Tre gånger minst har supernovor setts från Jorden.

Supernovor när stjärnor dör uppflammande och då i  på ett avstånd från Jorden där skenet ses lika starkt som från vår måne har skett tre gånger i relativ närtid.

Det har skett för 1,7 miljoner år sedan och 3,2 miljoner år sedan och  8 miljoner år sedan.

Under varje gång har Jorden  utsatts för radioaktivt järn 20 vilket hittats i avlagringar vilket visar på supernovahändelser under dessa tider. Avståndet var dock på 300 ljusår bort.

Men effekter på Jorden blev det. En  molnigare atmosfär och en avkylning av planeten blev det. Detta har forskare idag funnit tecken på. 

Säkert var  det t en otrolig syn att se för fåglar och den tidens däggdjur och kanske de allra tidigaste förfäderna till människan vilka troligen fanns redan då.  Det var däremot en tid då dinosaurierna för många miljoner år sedan redan var utdöda.  

Bilden ovan är av den utdöda fågelarten dront vilken troligen fanns redan då men vilken dog ut  ca 1640 slaktade av den tidens världsomseglande och upptäcktsresande  sjömän. Arten fanns enbart på Mauritius en ö utanför östra Afrika. 

Venus är nästan exakt lika stor som Jorden. Men något gick riktigt fel här eller gjorde det detta?

Idag anser man att Jorden och Venus kan ses som tvillingplaneter de finns båda inom den beboeliga zonen räknat från solen.

Men något hände på Venus vilket gjorde att liv eller boende här aldrig kan ske.

Genom en uppvärmningseffekt av stora slag blev det en outhärdligt varm och molntät planet där molnen likt en växthuseffekt höll solens värme kvar.

Ytan är täckt av betydligt fler vulkaner än Jordens och slättlandet är större här på grund av utebliven kontinentdrift och bergskonstruktion.

Det enda som ser ut som en tvillingplanet till Jorden är därför avståndet till till solen och att den ligger i en möjligt livsvänlig zon om nu inte olyckan varit framme om den nu var det. Kanske får en planet detta ogästvänliga klimat vid det avstånd från solen vilket Venus har. Det är bara det att vi inte förstår detta. . Venus ligger något närmre solen och är närmsta planet åt solen från oss räknat.

Ut från oss räknat från solen finns en betydligt vänligare planet Mars. Här är kyligt men möjligt att bosätta sig med vissa skydd som hjälp naturligtvis.

Men kanske är det samma sak här På det avstånd Mars ligger från solen är det helt normalt att Mars blev vad den blev en kall död värld där liv och vatten inte kunde bli kvar.

För mer fakta om Venus följ denna länk.

Nästan gränslösa möjligheter till livsdugliga planeter i Berenikes hår.

Comahopen är en otroligt rik plats på galaxer vilken finns i Berinikes hår.  Tänk även på att varje galax i sig innehåller kanske miljarder stjärnor och varje stjärna troligen har ett större eller mindre planetsystem med månar omkring sig.

Berenikes hår finns synlig från norra stjärnhimlen mellan stjärnbilden  Jungfrun och Stora Björn.

Här om någonstans bör livsdugliga planeter finnas om de nu existerar. Mängden av möjligheter här är nästan gränslös.

För tre miljarder år sedan ändrades månens axellutning. Ett försök till förklaring varför.

Månens axel ändrade sig för 3 miljarder år sedan. Polerna förändrades. Varför är okänt. Kan en händelse då ha inträffat vilken gav denna effekt?

Kanske. Men jag tror istället att detta är en effekt av Två planeters krock en gång i det förflutna. Två planeter vilka gav oss Jorden och Månen. Jorden och Månen ses som effekten av två planetkollisioner. Månen vilken blev den mindre av dessa himlakroppar kom då troligen i ojämn takt  i sina nya banor.  Det tog sedan eoner innan jämvikt uppnåddes och det är detta vi ser som effekten av en händelse vilken avslutades för ca 3 miljarder år sedan.

Vår Jord har även den skiftat sina poler och kanske denna effekt även har samband med krocken mellan två planeter för länge sedan. Två planeters krock vilket till slut gav upphov till Jorden och vår Måne och dess banor av idag.

Banor  vilka  även idag ger effekter som inte är avslutade. Månens banas avstånd till Jorden blir något längre i avstånd från Jorden år för år. Troligen är detta även en effekt från krocken för länge sedan. 

Runt dvärgstjärnan TW Hydrae kan planetbildning iakttas just nu.

175 ljusår från oss ligger denna stjärna där planetbildning troligen pågår. Genom sitt läge och avstånd från oss är det möjligt att se de skivor vilka omger stjärnan och där troligen planetbildning sker.

Den är ett bra objekt att studera för astronomer. Dess ålder är även lågt,  ca 10 miljoner år gammal är stjärnan. Vår sol är ca 4,6 miljarder år gammal.

TW Hydrae finns i stjärnbilden Vattenormen på södra stjärnhimlen.

Kanske vi har en kopia av oss själva i ett annat universum som lever vårt liv eller ett liknande liv.

Det finns tecken och teorier vilka försöker bevisa att vår verklighet eller vårt universum enbart är ett av oändligt många i tid och rum. Ett annat uttryck för detta är otaliga universum i skilda dimensioner.

Exempelvis skilda åt i tid och därför i rum. Ser vi ex det som att det finns ett annat oändligt universum existerade i en tid av ca 1 sekund före eller efter vår tidsuppfattning blir antalet universum oändligt. Att dela upp tiden ger oändliga tidpunkter bakåt och framåt.

Men inte omöjligt att förstå. Detta är en del av teorierna om multiuniversum. Oändliga universum skilda åt av tid och rum. I rum eller universum kanske helt olika vårt av naturlagar och övrigt. Säkert kan vi inte ens med våra hjärnor tänka ut allt som kan skiljas åt i olika universum. Det finns även möjlighet till att något av dessa är en kopia av vårt eller nästintill.

 I ett sådant kan vi ha vår kopia och kanske allt som vi gör och upplever även upplevs i denna parallellvärld av vår kopia. Alternativt har kopian valt en annan väg i ett annat universum och lever ett helt annat liv. Det liv vi ratade eller på grund av att vi valde en annan väg vid ett vägskäl i vårt liv.

Oändliga universum gör det möjligt till oändliga kopior av oss och även av mycket främmande livsformer eller världar.  Helt olika vårt eller helt lika vårt men skilda åt i tid och därmed omöjliga att se eller förstå.

Många sf-berättelser berättar om revor i tiden. Om detta kan vara något möjligt skulle ex besök från Ufo  inte behöva ske från vårt universum utan kanske i en tidsreva där ett parallellt universum kanske enbart skiljer i nanosekunder från vårt och därför är öppet av någon anledning om det är möjligt genom en skapad tidsreva.

Det finns många tankar om multiuniversum läs något om forskare som är öppna för detta här. Dock kanske inte helt lika fantastiskt som ovanstående tankar.

Amatörastronom filmade överraskande meteoritkrasch på Jupiter för ett tag sedan. Se film på nedslaget.

Meteoriter träffar ofta våra grannplaneter liksom oss själva. Oftast är det små objekt vilka brinner upp i atmosfären.

Men ibland hamnar större objekt på Jorden och skador uppstår.

Jupiter vilken är en betydligt större planet än Jorden och därmed en större uppfångare av närkommande meteoriter  hamnade i skottgluggen  i mars i år. En amatörastronom lyckades fånga effekten av nedslaget i Jupiters atmosfär.

Ännu har vi inget säkert uppspårningsystem för meteoritbesök varken för Jorden eller våra grannplaneter.  Ett system vi bör försöka få att fungera och inte bara hoppas på att inget sker. Idag bör vi kunna försvara oss och då kan nyttan bli att vi kan förhindra skador och ond bråd död. Kom ihåg att det bara var några år sedan (2013) meteoritnedslaget  i Ryssland  vilket och orsakade skador på människor och byggnader.

Tidigare när inga skydd kunde finnas var säkert okunskap bäst om farorna. Det var bättre att ett nedslag kom överraskande än en förvarning vilken skulle  skapat panik och kanske än värre skador än själva nedslaget skulle gjort.

I dag finns vissa teorier om skydd (att skjuta på dem med en raket så banan ändras, atombomber at spränga dem mm) men ännu inget som säkert spårar upp var alla finns.

Se nedslagsfilm av asteroiden på Jupiter taget av en amatörastronom  på medföljande länk här.

Om det finns utomjordingar kan vi snart dölja Jorden för dem och då överleva. Vi kan aldrig ta för givet att de som kanske finns däruppe är vänliga varelser.

Om Jorden upptäcks av varelser från andra världar  och dessa då inte är, det många tar för givet,  människovänliga, kan vi snart av säkerhetsskäl dölja Jorden för dem. Hoppas vi.

Detta med en slags laser vilken döljer Jorden och dess bana från främmande besökare. Om nu inte dessa, vilket förutsätts inte har utrustning som ser bortom skyddet.

Jag anser att vi är ensamma men många tror inte så. Och ser vi då ett besök som möjligt kan vi inte ta för givet att de besökande är vänliga upptäcktsresande. Istället kan det vara invasionsbenägna och även se oss som vi ser eller  historiskt sett vissa djur och folk som mat eller slavämnen.

Läs på medföljande länk om hur vi ev kan skydda vår värld vid ett utopiskt besök. Ett skydd är mer realistisk än tron att de som skulle komma är enbart vänliga och hjälpsamma och vi därför ska söka kontakt  och välkomna.  Vi bör inte vara naiva vi vet  historiskt hur naivt och godtroget många folk på Jorden tog emot upptäcktsresande och vad resultaten av detta blev. Indianerna i Amerika afrikanerna i Afrika.

Slavtjänst och dödande blev belöningen för dessas vänlighet och tro på besökarnas närvaro. Bluff och Båg var behandlingen av Amerikas indianer .  Inget säger att de som besöker ett folk eller en planet inte är där för att kolonisera och använda naturresurser för egna syften. Det som är i vägen får då ge vika. Kanske skulle människans framtid vid en invasion från rymden bli placering i reservat eller i boskapsfållor för att ätas eller kanske utrotning alternativt förvisning från Jorden.

Inte var europerna vänliga när de kom till Amerika eller Afrika första gången. De invaderade dessa länder och tog slavar. Inget säger att inte ev utomjordingar med högre tekniskt kunnande än vi skulle göra samma sak här.

Ett tips om hur Nordamerika behandlade indianer i detta fall apacherna fram till 1900-talet kan läsas om i boken om Geronimo av Peter Glas. Vill vi bli vår tids eller framtidens apacher? Om inte bör skydd byggas och kontaktförsök undvikas tills vi vet vad vi gör och har skydd för fientliga angrepp om sådana kommer. I dag har vi inte det.

55 Cancrie en exoplanet med två sidor. Båda lika ogästvänliga.

40 ljusår från Jorden befinner sig denna exoplanet  vilken är åtta gånger större än Jorden men dess yta är otroligt ogästvänlig.

Detta då halva planeten flyter av lava och är extremt het medan resterande halva är en stenig värld med  hälften av dagsidans temperatur.

Dagsidans är ca 2500 Celsius och nattsidan har temperatur av ca 1100 grader.

Att dagsidan är så het beror på att alltid samma sida  är vänd mot sin sol och avståndet till denna är mycket lågt i förhållande till de flesta idag kända planeters banor runt sin sol.

Ett år här är enbart 18 timmar. En unik värld med ett mycket ogästvänligt klimat på ytan.

Enligt gammal folktro är månen grön den 20 april och den 29 maj.

Det finns många sägner i omlopp. En  av dessa  är råttan i pizzan vilken många har hört talats om, urbansägner kallas det. Nya sägner i vår tid.

Det finns många andra. En mindre känd är att vissa datum ska månen vara grön.

Såg du fullmånen i natt? Jag gjorde det. Den var inte grön.

Denna sägen med absolut ingen sanningshalt är vanligare i USA än här. Få svenskar har hört talas om den.

Följ länken här där mer finns om detta och länkar finns till än mer. Exempelvis har talet 420 en viktigt symbolvärde för att månen ska vara grön dessa datum. Den 20 april för första gången på 420 år enligt en gammal spådom.

Guld var kom du ifrån? Ingen vet med säkerhet.

Guld bryts på jorden oftast i gruvor. Guld har alltid setts som värdefullt av människan. Men var kommer det ifrån?

Hur uppstod det? Var? När? Hur?  Ingen vet.

Att det inte uppkom på Jorden är troligt. Inte genom den populära förklaringsmodellen av kollisioner mellan kometer och Jorden.

Kanske uppstod  guld i en neutronstjärna  kanske i samband med en supernova.

Ingen vet med säkerhet.  Kollisioner är dock teorin även då. Då i samband  med två neutronstjärnors kollisioner med varandra.  Men även om detta är sant förklarar det inte hur guld kom hit om nu inte dessa kollisioner ska ses som skapandet av den populära komet kollisons -teorin att kometer skapades och krockade med Jorden efter neutronstjärnors kollisioners rester.  Men det är långsökt. Mysteriet väntar på sin lösning.

Saturnus ringar och en del av dess månar verkar betydligt yngre än man tidigare trott.

Antagandet att Saturnus ringar skulle vara cirka 4 miljarder år gamla lika gamla som planeten själv har varit sanningen under många år.

Nu verkar detta antagande ha förfalskats. Istället anses åldern vara cirka något hundratal miljoner år ungefär av samma ålder som då dinosaurierna spatserade på Jorden.

Vissa av Saturnus isplaneter anses även de ha denna ålder.  Dessa är Thetys, Rhea och Dione.

Forskare har använt datorsimuleringar för att räkna ut banorna bakåt i tid och dess förändringar över tid. Genom detta förfarande kan de se att banornas förändringar är mindre än övriga månars runt Saturnus vilket ger teorin att dess läge visar på att  en mindre tid har gått sedan dess första tur än övriga månars runt planeten.

Vad som hänt kan enbart spekuleras om. Kanske var månarna med tidigare men genom kollisioner mellan dem eller andra objekt har banorna förändrats och ringarna uppstått. Ingen vet men forskning om orsaken pågår.

Svärmar av robotar ska kunna utföra en gemensam uppgift i rymden.

Sheffield robotics är platsen där forskare nu lyckats programmera upp till  600 robotar för att dessa tillsammans ska kunna fullgöra en uppgift av något slag gemensamt i rymden.

Det blir robotgrupparbete av stort slag. Kan man verkligen lita på att 600 robotar i arbete inte i något fall krånglar? Att några eller en av dessa misslyckas med kanske katastrofala följder eller en misslyckad uppgift då blir följden.

Kanske går det att hålla koll på alla på en gång och ha reservkapacitet om någon av robotarna krånglar.

Tron är att det minskar den mänskliga felhandlingen om robotar tar över. Men då glömmer man att dessa robotar är programmerade av människor.

Robotarna ska självfallet inte bara användas i rymden i framtiden utan även på Jorden ett exempel här är en svärm  för självstyrande bilar.

För 11 miljarder år sedan minskade nyproduktionen av stjärnor i universum. Varför?

Efter Big Bang för ca 13,8 miljarder  år sedan expanderade universum ur  intet och utvidgade sig i intet. Denna utvidgning accelererade och gör så än.

Även stjärnbildningen tog fart och galaxhopar av stjärnor tog form med solsystem runt troligen varje stjärna.

Troligen expanderade och accelererade även denna bildning. Men sedan hände något för ca 11 miljarder år sedan. Stjärnbildningstakten i galaxerna avtog.

Kanske en bra händelse då en slags balans i galaxerna därmed kom till. Stjärnor dog och nya bildades i en evig händelsekedja. Men det blev en gräns för hur många stjärnor som skulle skapas. Det uppstod en bromsande effekt.

Likt nu har det troligen funnits ett svart hål i mitten av varje galax. I vissa galaxers mitt finns även den bromsande effekten av stjärnbildningar. En kvasar. Kanske enbart i de galaxer där bromsen behövs för att inte stjärnbildningen annars skulle skena i hastighet?

Riktigt hur kvasarer  uppstått vet ingen ännu. Men de är de ljusstarkaste objekten i universum och sänder ut strålning av alla frekvenser. Strålning vilken hindrar mycket av nya stjärnbildningar i centrum av de galaxer där de finns.

Hur, varför och om detta har hänt sedan stjärnbildning startade eller är en effekt av för snabb stjärnbildning vet vi inte. Vi vet bara att de har betydelse för den inbromsning av stjärnbildning vilken uppstod för 11 miljarder år sedan och därefter haft denna effekt i de galaxer där kvasaren finns.

Plutos månar med undantag av Charon kan ha bildats ur en katastrof.

Idag anses att Pluto och Charon kan ha bildats  likt de flesta andra system i solsystemets början. Charon har fångats in från Kuiperbältet och blivit en måne till Pluto.

Men övriga fyra oregelbundna månar runt Pluto kan ha  bildats ur en kollision.

En kollision mellan Pluto och en liknande i storlek stor himlakropp vilken delades i bitar. Här bildades då i resterna Styx,  Nix, Kerberos och Hydra.

Inte så konstigt om detta skett. Teorin om vår månes tillblivelse är även den av en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp.

Nu söks spår av vatten på dvärgplaneten Ceres. Gåtan Ceres fortsätter fascinera.

Ceres lysande fält har gett mycket spaltutrymme under förra året och även i år. Idag tror man att dessa består av och saltavlagringar  av kolsyra.

Nu söks spår av vatten påCeres. Ännu är forskarna intresserade av denna dvärgplanet vilken gäckat dessa under lång tid med sina mystiska fläckar vilkas källa  numera tros lösta.

Sökningen efter spår av vatten görs med  Nasas rymdfarkost vilken med hjälp av sin mätutrustning Grand  (The Gamma Ray and Neutron detector) nu undersökt ytan ovan Ceres och vars resultat nu ska analyseras.

Ceres har säkert mer att visa oss ännu gäckar den oss med sina hemligheter.

Astronomer har upptäckt jättegalaxer 3,5 miljoner ljusår bort vilka är ca 10 gånger större än vår 100 000 ljusår stora Vintergata.

Här i supergalaxerna bildas stjärnor i en takt av 30 gånger större hastighet än i vår galax. Ljusstyrkan är enorm från dessa galaxer  upp till 14 gånger högre ljusstyrka har dessa galaxer jämfört med vintergatan.

En skillnad mot vår galax är att de har två kärnor vilket kan ha betydelse för både stjärnbildningstakten och ljusstyrkan.

Det intressanta just nu är att de existerar. Inget annat om dem,  vet vi med säkerhet.

HD 20782 en exoplanet 117 ljusår från Jorden. Med en nästintill platt elliptisk bana av mycket ovanligt slag.

Ingen av våra planeter i vårt solsystem har en sådan udda bana runt sin sol som HD 20782.  Inte heller någon ännu hittad exoplanet har en liknande bana. Den går ytterst nära och snabbt runt sin sol för att sedan gå en lång bana långt utanför densamma.

När den går mot solen ökar dess hastighet och likt en slangbellas projektil slungas den snabbt runt sin sol för att sedan lugna ner sig och  ta en lång tur långt iväg från sin sol.

Hur den en gång fick en sådan bana vilket i första hand är en bansträckning utmärkande för  asteroider och kometer  är en gåta. Om man nu ska se banor från sistnämnda som skilda mot planetbanor. Kanske man inte ska det?

Snabba röda blinkningar har observerats vid ett svart hål

V404Cygn heter ett svart hål där röda mycket snabba blinkningar har upptäckts.

Varje röd blinkning är i tid enbart bråkdelen av en sekund medan skenet  av varje sken är av samma styrka som 1000 solars styrka.

Vi behöver dock inte vara oroliga för skenet då det utspelas 1800 ljusår från oss.

Starka magnetfält från material runt hålet misstänks vara källan men det är inte bevisat.

Dessa blinkande sken är mer intensiva under vissa perioder och mindre under andra.

Vi kan se fenomenet, ett vi inte riktigt förstår däruppe långt ute i rymden.

Asteroider upptäcks inte. Senast det skedde var en som upptäcktes den 15 mars efter passage några dagar tidigare. Hade den träffat Jorden hade en katastrof för många människor inträffat.

Ännu är vi relativt oskyddade för asteroider av mindre format vilka inte alltid upptäcks förrän de passerat Jordens närområde. De döljs ibland av solens sken mm. Men risken för att dessa kommer ner på Jorden är stor.

Det handlar då inte om stenar vilka skulle utplånas i atmosfären vid nedfallet. Dessa blir oftast grus och stjärnfall.

Det handlar istället om sten av några tiotal meters omkrets. Sten vilken kan ge stora skador då merparten kommer ner på Jordytan.

Hur vi ska skydda oss och upptäcka dessa stenar för att varna lokalbefolkningen är idag okänt.

Spännande ljud från rymden.

Hör hur det hade låtit om du varit med när Huygens landade på månen Titan.

Hör hur det låter när det åskar på Jupiter.

Det är några ljud du kan höra inspelade av NASA. Här är länken  där du kan lyssna på nio spännande ljud från solsystemet.

Vill du sedan höra mer finns det på följande länk

Vi kan enbart se 5% av den materia som finns, resten är mörk materia. Men har ni tänkt på var den finns? Ni blir överraskade.

Enbart ca 5 % av all materia är synlig och möjlig att ta på eller mäta  och förstå. Resten finns men kallas mörk materia då den inte ännu går att mäta eller se med de medel vi har idag.

Om den någon gång går att mäta och se vet vi inte. Ibland kan man undra om den egentligen finns och inte bara  är en hägring i matematiken.

Men om den nu finns och det är vad jag vet alla forskare överens om var finns den då.

Tron hos allmänheten är att den finns mellan galaxerna och stjärnorna därute. Det är riktigt men stämmer inte helt.

Sanningen är att den finns även här i vårt solsystem och inte bara där utan även på Jorden och runt omkring oss.

En fascinerande verklighet vilken kan vara svår att acceptera. Vi har med andra ord ca 95% mörk materia (inklusive mörk energi) omkring oss. Materia vi inget vet om mer än att den finns där och säkert måste vara där för att verkligheten ska fungera. Om den alltid funnits i ett ingenting vi inte kan förstå eller uppkom likt den synliga materian vid Bing Bang kan vi fundera på.

Se även här om området

Ceres ljusa fläckar har börjat blinka.

Under en relativt lång tid efter besöket  vid Ceres i fjol var många undrande över vad de högreflekterande fläckarna på Ceres var för något.

Idag tror man att det är salt och is av något slag. Men helt säkert på sammansättningen är man ännu inte.

Fast reflekterande sken sågs.

Idag har nya fenomen setts. Inte från rymden utan från teleskop  riktade mot Ceres fläckar. Varför ses de som skiftande i ljusstyrka undras det.

Då kan man tro att det är Jordens atmosfär som stör. Men astronomer ser det inte så. Istället ses det som att Ceres rörelser ger solljuset som träffar fläckarna dessa effekter.

Frågan är egentligen varför det inte sågs av farkosten vilken besökte Ceres närområde i fjol. För min del anser jag att effekten ges av  Jordens atmosfär då effekten ses från teleskop riktade mot Ceres från Jorden.

Inte ens svarta hål lever för evigt. Men gåtan om vart de tar vägen är inte löst. Kan de försvinna i intet?

Svarta hål slutstadiet av en stjärnas liv där materia är så sammanpressat att inte ens ljuset kan ta sig därifrån vet vi alla.

Senare forskning visar även att  nästintill osynlig mycket knapp Hawkinstrålning  lämnar hålet. Men mest känt är att all slags materia och ljus i närområdet dras in i hålet och omöjligt kan lämna det.

Men det svarta hålet finns inte för evigt. Nu har bland annat Stephen Hawkins kommit fram till att hålet efter en oändlig tid avdunstar och försvinner.

Men det ger följande paradox vilken ingen idag kan besvara. Vart tar det otroligt täta materialet vägen? Matematiska beräkningar ger beskedet att det helt enkelt försvinner i tomma intet. Men kan vi människor acceptera en sådan slutsats? Kanske. Kan vi acceptera Big Bang att allt skapats ur intet i intet. Intet vilket sedan dess expanderar kan vi kanske även acceptera att materia försvinner i intet.

Kan det var så att hålet avdunstar  in i en annan dimension av tid och rum?

För ytterligare teoritänkande av nutids karaktär för att lösa dilemmat och utifrån det försöka hitta en mer accepterande lösning följ följande länk.

Ryssland och Europa samarbetar nu för att söka liv på Mars. Raketen för detta steg den 14 mars.

Den 14 mars steg den upp farkosten vilken ägs av Europa och Ryssland tillsammans och vilken ska söka efter liv på Mars.

Raketen  ska testa en ny landningsteknik. Dess huvudsakliga uppdrag är däremot att leta efter tecken på metan i atmosfären. Metan kan betyda biologiska effekter.

Men redan 2018 ska en ny farkost sändas upp. Då med en rymdbil vilkens uppdrag blir att borra i utvalda avsnitt av Mars yta för att söka efter tecken på nuvarande eller dåtida liv. 

Supernovor finns av skilda slag. Gemensamt är att de flammar upp sekundsnabbt och sedan har en stjärna kollapsat till ett svart hål eller förintats helt.

Supernova är en stjärnas sista sekunder. Ett uppflammande i en sekund och sedan är den bort och bildar ett svart hål där materialet koncentreras.

Det finns flera slag av supernovor . Istället för förloppet ovan kan följande ske. .

Det första är när massiva stjärnor dör. De kollapsar in i sig själva och en neutronstjärna bildas. Om det är en mycket massiv stjärna exploderar den i en supernova och försvinner som det ser ut spårlöst.

Ett andra slag är där supernovan drabbar den ena av två stjärnor i ett dubbelstjärnsystem.  När en röd eller annan slag av stjärna  i sällskap med en vit dvärg mister materia till den vita och denna till slut av detta exploderar i en supernova.  Dvärgen förintas då. 

Stjärnors ljusstyrka är av två slag. Från en utsiktsplats eller på plats. Lätt ta fel.

Många stjärnor  har en ljusstyrka som i många fall är betydligt skarpare än vår stjärna eller sol.

Men från Jorden kanske den ses som svagare eller mäts som ett svagare sken. På plats är ljusstyrkan i många fall betydligt större än vad som först mätts.

Om länken här följs kan mer om hur det matematiskt kan räknas ut hur starkt ljussken en stjärna har räknas ut och förstås.

Kontentan i dag är att förstå att ljusstyrka är av två olika slag sett från Jorden. Det är inte alltid första intrycket är det rätta.

Komet C/2013 A1 svepte mycket nära Mars i oktober 2014. Effekter uppstod vilka kan ge svar på Mars atmosfär i det förgångna.

Veckor innan detta möte mellan kometen och Mars besöktes Mars ovan av Maven en rymdfarkost från Jorden.

Mätningar gjorda av denna farkost visar på tillfälliga men stora magnetiska förändringar av Mars tunna atmosfär. Idag tror man att en del av denna atmosfär försvann vid mötet.

Det ger teorin anser jag att händelser av detta slag är förklaringen till att Mars atmosfär försvunnit efter hand genom eonerna. Lite i taget vid närmare besök av kometer.

Troligast kan detta inte ske här på Jorden. För att detta ska ske ska vissa kriterier finnas och ett av dessa är avståndet  till solen och solvinden vilken är en bov i sammanhanget.

För att förstå hur koppla upp dig på medföljande länk där Nasa ger sin förklaringen till mötet och effekten i oktober 2014.

En grön komet kan ses denna vecka.

Kometen med namnet 252P/LINEAR kan ses bäst från USA men genom sitt gröna sken kommer den att skapa nyfikenhet av många från hela Jorden några timmat före gryningen är bäst tillfälle att söka den. Den ska kunna ses med teleskop.

Någon kometsvans har den inte utan det är ett diffust grönt sken som ska sökas i storlek minst som månens. Sök mot söder om du befinner dig under norra  stjärnhimlen.

Skenet av grönt beror på fluorescerande i solljuset av tvåatomigt kol. 

Idag bevisas än mer att teorin om dinosauriernas utrotande stämmer.

I många år undrades det över hur  dinosaurierna plötsligt försvann från Jorden efter flera hundra miljoner års framgångssaga här.

Det var först när resterna efter ett meteornedslag i Mexico av stor kaliber hittades  i Yucatan forskare började tro sig förstå varför.

Ett nedslag vilket efter effekterna av detta gjorde en fimbulvinters inträffande med svår missväxt över Jorden. En förmörkelse av solen och iskyla.

Nu har ett lager av Iridium hittas över hela Jorden vilket än mer bevisar att denna katastrof inträffat. Chicxulubkratern vilken idag ligger under ytan  på Yucatanhalvön i Mexico där katastrofen inträffade för för ca 66 miljoner år sedan.

 Iridium en metall vilken i första hand finns i rymden och bildas vid nedslag av meteorer upptäcktes nyligen i ett tunt lager över hela Jordens yta.

En förhöjning av denna metall över hela Jorden från den tid då nedslaget i Mexico skedde vilket bevisar att ett nedslag av stort format har skett när vi trodde. Det finns en trolighet av att skrällen var ca en miljard större än Hiroshimabomben under andra världskriget. CA 50 % av alla levande varelser på Jorden försvann vid nedslaget och dinosaurier som överlevde dog ut under den efterföljande fimbulvintern och missväxten. En tid som varade i många år.