därför kan det troligast inte gå utanför Jupiters bana i solsystemet. Solens strålar räcker inte för enbart solkraftsceller utanför Jupiter.

Men det är i första hand Venus som intresserar för detta projekt. Men även andra jordnära projekt som månen och asteroider är möjliga att nå med dessa skepp.

Det var under 1980-talet senast Venus atmosfär fick ett besök och tekniken har gått framåt. Idag kan säkert mycket som inte kunde undersökas då göras idag. Venus har säkert fler överraskningar till mänskligheten likt alla andra himlakroppar har visat sig ha.

Vi tror oss veta mycket men överraskas ofta numera vid olika rymdprojekt.

Ett mysterium som man hoppas lösa är om det finns aktiva vulkaner på Venus. Ingen vet men man misstänker det. Under 2016 bestäms om Venus blir nästa projekt i konkurrens med några andra lika intressanta projekt.

Följ denna länk för att läsa om Venusprojektet och de projekt som konkurrerar om intresset.

Asteroider är förklaringen till vatten på månen inte kometer.

Vi har många gånger under de senaste åren hört påståendet  att kometer kan vara leverantörer till liv och till vatten på Jorden likväl som på andra himlakroppar.

Jorden har mycket vatten men även månen har till exempel vatten i mycket stora mängder. Men hur kom det dit eller till Jorden? Kometer har forskare trott länge på nu.

Men det verkar enligt nya rön vara fel. Kometer levererar inte mer vatten till om vi nu tar månen under miljarder år mer än en stor asteroid kan göra under sitt enda nedslag. 

Vilket är då troligast för vattenförekomsten? 

Asteroider anser merparten av forskare idag. Visst låter det mindre som science fiction än mängder av kometer under miljarder år. 

Metallasteroiden Psyche kan få påhälsning av NASA om några år

Nya resmål för NASA de närmaste åren planeras. Inget är bestämt men ett av de mål som diskuteras är ett rymdbesök på den så kallade metallasteroiden Psyche.

Ett spännande mål i asteroidbältet mellan  Mars och Jupiter där även den gåtfulla Ceres finns med sina ljusfläckar som inte lösts ännu efter besök i år.

Psyche är en asteroid som troligen efter spektralanalys från Jorden består till stor del av nickel och järn. Här finns inga tecken på vatten eller is eller vätska överhuvudtaget.

Psyche är unik. Därför är et besök på denna ovanliga himlakropp mycket intressant. Men den konkurrerar med andra mål som ses som intressanta.

Ceres ljusa fläckar tros nu vara salt enligt NASA. Men garanti för att så är fallet finns inte. Det är en gissning.

Mysteriet med de ljusa reflekterande fälten på Ceres har förundrat  NASA länge nu. Fast många bilder tagits av dvärgplaneten i asteroidbältet sedan Dawn besökte närområdet sedan 5 mars 2015 har ingen godtagbar förklaringen kommit på ljusfläckarnas ursprung.

Själv tror jag fortfarande på metallen eller grundämnet Rhodium vilket är högreflekterande.

Man är dock  säker på att det finns is i någon form och en tunn atmosfär och frostig isyta.

Men frostighet och det skarpa sken vilket finns på flera platser är svårt att tro vara endast salt.

Natrium eller salt är ett vanligt grundämne på Jorden men att det som här är högreflekterande är för mig okänt. Avståndet till solen är även långt och en stark ljuskälla behövs för detta starka sken vi kan se på alla fotografier. Det måste vara ett mycket högreflekterande material för att ge detta sken.  Jag tvivlar på salt på Ceres och vi ska inte glömma att NASA inte vet utan gissar på salt efter de foton de senast fått in från Dawn.

Varför man inte gör en spektralanalys är en gåta. Det är eller borde ge en lösning.

Saturnus största måne Titan är högintressant för astrobiologerna. En sjö lika stor som Kaspiska havet finns bland annat här.

Titan är den måne vilken har en mycket tät atmosfär vilket gör den svår att undersöka. Men rymdlandaren Huygin landade här och har tagit bra bilder från ytan. Bilder vilka visar på den enda himlakroppen i vårt solsystem med flytande vätska i form av sjöar på ytan.

Även floder existerar på denna måne vilken i storlek är större än planeten Merkurius.

Största sjön här kallad Kraken är ungefär lika stor som Kaspiska havet på Jorden. På Titan ska finnas komplexa organiska molekyler vilket kanske kan antyda på något slag av liv.

Men då yttemperaturen är ca -180 grader finns inget rinnande vatten här utan sjöar och floder består av vätska som flyter i denna temperatur.  Det är metan och eller etan.

Atmosfären är metan och kvävgas i första hand.  För att läsa lite om hur astrobiologerna tänker angående möjligt uppbyggande av cellmembran och i förlängningen liv i denna miljö se medföljande länk här.

Risken är att vi redan fört bakterier till Mars. Då kan liv hittas och missuppfattningar frodas.

De första landarna på Mars var inte rena nog för att ses som inte jordbakteriebärare.

Vatten som funnits på Mars är eller kan bli källan för förökning av jordiska bakterier och liv. Det fodras extrem nästan omöjlig renhet av människan om vi landar och tar prover här. Människan själv är överfull av bakterier.

Sterila landare kan eventuellt finna liv om de finns utan att ev liv från medföljande liv från Jorden missuppfattas som liv på Mars.

Evolutionen kan få oss att misstolka. Liv på Mars bör absolut vara unikt och inte kunna missuppfattas. Inplanterat bakterieliv från Jorden bör vi känna igen. Det finns knappast bakterier av samma slag på Mars som på Jorden eller i människan och dess instrument i landare.

Det enda som kan ge missuppfattningar är om jordiska bakterier redan finns där komna från de första landarna och dessa bakterier muterat genom att de är på Mars till oigenkännliga jordiska bakterier. Då kan vi missuppfatta livet som vi finner som Marsliv fast de ursprungligen kom från marslandare. Anpassning och evolution kan ge felresultat.

Men vi får hoppas att detta inte sker.

Bilden ovan är ett björndjur  ca 1 mm långa vilka visat sig väl kunna överleva i rymdens kyla och även i extrem värme  utan större problem.

I Oktober kan man se bland annat Tauriderna meteorer vilka i oktober kan ses i skyn. Se lista på vilka årliga andra regn av meteorer vi kan se.

Meteorregnen är som störst på hösten. Perseiderna talas det oftast om då dessa stora skurar i augusti dyker upp. Men det finns flera andra kanske inte av samma omfattning men ändå regelbundna återkommande.

Tauiderna är ett av dessa återkommande regn av meteoriter. Ca 5 per timme kan man få se under oktober av denna svärm som passerar vår Jord och vars sten och grus ibland kommer in i vår atmosfär och kan ses som stjärnfall.

Här är en lista på vilka andra meteorregn  vi årligen kan se.  Det är många som passerar oss.

67P / Churyumov-Gerasimenko är resultatet av två krockande kometer här landade Rosetta som vi vet. Här har mystiska cirklar börjat visa sig nu.

Att  Rosetta landade  i radioskugga på kometen 67P/ Churyumov-Gerasimenko  har vi läst om många gånger. Kometens konstiga form är troligen resultat av två krockande kometer.

Nu har mystiska cirklar börjat uppträda på dess yta när denna komet närmat sig solen. Vad detta cirkelbildande betyder eller är effekt av vet ingen. Cirklarna är fördjupningar i ytan.

Kan det ha med avdunstning av något under ytan på grund av uppvärmning? Kan det vara förändring av materia på grund av uppvärmning? Kanske både och ock. Kanske då dessa fördjupningar försvinner när Kometen åter lämnar sin bana runt värmekällan solen. Alternativt är förändringarna kometens nya form efter passagen runt solen.

Varför cirkelform är mindre mystiskt. Mycket av det som uppkommer i universum eller i vätskeform på ytor får rund form. Se på vattendroppar eller snöflingors kristallform. Former som är universella och finns i alla materials uppbyggnad eller nedbrytning.

Men vilket material som troligen av värme nu under kometens yta vet vi inte och får kanske aldrig veta. Men säkert är det en naturlig reaktion.

Ett mindre Hubbleteleskop sänds upp från Indien.

Intresset för rymden har ökat och fler stater är idag där uppe än tidigare. I början  av rymdforskningen var det endast USA och Sovjetunionen som hade kapital av att satsa på rymdforskning. Säkert var det under det så kallade kalla kriget mest intressant för dessa stater att undersöka om det fanns möjlighet att skydda sitt territorium från rymden. Vem minns inte diskussionerna och försvar från rymden och miliser sända därifrån.

Kapplöpningen till månen är också ett tidens tecken från då. Löftet av John Kennedy presidenten i USA i början av 1960-talet att USA skulle landstiga på månen innan 1960-talets slut realiserades sommaren 1969.

Men kostnaderna för rymdforskning är hög. Att olika stater bedriver egen forskning är enligt mig idiotiskt. Mycket mer kunde göras om alla samarbetade.

Kanske det hade varit bättre att all Jordens nationer samarbetade när det gäller rymdforskning. Den är dyr och mer skulle fås ur den om alla samarbetade inom en gemensam organisation anser jag.

Meteorit från solsystemets födelse visas för första gången för allmänheten på naturhistoriska museet i London just nu.

Meteoriten  landade i Tanzania 1938 och delades sedan upp till ett antal privata samlare. Största biten av stenen hamnade först 2008 hos Naturhistoriska museet i London men först nu visas den upp för allmänheten.

Stenen är 4,6 miljarder år gammal och därmed äldre än Jorden. Den är en rest från solsystemets skapelse.

Innehållet är samma koncentration av kväve o helium som finns i solen.  Stenen är en kolhaltig kondrit med något vatten och organiskt material inom sig. Byggstenar för det liv som sedan uppstod här på Jorden.

Veilnebulosan är rester av en explosion för mycket länge sedan. Se nya fantastiska bilder av resterna från denna explosion.

Veilnebulosan fotograferad av rymdteleskopet Hubble. Här är bilder som är unika och otroligt vackra. Färgsprakande rester av damm  och rester av en stjärna vilken exploderade för 8000 år sedan.

Nebulosan finns i stjärnbilden Svanen ca 2100 ljusår från oss.

Resterna finns spridda på en storlek av 110 ljusår. Bara det otroligt.

Aktiviteten i vintergatans svarta hål har ökat på senaste tiden. G2 passerade och kan vara det skyldiga.

I varje galax mitt finns som man tror idag ett svart hål. Troligen är detta något som måste finnas för att galaxer ska ha bildats och kanske existera.

Så även i vår galax vintergatan där vi finns i spetsen av en av spiralerna i galaxen.

Nu visar det sig att aktiviteten av vår galax svarta hål har ökat den senaste tiden. 2013 kom en ljus boll förbi i området och detta har troligast ett  samband med den ökande aktiviteten.

Teorier  om att det var massa från denna som ökade aktiviteten genom att en stjärna fanns i den dimmiga ljusbollen av damm och stoff  fanns. Men kanske ändå inte. G2 fick ljuset som namn.

Aktivitet  är fortsatt hög fast G2 nu passerat och blivit av med en del materia vid passeringen av hålet. Teorier finns även att svarta hål har perioder av högre aktivitet och att passeringen av G2 inte ska ses mer än som slumpen att detta moln kom samtidigt. Men troligast ändå finns ett samband.

De snabba materialförluster G2 släppte in i hålet ökade säkert hålets aktivitet och blixtar som ännu kommer ur det har troligast med all materia som lite för snabbt kom in i hålet under astronomiskt kort tidsrymd. Kanske materialet  i ljusbollen även det har betydelse.

Strålningen  ur svarta  hål kommer alltid att öka eller minska. Ökningen av dessa i tid har troligast med G2:s resa förbi området att göra och dess materiaförlust in i hålet på dess färd. Varför strålning ur hålet ökar o minskar vet vi inte men det finns säkert en liknande förklaring av detta som när eld på Jorden ökar eller minskar i styrka på grund av material, värme eller gas.

Men astronomer håller koll på hålet.

Perlan 2 testad och ska nu ge nya rön om vad som händer i den övre atmosfären.

Spekulationer om vad som sker i övre atmosfären har funnits länge. Men inga bevis på vad det är som sker. Utifrån detta har Perlan 2 segelflygplanet konstruerats och ska nu lösa många frågor om vad som sker där uppe.

Testflygningen skedde den 23 september och den fungerade bra.

Nästa år ska planet slå höjdrekord och stiga upp till 27 km höjd.

Planets syfte är att studera atmosfäriska fenomen på plats. 

På foton ses ränder utmed bergssluttningar på Mars. Det är som vi vet nu saltlösning. Men visar på eventuellt forntida liv.

Vi har alla läst om missuppfattningen av kanaler på Mars. De fanns inte fick vi många år senare veta. Men länge troddes detta var tecken på fungerande eller antika vätskeflöden på Mars.  Men när vi verkligen på nära avståndet kunde se ytan fanns inga spår av dessa. Allt var en fantasi och synvilla.

Nu har på närmre avstånd setts streck utmed bergssidor vilka försvinner eller bleknar under de kallare månaderna på Mars. Marsvintern. Men återkommer under varmare månader.

Dettaär inte synvillor utan vätska av något slag sipprande sakta ner under den varmare tiden under marsåret.

Vad denna vätska innehåller vet man nu och NASA gick ut med detta den 28 mars till allmänheten.. Forskare ser nu detta som möjligheter till liv i dessa flöden eller dess källa.

Men inget säger att saltvatten innebär  liv. Men enbart möjligheten till liv.  I vilket fall som helst är det en spännande upptäckt.

Vattnet ger däremot  möjlighet för eventuella framtida bosättningar att rena vatten på plats från dessa  flöden. Men som sagt det är saltlösning och  om det kan renas till  drickbart vatten är inte säkert.

00.53 22 sept 1979 exploderade något i skyn nära prins Edwards ögrupp i Indiska oceanen. Vad vet ingen ännu idag. Mysteriet kvarstår.

Mysteriet kallas i litteraturen Vela incidenten efter satelliten vilken fotograferade händelsen.

Vela satelliten var konstruerad för att upptäcka gamma blixtar för att övervaka kärnkraftsstrålning och att ingen gjorde hemliga  kärnvapenexperiment.

Något hände här. Misstanken riktades mot Sydafrika och Israel. Men det återupprepades aldrig och något svar på vad dom hände fick vi aldrig. Hemligstämplingen är total från alla håll om nu något finns som kan förklara händelsen.

Det kan ha varit något helt annat.  En naturlig urladdning från meteor, ovanlig urladdning från åska eller något vi då och fortfarande idag inte förstår från naturen. Det fanns då även diskussioner om det var en händelse som kunde jämföras med  Tunguskinedslaget i Sibirien  1908.

Mysteriet finns kvar och troligen får vi aldrig svaret på vad som egentligen hände den dagen.

Robotbilen Curiosity Rover fortfarande i gång på Mars och sökande bland annat efter lermaterial att analysera. Plus en aktuell karta av Mars, se fil.

Att avsöka Mars är ett objekt som kommer att ta oöverskådlig tid. Tänk bara på vår egen Jord. Vi har ännu inte avsökt denna klart. Det finns ex fortfarande merparten av havsmisljödjup  vi inget vet om och vi finner ofta nya livsformer här liksom på land.

Vad kan då finnas på Mars? Vilka rester av organiskt liv eller gåtor kan det finnas? Garanterat många! Allt kan inte upptäckas på avstånd. Detta gör det ändå svårare.

Just nu söker Curiosity Rover efter bland annat lermaterial att analysera. När det analyseras  vad  kan då finnas i detta? Lera finns på Mars det vet vi redan. Se följande länk för kortfattad information om något vi vet redan.

Mars har säkert många spännande överraskningar att upptäcka.

Till slut finns här en aktuell karta över Mars.

Hagelgevär under utveckling med syfte att skjuta av små prover på mindre asteroider för att undersöka hållfastheten på eventuell landningsmark innan landningen.

Tester på vilket material mindre asteroider har ska i framtiden göras enklare genom att skjutas på för att undersöka hårdheten och möjligheten för landning för provtagning. Detta ska göras med ett så kallat hagelgevär.

Detta ska bli ett enklare förfaringssätt än att samla små prover på plats i en omloppsbana.

Testprov på större ytor är lättare och även avhämtning. Men även små asteroider  har intressanta material. Kanske. Nu ska testhämtning kunna göras enklare när väl detta så kallade hagelgevär utvecklats klart av NASA. Man kan veta mer om hållfastheten på det man landar på.

Comet 67P där Rosetta landade har en yta som förändrats den senaste tiden. Vad som sker här är en gåta.

Förändringarna var först små på ytan men nu förändras större områden på den lilla himlakroppen som inte är större än 4,1 km i sin längsta axel. Uppåt 200 meters ytor förändras nu från att ha börjat i storleksordningen ca 30 cm.

Närheten till solen och uppvärmning kan vara en delförklaring men förklarar inte hela den fysiska process som sker här under kameraövervakning från Rosettas  instrument.

Is som avdunstar är troligt som en förklaring men det går lite väl snabbt för att förklaras med enbart värme och avdunstning.

En erosion sker som vi ännu inte förstår takten av men som övervakas och kan ge kunskap om kometers liv och förändringar.

Avancerade civilisationer verkar inte finnas i de ca 100 000 galaxer som avsökts. Besvikelse råder. Men hoppet finns att finna mindre avancerade civilisationer där ute.

Forskare har avsökt ca 100 000 galaxer för att finna onormal värmestrålning vilket skulle tyda på avancerade civilisationer vilka utnyttjar flertal stjärnor för sina användningsområden.

Men onormal värmestrålning är en tolkningsfråga. Det fanns källor som förundrade först men sedan fann  forskare naturliga källor för dessa värmekällor och så försvann den spänningen.

Visst kan man filosofera om att avancerade civilisationer använder energi  så effektivt att det inte generar extra värme. Men det är  bara antaganden som man kan teoretisera över.

Avsökningen av galaxerna fortsätter och alla som är inblandade hoppas och  tror att en dag kommer sanningen där utifrån. Signaler som visar att vi inte är ensamma.

Men är inte risken att det blir feltolkningar på grund av att fler och fler med alltmer avancerade tekniker och hopp vill att något ska finnas där ute?

2018 ska första steget tas för bygget av världens största och känsligaste radioteleskop. ET söks på än större allvar sedan.

Inte ger man upp ET ska hittas om han finns. Är vi ensamma eller inte? Forskare vill ha svar. Ett nytt steg ska tas för att med betydligt känsligare instrument än hittills söka vidare.

Ett jätteteleskop som söker av rymden ska byggas. Radiofrekvensers svagaste signaler ska sökas.

Bygget ska ha antenner i både Sydafrika och Australien. Detta ska ge ett jätteradioteleskop vilket bör finna det som finns där ute utifrån vad vi kan bygga just nu här på Jorden. Om nu något finns att hitta.

Men tron på att något ska hittas är stor. Med detta finns risken att övertolka signaler. Men det får framtiden utvisa.

Första fotot på en blå jetstråle taget från en astronaut i rymden.

För första gången blev en så kallad blå stråle avfotograferad från rymden. Vad är då en blå stråle? Jo följande.

"Blå jetstrålar (engelska Blue jets) börjar på åskmolnets ovansida och expanderar som en jetstråle till en halv mils diameter, de når ca 8 mils höjd.

De rör sig med ca 100 km/s och varar i ca 250 millisekunder." citerat från vikipedia.

Det unika fotot vilket kan ses här är fascinerande.

Hur dessa urladdningar uppkommer och varför är en gåta ännu likt mycket som har med åska att göra.

Resor kräver konstgjord gravitation i skeppen. Annars blir det människovrak som landar på Mars i framtiden.

Men hur konstgjord tyngdkraft och gravitation lik den på jorden ska skapas och ge en bra miljö i skeppen vet ingen.

Men detta måste lösas innan skepp sänds längre ut med människor än till vår måne.

Annars är risken att människan kollapsar vid ursteg på annan himlakropp vid utträdet från landningsmodulen.

Muskler förtvinas annars snabbt och balanssinnet vilket inte får signaler i rymdens tyngdlöshet ger bakfyllekänsla vid återinträde till tyngdkraften.

Blodtrycket ökar och blodvolymen minskar. Kroppen tar stryk. Urkalkning av skelettet är en biverkning av rymdresor.

Hur Marsresor ska kunna göras i verkligheten med människor om inte konstgjord livsmiljö i rymdskeppen kommer att finnas är en total omöjlighet. Såvida vi inte önskar landstigning av frånvarande svaga människoliknande varelser utan kraft vid landningen där. Men människovrak är meningslöst att skapa bara för att visa att människan landat på Mars.

Elon Musks vilda entreprenöridé. Atombomba Mars.

Elon Musk,  den ibland  galna entreprenörens vilda idéer har ibland förverkligats till en affärsidé som fungerat.

Fungerat har satsningen på rymdföretaget  Space X och elbilföretaget Tesla motors.

Han har stora planer på att sända människor till Mars. Om han själv ska med dit är okänt. Han uttalade sig i amerikansk teve om marsplanerna där han var helt enig med fakta att Mars kolonisatörer i början måste leva i stora glaskupoler.

Men för att påskynda en livsduglig yta där Mars  innevånare kan leva utanför dessa kupoler är  hans idé att bomba polerna med atombomber. Detta skulle förvandla Mars snabbast till en livsduglig planet. Det skulle enligt honom smälta isen och frigöra koldioxid vilket är startskottet under vilket en enligt honom det skulle skapasaen miljö människan kan leva under.

Då undrar man om nu detta fungerar hur många atombomber som  måste släppas? Hur stora och blir inte radioaktiviteten hög i det vatten som eventuellt frisläpps?

Det är frågor som måste lösas innan detta förslag förverkligas. Om det nu gör detta, jag tvivlar. Det finns för många frågetecken. Men som sagt om lite galna entreprenörer får fria händer och stater på Jorden inte kommer överens om vem som ska bestämma på främmande himlakroppar då kan allt hända i framtiden.

Snart kan Jedis svärd i "Stjärnornas krig" av ljus troligen byggas i verkligheten.

Att bygga molekyler av ljusfotoner kan verka science fiction.  Men fiberoptik var en gång detsamma. Istället att som nu ljus måste omvandlas till elektroner vid målstationen och där ge information kan i framtiden ljusfotoner direkt utan omvandling bli direktlänk.

När detta kan ske är steget inte långt till att bygga objekt av fotoner. Exempelvis Jedis svärd i  "Star Wars".

Vi kommer dit förr eller senare. Ännu är det bara en idé hos teoretiska fysiker. Men allt börjar med idéer och en dag förverkligas de oftast.

Vad som fattas i praktiken ännu är att låsa fast två fotoner med varandra. Men  därefter kan byggena av ljus börja. Fasta ting av ljus.

New Horizon sänder nya bilder från Pluto och kommer så att göra under en längre tid. Det finns många bilder kvar från passagen av Pluto som ännu inte tolkats.

Förvånade forskare upptäckte isberg i en storlek av 3500 meters höjd. Det är att jämför med klippiga bergens bergstoppar på Jorden.

Nu har ytterligare bilder setts. Lika förvånande. Det ses mörka förhöjningar i form av stora åsar vilka ses som formade av vind och med utseende som sanddyner på Jorden.

Nu frågar man sig om detta kan vara riktigt vindar vilka formar dyner  kan knappast uppstå i en tunn atmosfär . Kan atmosfären varit tjockare tidigare är en fråga?

Kanske. Mycket har förändrats i planeters historia. Se på Mars vilken haft hav en gång.

Men troligast ändå anser jag det vara att de mörka sanddynlikande formationerna är rester efter lavaflöden vilka stelnat under sin tröga rörelse och då formats som sanddyner av vinden på  Jorden

Första bilden på hur planeter är under bildande runt en stjärna.

För första gången har en bild tagits på hur planeter bildas runt sin sol.

Stjärnan det handlar om  finns ca 450 ljusår från Jorden i stjärnbilden Oxen.

På bilden kan man se cirklar i skenet från stjärnan. Cirklar vilka visar planetbanor. Stjärnan är ung därför är troligast planeterna fortfarande i bildningsfasen.

En unik bild. Inget liknande detta har tidigare fotograferats.

Mars har stora mängder is efter en tid då vatten brusade här. Jätteisfält i storleken av Texas och Kalifornien tillsammans har upptäckts.

Mars planeten med atmosfär och vatten. Det var en gång vad som fanns här. Rinnande vatten. Sjöar, hav och floder.

Vad som sedan  hände och varför vet vi inte. Klimatet blev kallare och vattnet avdunstade eller frös till is. Atmosfären blev tunnare.

En lika intressant fråga är varför vattnet och atmosfären stannade kvar på Jorden. Minst lika intressant är även varför det uppkom vatten och atmosfär på Mars då denna planets yta  inte har samma temperatur som Jordens yta på grund av Mars längre avstånd till solen.

Kan bältena runt Jorden ha betydelse van Allen bältet med flera? Avståndet till solen har det inte. Skulle det haft det hade inte flytande vatten aldrig  funnits på Mars yta.

En ny upptäckt på Mars är att det nära ytan på planeten mellan nordpolen och ekvatorn finns ett isfält lika stort som staterna Kalifornien och Texas.

Vattnet som en gång fanns flytande på Mars har frusit och sedan täckts av damm genom årmiljonerna  säkert finns även på djupare nivå grundvatten och detta kan ev vara flytande beroende på djupet.

För en miljard år sedan uppstod en kosmisk tsunami vilken effekter syns än idag.

Ett kluster av galaxer innehållande gamla röda stjärnor mm krockade för en miljard år sedan. Synen kan ses på natthimlen som en våg och liknas av astronomer som en kosmisk tsunami.

Genom denna krock hände det forskare först aldrig trott vara möjligt. Att denna krock var början på ett bildande av en ny galax av nya stjärnor. Vissa jättestjärnor vilka  funnits enbart en kort tid för att sedan explodera till en nova.

Ett stort antal hamnade  i novatillstånd på grund av den otroligt snabba stjärnbildningen vilket inte enbart ger positiva effekter. Andra blev material till  nya stjärnor med livslängd som vår sol eller längre. Säkert bildas eller bildades även planeter här.

De förstörda stjärnor som i en otrolig hastighet förstörs genom denna kosmiska tsunami ses därför födas på nytt till helt nya stjärnor. Med vissa undantag av de som förblir nova.

Händelsen utspelas långt från vår vintergata och kan inte ses utan skarpa teleskop eller av Hubble  rymdteleskop.

Fenomenet finns i galaxhopen benämnd CIZA J2242.8 + 5301 vilken finns synlig från norra halvklotet i den svagt härifrån synliga stjärnbildenLacerta (Ödlan) 2,3 miljarder ljusår från Jorden själva tsunamin började för ca 1 miljard  år sedan. 

Lifta med asteroiden snart möjligt för enklare landning

Det är inte lätt att landa på en asteroid. Det fick vi se när Rosetta landade på kometen 67P. Det blev inte riktigt optimalt och farkosten hamnade i radioskugga och solskugga under et tag.

Nu har en ny idé börjar växa fram. Idén att lifta med asteroider för att sedan med hjälp av lina dra sig in mot dess yta och landa på en bestämd plats.

Med harpunliknande verktyg ska farkosten skjuta sig fast och sedan hala sig in till en bra landningsplats när tiden är inne och då sakta sjunka ner o landa säkert.

Problemet med porös yta på asteroider likväl som kometer bör då inte vara ett så stort problem som när farkosten kommer i högre hastighet och riskerar halka på ytan eller sjunka ner snett eller kasa ner i ravinliknande öppningar.

Rosettas något misslyckade landningsplats har gett idén ovan till framtida landningar på mindre himlakroppar av poröst eller ojämnt  material.